Kevin - [2]

Eftersom Robin så sällan kom till hemtrakterna gjorde han ett försök att följa med på så många besök hos släktingar som han bara orkade. Det var mormor och faster och farbror, och så kusinen som hade kalas, och så mormor igen. En ledig dag passade han på att titta igenom några kartonger med gamla saker som han inte orkat ta med sig ner till studentrummet i Jönköping. Efter Lisens vädjan följde han även henne till den lilla lanthandeln som låg en kilometer ifrån deras gata och köpte Piggelin och Twister som de sölade över hela händerna när de smälte i solen. Kompisarna som kommit hem över sommaren träffade Robin lite flyktigt på stan, och spenderade en kväll hemma hos en av dem där det gick åt fasliga mängder popcorn. En gång hade han gått och badat på egen hand, och efter ett snabbt dopp hade han tagit en strandfilt och lagt sig hemma i trädgården för att torka i solen. Just den eftermiddagen hade Kevin kommit för att hålla honom sällskap. Det hade inte blivit några kyssar, men deras lilla pratstund blev till en ny kontakt i Robins telefon.
När föräldrarna en solig onsdag tog med sig Lisen och åkte till mormor för tredje gången, och sedan till leklandet utanför stan, så passade Robin på att stanna hemma för att njuta av lugnet. Strax efter middagstid kom det ett sms. Robin brydde sig inte om att ta på sig skorna innan han klev över häcken och promenerade över den kortklippta gräsmattan och in på Kevins altan. Robins oro för om han borde ha tagit på sig sockar innan han klivit in i huset stillades när han såg att Kevin också var barfota. Han visade honom till ett rum inrett med flyttkartonger och en säng som såg ut att vara åtminstone hundratjugo centimeter bred. En samling tavlor stod i hörnet, lutade mot väggen, och intill dem låg en uppslagen resväska.
”Vad brukar du göra på sommaren?” frågade Kevin, som redan satt sig ner på kanten av sängen. Han hade ett tunt linne på sig, så djupt urringat att Robin kunde kika ner och in på hans bröst. Just av den anledningen väntade han lite med att sätta sig ner bredvid honom. När leendet kittlade i mungiporna höjde Kevin lätt ögonbrynen mot honom, och förstod säkert precis vad han sysslad med. Robin valde att stå kvar trots det.
”Jag vet faktiskt inte. Jag tycker inte jag gör någonting, och sedan har hela sommaren gått och jag ska plugga igen”, sa han och ryckte på axlarna.
”Så inget jobb då?”
”Nej. Snyltar på familjen istället.”
”Det är skönt.” Kevin satte båda händerna bakom sig och lutade sig tillbaka. När linnet föll tillbaka in mot bröstbenet fick Robin erkänna sig besegrad, och satte sig istället ner bredvid honom på sängkanten. Med låren bredvid varandra syntes det att Kevin fortfarande var mer solbränd än vad Robin var. Det kanske satt bättre i hans hud.
”Du då? Har du haft något sommarjobb?” frågade Robin och lyfte blicken från deras lår. Han hade borstat håret i morse, men det var så varmt att han strukit fingrarna genom det flera gånger och bara gjort det till ett enda brunt rufs ändå. Nu låg det slarvigt svept åt sidan, lite spretigt vid örat. Han bet sig löst i läppen av förväntan när Kevin sträckte fram handen för att röra vid den spretigaste tussen.
”Några stycken”, svarade han, men tog inte blicken från slingan. Han försökte fästa den bakom Robins öra, men den spretade genast ut igen. ”Körde postbilen en sommar. Det var ganska kul.”
”Tänk att ha en snygg brevbärare.” Robin försökte se åt sidan, för att se Kevins hand när han gjorde ett nytt försök med slingan, men vände snart tillbaka den till Kevins ansikte istället. Han såg på hans lätt särade läppar, på hans käke och på adamsäpplet som rörde sig när han svalde. Kevin var renrakad, men av erfarenhet visste han att hans kinder var sträva. Han fuktade läpparna när han tänkte på det.
”Jag körde mest ut Linas matkasse. Blev inte så mycket brev i brevlåda för mig.”
”Synd.” Robin kunde tänka sig att en kille som Kevin skulle vara tillräckligt snygg för att klä i Postens blå uniform med kortbyxor. Han skänkte Kevins läppar ännu en blick och log svagt. ”Tänker du kyssa mig igen eller?”
”Jag tänkte att det skulle få vara din tur den här gången”, log Kevin tillbaka. När han gjorde det fick han en liten grop i kinden, inte riktigt som en smilgrop, men nära på. Hade inte Robin haft någon självbehärskning hade han nog rört vid den. Han nöjde sig med att kyssa honom istället, la handen om ett av hans solbrända lår och lutade sig nära. Kevin verkade mycket riktigt ha väntat. Han strök fingrarna genom hans hår, grep honom om nacken som gjorde det lätt att glömma att han annars såg så lättsamt solig och glad ut. När hans kyssar fortsatte ner över Robins hals, och efter att Robin lagt sig ner mot samlingen kuddar och Kevin lutade sig över honom, så var han bara sexig.
Ingen var hemma. Det var det som sms:et handlat om, och Robin hade både anat och hoppats på vad det skulle innebära. De många kartongerna i rummet tillhörde inte Kevin, utan hade bara hamnat där medan familjen inredde resten av huset. Av förklarliga skäl fanns det därför inget glid i något utav dem, och tyvärr inte i Kevins resväska heller.
”Hade inte väntat mig att min granne skulle vara intressant”, hade han förklarat, och snart hade han haft händerna fulla av Robins rumpa och gned honom upp mot sig. Robin hade hjälpt till, tryckt sig mot honom och hållit honom i håret som om han var andlös och övertänd vilket han kanske också var. Glid fanns däremot i hans ryggsäck, i huset på andra sidan häcken, men han tänkte inte klä på sig för att springa dit. Aldrig i livet.
Robin hade jeansshortsen i knävecken och tröjan uppknölad i armhålorna när han kom. Krökt som en båge, ena handen knuten i täcket och andra i Kevins hår. Han var säker på att han var röd, om halsen och ända upp till öronen, men han fattade inte hur en grabb kunde vara så bra på att bara använda sina händer. Han kände sig som om han ångade från ansiktet och hela ryggen när han tryckte ner Kevin på rygg i sängen och försökte dra upp kalsongerna på samma gång. Han var inte i närheten av lika självsäker på sina färdigheter om det bara var händerna som stod till tjänst, så han lät läppar och tunga göra dem sällskap. Nog verkade det som att Kevin njöt han också.

Nästa gång Robin träffade Kevin var två dagar senare. Närmare sagt fredag förmiddag, när ett nytt sms plingade till i Robins telefon. Kevin var tydligen iväg på något med familjen och hunden, men han var sugen på krogen ikväll och undrade om Robin kunde visa honom någonting roligt som fanns i stan. Att Robin inte hade så mycket pengar hindrade honom inte från att skriva tillbaka och lova att han skulle visa honom det bästa som fanns. Det bästa som fanns var tyvärr ingenting bättre än Allstar, men det hade varit bra alla gånger som Robin gått ut i alla fall. Ärligt talat kunde han inte tänka sig hur det skulle kunna bli något annat än bra om det var Kevin han gick dit med.
Dagen gick sakta. Med gräsklipparen puttrande och knäppande framför sig vandrade Robin varv på varv över gräsmattan. Som belöning kom Helena med en kanna iste till honom när han sjunkit ihop till en pöl i en av trädgårdsstolarna. Under tiden som Robin klippt gräset hade Kevin och familjen kommit hem igen och parkerat den fina bilen på uppfarten. Medan Robin sakta återhämtade sig i stolen lyssnade han på Albin och Lisen som hoppade i studsmattan. Albin hade skyndat direkt från bilen och över häcken för att göra Lisen sällskap, och de hade hoppat rakt in i någon lek som enbart verkade ha stått på paus sedan sist de setts. Av det Robin hörde verkade det röra sig om något de skulle akta sig för medan de hoppade så högt de kunde.
”Tjenare grabben.” Stefan satte sig ner mitt emot Robin. Han krånglade en stund med armstöden på stolen för att flytta dem till det bakre hacket och på så vis fälla bak ryggstödet.
”Tja.” Robin gjorde detsamma med sin stol. Precis som när han varit liten var han nära på att klämma huden mellan plasten, och det ilade i armen bara av tanken. Hur gamla var stolarna nu? Stefan och Helena hade aldrig haft ont om pengar, men när någonting fungerade så fungerade det, och Robin resonerade för det mesta på samma sätt. Jeansen dög tills att de satt dåligt och han behövde nya av praktiska skäl. Hans madrass var ful, men den var fortfarande bekväm, så vad spelade det för roll? När man sneglade till granntomten och de fina sofforna, det stora parasollet som kunde hissas upp och ner med en vev, var det dock svårt att låta bli att tänka på den där skillnaden.
”Vad skönt att du orkade ta gräsmattan.” Stefan hade lutat sig tillbaka och slutit ögonen. Han var redan solbränd, men var lite vit om näsroten där hans glasögon vanligtvis vilade. Nu låg de prydligt hopvikta ovanpå bordet.
”Det är lugnt. Något ska ni väl ha mig till.”
”Ja, du”, skrockade Stefan lågt. De var tysta båda två för ett slag, och Robin hade slutit ögonen han också när han hörde Lisen och Albin springa förbi för att förmodligen leka någonting på framsidan av huset istället. När han öppnade ögonen igen upptäckte han att Stefan tittade på honom, och höjde därför frågande ögonbrynen.
”Vad?”
”Visst var det ikväll du och grannpojken skulle ut?”
”Det var tänkt så.”
”Vad roligt att du fattat tycke för honom.” Stefan log, ett snällt pappaleende som fick Robin att känna sig en aning fåraktig när han log tillbaka. När han sa det sådär så lät det som att han valt ut Kevin som kompis, typ som Lisen valt ut Albin. Robin försökte formulera ihop ett lagom intressant svar, om att Kevin var trevlig och rolig att umgås med eller något, men sedan flinade Stefan på ett sätt som avslöjade att han nog visste precis vad som försiggick. Robin vek genast undan blicken och fnös.
”Ja, ja.”
”Jag swishar pengar för taxi. Så ni slipper gå hem.” Stefan borde kanske få lite cred för att han så snabbt bytt ämne, men rynkorna i hans ögonvrår hade blivit så djupa av återhållet skratt att Robin sparkade till honom under bordet. Sveriges snällaste pappa, förmodligen, men dryg var han också. När swishbetalningen landade i Robins telefon med en liten signal så orkade han inte låtsas vara upprörd längre. Han klappade Stefan på axeln när han rest sig och passerade honom för att gå in i huset.