Zaychik (зайчик): 23

”Snart kommer vi kunna ha förfest hos dig också. Trevlig tanke va?”
”Skojar du eller. Jag står knappt ut med att vänta.” Nadia sjönk ner på rygg ovanpå Hannas säng och la armarna bakom huvudet. Som vanligt när de sågs hade det varit hon som gjort sig i ordning snabbast. Nu agerade hon enbart betraktare och samtalskompis. Hanna själv satt framför sitt sminkbord och la på blush med en liten fluffig borste.
”Visst kommer du ha inflyttningssfest?” frågade Hanna och tittade på henne genom spegeln. Nadia skrattade bara för det var ett så uppenbart ja att det kändes löjligt.
”Om det går som jag vill med katterna så hämtar jag dem på helgen efter jag flyttat in, och då hinner jag ha fest innan dess.”
”Just det, katterna ja. Bra tänkt.” Hanna stängde av sin ringlight och reste sig från den lilla pallen hon suttit på. Hennes hår såg ut att vara helt nyfärgat, så blankt och rött som det var. För kvällen hade hon lockat det så hon såg ut som en piffig Ariel med arga ögonbryn, ungefär. Nadia hade nöjt sig med att platta sitt och låta det vara utsläppt vilket var stort nog med tanke på hur sällan det hände. Hon var själv utan blush, men kopparfärgad ögonskugga och fixade ögonbryn hade fått henne att känna sig rätt snygg ändå. Via Snapchat hade Matilda gett henne tips och råd om vilka kläder hon skulle ha på sig, vilket i slutänden blivit rippade svarta jeans och ett överraskande urringat linne i vitt. Det var fortfarande lite för kallt ute för att nöja sig med enbart det, så älsklingsskjortan i svartvitt hade hon öppen utanpå. 
För första gången på länge var det dags att gå ut på krogen. Festerna i lokalen eller däromkring var absolut trevliga, men både Nadia och Hanna hade känt sig sugna på att köpa en ordentlig drink och bara dansa lite. Från början hade det varit tänkt att de skulle bli fler än så, men Hannas kompis Jennifer hade fått förhinder och då hade faktiskt Nadia låtit bli att fråga om Matilda ville hänga med. Det var längesedan hon hittat på något med bara Hanna. Ibland var det skönt att bara umgås på tu man hand, vilket hon nästan alltid gjorde med Philip men sällan med någon annan av vännerna.
Dessutom hade hon redan umgåtts så mycket med Matilda de senaste dagarna att det kanske var lika bra att de fick en stund ifrån varandra också. Sedan hon besökt katthemmet hade hon varit hos Matilda två gånger, en gång för lunch innan Matilda gick till jobbet och en gång för att sova över och bara ha det gott. Det kändes som det där sista steget från på G till exklusiv eller tillsammans äntligen var taget. Nadia hade visserligen ingen Facebook, men hade hon haft det så var det väl nu hon bytt sin fåniga relationsstatus. Sedan hon börjat träffa Matilda hade hon inte pratat om vad de hade för relation med sina föräldrar, men eftersom hon nämnde henne så pass ofta när hon skulle iväg eller sms:ade med dem så hade de säkerligen listat ut det på egen hand redan.
”Kom igen nu”, sa Hanna och väckte därigenom Nadia från sina funderingar. ”Nog med dagdrömmar. Det väntar en flaska tequila i köket. Du vill väl hinna bli någorlunda full innan vi går dit?”
”Ja, jävlar. Annars kommer jag göra mig själv fattig i baren.” Nadia var snabb upp från sängen. Som utlovat väntade tequila och två shotglas i köket, och tillsammans med citron och salt fick de i sig två shottar på raken. Det var synd att Nadia inte längre upplevde den där brännande känslan i bröstet som tequilan kunde frambringa. Kanske var hon för van. Nu för tiden brände det bara lite i halsen och lämnade en obehaglig eftersmak.
Klockan var inte mer än halv nio, så för att komma igång med feststämningen startade Hanna en spellista på sitt iTower och dukade fram dricka på bordet. Med musiken strömmande från hörnet av köket och en skål med cheeseballs kände sig Nadia på gott humör. För första gången på evigheter hade hon köpt sig en flaska Smirnoff Ice, vilket visade sig vara ett misstag, men hon drack den ändå.
”Vilka tror du vi möter på krogen?” Hanna tog ett gäng cheeseballs i handen och stoppade i sig dem en och en. Fastän de var fulla av ostpulver tycktes inget fastna i hennes läppstift.
”Tusen personer från mitt jobb”, föreslog Nadia med en suck. ”Någons ex. Några killar som kommer känna igen mig från driven.”
”Någon som kommer ta mig på rumpan.”
”Vet du, ibland önskar jag nästan att någon ska göra det. Inte för att jag vill ha deras händer på mig, men för att få anledning att nita dem. Jag vill ju nita dem bara jag ser på dem, men det känns ju bättre om de gör skäl för det.”
”Som Jonas?” Hanna höjde ögonbrynen. Hon hade satt ett sugrör i sin flaska som hon nu tog en klunk ur innan hon fortsatte. ”Fast det blir inte samma sak om man trodde man var vänner.”
”Eller hur”, suckade Nadia. ”Men det finns ju alltid någon go jävla kille som ska lägga handen om midjan och fråga om man ska dansa. Ibland kanske jag vill dansa med främlingar. Men det är inte svårt att typ… fråga först, istället för att klämma och tro det ska gå hem.”
”Vi borde göra en bingo. Den som får fyra i rad blir bjuden på en shot.” Hanna ställde ifrån sig sin flaska och tog upp mobilen från bordet. Hennes naglar klickade mot skärmen när hon skrev.
”En sån där specialruta kan vara om det kommer någon och ber oss att le. ’Varför ser du så sur ut’, levererat från charmkalle tretusen.”
”Helvete. Den kommer jag få”, skrattade Hanna. Hon vände mobilen till Nadias håll så att hon fick se bingorutan hon lyckats Googla fram och nu öppnat i ett redigeringsprogram. Nadia var på god väg att sätta sin klunk i halsen när hon började skratta.

I stan fanns det två olika ställen att gå ut på. Det var gamla härliga TP, och så en nattklubb som det mest av allt hängde ungdomar och sunkiga gubbar på. Nadia undvek helst sunkiga gubbar, men då inträdet var billigare var det ändå till nattklubben de begav sig. Från att de klivit in vid klockan halv elva till att klockan slagit tolv hade det varit fullt med folk och det fortsatte ständigt att fyllas på. Bingogrejen som utvecklats vid Hannas köksbord hade mest av allt varit på skämt, men det tog inte alltför lång tid innan de kunde fylla tillräckligt många rutor för att bestämma sig för att fira ändå. Nadia stötte nämligen på kollegor från Max som ville kramas och fråga hur läget var, de träffade Hannas expojkvän och även en väktarsnubbe som kände igen Nadia från driveluckan. Det kändes nästan pinsamt att det gått att förutspå händelserna så väl. Å andra sidan var det väl inte konstigt, med tanke på hur många gånger det hade hänt förr.
Till bingopris blev det en hallonlakritsshot och direkt efter köpte Nadia en Daiquiri som definitivt var starkare än en sexa. Hade hon varit nykter hade hon förmodligen hostat av den starka spritsmaken, men nu gick den ner om hon drack den i små klunkar. Hanna såg ut att vara taggad på att dansa, så Nadia försökte skynda sig för hennes skull. Sista klunken av drinken fick det till och med att svida i näsan och Nadia grimaserade när hon ställde ifrån sig glaset.
”Var den så nasty?” skrattade Hanna, högt för att höras över musiken.
”Kommer förmodligen dö”, hostade Nadia. ”Ut på dansgolvet. Fort, så hinner jag dö lycklig i alla fall.”
Med Hannas hand hårt greppande om handleden lät sig Nadia ledas ut på dansgolvet. En anledning till att de valt att gå hit var att dansgolvet faktiskt var ett dansgolv och inte en liten plätt med blinkande lampor. Några som kände sig extra snygga eller kanske bara var extra fulla hade ställt sig ovanpå en utskjutande del vid DJ-båset och dansade så alla kunde se dem. I fylledimman såg det nog rätt bra ut ändå. Nadia undrade hur det kändes för de som jobbade i baren att se alla när de dansade som klumpiga sälar och kände sig snygga. Hon kände sig full i skratt bara hon tänkte på hur fula de måste se ut egentligen, men det hindrade henne inte från att fortsätta. Hon gillade att dansa även när hon inte druckit särskilt mycket. Nu däremot så hade äckeldrinken börjat göra sitt och hon kände sig knappt som att hon var där, bara som ett enda flytande andetag bland en massa andra människor som stötte emot henne.
”Du är betraktad”, ropade Hanna i hennes öra efter ett tag, med armarna om hennes nacke. Nadia såg sig om, beredd att se någon från jobbet eller någon grabb, men istället var det Mussefrisyren som sträckte ut armarna åt hennes håll. Nadia sträckte genast ut ena armen åt henne och drog henne intill sig, så att hon fick vara med i hennes och Hannas lilla bubbla.
”Hej!” log Mussefrisyren så hennes tänder strålade i ljusen från dansgolvet. ”Jag tyckte jag kände igen dig.”
”Vad kul att se dig. Röker du? Jag tänkte gå ut.”
”Nej men jag kan hänga med!”
”Ska du med, Hanna?”
”Nej jag pallar inte, jag måste ändå på toa”, sa Hanna och pussade Nadia hårdhänt på kinden, så läppstiftet säkert lämnade ett kletigt märke. ”Ses sen.”
Väl ute från dansgolvet kändes det som att det brusade i öronen. Musiken var hög i hela lokalen, men borta vid dörrarna till uteplatsen kunde man nästan tala med normal samtalston. Det var även här som Nadia börjat inse hur full hon var. Hade hon inte haft Matilda hade hon definitivt passat på att flirta med Mussefrisyren, för hon var verkligen jättesöt. Vita tighta jeans och en crop top med små fransar, och så det mörka håret i två bollar precis som förra gången.
”Visst heter du Lovisa?” frågade Nadia när de var på väg ut genom dörren. Mussefrisyren höll henne fortfarande i handen, vilket Nadia inte insett hade hänt, men hon gjorde inte heller någon ansats att släppa.
”Ja”, skrattade Lovisa. Hon vände sig mot henne när de kommit ut i den svala luften. ”Du heter Nadia va? Jag tror jag glömde fråga på den där festen men jag hörde dina kompisar säga det.”
”Det stämmer. Är du här själv?”
”Nej jag kom med några andra men de sitter bara vid ett bord och snackar. Ville säga hej till dig.”
”Vad gulligt av dig.” Nadia tog upp sitt smått knöliga cigarettpaket ur bakfickan på jeansen och inspekterade dess innehåll. Tacksamt nog verkade cigaretterna ha hållit fastän hon varit så oförsiktig med det. När hon tänt en cigarett erbjöd hon Lovisa även fast hon sagt att hon inte rökte. Som väntat skakade hon på huvudet. ”Jag pratade lite med Philip om dig. Det var han som sa vad du hette, alltså. Jag har inte sökt efter dig online.”
”Vad synd”, fnissade Lovisa. ”För jag försökte leta rätt på er. Eller alltså, jag vill inte vara en sån där som lägger till alla bara för man festat ihop men jag pratade rätt mycket med Philip och så hände ju allt det där sen…”
”Ja just det, kul första intryck av mig va”, grimaserade Nadia. Det var ju Lovisa som tröstat och fixat hennes smink när hon grinat och torkat sin blodiga hand mot byxorna.
”Äh. Den där killen var ju helt störd, men jag tyckte det var bra att du slog han.”
”Tack. Jag kände mig lite tuff. Har ett litet ärr på knogen faktiskt. Här.” Nadia lyfte handen för att visa, men det syntes dåligt i det skumma ljuset från utebelysningen. Lovisa var snäll nog att titta ändå. När Nadia insåg att hon var full och töntig satte hon handen i bakfickan istället och rätade på sig.
”Är du här med någon mer än den rödhåriga tjejen?” frågade Lovisa.
”Nej, det var bara vi två. Hoppades du att Philip skulle vara med eller?”
”Kanske”, erkände Lovisa, och så fort hon gjort det skrattade hon åt sig själv och la händerna för kinderna. ”Alltså förlåt att jag är pinsam men jag tyckte han var så snygg liksom. Jag hade tänkt fråga om hans nummer men jag hann inte…”
”Sorry”, skrattade Nadia. ”Det var säkert mitt drama som pajade det.”
”Nej säg inte förlåt!”
”Det är lugnt, jag ska fixa.” Nadia satte cigaretten mellan läpparna medan hon tog upp mobilen och sökte upp smskonversationen med Philip. Hon hann knappt skicka sitt (MusseLovisa vill ha ditt nummer :*) förrän Philip svarat (Haha, ge henne det (: ). Nadia visade mobilskärmen för Lovisa när hon kände att hon försökte tjuvtitta.
”Men va? På riktigt? Herregud vad pinsam jag är. Men säger han ja, så…”
”Nu har jag gottgjort. Kanske tur jag inte varit singel annars hade jag väl flirtat med dig och då hade det bara blivit ännu mer pinsamt…”
”Verkligen?” Lovisa fnissade bara, och så fnissade hon ännu mer när hon fick Philips mobilnummer inlagt i telefonen och Nadias kontaktinfo på Snapchat.
När Nadia var full blev hon som en skorsten och tände därför en ny cigarett direkt efter den första tagit slut. De fann ett bord att sätta sig vid, men dynorna var kalla och lite fuktiga. Det brukade finnas filtar att vira om sig, men stackars Lovisa hade ju bara en crop top. Hon ursäktade sig snart med att hon frös och Nadia lovade att hon skulle leta rätt på henne och Hanna när hon kom in igen. Någon av dem borde hon ju hitta, med tanke på deras igenkännliga frisyrer.
Det var rätt skönt att sitta ute i svala luften när hon dessutom var så full. Det kändes bättre nu, men hon gjorde nog bäst i att inte köpa någonting mer att dricka på ett tag. Kanske ingenting alls under resten av kvällen. Hon vände upp ansiktet mot himlen när hon kände några mjuka droppar mot kinden. Det verkade bara vara dugg, så hon lät bli att skynda sig in. Hon hade ändå halva cigaretten kvar.
Stolen Nadia satt sig på stod nära dörrarna. Varje gång dörren öppnades lyfte hon automatiskt blicken, och personen hon fick syn på den här gången var inte någon hon väntat sig. Från sidan var han stilig. Särskilt i det rödaktiga skenet inifrån, men när han vände blicken till henne så syntes det hur stor hans mun var. Darius. Tydligen bestämde sig Nadia för att vara en bättre version av sig själv just ikväll, för hon höjde handen med cigaretten i en vinkning.
”Hej”, log hon. ”Kom och sätt dig.”
”Hej, Nadia!”, log Darius överraskat så att alla de där tänderna syntes. När han satte sig ner på samma stol som Lovisa nyss suttit på svävade en puff av rakvatten åt Nadias håll. Han luktade väldigt gott. Han hade en fin grön skjorta och en prydlig silverkedja om halsen också. Hade hon träffat honom för allra första gången ikväll hade hon nog gillat honom. Hon borde väl göra ett nytt försök.

*