2018-05-24

like puzzle pieces in your hand - [prolog]

Han är snygg, nästan vacker, men han gillar inte att bli kallad det.
Ansiktet han ärvt från sin mammas sida är skarpt nog att tillhöra en modell; rak näsa, tydliga kindben och ögon som är blå på riktigt. Han kan klä sig i nästan vad som helst och passa i det, men han väljer svarta tighta jeans och en t-shirt med ett tryck från hans favoritartists bästa album. Huvtröjan slängs över axeln och han knyter inte snörena på sina slitna converse innan han lämnar lägenheten. På brevinkastet står Aaron Lind, han är arton år och han vet inte vad han gör med sitt liv men han trivs.
Hans hår är nyfärgat i svart och grönt och han har bara strukit handen genom det innan han gått ut. Det spelar ingen roll. Han är så gott som perfekt.

Sets dagbok
Det har regnat hela dagen och jag blir bara deppig av det. Ge mig lite sol och lycka, typ. Hade kunnat klara mig utan solen om jag bara fått lyckan men det är väl för mycket begärt. Hur lång tid tar det innan en kommer få känna sig lite speciell? Hur lång tid tar det innan någon faktiskt älskar mig på riktigt och inte bara för att de måste det?
Lycka till Set. Jag är bara så jävla fel hela tiden.

1 kommentar:

  1. ååh mys att få läsa den här igen :D :D (har ju redan varnat dig för att jag kommer fangirla igen haha.)
    och fastän du tycker aaron är dryg ibland så gillar jag honom fortfarande starkt hehe 8D ´han är så gott som perfekt.´ älskar att han är så jävla kaxig haha <3

    SvaraRadera