like puzzle pieces in your hand - [10]

På tisdagen var det Sebbes tur att spela på torget tillsammans med sitt band. För första gången hade Aaron stått längst fram vid scenen tillsammans med Lily, och även fast det var en vanlig skoldag dagen därpå hade så gott som alla i gänget följt med hem till Sebbe och druckit lite för mycket alkohol för att fira. Det var bara Mike och de två grabbarna från bandet som varit duktiga nog att ta nattbussen hem. Aaron hade paxat soffan tillsammans med Jossa, Rebecca fick sova i riktiga sängen med Lily och Sebbe, och Jake och David låg på golvet med tre filtar och en soffkudde som provisorisk säng. Skadeglädjen när larmet tjöt vid sju morgonen därpå och Aaron fick ligga kvar i soffan var mycket stor. Han och Jossa låg skavfötters under en teddyfilt och tittade nöjt på när Lily försökte ruska liv i Jake och David, som varit inställda på att skolka, men beundransvärt nog lyckades hon få dem på fötter. Lägenheten blev tyst och tom när skoleleverna gett sig av till bussen, och Aaron sov till och från ända tills klockan blev ett och Jossa var tvungen att kliva upp för ett möte på arbetsförmedlingen. Rufsig i håret och med t-shirten alldeles skrynklig efter att ha sovit i den gjorde han Sebbe sällskap i köket. Han stod i bara kalsonger framför köksbänken och väntade på att kaffet skulle koka klart. Det blonda håret stod rakt ut i nacken och de mörka ringarna under hans ögon talade om att han var en av de som firat allra hårdast i natt.
”Vill du ha kaffe?” frågade Sebbe med alldeles grov röst. Han gjorde ett försök att harkla sig, men det blev inte bättre. ”Helvete…”
”Jag kan ta en halv kopp. Det smakar piss men jag behöver vakna.” Aaron satte sig ner vid köksbordet och strök båda händerna över ansiktet, sedan genom håret. Han kände sig inte farligt bakis, men han var fortfarande trött som ett djur.
”Kaffe är livets dryck. Svart som asfalt ska det vara.” Sebbes leende såg mest av allt ut som en grimas när han ställde fram två koppar på bordet. ”Jag skulle ge vad som helst för en fet pizza just nu.”
Aaron tittade på tatueringen på Sebbes rygg när han tagit fram ägg och bacon och stekte det i löjligt mycket smör. Kaffet smakade hemskt. Lagom till Sebbe druckit en och en halv kopp hade han fått i sig hälften och övergav det för ett stort glas mjölk till världens flottigaste brunch.
Sebbe var lätt att umgås med men efter att de ätit valde Aaron att åka hem. Huvan åkte upp över det rufsiga håret och så fort han kommit innanför lägenhetsdörren klev han rakt in i duschen. Bland de bästa känslorna som fanns måste vara att få duscha av sig fest och alkohol och få känna sig som en människa igen.

Klockan var strax efter tre när Aaron började känna sig pigg igen. Han hade Snapchattat med Jake och Lily sedan han kommit hem, och det verkade som att Jake slutat tidigare då det snart kom en bild på Subwayskylten med en förfrågan om han ville käka. Aaron såg ingen anledning till att tacka nej.
Det tog inte mer än en kvart förrän Jake stod i hans hall med två flaskor Cola och en påse om handleden. Pizza brukade vanligtvis vara standard när det kom till bakismat, men då Aaron fortfarande kände sig mätt på fett efter baconfrukosten skulle Subway bli riktigt gott. De hamnade i soffan framför Simpsons precis som vanligt och pratade inte mycket medan de åt.
När både macka och Lays-chips gått ner reste sig Aaron för att hämta mer att dricka, men Jake fångade honom i handleden och drog ner honom i soffan igen. Hans läppar smakade salt, och hans händer var ivriga när han knäppte upp knapparna i Aarons skjorta.
”Jake…”
”Vad?” Jake pausade inte för att vänta på något svar. Hans läppar hade vandrat vidare ner över Aarons hals, och hans självsäkerhet var för sexig för att Aaron skulle minnas vad det var han velat säga. Jakes andetag var heta mot hans bröst när han knäppte upp och drog ner hans jeans. Det syntes i hans blick att han ville åt lite mer än kyssar och smek, men för Aaron skulle det vara att förstöra ögonblicket att behöva resa sig och hämta glidmedel i sovrummet. Istället lutade han sig tillbaka och la sig med nacken mot soffans ryggstöd. Han såg upp på Jake, med blanka, blå ögon och ett förslag på läpparna. 
Det gick inte att undgå glimten som tänts i Jakes blick när han förstått. Lydigt vände han sig och fick med nöd och näppe plats med knäna ovanför Aarons axlar. Soffan var smal och det var svårt att rymmas, men för Aaron gjorde det ingenting att en sexnia blev stökig. Han gillade det. Han gillade Jakes flämt när han tog in honom i munnen och han gillade Jakes ivriga händer när de drog ner jeansen över hans lår. Han gillade hur kvävt Jakes gny blev när han hade munnen full av honom och två fingrar djupt i sig.

Det hade inte blivit mycket sagt medan de hämtat andan. Kläderna var slarvigt uppdragna och Aaron halvt satt, halvt låg mot armstödet på soffan med Jakes huvud lutat mot sin axel. Simpsons hade blivit Family Guy och det var vanligtvis ganska roligt men Aaron kunde inte koncentrera sig. Hans huvud var fullt av tankar på Jake och att de legat med varandra två gånger nu. Han var rädd att Jake kanske var mer intresserad än vad han själv var. Han var rädd för ansvaret han måste ta för hans känslor om det faktiskt var så.
Kanske tänkte han tillräckligt högt för att Jake skulle märka det, för när han vände blicken till honom tittade redan Jake upp på honom. Han höjde svagt ögonbrynen åt Aaron.
”Vad är det med dig?” frågade han lågt. ”Jag vet att jag inte legat och gosat med dig förr, men jag tycker du verkar betydligt mer spänd nu för tiden.”
”Gör jag?” Aaron kände sig väldigt påkommen. Det var något med Jakes sätt att alltid se igenom honom som fick honom att känna sig som en liten unge. 
”Utan tvekan. Är det för att det är jag?” Jake stödde handen i dynan och satte sig sakta upp. ”Eller brukar du alltid zona ut efter sex?”
”Nej, jag bara…” Även Aaron satte sig upp. De satt smått awkward mitt emot varandra, Jake med blicken fäst på Aaron, och Aaron med blicken någonstans vid golvet. ”Jag bara tänkte. Om du liksom, bara ville knulla, eller…”
”Är du rädd att jag är kär i dig?” log Jake. När Aaron inte svarade så blev hans leende ännu bredare, och Aaron kände sig med ens väldigt korkad. ”Jag är ledsen Aaron, men det skulle aldrig hända. Du är snygg, du är min vän, och du är bra i sängen, men alltså…”
”Det är så otänkbart alltså?”
”Ja. Det är det faktiskt”, fnissade Jake. ”Hade du hoppats på ett annat svar?”
”Jag är faktiskt ganska lättad”, erkände Aaron. Vad Jake sagt var egentligen en ganska grov diss, men han tog den gladeligen. Om Jake varit kär i honom, och även om han varit kär i Jake, hade han varit väldigt tveksam till att slå slag i saken. Han behöll hellre en vän än att kasta sig in i ett förhållande när han absolut inte var säker på om det var något för honom. 
Jake la sig ner i soffan med armarna bakom huvudet. Han var tyst en stund, men Aaron såg på honom att det fanns något mer han ville säga. Det krävdes bara ett par höjda ögonbryn för att övertala honom. 
”Jag trodde du visste”, suckade han.
”Visste vad?”
”Att jag är kär i Mike.” 
”Det… Nej. Borde jag ha märkt det?” Aaron rynkade pannan. Nu när Jake sa det så kändes det inte ologiskt, men han var ändå förvånad att höra det. Mike? Av alla?
”Jag är glad att du inte har märkt det”, skrattade Jake uppgivet. ”Om inte du gjort det så kanske inte Mike gjort det heller.”
”Så du tänker inte berätta för honom?”
”Nej. Jag tror inte det i alla fall.”
”Var du tvungen att bli kär i typ… den enda killen som är straight?” Aaron lutade hakan i handen och såg uppgivet på Jake, som såg lika uppgivet tillbaka.
”Eller hur”, suckade han. Trots att han log syntes det i hans blick att det var jobbigt, och Aaron kunde inte ens tänka sig hur det kändes. ”Jag tror inte han skulle kunna hantera det, om jag berättade för honom. Tror bara han skulle bli obekväm och dra sig undan även fast han inte menar något illa, och det vill jag inte. Jag får bara… bita ihop och hoppas att det går över.”
”Lycka till.”
”Tack. Jag kommer behöva det.”

Det hade blivit en hel del prat om Mike. Jake hade fått prata av sig om allt han hunnit tänka men ännu inte fått dela med sig av; hur fina ögonfransar Mike hade, hur gulligt det var att han sorterade grönsakerna innan han åt, och sist men inte minst: att han övervägt att supa honom under bordet så att han fick en ursäkt att suga av honom och skylla på alkoholen. Aaron hade haft svårt att hålla sig för skratt för Jake hade låtit så genuint desperat när han suckat och stönat om Mike, men samtidigt tyckte han väldigt synd om honom. Det märktes att det var mer än bara kroppslig längtan från Jakes sida, och de var båda ganska så säkra på att det inte fanns någon bisexualitet gömd i Mikes stora kropp. Över huvud taget.
När klockan närmade sig elva tog Jake sin jacka och gick hem och lägenheten kändes med ens väldigt tom igen. Med hörlurarna i öronen la sig Aaron raklång i soffan och tittade på Facebook på mobilen. Det var kanske fånigt, men efter att ha fått prata med Jake så kände han sig inte längre lika rastlös och orolig. Dessutom kände han sig ganska löjlig som oroat sig så mycket från första början. Han förstod inte varför han lät känslor bli en så stor grej när det egentligen inte var någonting man kunde göra något åt. Det var bara att handskas med dem när de kom upp, och om de inte gjorde det fanns det inget att oroa sig för.
Naturligt föll tankarna till en viss liten pojke med svart, rufsigt hår. Om det var någon Aaron med flit skjutit ifrån sig så var det han. Han ville inte låta honom komma för nära inpå för han var rädd att om han blev Sets enda vän så skulle han vilja ses hela tiden. Han skulle göra Aaron till en hjälte och förebild, kanske bli svartsjuk när han festade och träffade andra vänner. Kanske bli sådär påträngande och klängig som Aaron inte klarade av. Det var i alla fall vad han fått för sig. Nu kände han sig faktiskt ganska less på sig själv och sitt sätt att tänka. Set behövde honom. Han hade inte en enda vän i hela världen och Aaron må fatta noll, känna sig nervös och obekväm, men vad spelade det för roll? I grund och botten ville Aaron faktiskt vara en bra människa. Andras åsikter hade aldrig spelat någon stor roll för honom, men det var när han själv började tvivla på om han gjorde rätt som han insåg att han måste ta tag i saker. Vad spelade det för roll om Set blev lite klängig? Någon måste ge honom en rejäl knuff ut i livet och om inte hans familj gjorde det så kunde Aaron tänka sig att i alla fall bidra litegrann.
Med hjälp av Facebook och några minuters snokande hittade han en profil som tillhörde en Set Andersson. Malin stod angiven som syster, och visningsbilden var densamma som Set tidigare lagt upp på Instagram med det nyklippta håret. Tidslinjen var så gott om tom på personliga saker och det enda som fanns där var några grattisönskningar och en video som Sets mamma verkade ha delat. Att han bytt bild nyligen betydde förhoppningsvis att han var inne och tittade i alla fall någon gång om dagen. För en stund tittade han på meningen han skrivit och tvivlade på om det var en bra idé. Sedan tryckte han på skicka.

Aaron Lind 
Hej. Lust att ses i morgon?

Ju längre Aaron tittade på sitt meddelande, desto töntigare kändes det. Det kändes som när han gått i skolan och frågat kompisarna om de ville leka efter skolan. Med en suck la han bort mobilen på soffbordet och gick för att borsta tänderna. Kanske låg Set redan och sov, eller så skulle han inte upptäcka att han skrivit förrän om några dagar. Varför han kände sig så spänd i väntan på ett svar visste han inte, men när han tog upp mobilen igen och Messengerloggan lyste upp skärmen kom han på sig själv med att le. Ett litet, tunt leende.

Set Andersson
hej 😊 ja gärna

Sets dagbok
Gick hem efter lunchen. Peter har sagt att jag måste säga till honom innan jag går hem och han är egentligen ganska snäll men jag orkade verkligen inte idag. Han brukar förstå och så men… han skulle säkert försöka skicka mig till kuratorn och jag bara orkade inte. Usch. 
Låg i sängen och grinade i typ en timme och ligger fortfarande kvar och känner mig som skräp. Jag blir bara så himla trött för jag önskar jag kunde vara glad nu när det egentligen hänt massvis med bra saker men jag vet liksom inte hur man gör när man mår bra. 
Jag kände mig glad på riktigt när Aaron klippt mitt hår och jag sov till och med bra den natten men sen så gick jag till skolan dagen efter och mådde skit igen. Allt hade varit så mycket enklare om jag haft en ”anledning” som jag kunnat berätta för folk. Jag vet inte ens själv vad det är för fel på mig och jag blir så arg för jag får som dåligt samvete över att jag mår skit när jag inte har någon rätt 
till det. Vet ju att det inte funkar så men det känns så. 
Jag hade inte skurit mig sen Aaron tog med mig hem och la om min handled. Det har känts ganska töntigt men jag har typ försökt låta bli för hans skull… Det funkade faktiskt ett tag men när pappa åkte efter middagen så gjorde jag det igen. La om handleden med bandage med en gång och har inte ens tittat hur illa det blev men jag skäms redan jättemycket. Hade så mycket ångest och fick för mig att allt det där med Aaron bara var någon töntig idé jag hade hittat på själv. Känns fortfarande som att jag måste låtsas. Känns liksom för bra för att vara sant att han faktiskt skulle bry sig på riktigt. Jag vet inte ens men det kändes skit och nu spelar det inte längre någon roll att jag hade uppehåll på nästan en vecka. 

-
Jag fick ett meddelande från Aaron på facebook nu och jag fattar ingenting. Det är typ som att han känner på sig när jag tänker på honom. Jag mår fortfarande skit för att jag skar mig igår och har bara legat i sängen även fast jag borde ha gått till skolan. Kände mig bara så himla ledsen och jag är så
himla töntig men jag tog på mig hans tröja igen och det kändes lite bättre. Nu skrev han och frågade om jag vill ses i morgon och jag skrev ja men nu har jag ont i magen. Jag bara vet att jag kommer skita i skolan i morgon igen och jag bara vet att Peter kommer flippa och ringa hem hundra gånger till men jag orkar inte bry mig. Det är klart att jag vill träffa Aaron men jag är så nervös nu så jag vet inte hur jag ska fixa det… det känns som att han kommer komma på mig med att ha skadat mig själv igen och jag vill inte att han ska se det. Jag skulle skämmas ihjäl. 
Tänk om han hade vetat att jag sitter i hans tröja och har panik för att jag ska träffa honom i morgon? Jag kommer inte kunna sova.