Zaychik (зайчик): 12

Större delen av mars passerade utan att Nadia la märke till det. När mobilkalendern vittnade om att det var månad nummer fyra så ville hon mest rynka pannan. Tiden hade verkligen rusat förbi. Förmodligen för att hon gått i samma mönster som vanligt. Jobb, lokalen, Matilda. Repeat.
I Norrland var det svårt att räkna april som riktig vår. Snön låg kvar här och var och gatorna var fulla med grus, men ljuset hade åtminstone gjort en stadig återkomst. De ljusa kvällarna gjorde Nadia på mycket bättre humör.
För stunden satt hon i det vitmålade köket med sin surrande laptop framför sig. Flera flikar trängdes i webbläsarfönstret. Det var Blocket, Platsbanken och några sidor om lediga lägenheter. Nadia ögnade trött igenom de nya annonserna på Platsbanken innan hon bytte flik. Det fanns flera fastighetsföretag i stan, men det allra största av dem hade hand om områden där studenter, ungdomar och nyanlända oftast bodde. Ville Nadia få tag i en rimlig lägenhet så var det där hon borde söka. Hon kände sig fortfarande kluven om hon borde flytta innan hon fått tag i ett nytt jobb. Samtidigt kunde hon inte låta bli att drömma. Ett eget hem skulle underlätta en hel del, och visst skulle hon kunna ta extrapass på Max om det nya jobbet inte räckte i timmar? Det borde hon väl kunna jonglera?
Nadia lyfte blicken från skärmen när hon hörde ljudet av Ann-Sofies tofflor mot linoleumgolvet. Hon hade sin stora blå temugg i handen.
”Vad gör du här ute?” Ann-Sofie hade satt upp det blonda håret i en knut i nacken och hade fortfarande glasögonen nere vid nästippen, så förmodligen hade hon suttit och löst korsord framför tv:n. Hon satte in muggen i diskmaskinen innan hon kom fram till bordet för att titta på Nadias dator.
”Tittar lägenheter och så bara.” Nadia sneglade på henne för att se vad hon tyckte, men såg till sin förvåning en lite nyfiken glimt tändas i hennes blick. Nadia rätade genast upp sig en aning från sin halvt nerhasade position i stolen.
”Får jag vara med?” frågade Ann-Sofie, men hade redan dragit ut stolen bredvid Nadias, så Nadia nickade bara. Ann-Sofie sköt upp glasögonen på näsan medan hon tittade på skärmen.
”Det verkar mest finnas ledigt ute i Berg…”
”Ja, det är väl mest där det står tomt. Har du tittat på alla de här då, ja…” sa Ann-Sofie när hon läste namnen på flikarna som Nadia hade uppe. Nadia hade hunnit leta igenom det mesta. Det fanns några få ettor hon kanske hade råd med, men det allra flesta låg ganska långt utanför stan. Att åka en bit gjorde ingenting men hon ville helst inte att det skulle ta mer än en timme.
”Med mina poäng kommer jag väl typ max komma på femteplats på den här”, sa Nadia och visade en lägenhet som verkligen var pytteliten, men som låg ganska nära stan.
”Men det är inte hela världen. Folk kommer alltid att tacka nej, så du kan ju ha tur. Men var den inte lite väl liten?” Ann-Sofie tog över musen och öppnade upp en ny flik. Hon skrev in en adress som Nadia inte kände igen, men det verkade handla om lägenheter även där. ”Peter Östlund har ju en fastighet på Valla så det skulle inte skada att titta på vad som finns ledigt där…”
Nadia tittade tyst på. Ann-Sofie sa Peter Östlund som om hon skulle veta vem det var, men Nadia hade verkligen ingen aning. Antagligen var det någon bekant, någon bekants bekanta, eller någon som det stod om i tidningen ibland. Nadia visste såklart att det gick att hyra lägenheter privat, men hon hade inte vetat hur man skulle leta rätt på dem om det inte var via någon halvskum annons på Blocket. Tacksamt nog verkade Ann-Sofie ha mer koll.
De spenderade säkert en timme på att kolla bland alla hemsidor om privatägda lägenheter som Ann-Sofie kommit på. Nadia valde att intresseanmäla på pyttelägenheten även fast hennes chanser inte var så stora, men när det kom till de privata fick hon tyvärr inget napp. Hon såg däremot till att lägga in alla de nya sidorna i sin mapp som hon så passande döpt till FLYTTA.
”Vill du att jag ska höra mig för?” frågade Ann-Sofie när Nadia stängt av sin laptop. ”Det kan ju hända att det finns de som inte hunnit lägga upp annons än, då kan du smita före. Har du skrivit på Facebook? Det finns grupper där har jag hört.”
”Du får gärna höra dig för. Men jag har ju inte Facebook”, sa Nadia med en suck. Det kanske var dags att skaffa, även fast hon inte alls var sugen. Hon kanske kunde fråga Hanna om hon kunde hjälpa henne att lägga upp?
”Just ja. Men jag hör mig för, i alla fall, så kanske du kan ta och skaffa Facebook?” Ann-Sofie log mot henne när hon reste sig upp. När hon strök Nadia över kinden så hade hon redan börjat flina, vilket betydde att hon gjorde det enbart för att jävlas. Nadia knuffade undan hennes hand med gott samvete.
”Du vill bara att jag ska kunna skicka liv till dig på Candy Crush.”
”Är inte det en rimlig anledning?” Ann-Sofie lämnade glasögonen ovanpå bordet när hon gick till fönstret och kikade ut. Det knastrade och brummade från uppfarten, vilket vittnade om att Bogdan kommit hem från universitetet. Efter en snabb blick på mikroklockan kunde Nadia konstatera att den bara var fyra och att han var tidig hem. Någon minut senare gjorde han dem sällskap i köket, lätt andfådd och med en läderportfölj i handen.
”Oj”, sa Bogdan och log överraskat. Nadia visste redan vad det handlade om innan han hunnit fortsätta meningen. ”Båda mina favoriter i samma rum.”
”Kul”, sa Nadia torrt. Det var ju på grund av henne som det så sällan inträffade.
”Gick det bra idag?” Ann-Sofie gick runt bordet för att möta honom och Nadia rynkade pannan åt det blöta ljudet från pussen de utbytte.
”Bra. Det gick bra. Det är ny kurs idag och jag fick täcka områden som Lars brukar ha. Lite svårt med annan Powerpoint men de verkar förstå.”
”Vad var det om då?” frågade Ann-Sofie.
”Hemisfärisk asymmetri.” Bogdan skrattade när Nadia gjorde ett relativt skickligt kräkljud.
”Jag fattar inte hur dina studenter inte dör”, stönade Nadia. ”Hur kan någon lära sig om det där?”
”De är duktiga. Hjärnan är intressant.” Bogdan skrattade fortfarande och kramade om hennes axel på det där sättet som pappor med för starka nypor alltid gjorde. ”Zaychik. Vill du se film ikväll? Source Code går på tv.”
”Ja… okej”, sa Nadia med ett litet leende. Hon hade tänkt höra med någon ur gänget om de ville ses, men nu när Bogdan frågade så kändes det bara för taskigt att avböja. Så glad som han blivit över att hitta dem båda i samma rum. Även Ann-Sofie verkade glad att ha fått spendera lite tid med henne, fastän det bara varit i form av lägenhetssökande. Ikväll kunde Nadia offra sig.

Det blev kikärtsgryta och ris till middag. Filmen började vid åtta och eftersom den gick på tv var det reklampaus hit och dit, men i det stora hela kändes det faktiskt mysigt. Nadia satt mest och tänkte och åt popcorn. Hon undrade om hon skulle få gå på visning på den lilla lägenheten. Hon undrade om hon skulle kunna få den om hon tackade ja, och om allt skulle vara lugnt när hon flyttade eller om det skulle bli något bråk i onödan.
Klockan hade hunnit bli halv elva när filmen var slut och i vanlig ordning var det då Ann-Sofie och Bogdan gjorde sig i ordning för sängen. Nadia var van vid att vara uppe så mycket senare att hon kände sig rätt så snopen. Det kändes för sent att gå ut nu. Dessutom var det kallt och hon kände sig lat. De sa god natt, det släcktes på nedervåningen och Nadia gick upp till sig. Hon klädde av sig och bytte till nya trosor och en grå t-shirt som var så sliten att den borde ha blivit genomskinlig, men allt den åstadkommit var att ha blivit väldigt, väldigt mjuk. Eftersom hon jobbade med sot och fett hade Ann-Sofie investerat i någon schysst hudvård åt henne i julklapp. Inte fullt lika fancy som den Matilda använde, men det var tvätt och kräm som fick huden att kännas fräsch.
Nadia tittade på sig själv i spegeln när hon gned handduken över kinderna. Fräknarna syntes alltid tydligare i det skarpa ljuset i badrummet. Ringen i näsan glimmade svagt. Den dagen hon slutade på Max skulle hon ta fler hål i öronen. Förr hade hon velat ha ett hål i läppen men nu visste hon inte längre om hon vågade, eller ens ville.
Hon satte sig ner ovanpå toalettlocket när hon var färdig med sin så kallade hudvårdsrutin. Bland de många vita ärren på höger lår lyste det senaste rött i skarp kontrast. Det hade knappt hunnit läka, så djupt och långt som det blivit. Mest för att hon var hopplös med skorpor och alltid pillade loss dem fastän hon visste att det skulle bli fult. Hon gned lite salva över det ännu svullna ärret. De som behövde få veta visste redan, och de som inte behövde få veta hade ännu ingen aning. Till sommaren skulle hon inte kunna ha shorts utan att det syntes. Det var ett problem som gnagde oroligt i bröstet på henne, men det var månader kvar till dess, så hon sköt det åt sidan.
När hon var färdig inne på toaletten gick hon och la sig på mage i sängen, med täcket uppdraget till ryggen och mobilen i händerna. På Snapchat var större delen av hennes vänner vakna och hon roade sig med att skicka mörka bilder till vissa och chatta med vissa. I morgon skulle hon jobba, i övermorgon likaså, men hon hade både lördag och söndag lediga vilket betydde att det äntligen skulle bli fest. Hur många de blev och vart de skulle ta vägen var ännu inte bestämt. Det var så det brukade gå till och det var även så Nadia gillade det bäst.

”Vad fan har du gjort?” Maxim såg på sårskorpan på Nadias handrygg med skräckblandad förtjusning. Nadia tittade utmanade på honom när hon knöt handen, vilket fick skorpan att närma sig bristningsgränsen. Hon tänkte inte spräcka den, brydde sig visserligen inte så mycket om den gjorde det, men hotet hade fått önskad effekt. Maxim hade svurit en hel rad på ryska och slagit henne så hårt på armen att det ömmade efteråt. Ehsan såg ut att vara på väg att vilja försvara henne, men Nadia bara skrattade. 
”Vilken mes du är”, flinade hon. ”Det är bara en sårskorpa. Herregud.”
”Men det ser ju så jävla ont ut”, gnydde Maxim. ”Vad har hänt? Är det från jobbet eller?”
”Vad annars? Det är från en pommeskorg.” Nadia tittade ner på sin hand. Brännmärket var rödsvullet i kanterna och skorpan var ful och gultonad. Det var väl kanske tur att det såg ut som en liten kam och inte bara var en stor gulbrun fläck. Nu var det ju nästan lite coolt.
”Men hur kan du… hur fick du på handen?”
”Jag skulle plocka upp en chili cheese ur fritösen, men korgen ramlade ner från fästet och kom åt min hand. Det har hänt förr så det är knappast någon big deal. Men det var längesen det hände sist, faktiskt.” Nadia såg på sin hand igen och drog på munnen. Allra första veckorna på jobbet hade hon bränt sig hela tiden. På droppar som skvätte från fritösen, värmelampan vid pommesuppkastet och den andra värmelampan intill köttlådan. Nu för tiden arbetade hon så mycket på automatik att hon sällan gjorde sig illa längre. Förrän i torsdags, då. Lite trist var det väl att ha fixat sig inför fest och samtidigt ha ett lysande sår på handen. Samtidigt orkade hon inte bry sig, för alla som skulle vara där visste om att hon var en trash queen.
Klockan var halv åtta och än så länge satt spridda delar av gänget i källaren och åt av en familjepizza. Maxim hade precis kommit och när han blivit färdig med att oja sig över Nadias sår hade han ätit den halvkalla biten som fanns kvar. Han var rufsig i håret och hade röd t-shirt på sig, och vid hans sida satt Ehsan med sina sneakers i exakt samma röda nyans. Jonas satt i benlösa fåtöljen och höll på med sin telefon, klädd i grå hoodie som det inte direkt sjöng fest om.
Nadia hade tagit sina högmidjade, ljusa jeans och en gammal, svart bandtröja som hon gjort om till crop top. Så ofta som hon hade håret uppsatt kändes det snudd på jobbigt att ha det utsläppt ikväll. Det var åtminstone helt nytvättat och luktade gott och fruktigt av balsam. Hon hade sminkat sig också. Samma gamla skarpa ögonbryn och en massa mascara, men ikväll hade hon även passat på att använda en mörkt plommonfärgad ögonskugga hon hittat i badrumsskåpet. Hår och smink hade fixats mest för att det var så längesedan hon varit på en riktig fest. Kan hända att faktumet att Matilda äntligen skulle följa med också spelade in. När Nadia fått på sig kängorna och bomberjackan kände hon sig riktig snygg. Förhoppningsvis skulle Matilda tycka detsamma.
”Ta och smörj in det där innan du gör något dumt.” Ehsan räckte fram en liten burk han haft i fickan på sin jacka. Varför han hade jackan på sig inomhus var en bra fråga. Hon hade ingen aning vad det var i burken heller, men det luktade kryddigt och såg ut som vaselin så hon gnuggade det försiktigt över den hemska skorpan på handen. 
Ehsan tog på sig uppgiften att vika ihop den stora pizzakartongen innan de lämnade lokalen. De hjälptes åt att ta ut soporna från den överfulla papperskorgen och Maxim samlade ihop pantburkarna från bordet för att lägga i pantsäcken. Jonas släckte medan Maxim och Nadia fumlade med cigg och tändare. Nadia hade tänkt ta upp mobilen för att ringa Philip och fråga var han höll hus, bara för att upptäcka honom komma skyndande ner för trappan. 
”Ska ni gå nu?” frågade han förvånat. Han hade en halvrökt cigg i mungipan och den fluffiga leopardjackan öppen över en grönsvartblommig skjorta. Nadia höll på att sätta sin egen cigg i halsen.
”Har du smink?” Hon trädde sin plastkasse över handleden så hon kunde lägga händerna om hans kinder, vred på honom för att titta bättre. Han hade mörka ögonbryn och ögonfransar naturligt, men han var lite sotig om ögonen och Nadia hade nog applåderat om hon inte haft glasflaskor i kassen. ”Helvete vad snygg du är. Usch.”
”Men lägg av”, stönade Jonas och himlade med ögonen åt dem. Maxim såg ut att hålla med, men hans ständiga ekorrliknande flin gjorde det svårt att tolka honom som lika uppgiven. 
”Tur någon uppskattar mig.” Philip krokade armen om Nadias nacke och pressade en puss mot hennes tinning. Han tog förstås ut ciggen innan, men satte den lika snart tillbaka mellan läpparna igen.
”De andra har ingen klass, uppenbarligen.” Nadia la armen om hans svank innanför jackan när de började gå. Philip var snygg på sitt eget, väldigt särskilda sätt, enligt Nadia. Bara att de andra grabbarna var för straight för att fatta sådant. Eller för tråkiga.
Philip hade tydligen knappt fått igång Röda Faran och det var därför han missat pizzan och den lilla förfesten i lokalen. Just nu stod bilen tryggt på en gratisparkering nere i hamnen och Philip hade skämtsamt sagt att om den inte startade i morgon så fick den fan bli kvar där. Nadia kände honom dock tillräckligt väl för att veta att han aldrig skulle överge bilen om det så betydde att han skulle få putta den hela vägen hem.
Eftersom pizzan som sagt var missad så ville Philip köpa sig något litet i den kvällsöppna korvkiosken och Nadia offrade sig att vänta med honom. De andra promenerade i förväg då de inte orkade vänta något mer innan de fick festa på riktigt.
Nadia satte sig ner på den lite fuktiga bänken en bit ifrån luckan och tog upp mobilen ur jackfickan. För bara en minut sedan hade hon fått ett sms från Matilda som undrade vart de var någonstans. Nadia såg upp på Philip, som precis betalade, innan hon skrev in ett svar.
”Matilda kommer och möter oss här”, informerade hon.
”Nice.” Philip slog sig ner bredvid henne och satte sin plastkasse mellan fötterna med ett tyst klirr. För ett ögonblick kände sig Nadia nästan nervös. Matilda hade ju träffat hennes vänner förr, Philip inkluderad, men det var längesedan nu. Det var väl egentligen först nu det kändes som att hon skulle introducerade sin flickvän till gänget. Bara att de inte riktigt var flickvänner, men nästan. Förut, på nyårsfesten, hade hon ju nästan känt Matilda lika lite som de andra.
När Philip knuffade till henne med armbågen såg hon genast upp från mobilen.
”Vad?” sa hon, men log redan skyldigt.
”Sluta nu. Jag ser ju att du övertänker.” Philip log mot henne. ”Vad är det?”
”Egentligen ingenting. Jag tror det blir jättekul, men du vet… eftersom vi inte är officiella eller så vet jag inte riktigt hur jag ska bete mig. Hoppas inte Maxim försöker flirta in sig för mycket hos henne.”
”För han har ju säkert en chans över dig…” Philip höjde trött ögonbrynen åt henne. Nadia höjde sina ögonbryn tillbaka, sedan räckte hon ut tungan och duckade för Philips hand när han var på väg att krama henne om nacken. De skrattade.
Philip fick sin låda med mos, korv och räksallad och åt den i godan ro medan Nadia tittade på. Han hade hunnit äta halva när Matilda kom skyndade över vägen för att sluta upp med dem. Hennes blonda hår var uppsatt i en halvtofs, ögonen mörkt sotade, läpparna godisrosa som vanligt. Hon hade en öppen väst som var fluffig och stod som en krage om hennes nacke. Nadia kände sig lite torr i munnen när hon insåg att det gick att se Matildas bh under det genomskinliga, svarta tyget i tröjan hon hade under västen. 
”Hej”, log Matilda så fort hon kommit fram till dem. Hon lutade sig ner och kysste Nadia innan hon hunnit varken resa sig eller svara. Nadia blinkade överraskat, men log när hon tittade upp på henne. Kanske att hon var lite varm om kinderna.
”Hej”, log hon tillbaka. ”Vad snygg du är.”
”Du med. Hej, Philip.”
”Hej.” Philip log han också när han svalt sin tugga med mos. ”Jag ska bara äta upp det sista så kan vi gå sen.”
”Nice. Snygg jacka.” Matilda rörde vid axeln på Philips leopardjacka och Nadia fnissade till. Det var nästan synd att hon själv inte haft något fluffigt på sig så de hade kunnat matcha.
Hon lyssnade på Matilda och Philip när de diskuterade leopardjackan och fluffvästen en liten stund. Hon tände en cigg, bjöd Matilda på en och tände den genom att sätta glöden mot hennes. Knulltändning, eller vad det hette. Hon såg i ögonvrån hur Philip log åt dem och det kändes faktiskt bara så jävla skönt. När Philip slängt sin papptallrik och plastgaffel tog de sina kassar och började gå mot festen. Efter ett par minuter läste Matilda Nadias tankar och var först att ta hennes hand. Det fanns nog inget att vara nervös över.

*