Zaychik (зайчик): 8

Nadia fick sin förklaring nästa gång hon och Matilda sågs. Det var en torsdagseftermiddag, kall och mulen. Nadia kom direkt från jobbet, fick en kram innanför dörren, lånade duschen och tog på sig en stor mysig tröja från Matildas garderob. De lagade middag ihop innan de landade i soffan och tittade på film. Det var när den var slut som Nadia försökte formulera en fråga kring den undvikna kyssen i hallen. Matilda hade uppenbarligen tänkt på samma sak, för så fort Nadia fått frågan ur sig hade hon andats ut i en suck som lät sådär lättad och uppgiven på samma gång. Först bad hon om ursäkt. Sedan berättade hon att det fanns en kille i hennes och Katrins kompisgäng som hon ”haft ihop” det med för ett tag sedan. Tydligen var han fortfarande lite kär i henne, och Matilda ville bara vara diskret med att hon träffat någon annan. Till en början, bara. Nadia hade frågat lite försiktigt om Katrin verkligen var en sådan som skulle skvallra. Matilda hade skrattat. Ärligt talat så tyckte Nadia att Katrin såg precis ut som någon som gillade att skvallra. Matilda tog tacksamt inte illa upp å hennes vägnar, eftersom det tydligen var väldigt sant.
En liten del inom Nadia jublade över hur Matilda pratat om dem. Som om de faktiskt var väg på att bli någonting. Någonting riktigt. Nadia höll ju faktiskt med om att en kyss på krogen, eller en kyss på en fest, inte var samma sak som att sitta hemma hos någon i myskläder och sedan kyssas hejdå. Försökte hon tänka sig in i Matildas situation antog hon att hon kunde förstå. Hon kände inte Matildas vänner, men kanske var det för det bästa att det inte kom ut riktigt än. Tanken på att de var på väg mot någonting var huvudsaken. Ville Matilda ta det lugnt så måste det väl betyda att hon ville bygga upp någonting bra och inte bara hängde med henne för kul. Visst?
Det enda som Nadia var en smula missnöjd över var att Matilda inte berättat det för henne innan Katrin dykt upp. Hon tyckte fortfarande det kändes pinsamt att tänka på hur hon blivit nekad kyssen i hallen, men det låg på henne och det visste hon om. Det fanns ingenting att göra åt nu. Egentligen kändes allting okej. Lite mer än okej, till och med. En lånad tröja och film och mys i soffan hade lappat ihop några ömma hål i Nadias bröstkorg.

Januari gick. Nadia ville inte påstå att det gick fort, för när hon tänkte tillbaka på nyårsfesten så kändes det som att det varit evigheter sedan. Samtidigt var hon förvånad över att det hunnit bli februari. Livet tickade på i samma knaggliga takt. Det var jobb, det var häng med gänget i lokalen, det var ett par kvällar hemma hos Matilda med ostbågar och en ny samling sugmärken kring nyckelbenet. Det blev små turer runt stadens gator med Philip i Röda Faran, då de tog med sig burgare från Sibylla till hamnen där de satt och frös, rökte och snackade skit. Nadia spenderade en heldag med Hanna och hennes vän Jennifer i Sundsvall där hon råkade göra av med alltför mycket pengar på Lagerhausprylar som hon planerade att inreda sin framtida lägenhet med. Hon köpte bland annat en ljusslinga med röda glödlampor och en tvålbehållare i form av en katt med en pump i huvudet.
Trots att Nadia inte hängde med i veckornas gång fanns det ett par fördelar med att det blivit februari. Först och främst så fyllde hon tjugotvå år måndagen den elfte. Själva dagen bestod av jobb och sedan en middag på Pinchos tillsammans med Ann-Sofie och Bogdan. De gav henne presentkort, ett par nya Dr. Martens och en sprillans ny mobil i födelsedagspresent.
För det andra lyckades hon tjata till sig två dagar ledigt från jobbet. Onsdagen och torsdagen samma vecka skulle spenderas i Göteborg, på Sticky Fingers och ett vandrarhem som kostat misstänksamt lite. Biljetterna till The Used hade varit en present från Philip och hade varit bokade sedan september innan Nadia ens varit säker på om hon skulle kunna åka. Det var med honom, Hanna och Daniel som hon tagit tåget och sedan köat som på den gamla goda tiden när konserter varit det bästa som funnits. En stämpel på handen och en liten tam visitering var allt som hade krävts innan de fått komma in i lokalen. En bit innanför dörrarna stod en grabb och sålde merch och för de gamla tidernas skull unnade sig Nadia en tröja med guldfärgat tryck på bröstet.
Varför ett så pass populärt band som The Used bokats till en så liten lokal som Sticky Fingers var bortom Nadias förstånd, men det hade till hennes förvåning visat sig vara positivt. Hon hamnade nära scenen, så nära att hon fick ont i nacken för att kunna se upp på bandet när de spelade, men hon tyckte det var värt det. Det var längesedan hon varit på en konsert som känts så intim och stökig.
Efteråt pulserade kroppen med adrenalin och öronen brusade trots att hon stoppat i papperstussar i dem. Bland trängseln, vevande armar och wannabe-moshpits hade hon tappat bort sina vänner. Hon hittade dem en och en på väg mot utgången. Utanför tog hon och Philip varsin cigg, medan Hanna och Daniel höll dem sällskap även fast de inte rökte själv.
”Jag trodde verkligen inte att de skulle spela Blue and Yellow”, sa Philip exalterat. Han hade faktiskt plattat håret innan de åkt, men han hade förmodligen headbangat under konserten för nu var håret lika kaosigt som det brukade.
”Är det din favvo?” frågade Daniel och höjde ögonbrynen åt honom. Minen talade för att han inte var av samma åsikt.
”En av dem i alla fall. Mest för att jag grinade åt den när jag var emo i högstadiet”, flinade Philip.
”Amen”, sa Nadia. Högstadiet hade verkligen varit en katastrof. Tursamt nog var det tillräckligt många år sedan för att vissa av de pinsamma minnena nu skulle gå att skratta åt. Philip tog ett snabbt sista bloss innan han knäppte iväg fimpen och gjorde en gest mot en dörr ett par steg ifrån dem.
”Visst ska vi väl gå på klubben också?”
”Vad är det för inträde?” frågade Hanna.
”Det är gratis när man varit på spelning. Det är därför vi har stämpeln.” Philip höll demonstrativt upp handen som han fått stämpeln på. Det var på tok för kallt att vara utan vantar, men det var aldrig något Philip brytt sig om. Till skillnad från Nadia blev inte hans händer torra och fnasiga så fort temperaturen sjönk under minusstrecket.
”Men då så, vad väntar vi på? Är du färdig eller, Nadia?” Daniel hade redan hunnit backa mot dörren och Nadia skyndade sig att fimpa.
Dörrvakten var av sorten som var trevlig men lite kletig och Nadia ursäktade sig så fort hon bara kunde för att komma in bland hög musik och pulserande ljus. Vid bardisken satt det en herrans massa ungdomar och även så i båsen som kantade väggarna. Förmodligen var det många som betalat in sig för nattklubben och inte enbart folk som kommit från spelningen. Nadia höll Hanna i handen för att inte tappa bort henne när de banade väg genom folket och fram mot bardisken. Philip var så lätt att hålla koll på att Nadia egentligen inte behövde hålla i honom, men av ren standard grep hon i kanten av hans jacka för att låta honom göra jobbet och slippa navigera på egen hand.
Eftersom tågresan hem, dagen därpå, skulle ta ett par timmar hade Nadia inte tänkt att de skulle stanna så länge på nattklubben. Lite naivt hade hon tänkt de kunde kolla läget och ta var sin drink innan de drog till vandrarhemmet. Precis som hon borde ha förstått från första början så blev en drink snabbt till tre. Det var Daniel som bjöd på den sista då han var en obotligt givmild fyllerist, som gillade att spendera sina pengar på andra. Han gillade även att gråta om hur lite pengar han hade kvar i slutet av månaden, men det brukade Nadia strunta i. Var han så dum att han ville slösa sina pengar på henne så fick han göra det.
Det dök upp ett par gentlemän som ville hålla dem sällskap och som dessutom försökte flirta in sig hos Hanna och Nadia. Precis som vanligt såg de det som en tävling om vem som kunde vara drygast utan att gentlemännen fattade någonting. Philip satt bakåtlutad med sitt glas i handen och betraktade dem som om han såg på något underhållande på tv. Klart gentlemännen blev sura när de fattade att de drev med dem. Klart de inte vågade mucka ordentligt eftersom Philip och Daniel var med, vilket var både töntigt och skönt.
Nadia hade hunnit röka och även dansa lite med Hanna innan de slutligen gav sig av. På den rasslande spårvagnen som skulle ta dem till vandrarhemmet sjönk hon ihop mot Philips axel. För en vecka sedan hade han köpt sig en fluffig leopardmönstrad jacka på någon rea. Den var lika mjuk som en nalle. I fylledimman gosade Nadia kinden mot den och klappade hans arm. Philip satt med bakhuvudet lutat mot rutan, men strök henne sakta över håret och fäste om och om igen en slinga bakom hennes öra. Daniel hade pluggat in sina hörlurar för att titta på något på mobilen och Hanna satt bredvid och tittade på med ointresserad blick. Nadia visste inte hur många gånger hon varit full tillsammans med dem, men det var någonting alldeles särskilt att få ha den här kvällen i en helt annan stad, flera mil hemifrån. Det var svårt att inte önska att det skulle kännas såhär varje dag. Besvikelsen över att snart åka hem och återgå till vardagen låg nära inpå och gnagde, men Nadia försökte sitt bästa för att ignorera det. Njöt av adrenalinet som hängde kvar sedan konserten medan hon kunde.
I tid med att de klev av spårvagnen hade Nadia nästan hunnit slumra till. Hanna trodde hon var full och ledsen när hon gned sig i ögonen, vilket inte var sant, men hon var blödig som bara den. Hon kramade Hannas hand och pussade hennes kind, skrattade när Daniel himlade med ögonen åt dem. Pojkarna fick gå i förväg eftersom någon av dem fått upp vägbeskrivningen till vandrarhemmet på mobilen. Philip lång och spretig, Daniel lite mindre och rakryggad. Hade det inte varit för att Daniel och Hanna hade exakt samma ögon så hade det varit svårt att tro att de var syskon. Hanna hade förmodligen samma linblonda hår om hon lät bli att färga det rött. När det kom till intressen rörde de sig på rakt motsatta planhalvor och de pratade sällan med varandra när Nadia såg. De bara råkade dyka upp sida vid sida, eller samexisterade i rummet när gänget umgicks.
Nadia kände sig full och klumpig bara för att hon försökte vara tyst när de gick genom korridoren på vandrarhemmet. Daniel klättrade direkt upp för den lilla stegen till överslafen på en av våningssängarna inne på deras rum. Nadia och de andra två gjorde sällskap till badrummet ute i korridoren, där de trängdes för att borsta tänderna och gnugga bort smink. Lagom tills de kommit tillbaka till rummet verkade Daniel ha somnat, då det kom tysta snarkningar från hans håll. Nadia klädde av sig till trosor och t-shirt innan hon kröp upp till överslafen på andra sängen. Hon kikade ner över kanten för att kunna viskprata med Hanna och Philip när de gjorde sig redo. Philip tittade upp på henne när han klivit ur sina jeans.
”Vill du ha min jacka som sovkompis eller?” Han flinade när Nadia räckte ut tungan åt honom.
”Du ska säkert krama den själv.”
”Funderar på det.” Philip blinkade åt henne innan han la sig i sängen under Daniel. Fastän de alla var trötta och lite fulla så kunde Nadia höra knattrandet från Hannas naglar när hon skrev på sin mobil. Philips ansikte lystes upp av skärmen medan även han verkade skriva med någon. Säkert hans internetkompis Micke. Eller kanske Åsa, för att meddela att kvällen blivit lyckad.
Nadia la sig på mage med kudden under bröstet medan hon tittade på sin egen mobil. Det var ynka femton procent batteri kvar men det dög till att varva ner innan hon skulle sova. Eller nyktra till, kanske. Bilderna hon tagit på konserten var få och suddiga, men hon funderade på att lägga upp en på Instagram i alla fall. Rent naturligt gick det snabbt från att ha laddat upp en egen bild till att titta på vad andra lagt upp. Matilda hade tydligen varit ute och festat på TP. På bilden var hennes ögon slutna och ett mycket stort och genuint leende prydde hennes rosamålade läppar. Ena armen hade hon om Katrins nacke, den andra om en kille som Nadia inte visste namnet på. Taggen om hans användarnamn avslöjade ingenting och hans konto var förstås låst. Nadia log svagt för sig själv när hon gått tillbaka för att titta på Matilda på bilden igen. Det var verkligen något särskilt med sättet hon log och hennes utstrålning. Hennes leende smittade, men samtidigt blev man avundsjuk på hur fin hon var. Lite som när man tittade på en prinsessa eller en kändis. Hon utstrålade att hon var något mer, och något mer gjorde att man ville ha hennes uppmärksamhet. Det var säkert många som kämpade för att få den.
Nadia undrade om killen på bilden var samma som haft en crush på henne. Han som var orsaken till att de skulle vara diskreta. Det kunde lika gärna vara någon annan, men Nadia försökte göra en minnesanteckning om att hon skulle fråga nästa gång hon och Matilda träffades.
Efter några berusade försök att tackla autocorrect lyckades Nadia skicka en kommentar där hon skrev queen följt av en emoji med hjärtögon. Högst en minut senare fick hon en notifikation om att Matilda gillat hennes kommentar. Med det nöjde sig Nadia för kvällen. Hon stoppade mobilen under kudden när hon vänt sig över på rygg, och till minnena av konserten somnade hon nöjd och alldeles tung i kroppen.

*