SEXTON KVADRAT - [10]

Adam hade slarvat mycket när det kom till plugg genom åren. Det var en egenskap som gick mycket dåligt ihop med hans ständiga besvikelse när han underpresterade, men än så länge var det ett återkommande mönster. Han skrev sin tenta på fredagen och satt med en klump i halsen tills att han fått häftet lagt framför sig. När han tittat igenom frågorna så kände han sig så lättad att han nästan skulle ha kunnat börja gråta. De allra flesta frågorna var tagna rakt från instuderingsfrågorna, och de som inte var det var tillräckligt lika för att han trodde sig kunna förstå dem ändå. Det var femton frågor totalt och han lyckades knåpa ner ett par rader på tolv utav dem, och de tre som han inte förstod alls försökte han svara på i alla fall i hopp om att råka få något poäng extra.
Skulle det inte vara nog för G så kunde han leva med att behöva skriva omtenta ändå. Det kändes mest av allt bara skönt att han åtminstone kunnat försöka och inte alls behövt lämna in en blank tenta, trots hans massiva dipp.
Utanför tentasalen satt Josefine och Therese och pratade om vad som varit svårast, och Adam beslöt sig för att göra dem sällskap. Det skulle firas för tenta och terminsavslutning på Omega ikväll, och för första gången på länge så tänkte Adam följa med kursarna ut. För det mesta brukade han festa på egen hand med Bea och då och då träffa på några kursare när de väl var ute. Han visste faktiskt inte om han följt med någon gång sedan nollningen, borträknat från en sittning med tema hattar, så det var väl på tiden att han tog tag i det. Obasi var väldigt glad över hans beslut, åtminstone.
Förfesten skulle vara hos Therese och började redan vid sex, så Adam skyndade sig hem för att duscha och göra sig i ordning. När han plattat håret och till och med använt den där pennan han fått av Bea för att fixa ögonbrynen så kände han sig faktiskt ganska piffig. I kylen fanns ett par burkar öl och en flaska Bacardi Razz som han packade ner tillsammans med en tvåliters Sprite innan han lämnade rummet igen. Han hade sina snyggaste, svarta jeans, och en mörkröd skjorta som han lämnat översta knapparna öppna på.

Adam hade sedan han anlänt fått platsen längst ut i soffan, lätt klämd mot armstödet, med en blond tjej bredvid sig som han inte var helt säker på vad hon hette. Hon hade varit med på varje kursregistrering men i övrigt såg han henne nästan aldrig. Festen hade hon visst sett till att inte missa, i alla fall. Det var snart dags att dra vidare, men precis som vanligt var det någon som kommit på idén att spela sanning eller konsekvens och det delades ut straffklunkar hit och dit till de som inte ens förtjänat det. Adam hade ingenting emot att leka sanning eller konsekvens, men det hade varit roligare om inte Edvin hade varit där. Fördomsfullt hade han tänkt att han förmodligen inte ens drack. Stereotypt sett såg han ut att vara en sådan som satt hemma i sitt mörka rum och spelade datorspel eller hängde på forum hela dagarna. Adam hade ju dock fått lära sig att inget utav det var av hans intresse, då träning och studier tydligen var något han brann för. Vad det nu var han tränade hade han ingen aning om, för han var lika gänglig nu som han varit på terminsstarten.
”Nä, vart ska du?” frågade blondinen när Adam rest sig ur soffan. ”Det var ju så mysigt och trångt…”
”Jag ska ut och ta en cigg bara”, sa Adam och peka med tummen mot ytterdörren. Balkong var en bristvara i studentkvarter och ärligt talat var det ganska skönt att få sticka ner och ut. Risken att någon annan kom samtidigt var lite mindre än när alla trängdes på en liten balkong.
Obasi rökte inte, och var inte heller typen som tog ett bloss på fester, men Adam hörde honom muttra någon liknande ursäkt innan han kom efter honom ut i hallen. De sa ingenting medan de tog på sig skorna och sedan fortsatte ut i trapphuset. Marken just utanför entrén var fri från slask och väggen bredvid dörren var utrustad med askkopp, så Adam brydde sig inte om att gå längre bort än så. Obasi stack händerna i fickorna på sina jeans och lutade huvudet bakåt med slutna ögon. Han sa ingenting, men det såg ut som att han kämpade med att hålla tillbaka världens djupaste suck.
”Är du less eller?” frågade Adam, som inte kunde låta bli att flina. Det allra bästa han visste var när någon annan såg ut att lida på exakt samma sätt som han gjorde. Han behövde egentligen inte fråga för att veta varför, men det var ju så roligt att höra honom säga det.
”Jag känner mig som du”, suckade Obasi, när han inte längre verkade orka försöka hålla det inne. Han strök handen över ansiktet och skakade sedan på huvudet, nu med ett brett leende. ”Sen du lämnade mig med honom så verkar han ju tro att vi är kompisar eller något. Han slutar aldrig snacka.”
”Där får du, för att du är för snäll mot honom.”
”Jag tycker inte ens att jag är så snäll.”
”Du är snällare än mig i alla fall, och han försöker ju fortfarande prata med mig ibland, så.”
”Shit.” Obasi stack tillbaka händerna i fickorna igen, och såg på ciggen mellan Adams fingrar för en stund. Han såg nästan lite trött ut när han vände upp blicken. ”Ska du upp sen när du är klar eller?”
”Vad ska jag annars göra?” Adam såg frågande på honom. De skulle visserligen dra vidare snart, men på Obasi lät det som att han hoppades på att få ett nej.
”Vet inte om jag pallar Omega…”
Adam höjde nu ögonbrynen. Just för att han känt sig så lättad efter tentan hade han gjort det till en grej, tanken på att följa med kursarna hela kvällen och ha det kul som ett riktigt stort gäng. Han hade ju absolut haft trevligt, men problemet var att han visst överskattade hur trevligt det var att umgås med personer man knappt kände. Var Obasi lika less som han var så kunde de lika gärna dra någon annanstans. Det var ju egentligen bara honom som han tyckte om att hänga med, och gick han någon annanstans fanns det ingen anledning för Adam att stanna och vänta på Therese och alla de andra. Om det inte var för att få ett tillfälle att råka slå Edvin på nosen, förstås, men det var nog för mycket besvär ärligt talat. När ciggen var slut vände sig Adam mot askkoppen.
”Har du någonting kvar där uppe?” frågade han, men strök fortfarande bort glöden från fimpen mot det smutsiga gallret.
”Ja, nej… några öl kanske men de kan jag ju ändå inte ta med ut.”
”Då tycker jag att vi drar.” Adam vände sig mot honom nu. Fingertopparna lätt sotiga från all aska i askkoppen, men trots det fingrade han redan efter ciggpaketet för att tända en ny. Obasi rynkade pannan åt honom som om han tyckte han var en idiot, men sa ingenting om det, utan backade bara ett steg ut mot snöslasket och stan.
”Vart drar vi då?” Han fällde upp huvan över sitt mycket kortklippta, svarta hår, och hans leende lyste. Glädjen över att slippa Edvin började nästan bli lika allvarlig hos honom som hos Adam, och ingen var väl gladare för det än Adam själv. Med armen lagd om Obasis nacke och ciggen så långt ifrån honom som han bara kunde, pekade han mot stan.
”All Star.”

Klockan var nästan tolv när Adam hade turen att upptäcka att även Jack var ute ikväll. Mobilen hade varit avstängd i tentasalen och när han startat den igen hade han glömt bort att skriva till både Jack och Bea. Så blev det väl, när man umgicks med sina kursare i ett par timmar istället för att gå runt och sloka på egen hand.
Adam hittade Jack vid kanten av det lilla dansgolvet. Han förstod att det var han redan innan han hunnit vända huvudet åt hans håll, men väntade ändå till dess innan han tog honom i armen. Det blev en kram, och en kyss på örat, och Adams händer i hans svank. Ingen av dem hade gott om pengar men det var Adam som betalade för drinkarna. En Cosmopolitan till Jack och en överraskning till Adam, som visade sig bli en P2 precis som vanligt. I väntan på att få glasen lutade Adam armarna mot disken, och Jack satte sina händer i Adams bakfickor.
”Vilka är du här med ikväll?” frågade Jack, när de hittat ett barbord att ställa sig vid.
”En av mina kursare. Obasi, du vet? Egentligen skulle vi ut med hela klassen men vi dumpade dem och gick hit istället för till Omega.” Adam la upp båda armarna på bordet och tog en liten klunk genom sugröret. Inget större fel på P2, men han förstod inte varför han fortsatte be om överraskningar när han väldigt ofta fick samma drink.
”Så hade jag också gjort.” Jack log när han tog det avklippta sugröret mellan läpparna och drack en klunk. Glaset var lågt, såg ut som om man skulle ha klippt foten av ett stort cocktailglas. Det hade förmodligen ett namn, men Adam hade ingen aning om vad det kunde vara. Oavsett så såg Jack classy ut när han hade handen om det, och sakta rörde om med sugröret bland isbitarna.
”Vilka är du här med då?”
”Jag kom med Annika och My. Vi firar väl också ledigheten, även fast vi inte haft någon tenta. Vi skulle bara hänga hemma men vi blev så sugna på att gå ut, så vi hamnade här.”
”Spontant är ju bäst egentligen. Tappade du bort dem förresten, eller stal jag dig från dem?”
”Annika drack lite tequila fastän hon vet om att hon inte tål det, så… hon var för full redan när vi kom hit. Tror My gick med henne till någon toalett eller något.” Jacks leende talade om att det var något som hade hänt förr, och att han var tillräcklig säker på att det skulle ordna sig för att inte vara orolig för sin vän. Som student och dessutom bartender så kändes det inte som att han var särskilt nervös kring alkohol över huvud taget.
Adam var tacksam. Vart Obasi tagit vägen hade han faktiskt ingen aning om, men sist han sett honom hade det varit tillsammans med två andra grabbar som han visste att han spelat fotboll med förr i tiden. När drinken var slut var det Jack som tog Adams hand och ledde honom genom trängseln, till uteserveringen, till ett bord med en futtig askkopp och en värmelampa som kastade sitt orangea sken över dem. Dynorna i den låga soffan kunde vara fuktiga, eller bara kalla. Precis som Adam hoppats tog Jack platsen bredvid honom istället för att sätta sig mitt emot. De rökte. De pratade om sådana oväsentliga saker som man alltid brukade prata om på fyllan, och Adam mindes knappt vad han själv sagt för bara en minut sedan. Nu när all stress med plugget äntligen var över och han kände sig glad och lättad var det som att alla tankar på Jack fick dubbelt så mycket utrymme. Han satt ju precis här, bredvid, med sidan av låret pressat mot Adams. Han slöt ögonen som en nöjd katt när Adam la armen om honom och lutade honom mot sig, hans axel en smula obekvämt mot Adams bröst, men det gjorde ingenting.
Saker och ting kanske inte behövde vara så jävla komplicerade. Adam kysste honom på örat igen, och fastän Jack hade fasligt många piercingar så strök han tungspetsen utmed en av dem. Jack drog tyst efter andan. Han kramade hårt om Adams lår, just ovanför knäet, och det lilla var nog för att sända en stöt hela vägen upp längs låret och vidare till Adams maggrop.
När Adam tog Jacks haka för att kyssa honom på riktigt, lika riktigt som de första kyssarna i busskuren varit, så satt andetagen som en klump i halsen. Det fanns två anledningar. Den första var för att han så jävla gärna ville ha honom och han ville ha honom på riktigt, inte på någon sval och kanske fuktig bänk på All Star. Den andra var för att Jack besvarade kyssen, men inte som han brukade.
En svag rynka tog plats mellan Adams ögonbryn när han kysste honom igen. Han kysste honom en gång till, strök handen över hans nacke och den andra över hans höft, kysste tills att han mest av allt kände sig desperat. Lite ful, till och med.
Hur mycket Adam än önskade att han överanalyserade, så visste han när han oroade sig i onödan och när magkänslan stämde. Ändå var han för full för att vilja ge med sig. Han försökte ändå, ville låtsas att Jack kanske bara var blyg för att det var andra som kunde se. Slutligen sjönk klumpen från halsen och ner till magen när Jack vred sig undan, närmre armstödet och längre bort från honom. Hans hand låg fortfarande mot Adams lår, men inte längre i ett fast grepp. Den bara låg där, mest av allt. Var det för att hindra honom från att komma närmre?
Adams händer kändes som stela klor när han tog tillbaka dem. Han la dem i sitt knä, knöt dem, men kunde inte bli kvitt känslan. Jacks blick var någonstans mellan golvet och deras fimpar i askkoppen. Även fast han inte såg på Adam så kunde Adam se att något var fel. Det var nästintill omöjligt att undgå.
”Vad är det?” frågade han lågt. Den höga musiken och skratt och sorl från alla glada festprissar tystades bakom glasdörrarna, men det kändes ändå som att Adams röst varit lite för låg. Det syntes åtminstone på Jack att han hört, även fast han valde att inte svara. Adam fuktade läpparna i ett försök att börja på nytt. ”Förlåt om jag gjorde något fel. Jag menade inte att vara så på om du inte-”
”Men lägg av.” Jack strök handen genom håret. Det hade varit lika perfekt fixat som alltid, och att han var så vårdslös med frisyren nu kändes inte alls bra.
”Va?” klämde Adam fram. Han visste inte om han borde bli arg eller ledsen, men han blev nog både och.
”Lägg bara av. Be inte om ursäkt”, sa Jack. Tidigare hade han varit svår att tolka, men nu lät han nästan irriterad.
”Men vad ska jag göra då? Det känns ju inte alls bra om det bara är jag som typ… jag vet inte, tjatar mig till något? Jag fattar ingenting. Om det är något som inte känns bra så kan du väl säga det i alla fall istället för att jag ska sitta och gissa?” Adams röst var inte så låg längre. Skjortkragen skavde i nacken och han gned snabbt handen innanför den, men det hjälpte inte. Han var ganska full, och han var upprörd, men han tyckte ändå att orden han fått ur sig någorlunda representerade vad han tänkte. Det kanske borde kännas bra, men det kändes visst bara ännu värre, när Jack inte gjorde någon ansats att svara. Han gjorde ingen ansats att se på honom heller, för den delen.
”Jag ska nog gå”, sa Jack till slut. Det kändes som att de suttit tysta i flera minuter, men egentligen rörde det sig nog bara om sekunder. Det var fortfarande typ det Adam allra minst velat höra. Hur gärna han än ville fräsa åt honom att stanna och snacka, så lät han däremot bli.
När Jack reste sig ur soffan vände Adam blicken ut genom glasväggen och såg envist på vinternatten där utanför. Han hörde dörren öppnas, hur det för en kort stund tillät musik och höga röster att strömma ut, för att sedan tvärt klippas av och bli lägre igen.
Spegelbilden av Adam bet på tumnageln och flackade blicken över rutan. När han hörde dörren öppnas igen så reste han sig tvärt upp. Han fick så bråttom att han glömde cigarettpaket och tändare på bordet, och den kvava värmen och alla kroppar han behövde tränga sig förbi för att nå garderoben fick pulsen att stiga. Den kändes i halsen, men inte på samma sätt som sist. Nu bultade den ilsket på båda sidorna om strupen och Adam ville bara ut, och hem. Han var inte säker på om Jack hade hunnit gå än, och han tyckte sig se Obasi någonstans vid borden nära utgången, men han höll blicken tomt framför sig tills att han kommit ut i kylan. Hade han inte bränt sina sista pengar på sprit hade han tagit en taxi bara för att få komma hem så fort som möjligt. Han skulle ha gett fan i att vara spontan, och han skulle ha gett fan i All Star och bara nöjt sig med att hänga med Therese och de andra och nöjt sig med att störa sig på Edvin för det hade åtminstone varit bättre än det här. Hela vägen hem kände han på konturerna av mobilen genom jeansfickan, men han tog aldrig upp den för att kolla om någon skrivit.