Get Scared [nsfw]

Lias hade gått iväg för att få vara ensam. Lufta tankarna, lugna ner sig, så att han kunde vara den vanliga glada versionen av sig själv när han kom tillbaka till grabbarna igen. Han fattade inte riktigt vad det var med den där jobbiga tjejen som gjort honom på så dåligt humör. Folk var dryga när de var fulla och han hade varit med om det förr. Det var nog inte så mycket att hon varit full, utan mer hur hon fortsatt ta i honom fastän han bett henne backa, om och om igen. Och sedan Linus, då. Som verkat tro att han skulle gå iväg för att gråta eller skära sig eller något. Han hade bara brytt sig, det fattade han ju, men han hade verkligen bara velat gå iväg. Inte lyssna på försäkran om hur han skulle söka upp honom senare. Som om han var en instabil unge som behövde kollas upp med jämna mellanrum. Han fnös när han tänkte på det. Han fattade att det inte varit så Linus menat men ibland gick han honom på nerverna. När han var så energisk och mycket och skulle snacka och skriva och bara… jaga honom. Han fick honom att känna sig jagad i alla fall, även fast han inte gjorde det med flit. Till slut hade han ju lyckats få gå iväg, ifred, och efter att ha tagit en ljummen öl ur lagret i tältet kände han sig en smula bättre. Det var mycket liv runtomkring och han kände inte för att snacka med någon pigg och glad tältgranne heller, så han kröp faktiskt in i tältet tills han druckit upp hela burken.
När han kände sig bättre så kröp han ut igen och gick längre bort för att ta sig en titt utanför campingområdet. Kanske hade det gått en timme när ett sms från Linus kom. Det var inte hela världen. Han var sig själv, som vanligt, med flera emojis och sådär. Eftersom han inte var sugen på att gå tillbaka riktigt än skrev han till honom att han i alla fall tänkte komma tillbaka tills när Get Scared spelade. Det hade han ju faktiskt lovat. Det hade väl inte varit så farligt att skriva vart han var heller, men han anade att Linus kanske skulle leta upp honom då, och han orkade faktiskt inte det än. Det kändes bättre att vänta tills lite senare när han var glad och kunde vara schysst mot honom istället för att vara lättretlig.
Den lilla planen gick visst i krasch när nästa sms kom, med ännu fler emojis. Det var inte just de som fick Lias att brusa upp, utan Linus skojiga bedjande om att han skulle sluta vara svår. Han hade förmodligen kunnat vara mycket mer mogen och samlad när han skrev sitt svar. Istället lät han precis så bitchig som han kände sig. Han skrev nog något om att Linus skulle sluta jaga honom. Sedan fick han ett lika surt svar tillbaka. Det blev helt klart ett mer bittert utbyte av sms än vad han hade tänkt sig. När han tryckte ner mobilen i fickan var han så irriterad att det kändes som det ångade från huvudet. Linus kanske hade rätt att bli sur på honom när han försvann iväg sådär, men de hade ju faktiskt snackat om att det var okej att hoppa från olika sällskap. Ibland fick han bara så stor lust att komma ifrån, oavsett om det var från vänner eller arbetskollegor eller vad som helst. Linus kanske inte förstod. Han hade väl kunnat förklara det lite schysstare för honom, antog han, men det var svårt när han redan var irriterad.
Campingen visade sig vara mycket större än vad han trott. Han hittade inte utgången mot stan fastän han varit helt säker på att den legat åt det hållet han gått. Istället hittade han ett område med bajamajor och flera hundra tält till. Egentligen kunde han väl bara gå tillbaka till tältet och sitta där tills han kände sig bättre, igen. Han skulle just vända om när han gick rakt in i ett stenhårt bröst. Det var precis så han hann få upp armarna innan det hände. Ingen mindre än Johan, Christoffers kusin, tittade överraskat ner på honom. Lias brukade vara trött på när folk drev med honom om hur liten han var med hans en och sjuttio någonting, men nu hade han nog nästan tillåtit det. Johan var verkligen enorm.
”Hej”, sa Johan med ett leende. ”Trodde inte jag skulle stöta på dig här.”
”Hej. Nej, jag försökte hitta den andra utgången men jag gick fel.” Lias lät axlarna sjunka tillsammans med sucken som lämnade hans läppar. ”Var väl på väg tillbaka till tältet nu istället.”
”Har du lämnat de andra någon annanstans?”
”Jo. Jag behövde komma iväg lite själv. Sen blev jag fett lack på Linus, så jag försöker typ muntra upp mig innan jag går tillbaka.” Lias log uppgivet. Han borde väl kanske inte stå här och snacka om sina problem med Johan, men han var full och varm och det kändes ganska skönt att snacka med någon som inte kände honom så bra. Någon som inte trodde han skulle gå iväg och göra något dumt.
”Du får hänga med till mitt tält om du känner för det? Har säkert en öl att bjuda på om du är sugen”, föreslog Johan. ”Jag ska bara besöka en av dessa först.”
”Ja… okej. Tack.” Lias nickade. Han stack ner händerna i fickorna, följde Johan med blicken när han klev in genom en av de blå dörrarna. Han undrade hur trångt det måste vara för honom där inne. De kunde inte vara byggda för män över en och åttio i alla fall, och särskilt inte män som var så breda som Johan var. När Johan kom ut igen luktade han starkt av handsprit.
De tog följe längs en smal stig som löpte mellan många, många tält. Johans tält var ganska stort och mörkt blått, och utanför det stod en tältstol och till synes bekväm solstol med puffig dyna. Lias undrade om han mindes rätt när han tänkte att Johan var här med sin bror. Han frågade honom om det, efter att ha fått en starköl i handen. Sedan frågade han honom om hans jobb som kock, om hans musiksmak och hans brorsa med tillhörande pojkvän. I takt med att minuterna gick och ölen minskade i burken dröjde sig Lias blick mycket tydligt kvar vid Johans läppar och hans armar. Extra länge vid hans händer och hur han höll om sin burk när han drack. Det var inte som att Johan var diskret i sina blickar han heller. Det var väl därför, och tack vare ölen, som Lias fortsatte med frågorna som han velat ställa redan från första början.
”Alltså får jag typ… känna på dina muskler?” frågade han med ett aningen berusat leende. ”Bara lite?”
”Känn så mycket du vill.” Johan vred sig mer åt Lias håll och ställde till och med undan sin ölburk. Lias kände sig som om han var ett hungrigt djur när han fick sträcka fram händerna för att känna. Han älskade män med muskler. Inte bara för att de såg bra ut, men också för att de var starkare än honom, och när det var rätt man som var stark så kunde han smälta till en liten pöl framför hans fötter. Johan var så jävla mycket hans typ. Mest för att han skrattade som om han var världens snällaste man, samtidigt som han såg ut som att han kunde ta ihjäl honom om han tog för hårt i honom.
Lias kunde inte skylla på ölen för vad som hände sen. Hans händer hade vandrat upp över Johans bröst och sedan axlarna, till hans hår, och sen gränslade han visst hans lår och kysste honom och kepsen föll av honom när Johan tog honom om nacken. Han kysste honom en, två, tre gånger innan han var tvungen att luta sig tillbaka och skänka en halvhjärtad blick till tälten bredvid.
”När kommer din bror tillbaka..?”
”Inte än på ett tag. Kom.” Johan tog Lias om höfterna och sköt ner honom från sitt lår. Enbart för att öppna dragkedjan i tältet, visade det sig, och föste in Lias innan han själv kröp efter och drog igen dragkedjan igen. Det så kallade rummet täcktes nästan helt av en stor luftmadrass. Lias la sig ner på rygg ovanpå den, och försökte trampa av sig sina skor på en och samma gång för att inte dra in smuts i lakanen. Det var synd att kalla tältet stort, när Johan tornade upp sig ovanför honom. Det var fan längesedan han varit med en kille som var så stor. Eller en man, snarare, för Johan var ju faktiskt flera år äldre än vad han var. Det kändes som att hela hans kropp vibrerade när han fick lägga händerna om Johans nacke och dra honom ner mot sig. Han kände sig fullare än vad han var när han fick stryka fingrarna genom Johans axellånga, tjocka hår, och sedan korsa benen om hans rygg när Johan gned sig mot honom. Så hårt, men sakta, att ett hjälplöst stön bubblade ur honom. Helvete. Han hade tänkt nöja sig med att känna på honom och typ öppna hans gylf med tänderna och söla saliv överallt när han sög av honom, men nu ville han ha mer av honom än så. Även fast de var i ett jävla tält på en camping med hur många andra människor som helst. Han fick inte direkt intrycket av att Johan skulle nöja sig med något halvdant heller.
Han kanske var lite fullare än vad han trott ändå. Eller så var han så berusad på Johan, och på att tältet faktiskt gav rum för att han skulle kunna sträcka ut sina ben och sina armar och det var någon tältgranne som spelade musik högt nog för att det skulle kännas ganska så tryggt ändå. Fastän madrassen knarrade så fort de rörde sig. Fastän han andades som en flämtande, skälvande oskuld när Johan faktiskt hade glid och hade typ större kuk än någon annan han varit med i sitt liv. Han brukade inte ens gilla missionären, men det var det allra enklaste i ett tält, och med Johan var allt annat så jävla nytt att det inte spelade någon roll. Hans huvud tippade bakåt och han grimaserade när Johans höfter låg pressade mot hans. Han var så full av honom att det kändes som om han glömt av hur man drog efter andan. Så när den nästan outhärdligt tighta känslan blivit bättre, ännu bättre, kände han sig knappt mänsklig längre. Som en sexfantasi kanske, eller som den utomordentliga slampa han faktiskt var. Han grep så hårt om Johans axlar att han hoppades att han fick märken efter hans naglar. Han njöt av hur grov Johans röst var de få gångerna han lät sig höras. Njöt av hur hans kropp darrade när han var tvungen att hålla tillbaka. Lias krökte sig under honom, när Johan tog ett nytt grepp om hans lår och borrade in tummen i insidan av det. Johan kanske inte kunde röra sig precis som han önskade, men han höll honom så hårt att han inte kunde vrida sig ur hans grepp, rörde sig djupt så att det nästan blev för mycket och Lias bara flämtade. Tills ögonen tårades och rösten stockade sig i halsen när Johan träffade en punkt i honom som nästan ingen lyckats med förr. Det var så gott som omöjligt för honom att komma bara såhär om han inte själv tog kontrollen, men det var det allra närmsta han varit och han bet sig själv så hårt i läppen för att inte kvida. Kved gjorde han ändå, när Johan rört handen om hans kuk och fick honom att komma över hela magen och bröstet på sin t-shirt.
Det var faktiskt synd ibland, att kondomer var en grej. Att Johan ville skydda sig var hur bra som helst och han uppskattade det för han ville inte att han skulle komma i honom nu, på en festival, utan dusch till hands. Om han träffat honom under andra omständigheter, då jävlar hade han svalt. Kanske låtit honom hålla honom i håret och göra vad han än ville med hans läppar och tunga. Nu fick han nöja sig med att se på hans kropp när han krökte sig mot honom, pressade sig in i honom när han kom, och känna Johans vansinnigt hårda grepp om hans axel. Det var nästan lika bra. Faktiskt.
Lias strök båda händerna genom sitt hår och andades ut i den djupaste sucken han kunde uppbåda. Han rös när Johan drog sig ur, rös igen när han insåg att han var full av glid och att han egentligen bara hade kunnat låta Johan komma i honom i alla fall. Han studsade hjälplöst till en gång ovanpå madrassen när Johan la sig ner bredvid. Hade han inte lovat att komma till den där konserten hade det kanske nästan varit värt att stanna en stund, för att ta en tupplur, eller bara titta på Johan en stund till. Han strök händerna över ansiktet en gång till. Sedan en gång till, och suckade djupt.
”Ångrar du dig?” frågade Johan roat. Lias kunde inte hjälpa det lilla skrattet som slapp ur honom.
”Helvete heller. Jag bara tänker på att jag måste orka mig tillbaka till mitt tält nu.”
”Du får stanna om du vill.”
”Mm… men de andra undrar redan vart jag är. Snart kommer de väl med helikopter och söker efter mig.” Lias gjorde en ansats att sätta sig upp, men Johan hann före. Han grävde ett tag i en bag som låg precis vid fotänden av luftmadrassen. Paketet han kastade till Lias var fullt av våtservetter.
”Ta så många du vill.”
”Vilken hjälte.” Lias torkade sig om låren och om magen. Han gjorde sitt allra bästa för att torka bort det värsta från tröjan också, men det syntes helt klart att den råkat ut för någonting ändå. Han var inte vidare blyg av sig, någonsin faktiskt, men han sneglade vaktande mot Johans håll när han kände hans blick på sig. ”Vad?”
”Inget.” Johan leende var inte det minsta oskyldigt. ”Bara synd att du ska gå.”
”Jag får väl komma tillbaka.” Lias lyfte höfterna när han drog på sig sina underkläder, som under tiden legat vid sidan av madrassen. Risken var stor att det skulle rinna glid ur honom resten av kvällen. Sådant man fick leva med, antog han. När han fått på sig sina kläder och dessutom hittat sin telefon, med ett sms från Max, andades han ut i en låg suck.
”Söker de dig?”
”Mm. Det är bäst jag går.” Lias knöt snabbt på sig skorna. Han såg på Johan över axeln och bet sig löst i läppen. Han låg fortfarande med armen bakom huvudet, tröjan av och jeans och underkläder slarvigt uppdragna men inte mer än så. Johan verkade se i hans blick precis vad han tänkte. Han skrattade lågt.
”Vi ses, kanske.”
”Jag hoppas det.” Lias drog upp dragkedjan och smet ut ur tältet. Han tog upp kepsen, som under tiden legat oskyldigt upp och ner ute på gräset. Om tältgrannarna listat ut vad de gjort orkade han faktiskt inte bry sig om. Därför såg han sig inte heller omkring när han med snabba steg gick tillbaka mot sitt eget tält. Det var med nöd och näppe som han stavade smset till Max korrekt. Han bytte till första bästa t-shirt ur packningen och tryckte ner kepsen bak och fram på huvudet, innan han gömde den fläckiga tröjan längst ner i smutstvätten. Kanske skulle han komma lite sent, men det var inte hela världen det heller. Get Scared ville han bara se för att sångaren var snygg och för att de andra sagt att de ville stå i publiken. Egentligen hade han varit i behov av en öl till för att vara säker på att han skulle kunna hålla masken. Det fanns tyvärr ingen tid för det, så han valde att gå direkt till scenområdet där Max lovat att de andra skulle stå. Han såg redan på håll att Linus fortfarande var sur. Det utbyttes lite hälsningar och lite blickar och kommentarer. De rann av Lias på en gång, som vatten på en gås, fastän han inte kunnat låta bli att ge Linus en aningen less blick.
När konserten väl börjat så såg han inte så mycket annat än skärmen. Bandet var bra, faktiskt. Mest tänkte han dock på hur obekvämt underkläderna satt när de klistrat sig fast mot hans ljumske. Det skulle förmodligen bli ännu mer sura miner när sanningen kom fram. Det fick honom dumt nog att vilja le, ändå. De andra visste ingenting än. Anade kanske, men än så länge var Johan hans hemlighet. Han älskade det.