Kevin - [1]

På baksidan av huset stod utemöblerna framme. En låda med kex och två flaskor med kolsyrat vatten stod på bordet, tillsammans med vita tallrikar med blommiga servetter och kniv och gaffel. Grillat, skulle det bjudas på. Tomten till höger hade ett stort växthus och rad på rad med plantor i ett grönsaksland. Tomten till vänster var så gott som tom på växter, men hade en fin uteplats med ett stort och dyrt parasoll som skänkte det stilrena loungesetet skugga.
Robin lutade sig tillbaka i sin plastiga fåtölj och slöt ögonen. Tjugosju grader. På bara några veckor hade det gått från dassig vår till färgsprakande sommar. Så blev det väl, när föräldrarna bodde i Norrland. Det var visserligen soligt nere i Jönköping också men där hade åtminstone övergångsfasen varit längre. I Norrland verkade det inte finnas något som hette vår. Lite längre vinter, sedan rakt in på sommaren, och det var ganska skönt faktiskt.
Nu var det visserligen ett år sedan han bott här hemma på heltid. Sedan universitetet tagit en stor roll i hans liv hade han bara åkt hem på loven, och efter den sjätte juni i år hade han åkt upp för att spendera hela sommaren i sitt gamla pojkrum. Mycket för att träffa familjen, men lika mycket för att träffa gamla vänner som också kom hem över sommaren.
På tomten med de fina utemöblerna hördes röster och Robin vände huvudet ditåt för att kika. Nya grannar, hade pappa Stefan berättat. En riktigt fin bil hade de, och en sömnig hund som mest verkade vilja ligga på altanen och sova. Robin kunde bara se en man med somriga shorts och keps som pysslade med några dynor på de lyxiga sofforna. Nu när det var så fint väder skyndade väl hela Sveriges befolkning ut för att grilla och lapa sol. Han lutade sig tillbaka igen utan att bry sig mycket mer om den nya grannen. Han kunde hälsa senare, någon dag när de råkade få ögonkontakt eller så.
Kan hända att han slumrade lite i solen. Stefan kom ut för att titta till hur det gick med köttet på grillen en gång, men gick sedan in igen för att göra något som han inte hörde vad det var. Grannen med shortsen verkade prata med någon son eller någon annan grabb, och sedan hördes även en barnröst och ljudet av en fotboll som studsade över gräset. Några sekunder senare studsade någonting emot hans smalben. Inte hårt alls, bara en liten putt, men det var nog för att väcka honom ur dåsandet. Förvirrat och en aning sömnigt såg han upp. Han hade väntat sig att någon skulle komma efter bollen. Barnet, kanske, eller om han själv skulle ha behövt resa sig för att kasta tillbaka den. Istället kom nu en ung man över tomtgränsen enbart klädd i ett par mycket välsittande chinosshorts och låga Converse. Det hade varit en skam att dölja överkroppen under en t-shirt, och det verkade han själv medveten om, då han var barbröstad och solbränd och typ det snyggaste Robin sett. Håret var blont men hårbotten mörk, och de mörka ögonbrynen talade för att han i grund och botten var brunett med en förkärlek till att bleka håret. Det tog högst ett par sekunder för honom att komma fram till det dukade bordet där Robin satt, men det kändes som en film i slow motion. En sådan film där snygga killen klev ut ur en explosion eller kom upp ur en pool och strök handen genom håret. Typ. Det lät fånigt, men kändes inte lika fånigt när man upplevde det på riktigt.
”Shit, sorry”, log blondinen och såg med ens mycket mer pojkaktigt busig ut. ”Råkade skjuta snett.”
”Ingen fara.” Robin skyndade sig att ta upp bollen från marken istället för att låta Blondie ta den. Det var inte ens en riktig fotboll, utan den sorten i gummi med tryckta femhörningar i svart som pumpades upp och såldes i massor på barnaffärer och storköpsmarknader. Han kände sig lite töntig när han räckte tillbaka den, men när hans grepp dröjde kvar så råkade Blondie nudda hans händer. Han insåg inte förrän nu att han hade rest sig upp.
”Bor du här?” frågade Blondie, som nu tagit bollen under armen och snabbt svepte blicken över honom. Robin skulle inte passa lika bra utan tröja som Blondie gjorde, men han önskade åtminstone att han inte haft sina ärmar töntigt uppkavlade till axlarna. ”Eller hälsar du på över sommaren?”
”Jag hälsar bara på. Blev nyss färdig med sista inlämningen på universitetet så… tog resväskan och åkte hem till mamma och pappa”, log han. Han brukade vara sparsam när han pratade med främlingar. Var sådär svenskt trevlig som man borde vara, nickade och sa hej och pratade kanske lite om vädret när båda råkade ställa ut soptunnorna samtidigt. Han gjorde sitt bästa för att skyffla det åt sidan den här gången. Han ville inte vara svennetrevlig när grannkillen var en sexbomb.
”Du också alltså? Kom med tåget för bara några dagar sedan”, förklarade Blondie och strök handen över nacken. Det var nästan löjligt hur skuggan föll över hans biceps när han gjorde det.
”Vart pluggar du?” frågade Robin nyfiket.
”I Göteborg. Min roomie bor kvar över sommaren men jag saknar alltid Norrland så brukar åka hem när jag får chansen. Särskilt när det är lite längre lov och så.” Blondie flyttade blicken till över hans axel, och han var tvungen att själv se sig för, för att bara upptäcka att det var Stefan som var på väg att kolla köttet igen. Han vände snabbt tillbaka blicken igen.
”Jag också. Ska du stanna hela sommaren?”
”Har inte köpt biljetten tillbaka än, men skulle tro att det blir så.”
”Kevin! Kom nu då!” ropade barnet från andra sidan tomtgränsen, med armarna rastlöst korsade över bröstet. Blondie, Kevin, såg snabbt mot den förmodade lillebrorsan innan han istället såg tillbaka på Robin och log. Lite som man log till en vän, och inte till någon man nyss träffat.
”Vi ses säkert!”
”Det gör vi”, sa Robin pafft, och följde honom med blicken när han joggade tillbaka och tog ett språng över den glesa och låga häcken för att åter göra lillebror sällskap. Robin kliade sig förstrött i tinningen när han sjönk tillbaka ner i plaststolen. Stefan hade hunnit fram till bordet med en form med kryddig klyftpotatis och ställde den ovanpå ett grytunderlägg som Robin gjort i syslöjden i femman. Fult var det, men Stefan höll det fortfarande kärt.
”Kalle berättade att de hade en unge i din ålder”, sa han med en kisande blick mot honom. ”Och så blev ju Lisen jätteglad över att få en kompis att leka med.”
”Så det är honom hon har pratat om?” Han höjde lätt ögonbrynen. När han pratat med sin lillasyster i telefon hade hon berättat om någon nyinflyttad unge, men hon hade så många kompisar att han inte ens tänkt på att det kunde vara tomtgrannen. Han hade bara antagit att det var någon från längre ner på gatan.
”Precis. Albin.”
”Albin… okej. Albin och Kevin.” Han nickade smått för sig själv. Där såg man. Albin var föga intressant för honom, men Kevin desto mer spännande. Han verkade pratglad och så länge de hade universitetet att prata om så var det väl egentligen världens bästa öppnare för fortsatta samtal. Vad pluggade han tro? Han kom fram till att det var svårt att gissa, för mest av allt såg han ut som någon som kunde göra reklam för glass eller något annat somrigt.
Middagen var god. Lisen satte sig i stolen bredvid honom och mamma Helena mitt emot, och fastän Robin varit hemma i en hel dag redan så lyckades de flesta av samtalen handla om hans plugg och vad han gjort i Jönköping innan han tagit tåget hem. Då och då sneglade han mot andra tomten, men såg bara toppen av Kevins rufs till hår över kanten av stolen han satt i, och mannen med blommiga shortsen som måste vara hans pappa Kalle.
Efter maten, medan de vuxna satt och jäste i solen, offrade sig Robin att leka med Lisen. Han höll hennes fötter när hon promenerade runt som skottkärran, han tittade på när hon visade studs och volter på jättestudsmattan, och när han ledsnade på att titta på slet han ner henne därifrån för att hänga henne över axeln och rusa runt huset till halvtom förskräckta halvtom förtjusta tjut. När han kom tillbaka med henne till bordet, och Stefan verkade vara redo för kaffe, upptäckte Lisen att Albin hade en boll. Hon sprattlade sig ur hans grepp och skuttade över häcken för att göra honom sällskap, och Robin sjönk lättat ner i sin stol igen. En smula andfådd var han och han föredrog att få hämta andan innan han försökte hälla i sig hett kaffe. Han upptäckte, mitt i sitt flämtande, att Kevin nu rest sig upp. Han verkade ha kammat fingrarna genom håret för det låg lite bakåt nu, och han log på samma pojkaktiga sätt när han nickade ett hej åt Robins håll. Robin log, och nickade tillbaka.

Tjugosju grader skulle vara en tillfällighet, trodde han, men med undantag för ett par mulna dagar under den gångna veckan så hade det varit strålande fin sommar. Det var såhär han mindes somrarna från när han var liten. Om det faktiskt varit bättre väder på den tiden var tveksamt, men det var mysigt att uppleva det igen. Solbränd hade han blivit, så pass mycket att huden var alldeles vit under kalsongkanten. T-shirten han haft på sig när han varit till affären var alldeles svettig så han kastade den i tvätten, och drog på sig sina brungrå badshorts i brist på bättre. Det var för varmt för allt annat. För det mesta brukade han nöja sig med avklippta jeans om somrarna då han, personligen, sällan tyckte shorts satt särskilt snyggt på män. Det var tills han sett Kevin i de där svarta chinosshortsen visserligen, men han hade både lår och rumpa att fylla ut dem med. Robin hade också lite lår, men mest rumpa, och vader faktiskt. Sedan han börjat gymma hade det blivit en del squats och tåhävningar. Mest på skämt hade han pratat med några kompisar om hur han inte skulle vara nöjd förrän han fått magrutor, också, men det var nog en lång väg att gå. Än så länge fick han små gropar just under revbenen när han spände sig och det var väl ganska schysst det också.
Hans rum låg på nedervåningen, vägg i vägg till garaget, och var det kallaste i hela huset. Kallt, som i minst varmt, i och för sig. Ändå tog han med sig en vit t-shirt som han hängde över axeln när han gick ut genom ytterdörren. Som vanligt stod den på vid gavel om sommaren, både för att vädra och för att låta katten Snurre gå som han ville. Tydligen kom han bra överens med grannens hund fastän det frästs och tvekats ganska mycket till en början.
Gruset knastrade under hans lånade sandaler när han gick över uppfarten och vidare till gräsmattan som fortsatte upp vid sidan av huset. Från Kevins hus spelades det musik och han kunde även höra Kalle skråla från kökets öppna fönster. Tanken hade varit att slå sig ner i någon av stolarna och sola en stund, för han hade inte ork till så mycket annat i den här värmen. Kevin verkade dock ha planer på annat, för han kom promenerande på andra sidan häcken med en handduk i sitt grepp och ett par solglasögon uppskjutna i håret.
”Tja”, log han. ”Ska du bada?”
”Jag tänkte mest sola”, sa Robin, som redan hunnit gripa tag i ryggen på en stol för att fälla ut den.
”Jag tänkte dra till piren. Vill du följa med?” Kevin såg på Robins badshorts. Själv hade han ett par i kortare modell, svarta, med vita snören. Robin såg på stolen, sedan på t-shirten som börjat glida ner för hans arm, och sist på Kevin.
”Ja, visst. Det blir kul.” Robin halade upp t-shirten på axeln igen och släppte stolen. De tog sällskap ner för de sluttande gräsmattorna, på var sida av häcken, och Robin smet snabbt in i huset för att hämta en egen handduk och meddela att han stack för att bada en stund. Han hade varit ganska säker på att Lisen skulle vilja följa med, så han var lättad att upptäcka att något nytt spel på surfplattan tydligen var mer intressant för att hon skulle bry sig. Hade Albin också kommit med hade det varit en annan sak. Nu var det bara Kevin, och Robin ville gärna ta chansen att umgås med honom på egen hand. Det hade varit ”på egen hand” ute i trädgården ett par gånger också, när de väntat på grillad mat båda två eller bara suttit och solat och passat på att prata lite, men det var inte samma sak när föräldrar och småsyskon kunde kika på dem genom fönstren.
För att komma ner till piren fick man följa den asfalterade vägen en bit, innan man behövde svänga av längs en grusig stig. Det brukade blåsa mycket, men det var inte alls lika farligt idag som det varit de många gångerna Robin badat när han varit yngre. Det fanns en liten grillplats och ett par picknickbord, och det var vid ett av dem som Robin och Kevin lämnade sina skor och handdukar. I brist på bättre tryckte Robin in den medtagna t-shirten i skon.
”Brukar du gå hit och bada?” frågade Kevin, som lämnat solglasögonen ovanpå bordet. Han kammade båda händerna genom håret och höll kvar dem där, för att inte få något i ansiktet.
”Jag gjorde det jättemycket när jag växte upp. Sen har det mest blivit med Lisen, faktiskt.”
”Har du växt upp här också?”
”Ja. Har fortfarande samma rum som när jag var mini”, flinade Robin.
”Mysigt. Vi hann bo i tre olika hus innan jag flyttade hemifrån. För att plugga då, har inte hunnit ha någon riktig egen lägenhet än.”
”Inte jag heller. Tänkte att det får bli när jag pluggat färdigt.”
”Samma här.”
”Trivs du med din rumskompis?”
”Ja, det går bra”, sa Kevin och nickade. Han lutade sig mot picknickbordet och satte händerna bakom sig. Han såg smått kisande mot Robin när solen trädde fram från bakom ett av de mycket små molnen som låg utspridda på himlen. ”Är du redo att hoppa i?”
”Tror du det är varmt?” Robin strök handen över nacken. Med tanke på hur varmt det var i luften, och hur långgrunt det var i vattnet, så borde det inte vara någon större fara. Så länge det var över femton grader så var han ganska säker på att det mest av allt skulle bli skönt att få svalka sig och framförallt doppa huvudet under vattenytan.
”Vi får väl se.” Kevin rätade på sig. Han såg ut att vara på väg att gå ut mot bryggan, men en kraftig vindpust fångade solglasögonen från bordet och tog med sig dem därifrån. Inte ner till gräset, dessvärre, utan ut i vattnet. ”Men vad fan…”
”Jag kan hämta dem”, skrattade Robin. Varför han inte lät Kevin hämta dem själv hade han ingen bra förklaring till. Kanske samma anledning som han velat ge honom bollen istället för att låta honom ta den själv.
Hur ett par solglasögon kunde flyga så långt ut var en bra fråga. Gräset sluttade ganska tvärt, övergick till lite sand och sten, och sedan kom vattnet. Efter att Robin klivit i och faktiskt fått vada ett par steg så såg han glasögonen glimma svagt under ytan. Han behövde inte doppa sig för att få tag i dem, men han gjorde det ändå.  Känslan av de svala dropparna som rann från håret och ner över axlarna och bröstet när han reste sig igen var nog en av hans absoluta favoritsaker med att bada om sommaren, och kanske med hela sommaren i sig, fastän det bara var en liten detalj. Han kammade handen genom det blöta håret för att slippa ha det i ansiktet innan han vadade tillbaka till gräset där Kevin stod och väntade på honom. Trots att det var motljus kunde han se hur Kevin svepte blicken över honom. Lät den dröja vid hans bröst, sedan till hans lår när han klev upp bland sten och sand för att räcka solglasögonen till honom.
”Tack”, log han, men hans röst var lite lägre än tidigare. ”Vilken hjälte.”
”Jag gör mitt bästa”, sa Robin. Han kammade handen genom håret igen. Vältränad var han ju, men på ett sätt som någon var när de sprang och cyklade mycket. Inte sådär gymsnygg som Kevin var. Han kunde utan att skämmas se sig själv i spegeln och erkänna sig ganska nöjd i alla fall, men det var längesedan han känt sig så nöjd som när han insåg att Kevins blick visst vandrade tillbaka till honom en gång till.
”Har du någon kille?” frågade Kevin, som nu tagit på sig solglasögonen istället för att lämna dem ovanpå bordet igen. Robin blinkade ett par gånger.
”Nej”, svarade han, pafft. ”Märks det att jag är gay, eller?”
”Inte direkt. Lite, kanske.” Kevin ryckte på axlarna. ”Det är ju vad som är relevant för mig i alla fall.”
”Om jag har en kille eller inte?” Robin började sakta le. Paff var han fortfarande, och kanske hade pulsen ökat lite. Kevin hade varit rättfram i det mesta men det här var nog första gången någon bara frågat honom om pojkvän hur som helst. Inte ens flickvän, vilket de allra flesta brukade fråga. Kevin hade ju rätt visserligen. Frågade han av eget intresse fick han ju två flugor i en smäll. Veta om han var singel, och veta om han gillade killar.
”Precis”, log Kevin, och bekräftade därmed Robins tankegång. Han tog av sig solglasögonen igen och stoppade dem under handduken den här gången. Innan Robin hann fråga någonting, typ om Kevin hade kille, så hade Kevin skyndat ut på bryggan och hoppat i vattnet. Det var på tok för grunt för att dyka, men Robin gjorde sitt bästa för att hoppa i utan att slå i knäna i botten när han rusade efter honom och kastade sig i.
Det var givetvis inte alls samma sak som att bada med Lisen. Robin brukade få simma en hel del då också, och de lekte och plaskade och hon brukade hålla i hans axlar när han simmade ut till det djupare och kallare vattnet. Med Kevin blev det också ganska mycket lek. Ganska fånigt faktiskt, som när man varit på badhuset när man var på gränsen mellan barn och tuff tonåring men ändå älskade att plaska och försökte skvätta så mycket vatten som möjligt i ansiktet på de andra.
Kevin såg annorlunda ut när håret var alldeles blött och bakåtkammat. Inte alls sådär busrufsig och pojkaktigt leende som han var annars. Vattnet pärlade sig på hans bröst och armar när han reste sig för att gå närmre, antagligen för att skvätta mer vatten på Robin. Det droppade från hans haka, och till och med från läpparna. Plötsligt liknade han ännu mer någon som kom upp ur en pool i en film och det var istället Robin som kände sig som om han klivit ur en explosion.
Robin kunde inte hindra sig själv när han plötsligt satt händerna mot hans bröst och tryckt ner Kevin i vattnet. Kevin skrattade redan innan han försvunnit under ytan. När han kom upp igen tog han inte Robin i axlarna, som han gjort tidigare, utan i höfterna. För en sekund var Robin helt övertygad om att Kevin skulle lyfta honom, då han såg ut att vara kapabel att lyfta cirka sjuttiofem kilo utan större problem, och kasta iväg honom. Istället tryckte han upp honom med ryggen mot bryggan. Det kunde knappt ha gått en sekund mellan att Robin förstått vad som var på väg att hända och Kevin sedan pressat läpparna mot hans. Första kyssen blev klumpig. Hans överläpp klämdes mot tänderna och han hade nog flämtat till lite, inte av chock, men som av ett tyst och outtalat äntligen.
Andra kyssen blev bättre. Kevins nästipp tryckt mot hans kind och hans tunga som nästan oförskämt självsäkert svepte över hans underläpp innan han tog den mellan tänderna. Robin var tvungen att knyta handen i hans hår. Båda händerna. Höll honom om nacken istället när han kysste honom igen, och brydde sig inte om att bryggan skavde mot ryggen när den guppade och kluckade.

När de gick hem, med handdukarna om axlarna och skorna i händerna, sneglade Robin på Kevin. Han hade tagit på sig solglasögonen först, men sedan skjutit upp dem i håret igen, som något slags diadem. Sedan de kommit upp ur vattnet hade Robin funderat på hur han smidigast skulle fråga Kevin. Det var egentligen ganska uppenbart, och det var nog inte svaret han var ute efter egentligen, utan att få prata om det igen.
”Jag antar att du inte heller har en kille då?” frågade han, till slut. Kevin sneglade tillbaka på honom.
”Nej.” Han log bredare när han vände tillbaka blicken framåt vägen igen. ”Single Pringle.”
”Är du gay? Eller bi?” frågade Robin.
”Jag gillar killar.”
”Jag med.”
”Du sa det. Indirekt.”
”Jag vet. Men ändå.” Robin lyfte hörnet av handduken för att gnugga det över håret i nacken igen. De hade redan hunnit över vägen, och snart skulle de vara framme vid Kevins hus. Bara någon meter innan de var där, innan de skulle säga hejdå och gå in på var sin uppfart, kramade Kevin honom så hårt om rumpan att han satte andetaget i halsen. Han höll fortfarande handen med handdukshörnet mot bakhuvudet när Kevin hunnit halvvägs upp för uppfarten, och flinande höjde handen åt honom.
”Vi ses!”
Robin brydde sig inte ens om att svara. Han bara log tillbaka, och följde honom med blicken när han försvann in i huset.