Om hösten - [2]

Erik hade klivit upp klockan sex av ren vana. Att ligga och dra sig i sängen brukade göra honom trög och rastlös, så han hade en rutin att kliva upp och göra en kopp kaffe för lite me-time de dagarna ungarna var hos honom. Lovisa skulle snart fylla tolv och hade redan nu börjat sova längre om morgnarna, vilket både var skönt och frustrerande. Filip var dock bara sju, snart åtta, och råkade vara en sån där unge som vaknade med tuppen och skulle upp och titta på tv-program. Erik kände igen sig själv i honom. När han varit liten hade han alltid vaknat innan Jakob och varit på väg att gå under av tristess. Kanske var det därför han blivit så haj på att läsa böcker. Tv hade inte riktigt varit hans grej, eller så var det programmen som inte varit det. När Pokémon och Beyblade kommit till svensk tv hade han blivit lite för gammal för att uppskatta det. Filip tyckte om alla möjliga sorters barnprogram om det innebar coola effekter men på morgnarna var det djurprogram som gällde. Ganska sött.
Klockan var strax efter sju när Erik hörde hans barfotafötter över golvet. Erik övergav sin tidning och tog med koppen till köksbänken där han fyllde på lite mer kaffe. Lagom till han kom in i vardagsrummet hade Filip fått igång tv:n och krupit ihop i det sedvanliga hörnet på soffan. Erik tog dynan bredvid och la fram ett underlägg med ankor att ställa koppen på.
”God morgon.”
”Morgon”, svarade Filip lågt. Han hade favoritfilten i knäet och det chokladbruna håret stod rakt upp på några ställen, hans skogsgröna ögon fästa på tv-skärmen där en grizzlybjörn fångade fisk i en fors. Både Filip och Lovisa hade fått Maddes söta näsa. Faktiskt så var de väldigt lika henne som barn, men de hade fått Eriks färger och i och med det hela släkten Hedgrens. Vad det än varit Eriks pappa Lars burit på så måste det ha varit supergener då alla hans och Sandras barn fått samma ögon och samma hår, och sedan Eriks barn också.
Istället för att säga någonting mer tog Erik en av böckerna från sidobordet. Man fick ta vara på lugnet när det fanns. För det mesta var det dock inte så illa, han var välsignad med relativt lugna barn. Särskilt nu när de båda två var lite äldre och hade intressen på varsitt håll.
Erik bläddrade sakta sida i sin bok. Morgnar som dessa var hans favoriter. Han fick tid att läsa, att bara vara, och så när Lovisa vaknade gjorde de frukost och satt och pratade desto mer vid köksbordet. En del av honom fasade för buttra tonåren som kom allt närmre och närmre. Fasade för pojkvänner eller flickvänner eller elaka kompisar, allt det där som varit jobbigt som säkerligen skulle vara jobbigt för Lovisa också. Han fasade för puberteten när hon kanske inte alls skulle känna sig bekväm att prata om allting med honom längre. Det var sådant man fick ta när det kom, antog han. Fram till dess skulle han se till att försöka vara en så bra pappa han bara kunde.

I vanlig ordning åts det lunch innan det var dags att köra ungarna till Madde. Madde, och Mergim, som hennes senaste flamma hette. Erik hade varit en aning tveksam när han fått höra att han tydligen bara var tjugofem, men ungarna gillade honom och han hade artigt skakat hand första gången de setts. Erik hade det inte i sig att vara bitter. Madde fick gärna träffa någon ny för hans del. Så länge den nye var bra med barnen hade han inte med det att göra. Det enda han önskade den här gången var att det skulle bli bestående och inte ännu en kille som det bara varade med i ett par månader. Erik hade testat på de flesta förklaringar som gick när särskilt Filip kom med nyfikna frågor om varför mamma bytte kille så ofta. Han hade försökt komma med förklaringar till varför pappa inte träffade någon alls. På senare tid hade idéerna börjat tryta desto mer.
Med en suck sjönk Erik ner i förarsätet på sin silvergrå Mazda. Han och Madde hade haft söndagar som lämna-barnen-dag ända sedan de skilts och det fungerade bra för det mesta. Stan hade inte öppet särskilt länge, men Erik brukade ändå ta stunden efter lunch till att ta en kaffe på Espresso House eller gå en sväng inne på biblioteket. Nu blev han dock sittande bakom ratten med huvudet lutat tungt bak mot nackstödet. Tinder. Han hade inte ens öppnat appen sedan han fått hjälp att skaffa den. Det hade ploppat upp några notifikationer men de hade han svept bort eftersom han varit upptagen med annat eller inte varit på humör.
Det kändes som att han sjönk ner en bit i sätet när han tog upp mobilen från hålet under stereon. Inne på Tinder väntade ett par personer som tydligen gillat honom. Det var ingen svår app att förstå och med tvillingarnas ivriga fylleförklaringar i bakhuvudet var det ju åtminstone enkelt att orientera sig. Erik svepte bort en skjortklädd snubbe med blixtbild som måste ha varit tagen på en krog. Sedan en till med alldeles för glest skägg. Att få dåligt samvete för att vara ytlig och kräsen kanske inte passade sig när det var vad hela appen byggde på. De tre killarna som Erik till slut svept bort var kanske bara dåliga på att ta selfies och var världens charmknuttar när man gav dem en chans, men Erik kände inte för att ge en halvsnygg kille en chans bara för att han var desperat. Han var nog så pass fånig att han fortfarande drömde om någon drömprins som bara skulle dyka upp en vacker dag, som råkade ta samma paket flingor på affären och så glittrade det sådär i ögonen när deras blickar möttes. Eller något.
Erik pysslade en stund till med Tinder innan han slutligen la bort mobilen på passagerarsätet och backade ut ur parkeringsrutan. Han behövde ta den där koppen med kaffe och slappna av en stund. Kanske ringa Jakob och höra om han ville träffas, om han inte var för upptagen med sina grabbar.

Kaffet var gott, biblioteket bidrog med två nya låneböcker och Erik var strax efter klockan tre på väg hem till Jakob. Han bodde fortfarande i en pyttig etta i området utanför stan där det mest bodde studenter och nysvenskar, i grund och botten för att det var vad SOC hjälpt honom hitta. På pappret hette det att han bodde själv men alla som kände till honom visste att Connor bodde där med honom, dag ut och dag in. På senare tid hade de förstås börjat vara mycket hemma hos Chai som bodde i andra änden av stan. Att Erik lyckats ringa när Jakob faktiskt var hemma var förvånande och värt att ta vara på.
Efter att ha parkerat gjorde Erik ett försök att fixa till håret i backspegeln. Han hade spillt kaffe på skjortan han haft på sig tidigare och fick nu nöja sig med enbart den vita t-shirten han burit under. Det var på gränsen till för kyligt när han skyndade sig över parkeringen, men det brukade åtminstone vara ganska varmt inne i Jakobs lägenhet. Det fanns en hiss, men Erik tog lydigt trapporna och hann knappt trycka in ringklockan förrän Jakob öppnade. Erik hade tagit för vana att alltid ringa på fastän dörren sällan var låst. Sedan Connor flyttat in hade han nämligen ingen lust att… störa. Det verkade han inte ha gjort den här gången, men Jakobs rufsiga hår och byxlösa uppenbarelse talade för att timingen nog varit hårfin. Över hans axel kunde Erik precis se Connor kliva in i badrummet. Helt naken.
”Säkert att jag inte stör?” frågade Erik med ett uppgivet leende.
”Jadå. Vi är klara”, log Jakob tillbaka. Han lutade ryggen mot dörren när han lät Erik gå in och verkade sedan kolla om det låg någon post i lådan. Det skramlade åtminstone från den, men Jakob hade ingenting i händerna när han stängde dörren efter sig igen. ”Vill du ha te?”
”Jag kan ta vatten bara.”
Lägenheten var liten, men trots att de var två personer fanns det inte många möbler. I många år hade Jakob bara haft en madrass på golvet istället för en riktig säng, men sedan Connor tillkommit hade det åtminstone inhandlats en ny. Fortfarande utan ben, dock. I övrigt var de få möblerna Jakobs och det enda som förändrats sedan Connor kommit dit var i form av mer… dekorativa saker. Inne i det lilla köket trängdes nämligen en hel armé av krukor och plåtburkar med växter i diverse form och färg. Medan Jakob gjorde te åt sig själv i en brunglaserad keramikmugg tog sig Erik friheten att leta rätt på ett glas.
”Visst lämnade du ungarna idag? Det är väl söndag?”
”Det är det.” Erik drog på munnen när han satt sig ner på en av stolarna. Han fick flytta en liten tomatplanta för att få plats att ställa glaset på bordet. Hade det varit någon annan hade han kanske frågat om det inte var värt att ha plats att äta vid matbordet, men när det kom till Jakob hade han på sätt och vis slutat med sådant. Han fick gärna göra saker lite konstigt med sin lite konstiga kille om det betydde att han mådde bättre. För det gjorde han. Erik var inte säker på hur längesedan det var Jakob och Connor blivit tillsammans och han ville inte tro på det här med att en partner kunde rädda en, men i Jakobs fall… När han satte sig på andra sidan bordet med sitt rufsiga hår och med sin stora t-shirt och såg trött men nöjd ut så kom det fortfarande ögonblick då Erik kunde känna sig gråtfärdig av lättnad. På Jakobs hals syntes det ojämna ärret som en cirkel kring hans hals, från när han försökt hänga sig i duschstången. Ibland mindes Erik den tiden som en suddig film. Han hade gjort sig själv sjuk av att tänka på hur det hade kunnat gå om inte stången lossnat, om han inte haft vägarna förbi och hittat Jakob i badrummet. På det viset hatade han den här lägenheten och önskade bara att de skulle flytta. Till Chai, till något annat. Faktumet att Jakob varit deprimerad i större delen av sitt liv och sedan försökt ta sitt liv en gång till efter det försvann förstås inte bara för att han bytte lägenhet, men Erik önskade ändå. Så här pass långt efteråt gick det åtminstone att se tillbaka på det som någonting som hörde till det förflutna. På senare tid hade Erik dessutom börjat tänka mycket på hur surrealistiskt det varit, hur Connor och Jakob ens träffats. Det hade varit Erik som hittat Jakob efter första försöket och det var Connor som hittat Jakob under försök nummer två och sett till att få tag i en ambulans. Sedan hade han försvunnit i ett par år, någonstans utomlands, kommit tillbaka som en stor hippieprins och träffat på Jakob igen som om det varit ödet. Nu var de tillsammans och bodde i Jakobs pyttelägenhet som extraknäckte som djungel och Erik fattade att de rökte på på balkongen och vände på dygnet eftersom de bara sov om dagarna utan att tjäna några pengar. Erik fattade att Connor var lite konstig men sättet han såg på Jakob var som om han dyrkade honom. Så hur skulle han kunna misstycka? Sedan hade de tillsammans träffat Chai och medan Erik varit orolig att det kanske skulle förstöra någonting hade han blivit bevisad motsatsen, då de alla tre verkade trivas riktigt bra ihop. Gick det att vara lycklig för någon annans skull och samtidigt vara barnsligt sorgsen för sin egen?
”Nu gör du sådär igen.” Jakob sörplade försiktigt på sitt te. Sättet han såg på Erik över kanten på muggen talade för att han fattade precis vad han tänkte på. Tvillingbror eller inte, Erik kände på sig att han nog var väldigt dålig på att dölja vad han tänkte på över lag.
”Förlåt.” Erik lutade armbågen mot bordet och strök sedan handen över pannan. Glasögonen gled ner en liten bit på näsan, men han lät dem vara kvar där eftersom han fortsatte gnugga. Han tänkte passa på att ta upp det där om flytt, men kom av sig när han hörde badrumsdörren öppnas. Connor hade tack och lov kläder på sig när han dök upp i dörröppningen. Naturvit linneskjorta och mjuka tygbyxor i något mörkgrönt mönster.
”Jag tänkte gå ut”, sa han när han strök handduken över nacken. Hans mycket långa hår var även denna gång uppsatt i en slarvig knut på huvudet.
”Har du med dig telefonen?” frågade Jakob, varpå Connor tog upp en överraskande gammal mobilmodell ur fickan på byxorna. Han verkade lämna handduken innan han kom in till dem i köket och gav Jakob en puss hejdå. Mot Erik log han ett litet men väldigt fint leende.
”Hejdå. Om du inte är kvar när jag kommer tillbaka.”
”Vi får se. Ha en trevlig promenad.”
”Det ska jag.”
Erik följde honom med blicken när han gick till dörren igen. Även fast han sett Connor utomhus ett par gånger så hade han aldrig lagt märke till vad han hade för skor. Det kändes som att absolut ingenting passade hans övriga utseende, men nu kunde han se att han tog på sig några bruna som liknade mockasiner och ändå inte.
Efter att dörren slagit igen vände Erik blicken till Jakob. Han hade från början inte tänkt säga någonting alls, men när Jakob flinade bakom muggen så kunde han inte hålla sig.
”Han är inte så blyg va?”
”Du såg?” fnissade Jakob. Erik nickade, men tänkte inte direkt klaga. Hur duktig han än försökte vara med att inte titta på Jakobs killar så var det svårt att undgå att Connor var stor som ett hus och hade breda axlar och grova ryggmuskler. Vad han än gjorde för att komma i form var han inte säker på. Lyfte stockar i skogen?
”Han var inte direkt diskret.”
”Han hade kunnat gå naken ute också om han bara fått”, sa Jakob med en suck. Han vred lite på den jordfyllda burken som stod närmst honom, så att Erik kunde se en etikett föreställande tomatsås på sidan.
”Vad är det för något där i?”
”Oj, jag vet inte säkert… det var något experiment Connor gjorde. Cher.. cherimoya?” sa Jakob efter att ha hittat en liten handskriven lapp fasttejpad på sidan.
”Är det den där som ser ut som ett drakhjärta?” frågade Erik och gjorde en hjärtform med händerna. Jakob ryckte på axlarna. Det förvånade honom inte så mycket att Connor åt frukterna på egen hand också. Erik lutade sig tillbaka i den lite knarriga stolen med glaset i handen. ”Jag kommer inte ihåg om jag frågat men, jag kom att tänka på det bara. Nu när ni har Chai också, har ni funderat på att flytta ihop? Allihop?”
”Vi har ju pratat om det”, sa Jakob och nickade. Han lutade sig tillbaka i stolen han också, men drog upp benen så han kunde lägga armarna om knäna. Det fanns en trötthet som nog aldrig skulle gå ur hans blick, men när han satt som han gjorde var han så väldigt lik Alex. Det var svårt att tänka sig att det var hela sju år mellan dem. ”Vi vill ju. Men Connor drömmer om en liten gård och jag har också börjat göra det. Så om det ska bli av måste vi ha pengar och det… har vi ju inte.”
”Jobbar Connor?” frågade Erik, en smula osäkert.
”Ibland. Eller han har lite ströjobb och så och han är duktig på att spara sina pengar men det räcker ju inte till så mycket än. Och jag är för störd för att jobba så jag kan inte bidra så mycket.”
”Åh… jo. Det är ju inte direkt billigt med hus.” Erik kliade sig fundersamt på kinden. När han och Madde skilt sig hade hon fått köpa ut honom och istället för att köpa sig en lägenhet hade han valt en helt vanlig hyreslägenhet och stoppat de mesta pengarna på sparkonto. För framtiden, om han skulle vilja ha hus igen. För barnen och sådär. En del av honom hade lust att skjuta till lite pengar till Jakob om han behövde, för det hade han ju råd med, men han visste att Jakob inte skulle acceptera dem. Han hade inte accepterat pengar från mamma Sandra eller någon av bröderna heller, bara en kasse mat då och då. Samt en liten byrå som Sandra praktiskt taget prackat på honom.
”Det är ju inte det”, suckade Jakob. Han drack upp sitt te och korsade sedan armarna ovanpå sina knän. ”Men vi hoppas ju. Connor vill ju… han vill ju typ leva som han gjorde när han var i Venezuela, fast här hemma. Men man kan ju inte riktigt gå och plocka majs och ha det gott på samma vis här.”
”Nej tyvärr”, sa Erik med en grimas. ”Men Chai då? Han har väl något piffigt jobb?”
”Han är revisor.” Jakob log trött åt Erik när Erik så illa kunde dölja sin förvåning. ”Jag vet. Men han gillar oss ändå.”
”Det hoppas jag. Vill han också bo så?”
”Jag tror det. Vi började prata om det för inte så längesedan så… kanske.”
”Då håller jag tummarna.” Erik ställde bort glaset och korsade armarna över t-shirten. Det var klart han hoppades det skulle gå bra för Jakob och hans killar oavsett vad som hände, men nu hoppades han nästan ännu mer. Det var så långt ifrån vad han själv hade för mål och önskningar, men för Jakob att bo med sina älsklingar på en liten gård lät ju faktiskt perfekt för honom.

*