Isaiah; M.I.L.F. $

Captain Morgan var inte hans grej. Åtminstone inte efter Redbull och vodka, och någon annan grogg som han inte vetat någonting annat om än att den var stark och gratis.

Tvillingbröderna Robin och Maxie var utmärkta festvärdar. Festerna det snackades mest om och som det alltid kom mest folk på var de som tog plats i huset på Fölvägen, och var det någon som inte missade ett tillfälle att gå så var det Isaiah.
Ikväll hade han anlänt tidigt tillsammans med sin allra bästa vän, och tvillingarnas kusin, Anton. De hade hjälpt till att fylla istärningspåsar och stoppat hela frysen full, och gjort världens hemskaste häxblandning till bål av slattar som Robin och Maxie stulit av sina pappor. Det krävdes aldrig några event på Facebook för att få folk att komma. De närmsta vännerna bjöds in och de vännerna bjöd sina vänner, så festen var i full gång redan vid nio. 
Det hade gått bra. Till en början, i alla fall, men halv tolv slog Mr. Morgan till som en hammare i bakhuvudet. Isaiah hade stått ute och rökt tillsammans med en tjej han kunde tänka sig att lära känna på ett mer fysiskt plan. Vägen till badrummet var vinglig, och han hade nog suttit framför toaletten ett tag just för att vara beredd, men han mådde faktiskt inte ens illa. Dörren var i alla fall låst, och kakelgolvet var svalt och skönt mot hans händer. Hur lång tid som passerade där mellan, tills att någon knackade på dörren och undrade hur det gick, hade han inte så bra koll på. Golvet framför toaletten hade inte lockat honom särskilt länge och han hade istället tagit plats i badkaret, med benen hängande utanför kanten. Som en sorglig räka, kände han sig. På gränsen mellan landet där allt var värt att skratta åt, och landet där livets bekymmer enkelt skulle kunna pysa ur honom som en tappad burk med Trocadero.
När låset på dörren vreds upp från utsidan vippade Isaiah fötterna i takt med musiken han startat på sin mobil. Ljudet skränade illa från botten av badkaret, och väggen var på tok för hård att han skulle kunna luta huvudet bekvämt mot den.
”Vad gör du?” Anton såg på honom med höjda ögonbryn. Han hade en vanlig matkniv i handen, som han nu la ifrån sig ovanpå toalettlocket. ”Vi trodde att någon däckat här inne, och så var det bara du.”
”Lägg av. Jag har en egen fest.” Isaiah öppnade ögonen för att se på honom. Han var så full att han skrattade tyst för sig själv, även fast han bara tänkt le.
Anton lämnade dörren öppen när han stegade fram till badkaret. Några andra festprissar tittade nyfiket in, men tacksamt nog fanns det en toalett i källaren, som de allra mest kissnödiga redan verkade ha letat rätt på. Anton satte händerna i fickorna på sina jeans, och när hans gröna blick vandrade över den sorgliga scenen i badkaret såg han ut att vara betydligt äldre än arton. Han hade alltid varit en lillpappa, i och för sig. Stor var han också. Lång och muskulös och förbannat schysst. Charmig. En av de få personer som fortsatte att se snygg ut även i grodperspektiv.
”Kliv i du med”, sa Isaiah och klappade bredvid sig i botten av badkaret. Ljudet av ringarna han hade på tummen skränade illa mot metallen. Oerhört illa tillsammans med M.I.L.F. $ som han spelade på alldeles för hög volym på mobilen.
”Glöm det”, log Anton trött. ”Kliver jag i där kommer jag inte upp igen. Vad spelar du ens för skit?”
”Det är Fergie? Hon är grym. Anton. Kom igen, Anton. Kliv i nu.”
”Du kanske kan försöka kliva upp istället”, föreslog Anton. ”Kom med och drick lite vatten.”
”Jag är för full. Jag… sitter i en båt. Det känns som jag sitter i en båt.”
”Men det gör du inte. Du kan inte sitta i badkaret om någon vill komma in och pissa, fattar du väl.”
Anton tog Isaiah i båda handlederna och gjorde ett försök att dra upp honom. Han var stark som en oxe, men Isaiah hängde som en tung trasdocka i hans grepp. Han blev lyft över kanten och Anton såg även till att sätta hans fötter i golvet. Isaiah vek knäna som en grinig unge, så att Anton inte kunde släppa taget om honom.
”Tänk om jag spyr”, flinade han.
”Men gör det då, så vi kan komma ut härifrån”, brummade Anton. ”Skärp dig.”
Isaiah gick med på att försöka. Med handen i ett fast grepp om kanten på handfatet så kunde han i alla fall stå på egen hand, och snart fick han sin mobil nedtryckt i bakfickan på jeansen. Fergie avstängd, tyvärr.
Anton stod i dörröppningen som en vakt när Isaiah vaggade fram och förbi honom. Från vardagsrummet spelades Britney, och Isaiah kunde höra någon av tvillingarna skratta. Ute på altanen med en cigg och ett glas vatten så kände han sig ganska så mänsklig igen, och när han såg tjejen som han tidigare flirtat lite med så log han bara berusat och nickade åt henne. Skulle det bli något med henne så fick det nog bli en annan gång.