SEXTON KVADRAT - [7]

Ägde man en cykel var man för det mesta medveten om att den kunde bli stulen varhelst man ställde den. Adams cykel var blå och lite rostig, en gammal modell med gnissliga trampor, men den gjorde sitt jobb och han tyckte mycket om den. Han hade dock fått lära sig att folk hellre snodde gamla cyklar än riktigt fina och nya, och att cykelparkeringen på universitetet åtminstone var aningen mer säker än alla platser nere på stan. Just av denna anledning valde han att ta bussen ner till centrum istället. Kanske gjorde han det också för att han ville ta sig ner till Jack så fort han bara kunde, innan han hann bli nervig igen. Han såg på sin reflektion i bussrutan med missnöjt rynkad panna. Just det. Håret såg ut som skräp under mössan, så han fick nog behålla den på. Han önskade att han hunnit fräscha upp sig åtminstone litegrann innan han skulle träffa Jack, som alltid såg ut att vara i toppskick oavsett om han var nyvaken eller stressad. Nu var det dock som det var, och det enda Adam kunde göra var att fixa till så att mössan satt lite snyggare.
Några få minuter senare var bussen framme och Adam var bland de första att kliva av. Med en cigg i handen och mobilen i den andra fick han meddelande om att Jack tagit ett bord på Espresso House, så det var dit han styrde stegen. Det var ganska mycket folk nu runt lunchtid, fullt med personer med datorer som antingen arbetade eller pluggade. Adam såg Jack redan från entrén. Längst ner i hörnet vid ett pyttelitet bord, klädd i en tunnstickad svart tröja och så nyckeln i silverkedjan om halsen.
Jack hade haft uppmärksamheten djupt nere i mobilen, men när Adam slog sig ner på stolen mitt emot honom så sken han upp. Mobilen lades upp och ner ovanpå bordet.
”Hej”, log han. ”Vad fort det gick.”
”Jag tog bussen”, erkände Adam. Han började pilla med mössan, men insåg att det inte fanns något mer han kunde göra, så han la bara ner händerna i knäet istället. ”Fick du byta klipptid eller vad hände?”
”Han som skulle klippa sig innan mig hade inte dykt upp, så de ringde mig och sa att jag kunde komma.” Jack strök handen över nacken. Hans hår var fortfarande alldeles svart och rufsigt, men det syntes att det korta håret på sidorna var nytrimmat och fixat. Adam ville stryka fingrarna över det allra kortaste, men då hade han nog inte kunnat sluta. Känslan av kort, kort hår var tydligen något han var mycket svag för.
”Vad skönt”, sa han, istället. ”Jag borde nog också klippa mig snart. Det börjar bli så stökigt så jag kan inte göra mycket med det.”
”Jag tycker det är charmigt”, log Jack.
”Jag tycker mest att jag ser nyvaken ut… men tack. Idag är det väl extra dåligt för jag klev typ upp och rakt ut genom dörren i morse.”
”Men det klär dig ändå, tycker jag. Du ser sådär nyvakensnygg ut.” Jack strök nageln över kanten av sitt mobilskal och såg sedan upp på honom igen, lite mer lekfull nu. ”Du vet såna personer som ser ut som the bomb fastän de festat hela natten och är mörk under ögonen?”
”Är jag sån?” skrattade Adam.
”Ja… det är du.”
”Det kanske är min grej då.” Adam strök handen över nacken, där lite av hans hår stack ut. Han hade aldrig varit en stilren och prydlig kille när det kom till utseendet, så han blev faktiskt riktigt glad över vad Jack sa. Nyvaken och stökigt snygg kunde han helt klart leva med.
Efter att de valt ut vad de ville dricka offrade sig Jack för att gå och ställa sig i kön, och Adam satt kvar och fingrade på sitt hår. Ingenting kändes stelt när de pratade med varandra, men det var ändå den där känslan som hängde kvar i luften. Något spänt i bakgrunden fastän de kunde prata om vad som helst. Vibrerande, kanske. Adam antog att det var för att han så gärna ville röra Jack men att han samtidigt kände att han inte riktigt fick. Inte här inne, åtminstone. Det var väl sådant som kom när man kände varandra bättre och han antog att han måste ha lite bättre tålamod. Här var han, åtminstone, på fikan som Bea uppmuntrat honom till och allting kändes okej.
När Jack kom tillbaka så var det med en svart kaffe till Adam, och en skummig latte till sig själv. Det luktade lite kanel från den, så Adam lutade sig fram för att titta närmre.
”Är det chai?” frågade han, när han lyckats placera doften.
”Ja”, log Jack nöjt. ”Chai med en shot espresso. Jättegott.”
”Det lät gott.” Adam blåste på sitt kaffe innan han tog en försiktig klunk. Det värmde behagligt hela vägen ner för halsen och till bröstet, och hans axlar sjönk ner tillsammans med en svag suck. Det var Jack som frågade vad som hänt sedan sist de sågs, och eftersom Adam nästan inte gjort någonting hade han inget annat att berätta än vad allas favorit Edvin utsatt honom och Obasi för. Jack verkade ha svårt att bestämma sig för om han skulle rynka näsan i avsmak eller skratta. De pratade lite om animen som Adam börjat se och som Jack verkade nyfiken på att kolla in, och hur långt Jack hunnit i Breath of the Wild. Kaffet tog snabbt slut, men Adam behöll båda händerna om muggen.
”Vad händer för dig framöver då?” frågade han. En del av honom hoppades på fest och att han skulle vara bjuden på den.
”Inte så mycket, antar jag… Ska träffa Kean nu i helgen, och så jobbar jag i morgon kväll bara. Så det blir nog mest att sova på söndag.” Jack rörde om i sin mugg med skeden, men det såg ut att bara vara skum kvar. Han hade en mycket svag rynka mellan ögonbrynen, som att han tvekade, men när han fortsatte så lät hans röst ändå ganska lättsam. ”Sen ska jag till sjukhuset på måndag, så jag kommer nog missa en del av seminariet… men hoppas jag kan få gå med den andra gruppen istället.”
”Det brukar lösa sig…” Adam stödde lätt armbågarna mot bordet och strök handen över kinden. Han hade missat både seminarier och obligatoriska gruppuppgifter men det brukade alltid ordna sig, även om det blev i form av kompletterande inlämningsuppgifter.
”Ja, det gör det säkert. Känns bara lite drygt.” Jack log tappert.
”Är det något särskilt du ska göra på sjukhuset? Rutinkoll?” frågade Adam, som var för nyfiken för att låta bli. Jack hade pratat som om det var det missade seminariet som var största problemet och som att det inte var något viktigt, men nu skruvade han lätt på sig. Han rörde om i sitt skum med skeden igen.
”Nja… Jag behöver ta hormoner och så. Så jag ska på ett möte kan man säga, så att de kan se över mina doser och se om de kanske ska höja.”
”Jaha… okej. Hoppas att det går bra med det då”, log Adam. Det verkade som att Jack hade tyckt det varit lite obekvämt att berätta, så just därför valde han att inte fråga någonting mer om det. Det verkade som att det gjort Jack lättad, för när han såg upp från muggen så log han.
”Det tror jag att det gör.”

Adam blev kvar så länge på Espresso House med Jack att de hann bli småhungriga, och köpte en stor muffin och en frapino att dela på. Adam var härmed så pank att han knappt hade råd att fylla på busskortet men orkade inte heller riktigt bry sig om det. Han delade hellre sugrör med Jack och såg på hans amorbåge och hur han strök fingrarna över sitt nyklippta hår.
När klockan var fem började de båda två bli hungriga på något annat än bara fika, och Adam var tvungen att inse att det nog var dags att hämta cykeln om han inte ville låta den stå över natten. Med huvan uppdragen och dragkedjan ända uppe vid hakan så tog de följe till busshållplatsen. Så fort kvällen kom blev det snabbt kallt på det fuktiga viset som tycktes krypa innanför kläderna. Jack såg ganska frusen ut när han stod med armarna korsade över bröstet, vägande fram och tillbaka på fötterna. När buss nummer åtta kom rullande kände sig Adam lättad över att han skulle få börja röra sig, men också besviken över att det skulle betyda att han skulle promenera själv. Hade han haft vettigare mat hemma hade han kunnat erbjuda Jack att följa med för att äta hos honom, men han hade bara de där nudlarna och skräp i frysen, precis som vanligt. Några av de andra som stått och väntat ställde sig i en liten kö för att få kliva på och Jack vände sig mot honom. Ingen av dem hade hunnit säga någonting, men båda hade läpparna särade som att något var på väg. Adam svalde.
”Tack”, var Jack först med att säga. ”För att du ville ses idag. Det var trevligt.”
”Tack själv. Vi kanske… det vore kul om vi sågs snart igen.”
”Jättegärna.”
Adam tog upp händerna ur fickorna för att ge Jack en kram, innan det var hans tur att kliva på. Jack la sina händer lite för högt upp på hans rygg. Hans öra kändes kallt mot Adams kind. Han luktade någon mild parfym, och lite rök. Kombinationen slungade Adam tillbaka till busskuren den kvällen han kysst honom tills han tappat andan och han ville inte bara ses snart igen, han ville ses resten av kvällen och helst hela dagen i morgon också. Ändå var det bara ett vardagligt litet hejdå som han klämde ur sig, med en försäkran från Jack att de skulle höras på Snapchat.
När bussen körde ut från hållplatsen stod Adam kvar och kände sig alldeles matt. Han var kall om händerna nu, och om näsan. Det var med långsamma steg som han klev över vägen, och tog stigen ner till älven, för att följa den hela vägen till universitetet och till sin cykel. Han hade haft så bråttom i morse att han inte fått med sig några hörlurar. Han gick med mobilen i händerna, försökte distrahera sig med att skriva med Bea om fikan och hur mycket han velat men inte vågat.
Han hann så långt att han satt sig på cykelsadeln innan han öppnade konversationen med Jack. Han var rädd för att verka framfusig, eller att bli för mycket, men samtidigt så kanske… Jack kände likadant. Han måste lära sig att det inte behövde vara allt eller inget. Flera gånger började han skriva, men tog bort alltihop, och han började känna sig stressad över att Jack säkert fått en notifikation om att han var i chatten och skrev. Så dök det upp ett nytt meddelande från Jack istället, som hunnit skriva innan Adam bestämt sig.

Jack: Jag ville kyssa dig