Om hösten - [3]

Tisdagslunchen på jobbet bestod inte av någonting roligare än en upptinad bit potatisgratäng och lite för lite quorn. Gott var det, men färglösheten i glasformen gjorde nästan Erik ledsen. Uppätet blev det åtminstone, och Erik spenderade sina sista tio minuter med en kopp kaffe och debattsidan i Aftonbladet som någon kollega lämnat öppen ovanpå bordet. Någon insändare var bitter över att de gamla prioriterades bort i samhället. Någon annan undrade varför folk parkerade som idioter. Erik rynkade pannan. Vilka var det som skickade in egentligen?
Då klockan slog ett var det dags att lämna fikarummet och Erik gjorde ett snabbt besök på toaletten för att se till så han inte hade några matrester i ansiktet. Han hade arbetat på Synoptik mitt i stan sedan det öppnat för fyra år sedan och han trivdes bra. Det var ett lugnt jobb och visst kunde det bli lite väl lite att göra vissa gånger, men han antog att han var en person som sällan blev uttråkad. Inte konstigt att han måste verka rätt trist. Jämfört med energiknippen som Alex och William åtminstone, och händiga och aktiva personer som mellanbror ett och två, Viktor och Oscar.
Erik strök fingrarna genom håret. I spegeln tittade hans spegelbild tillbaka, med guldpläterad namnskylt i skjortfickan som talade om att han var Erik Hedgren, legitimerad optiker. Erik Hedgren hade i detta nu en tid bokad med en viss S. Knapp, om han mindes rätt. Han lämnade personalrummet och svängde ut bakom disken för att dubbelkolla på någon av datorerna, men behövde visst inte fundera särskilt länge. Ute på golvet stod nämligen optikerassistenten Nina tillsammans med Samuel, prydlig i mörkt grå kostymbyxor och vit skjorta. Samuel Knapp. Knapp? Varför hade han inte vetat om att han hette det?
”Här är han”, log Nina och backade ett steg, som för att göra Erik synlig. Erik kände sig som en liten dum unge bakom disken, fastän han var säker på att han var ett par år äldre än vad Samuel var. Samuel hörde nämligen till kollektivet där Erik alldeles nyss varit på fest. Han var god vän till Sebbe, tillsammans med Sebbes syster Felicia, och i ärlighetens namn en riktig läckerbit. Erik hade pratat med honom ett par gånger men det sträckte sig till sånt snack som brukade bli på fester, där alla var luddiga och runda om fötterna.
”Erik?” log Samuel och avslöjade ett bländande vitt leende. Colgate, deluxe. ”Jag visste ju att du jobbade här egentligen. Jag måste ha glömt.”
”Jag förstod inte heller att det var du”, sa Erik påkommet. ”Knapp?”
”Jo, det är jag. Samuel Knapp.”
”Vilket… bra namn.”
”Tack.”
”Är du redo?” frågade Erik lamt och gjorde en gest upp för den lilla halvtrappan som ledde upp till undersökningsrummen. Han hade haft undersökningar med släkt och bekanta och inte känt sig awkward tidigare, men det var en annan sak när det kom en hunk i kostym.
”Absolut. Jag ska tillbaka till jobbet sen, så jag tänkte inte dröja för länge.”
”Då ska jag inte fördröja mer.” Erik brukade alltid vara den som gick upp först, men den här gången föll han skamset in bakom Samuel bara för att få en chans att titta på hans rumpa i kostymbyxorna. Om Nina fattade vad han gjorde så var hon i alla fall snäll nog att inte fnissa. Erik skämdes nog som det var.
Inne i rummet fick Samuel hänga upp sin kavaj och ta plats i stolen medan Erik knappade och pysslade på datorn. Han antog han skulle kunna köra igång och leka proffsig, men fastän Samuel verkade ha lite bråttom så ville inte Erik bara vara… trist. De hade ju setts förr. Det var inte som att han var farlig.
”Så… bokade du för rutin eller har du känt av någonting på sistone?” frågade Erik och lyckades tyvärr låta precis så tråkig som han ämnat att inte göra.
”Jag fick det via jobbet”, sa Samuel, som inte verkade ha registrerat det alls. Hans mycket mörkt röda hår var klippt i en relativt lik frisyr som Erik själv hade, men Samuel var kanske duktigare med styling. Det var charmigt rufsigt ovanpå åtminstone. ”Jag sitter så mycket vid skärmar om dagarna så jag har lätt för att bli trött i ögonen.”
”Det blir ju lätt så.” Erik lämnade stolen för att styra armen med foroptern fram till Samuel. Han unnade sig en blick av hans läppar när hans ögon var täckta av det klumpiga syninstrumentet. Som en konstig superhjältemask. Hade det inte varit för att han var just Erik Hedgren, föreställande legitimerad optiker, i detta tillfälle hade han himlat med ögonen åt sig själv och sin töntighet.
Undersökningen i sig gick smidigt. Samuel såg ut att vara en proper och kanske till och med stel men snygg jurist, men i själva verket hade Erik fått inse att han var rätt rolig när de hållit på att byta glas fram och tillbaka för att få bilden klarare för honom. Det var åtminstone skönt att den chock som kommit av att upptäcka att S. Knapp var en lätt bekant snygging hade lagt sig, och Erik kände sig inte fullt lika torr och tråkig när han släppte ut Samuel från undersökningsrummet med ett resultat inlagt i datorn. Linser skulle det bli, med ett par glasögon som backup. Att hjälpa till med bågar var Ninas uppgift och Erik tog plats bakom disken för att knappa på datorn, men passade på att titta åt deras håll då och då. Samuel var ganska söt som lutade sig fram för att låta Nina prova bågar på honom. Sättet hon strålade talade om att Erik åtminstone inte var ensam om att tycka att han var snygg.

Arbetsdagen var slut strax efter klockan sex och Erik vinkade hejdå till Nina när de skiljdes åt ute på gågatan. Hon bodde i stan och hade bara fem minuter att gå hem, medan Erik hade sin bil parkerad i parkeringshuset en bit bort. Han svepte sin olivgröna tygjacka tätare om sig när han skyndade på stegen över övergångsstället. När hade det börjat bli så kallt? Hösten var hans favoritårstid men den korta perioden mellan augusti och september där temperaturen aldrig kunde bestämma sig var besvärlig. Han längtade efter halsdukar och favoritduffeln. Sommarkläder klädde han så fruktansvärt dåligt i, tyckte han. Shorts fick honom att se ut som en förvuxen scout och det blev inte bättre med tanke på hur mycket han tyckte om piké och kortärmade skjortor.
Bilen stod snällt och väntade på tredje våningen och brummade igång när Erik vred på tändningen. Tankmätaren var dock inte på lika gott humör och Erik fick bittert minnas att han lämnat tankningen åt framtida Erik när han parkerat i morse. Eftersom klockan passerat sex hade den värsta trafiken dött ut och han kunde rulla ner till Circle K utan större problem. Det var när han stod med tanklocket i handen och telefonen i den andra som han insåg att han måste flytta över pengar på rätt konto, men även att han fått en bunt notifikationer från Tinder. Igen. Han sköt undan tanken för stunden och stuvade ner mobilen i bakfickan på byxorna medan han tankade. Kanske kunde han göra en grej av det? Bjuda över Jakob så kunde de swipea tillsammans och ha roligt åt hur fula visningsbilder vissa hade?
Det var när Erik kommit hem till lägenheten som han insåg att det inte bara var någon som gillat honom, utan att det tydligen blivit en matchning. Han hade matchat med ett par andra men än så länge hade chattarna enbart bestått av artighetsfraser och lite vardagliga frågor, förutom en av dem som hade velat ses på en gång och sedan blivit sur när Erik inte känt för det.
Erik försökte avgöra vad det var för kille samtidigt som han bar in tygväskan med matvaror i köket. Vare sig kvällen skulle bli ensam eller inte så var han i behov av middag och matlåda tills i morgon. Något annat än gratäng och quorn, helst. Med mobilen liggande på bänken bredvid kylen ögnade han snabbt igenom killens profil en gång till, mer ordentligt den här gången. David Grönblad, trettioett år gammal. Jobbade som säljare på Elgiganten och var intresserad av sport och tv-serier. Erik hade faktiskt bara swipeat höger för hans profilbild, då han varit den första killen som varit riktigt snygg. Mörk, lite skäggstubb, fin t-shirt med någon logga på bröstet. Erik var inte det minsta intresserad av sport men om den här David var snäll så kunde det ju kvitta.
Första meddelandet från honom ramlade in tio minuter senare, när Erik hade fullt upp att steka sparris.

David: Heter din bror Jakob?

Erik rynkade svagt pannan. Inte ens hej? Kände David till Jakob så borde det inte ens vara svårt att lista ut att de var bröder, så han antog han frågade bara för att ha något att skriva. Istället för att svara på en gång stekte Erik klart sin sparris och öppnade sedan konversationen med Jakob.

Erik: Känner du någon som heter David Grönblad?
Jakob: Mm tror det. Har han legat med mig är han inget att ha
Erik: Han matchade med mig på Tinder. Frågade om dig det första han gjorde så han fattade väl att vi hör ihop…
Jakob: Usch. Nä prata inte med honom. Blocka helst om det går han är störd

Erik sköt av stekpannan från plattan. Jakob hade alltid haft sitt aningen rättframma sätt att prata och skriva men det här gav honom en dålig känsla i bröstet. Innan Jakob träffat Connor och Chai hade han träffat gott om killar som verkligen inte var något att ha. Killar som utnyttjat honom, rent ut sagt, för det fanns inget sätt att försöka förfina det. Bortsåg man från det hade Erik gott om bröder och så gott som alla var intresserade av män vilket ökade risken att alla han fick tag i på Tinder redan träffat någon annan Hedgren. Allra minst Jakob.

Erik: Har han varit en röv mot dig?
Jakob: Vet inte. Minns inte så mycket. Men träffa honom inte
Erik: Jag ska inte. Tog precis bort honom.. Vad gör du ikväll? Vill du komma över?
Jakob: Jag och Connor är hos Chai och äter thaimat och dricker vin, men i morgon?
Erik: Det går säkert bra 😊

Erik la bort mobilen med en låg suck. Att Jakob inte kunde träffas var inte hela världen, men han kände sig en aning modfälld. Han hade visserligen redan sagt att han tagit bort den här David, men faktum var att han ville veta vad han hade att säga. Inledde man en chatt med att fråga om brorsan bådade det ju inte så gott.
Erik la upp pasta och svampsås på sin tallrik och dekorerade sedan med två sparrisar på toppen. Han hade försökt göra fint, men det blev inte mycket bättre än matlådan på jobbet. Det smakade dock desto godare, för han stoppade i sig sin portion på mindre än tio minuter trots att han tittade på mobilen under tiden. Utöver David hade några av de gamla chattarna skrivit nya meddelanden och undrade hur Eriks dag varit, bla, bla. Erik var nog töntig som undvikit att träffas på riktigt än så länge, men skulle det inte kännas lite mer spännande än vad det gjorde innan man tackade ja? Han var nog gammalmodig som ville lära känna innan man sågs men det kändes som att det var så svårt nu för tiden.
När han ätit upp lutade han sig tillbaka i stolen och öppnade Davids chatt igen.

Erik: Hurså? :)
David: Tyckte ni var lik ;)
Erik: Inte konstigt haha. Vi är tvillingar
David: Nice
David: Kul att träffa er båda. Så kan man få matching set?
Erik: Väldigt osmakligt
David: Jag skämtar bara fattar du väl
Erik: Brukar det gå hem?

Erik la bort mobilen och strök handen över ansiktet med ett stön. Han brukade vara så snäll och tålmodig, men den där känslan låg kvar och gnagde i magen på honom. Syskon och kompisar brukade väl varna för killar som de tyckte var oschyssta eller tråkiga. Han var ganska säker på att Jakob varnade honom för killar som var våldtäktsmän, eller lätt skulle kunna bli. Våldtäktsmän som ville samla på tvillingar att ligga med var så långt ifrån Eriks typ som det bara gick, och den här gången blockade han David på riktigt. Han hoppades att han aldrig behövde se eller tänka på honom igen. Han hoppades för allt i världen att han gick till en konkurrent om han en dag behövde glasögon.

*