Sunny - [10]

Mike som inte velat stressa hade fått stressa lite ändå. Gymmet tog längre tid än han tänkt sig, sedan duschen, och inte minst ombytet när han råkat ha för mycket vax i håret och fått börja om för att inte se helt flottig ut. Han hade åtminstone lyckats få i sig sin middag och tagit på sig en snygg svart t-shirt med vit text på ena ärmen. Det hade varit så mycket skjorta på sista tiden att han kände för att slappna av. Dessutom skulle han till krogen i form av förkläde, och om Linus kom bra överens med den där dejten skulle Mike kunna promenera hem tidigt om han kände för det.
I första hand hade det blivit bestämt att Mike skulle ta sig till Linus lägenhet och sedan skulle de i gemensam trupp gå till krogen, där den här killen lovat att vänta på Linus. Mike hade aldrig hört om någon som ville ha första träffen på krogen men han antog att det var rätt smidigt. Gick det skitdåligt var det ju bara att skiljas åt och fortsätta ha trevligt på annat håll, istället för att tvingas sitta på var sin sida av ett bord och ha det stelt. Tankarna vandrade flyktigt till hans rekordkorta dejt med Ellie och att det åtminstone inte borde gå fullt lika dåligt för Linus. Han var ju åtminstone helhjärtat intresserad av sin dejt.
Lägenheten Linus bodde i var en liten tvåa i ett område en ynka kilometer från stan. Mike hade säkerligen kunnat spara tid på att ta buss eller taxi, men i Mikes aningen trånga tidsplan ingick en promenad som han valde att ta trots det kalla vädret. Han hade knappt hunnit fram till lägenhetsdörren förrän den öppnades och Linus skymtade i dörröppningen, klädd i en stickad blå tröja och svarta jeans, ögonen helt runda av nervositet. 
”Men ge dig”, skrattade Mike och tog dörren för att skjuta upp den mer. ”Du gör ju fan mig nervös också.”
”Jag kan inte hjälpa det.” Linus suckade gnälligt när han strök fingrarna genom sitt linblonda hår och tog ett par steg in i hallen. Han hade hunnit gå ett par varv under tiden som Mike tagit av sig skorna och jackan.
”Det verkar som vi måste få i dig något lugnande innan vi ger oss av”, konstaterade Mike. När han drack så räknades det automatiskt som fusk och det brukade bli en del öl, kanske någon drink, men han hade också en viss lockelse till tequila. Om det var något för Linus visste han ärligt talat inte men så som han såg ut för stunden så tyckte inte Mike han hade så mycket att säga till om. I brist på shotglas letade Mike fram två äggkoppar ur ett av köksskåpen, och med medhavda citronen och salt från Linus spökformade saltkar blev det både en och två shotar. Linus grimaserade, men det såg åtminstone ut som att han lugnat sig en aning.
”Tack”, suckade han från där han satt, uppflugen på köksbänken.
”Få se den här killen nu då”, sa Mike och korsade armarna över bröstet. Han hade hört om honom förr, men det hade nästan alltid blivit på rasterna på jobbet och Mike var nyfiken på att få se en bild istället för att höra Linus ’han är sååå fin’ och så vidare. Han ställde sig intill Linus och kikade ner på mobilen när han öppnade Instagram istället för Tinder. Hur länge hade de hunnit prata? Linus hade säkert berättat, men Mike hade kanske råkat glömma att lyssna. Figuren som dök upp på skärmen var en ung man så långt ifrån den smak Mike tänkt sig åt Linus att han inte kunde låta bli att höja ögonbrynen. Det spelade visst ingen roll att Linus fnissat om att han var lång och såg ut som en vampyr och allt det där, Mike hade tydligen behövt se det med egna ögon. Användarnamnet gav ingen hint om hans namn men Mike mindes vagt att han hette Elias. Genom Mikes straightglasögon såg Elias förstås bra ut även fast han inte förstod sig på Linus iver till fullo. Han hade mörka vänliga ögon och färgat svart hår i en frisyr som egentligen var ganska emo men på ett vuxnare sätt. Kortare på sidorna, längre ovanpå som kammats över till sidan och blivit till en lång lugg. Fullt med piercingar i öronen och kanske märkvärdigast av allt, väldigt sotigt smink i lila och svart. 
”Har han gjort det där själv eller?” frågade Mike och lät precis så klumpigt hetero som han kanske var. 
”Vadå, sminket? Han är makeupartist.”
”Jaha. Jävlar. Han ser ut som att han hade kunnat hänga med mina gamla emokompisar.”
”Säkert. Men visst är han fin? Det måste ju till och med du fatta”, mumlade Linus när han scrollade vidare bland Elias bilder. Mike sneglade på flödet av selfies och outfits som rullade förbi under Linus tumme.  
”Jo, det är klart”, sa han, dröjande. Han hoppades givetvis det skulle gå bra för Linus ikväll. Han var i själva verket så pass säker på att det skulle gå bra att han inte riktigt kunde ta del av hans iver, kände sig snarare lite domnad eller på sidan, vilket var rätt tråkigt. Tråkigt mot Linus mest av allt som inte bara var nervös utan riktigt hypead. Han gjorde ett försök att rycka upp sig och kramade hårdhänt om Linus axel. ”Ska vi ta en shot till eller?”
”Jag vet inte ens om de första två har landat.” Linus såg skeptiskt på honom, men Mike var redan på väg mot äggkopparna.
”En bra fylla börjar med ett bra startskott.”
”Om jag är för full för att komma in så är det du som får leta upp Elias och ta på dig hela skulden…”
”Det kan jag ordna. Men du, jag lovar att det går bra. Här.” Mike stoppade ena äggkoppen i handen på Linus och höjde sedan sin egen i en liten skål. ”För din vampyrkille.”
Linus flinade. ”För min vampyrkille.”

Mike kände sig som en ungdom igen när han klev in genom dörrarna på Allstar. När man bodde i en stad där det fanns en enda krog som var värd att besöka var det väl oundvikligt att man tröttnade lite, vilket var vad han gjort. Nu för tiden kändes det mer som en throwback och han hade inget emot att se samma gamla lokal och samma gamla folk. Inte riktigt samma gamla för större delen av besökarna kunde inte vara en dag över arton och Mike fick inse att han hörde till de som var äldre nu för tiden, trots att han inte var mer än tjugosex, snart tjugosju.
Linus blick for runt som pingpongbollar men än så länge kunde ingen av dem hitta Elias. De hade kanske kommit lite tidigt. Mike styrde med sig Linus till bardisken och beställde åt dem, något rosa yoghurtigt till Linus och en öl till sig själv. Samma bord som han och Lily suttit vid förra gången visade sig vara ledigt så det var där Mike gled ner. 
”Har han skrivit än?” frågade han Linus, som precis tagit upp mobilen ur fickan. 
”Han säger att han är på väg.” Linus la mobilen på bordet, ångrade sig och stoppade den i fickan och strök sedan händerna över kinderna. Det var lite komiskt hur han höll på, men nu började Mike mest tycka synd om honom. 
”Hur ska jag göra då? Ska jag smita iväg så fort han kommer och hålla ett öga på dig på avstånd eller?” 
”Nej… eller, han vet att du är här med mig, jag sa att jag var nervös. Men du kan väl bara säga hej och om det går bra så…”
”Så glider jag iväg?”
”Ja, typ. Fast det kanske är taskigt att skicka iväg dig?”
”Knappast”, sa Mike med höjda ögonbryn. ”Jag tänker inte sitta och glo på er när ni pratar.”
”Tack”, fnissade Linus.
Det skulle visa sig att ingen av dem behövde oroa sig. Tjugo minuter senare dök Elias upp vid deras bord med ett glas rött vin i handen. Han hade en mörk blank skjorta han stoppat innanför jeanslinningen, något skärpspänne med en symbol Mike anade han borde känna igen men inte gjorde. Elias var helt svartklädd, svartmanikyrerade naglar, svart smink, svart hår. Bländande vitt leende, dock, och ett mycket fast handslag när han presenterade sig för Mike. Mike fick inse att han haft sina fördomar att han skulle låta lite dryg och släpig när han såg sådär vampyrig ut, men han hade djup och trevlig tröst och Linus fullkomligt glittrade där han satt.
”Hörni, jag ska…” började Mike och gav sitt glas en blick. Det var inte tomt än så han kunde inte skylla på att han borde köpa något nytt. Han tog ändå glaset och började glida ut mot soffans kant, men inte utan att ge Linus en frågande blick. Linus viftade diskret med handen. Schas, ungefär. Mike harklade sig. ”Jag ska uppsöka badrummet.”
”Trevligt att träffas”, sa Elias, som uppenbarligen fattat vad det var som försiggick.
Mike flinade för sig själv när han lämnade bordet. Han drack upp ölen i tre djupa klunkar och ställde sedan ifrån sig glaset ovanpå ett bord som var fullt med annan disk. Elias verkade vara en trevlig prick men för Linus skull tänkte han hålla sig i närheten en stund till, om det skulle vara så att första intrycket bedrog. För att hålla vad han lovat smet han in i badrummet där det ännu inte hunnit bli särskilt mycket kö. Han gjorde sitt, tvättade händerna, fixade håret lite i spegeln. Träffade gamla klasskompisar utanför badrumsdörren och blev kvar med dem för att snacka en stund. Hur är läget, vad gör du nu för tiden, bla, bla. Det vanliga.
Mike tog diskret upp mobilen ur fickan för att se vad klockan var. Inte ens halv tolv. Han unnade sig en till öl bara för det kändes dumt att gå runt tomhänt. Då en barstol blev ledig slog han sig ner med glaset i handen och tittade bort mot dansgolvet där folk med varierande passion rörde sig till musiken. Tankarna vandrade till förra helgen. Till spår av läppstift på hans kinder och sättet Rebecca alltid strök fingrarna genom hans hår när de kysstes. Han hade kanske råkat zona ut, för när han kom tillbaka råkade han möta en liten blondins blick. Hon slöt mycket sakta läpparna om sitt sugrör och tittade på honom bakom mörka ögonfransar. Oh boy. Eftersom Mike var Mike kunde han inte låta bli att blinka tillbaka. Hon var ju söt och han ville inte vara oförskämd. Blondinen verkade vara i sällskap med några andra lika blonda tjejer och tacksamt nog verkade den förstnämnda vilja spela det långsammare kortet, eller så hoppades hon på att han skulle komma fram, för hon stannade kvar där borta. Mike gned sig över kinden. Han kunde liksom inte hjälpa att han ville flirta tillbaka. Men om hon kom till honom då, vad skulle han göra då? Han skulle kunna kyssa henne, men han skulle inte följa med henne hem. Han var på väg att ta upp mobilen för att titta på klockan igen, men medan han bökade med att få upp den ur fickan dök plötsligt Linus upp vid hans sida. Han var precis lika glittrig i ögonen som han varit tidigare, men nu hade det fått sällskap av ett stort leende.
”Hej”, sa Mike med ett flin. ”Det verkar gå bra för er?”
”Ja… det är så skönt, det känns inte stelt alls.”
”Varför lämnar du honom då för? Gå tillbaka på en gång.”
”Han är på toaletten. Jag skulle bara säga att det är okej om du inte vill stanna mer.” Linus hade fått trycka sig in ganska trångt mellan Mike och den andra stolen, men fick nog plats för att ta stöd mot bardisken. Hans blick verkade ha fastnat någon annanstans för ett slag och han log roat när han tittade upp på Mike igen. ”Fast det kanske du vill?”
”Vad…” Mike upptäckte blondinen som nu tittade åt hans håll igen. Han log mot henne, men när han såg ner på Linus igen hade det mest blivit en grimas. Linus blinkade frågande åt honom.
”Vad är det? Hon var väl söt?”
”Jättesöt. Men alltså… jag vet inte. Jag bara tänker på Rebecca.”
”Men satsa då”, sa Linus och lyckades se både trött och road ut på en och samma gång. ”Det är väl samma tjej du varit tänd på i hur många år som helst? Jag behöver dig inte längre. Gå nu.”
”Ja… ja”, skrattade Mike. Han hade sin öl kvar och skulle dricka den innan han gjorde någonting, men Linus hade ju rätt.
Elias kom tillbaka från badrummet efter en stund och tog med sig Linus till bordet där de först suttit. Linus gav Mike en menande blick över axeln innan de försvann i vimlet. Mike blev kvar med sin öl, drack den sakta medan han gick in på mobilen och tittade på storys på Instagram. Det slog honom att han säkerligen såg ut som en ensam och patetisk kille som satt på krogen med sina sociala medier, men i själva verket försökte han leta rätt på några hintar om Rebecca var ute i kväll eller inte. Hon hade inte lagt upp några bilder, förutom på sin Snapchatstory där hon fotat någon stor mugg det ångade ur. Det måste väl betyda att hon var hemma? När Mike skrivit klart sitt meddelande ovanpå en slarvig snapchatselfie la han mobilen på den lite kletiga bardisken och lät skärmen vara tänd medan han drack av sin öl.

Vad gör du ikväll? 😊

Svaret kom på högst en minut, en bild på Rebecca med håret uppsatt i en slarvig knut och soffans ryggstöd i bakgrunden.

Spelar just nu bara :3 Är du på krogen?
Yes jag var wing man till Linus men nu behövde han mig inte längre hehe
Sitter du där helt själv nu då?

Rebeccas bild var bara på halva hennes ansikte, men det syntes att hon flinade. Stackars lilla Mike, ungefär. De visste båda två att han inte skulle vara ensam särskilt länge om han inte kände för det, och det var väl bara rätt att hon fick mobba honom för det.
’Hade väl hoppats att du skulle dyka upp’ skrev Mike, ännu en selfie, men innan han skickade iväg den så slog det honom hur han log på den. Han var inte särskilt full, bara nöjd. Glittrig. Så när svaret kom från Rebecca, en gullig bild med ’kom hit istället?’ skrivet ovanpå, då svepte han sin öl och lämnade barstolen. 
Mike hade väl inte världens största cash money flow, men han skulle ha råd med taxi om han ville. Han började sakta promenera i kylan medan han tryckte mobilen mot örat. Bara den inte hann dö för att det var för kallt nu. Tydligen var den väl varm nog av hans tidigare hantering för att åtminstone klara av att ta honom till taxiväxeln där de talade om att det var ganska lång kö och att han förmodligen skulle få vänta. Bröllop någonstans i närheten som tog upp tusen av bilarna, tydligen. Mike valde att avvakta och blev stående för ett slag med mobilen i handen. Han kunde inte gärna gå hela vägen hem till Rebecca i det här vädret och det var för halt, alternativt slaskigt, för att springa. Till slut chansade han och ringde Nani som mycket väl kunde vara ute på födelsedagsäventyr och absolut inte ha tid för sin småfulle storebror.
”Hallå?” svarade hon efter fyra signaler. ”Vad vill du?”
”Tja. Är du ute och festar eller?”
”Nej, jag är hemma. Vi ska ha festen i morgon istället, hemma hos Linn.”
”Just det ja. Men du, kan du typ… göra mig världens största tjänst?”
”Är du full?” suckade Nani.
”Bara lite. Jag behöver skjuts från krogen, jag swishar dig pengar. Jag lovar. Om mamma undrar varför du måste ut så kan du skylla på mig.” Mike stod och trampade lite på stället. Mobilen var fortfarande ljummen i hans hand och han unnade sig en blick av klockan, försökte snabbt räkna ut hur lång tid det borde ta för Nani att komma. Hon suckade igen i andra änden, men lovade att komma och plocka upp honom utanför Hemmakväll. Mike jublade i tystnad när han fått stoppa mobilen i fickan och med snabba steg tog sig bort från krogen, upp längs gatorna i väntan på att lillasyster Hjälte skulle komma och hämta honom.

Nani dök upp med skruttbilen efter en kvart och Mike var alldeles kall om näsan när han gled ner i passagerarsätet. Han fumlade med säkerhetsbältet över jackan och klickade och höll på tillräckligt länge för att han skulle känna Nanis blick på sig. När han tittade upp flinade han urskuldande. 
”Den här bilen suger.”
”Ja.” Hon vilade händerna mot ratten, trummade fingrarna mot den, men såg inte fullt så less ut som hon låtit på telefon. Kanske var det kul att köra bil precis nu i början ändå. ”Vart ska du?”
”Till Gullänget.” 
Trots krogkväll var gatorna ganska lugna, Nani hade en svart stor vinterjacka som prasslade tyst när hon bytte växel, och under den en hoodie med matchande sweatpants. Tankarna vandrade till tiden då Mike velat ut på nattliga äventyr och fått smita ut genom fönstret för att slippa konfrontera familjen. Lika delar roligt som drygt att tänka tillbaka på, men han antog att Nani hade tagit ytterdörren då det bara skulle verka skumt att ta med sig vinterjackan upp på rummet och sedan krångla ut genom fönstret. 
”Vad sa mamma?”
”Hon hade gått och lagt sig. Men hon kom upp med morgonrocken på sig sådär, du vet när hon håller där fram och kisar och bara…”
”Som i någon jävla film.”
”Mm. Men det verkade lugnt när jag sa att jag skulle köra dig. Hon var väl rädd jag skulle smita iväg till någon hemlig pojkvän.”
”Gud förbjude.” Mike sjönk tillbaka i sätet. Bältet spände lite obekvämt över jackan men han orkade inte fixa till det.  Ibland undrade han om det undgått Carmen hur många gånger han smitit hemifrån. Hur många tjejer han smugit hem till, även fast det inte varit flickvänner i sig. Kanske hade hon fattat men bara låtit det vara. Jörgen hade säkerligen förstått, men han brydde sig inte heller till samma grad. Han antog Carmen så gärna ville vara aktiv i sina barns liv även fast sättet hon gjorde det på stundvis var… provocerande. Ändå log han när han tittade ut genom bilrutan.
Det tog inte alltför lång tid att komma fram till Rebeccas gata. Nani var en mycket ny förare men lugn och sansad och det var väl lika bra det, i det här lömska vädret. 
”Är det här eller?” frågade hon och saktade ner precis innan infarten till den lilla parkeringen. Mike hade redan börjat krångla med bältet men hade visst lika svårt att komma loss som att knäppa fast sig.
”Ja, du kan stanna här bara.” Mike var nära på att göra illa fingrarna när bältesspolen plötsligt fick liv igen och drog åt det lösa bältet med en smäll. Han kände snabbt så han hade med sig allt i fickorna men råkade även fånga Nanis roade blick. 
”Är det efterfest?” frågade hon med föga övertygelse i rösten. 
”Näe… en tjej bara”, sa Mike och log skyldigt. Sedan rätade han på ryggen och harklade sig. ”Eller nja, inte vilken tjej som helst. Faktiskt.”
”Flickvän?”
”Inte än.”
”Jag antar att jag inte behöver hålla mig vaken för att hämta dig senare i natt då.” Nani grimaserade lite och Mike grimaserade tillbaka. Sedan öppnade han dörren och klev ut i den iskalla natten. 
”Jag swishar i morgon.”
”Se till att göra det också.”
”Jajaja. Kör försiktigt hem.” Mike smällde igen dörren och vinkade genom rutan innan han skyndade bort mot porten. Ju närmre han kom desto mer steg en bubblande förväntan i hans bröst. Det var inte bara en tjej som väntade på honom där inne. Han var rätt klar med vad han kände, vad han ville, men Rebecca då? Han gjorde sig beredd att ta upp mobilen för att be henne komma och öppna porten men till hans förvåning var den redan öppen. Någon hade stoppat in en träkloss som en kil så han gjorde sitt bästa för att låta den sitta kvar när han gick in.  
Rebecca var bevisligen vaken, men han knackade två gånger innan han kände på dörren istället för att trycka in ringklockan. Till hans förvåning stod Rebecca mitt på hallgolvet. Inte på väg mot dörren, utan bort från den, som om hon vankat. Hade hon gjort det? Ett leende kittlade i Mikes mungipor när han drog igen dörren efter sig och lät jackan glida ner från axlarna.
”Hej”, fnissade hon när hon kom fram till honom. Hon hade en stor t-shirt med slitet bandtryck på bröstet och några randiga pyjamasshorts, svarta ankelsockar som fick hennes fötter att se så små ut att Mike blev förundrad.
”Hej”, sa han, och hans händer hittade sin väg till hennes höfter när hon sträckte sig upp för att krama honom. Han lutade kinden mot hennes, så hans läppar ströks över hennes öra när han fortsatte. ”Väntade du på mig?” 
”Jag försökte spela men kunde inte koncentrera mig.” Rebecca hade korsat armarna om hans nacke och hon behöll dem där även nu när hon lutade sig tillbaka. Hennes mörka bruna ögon flackade svagt över Mikes ansikte. Hon var alltid fin. Mike tyckte hon klädde i mörka läppstift, men det var något alldeles särskilt när hon var så osminkad och mjuk som hon var nu. Mike fann kanten på hennes t-shirt och hans händer gled in under tyget och över hennes höfter, längs hennes timglasmidja. Han hade skyldigt tänkt kupa hennes bröst, men när han kände smycken mot sina tummar sjönk överraskat hans blick. Som om han skulle kunna se genom tyget.
När Rebecca tog honom om nacken bet hon sig retfullt i läppen, som om hon väntat och hoppats att han skulle märka. Det var även denna gång hon som drog ner honom för en kyss. Det var öppna munnar och tunga och Mike kunde inte för sitt liv sluta tänka på att hon piercat bröstvårtorna. Han gjorde sitt bästa för att dra upp hennes t-shirt utan att behöva avbryta någonting. Tids nog fick han ändå lov, pausa kyssar för att ta av hennes t-shirt, ta av sin egen, ta henne om låret för att hissa upp henne till sina höfter och ta med henne till sovrummet. Pandanallen och en till som såg ut som en valross ramlade i golvet när Rebecca skyfflade dem åt sidan och lät Mike lägga ner henne i sängen. Hennes händer famlade över hans rygg och upp i hans nacke, tog ett fast grepp om hans hår när han svepte tungan över staven i hennes vänstra bröstvårta. 
”Fuck”, andades han, redan helt andfådd och hopplös. ”Varför berättade du inte att du…”
”Vad skulle jag säga..?” Rebecca korsade benen om honom och tryckte hälen mot hans svank. Kanske för att få honom närmre sig, men det enda som hände var att hon tryckte honom mot madrassen och han stönade dovt när det gick som en stöt från magen och ut i benen.
”Du kunde ha skickat en bild.”
”Hade du gillat det?”
”Jag hade kommit springande för längesen.”
”Ta ikapp nu då.” Rebecca hjälpte till att hasa ner shortsen över rumpan och Mike var inte sen att ta över. Bort med alla hennes kläder och ner med sina egna och det var inte förrän nu som han insåg han kanske borde fråga om skydd. Han hade åtminstone skyddat sig med Fanny och när Rebecca såg så bedjande på honom och skakade på huvudet så tänkte han inte ödsla någon tid på att prata mer.
Det hade gått flera år sedan han sist legat med Rebecca, men hon blev fortfarande precis så mjuk under honom som han älskade. Sättet hon krökte sig och hennes mjuka lår mot hans höfter när han höll henne, trängde djupt i henne, men visst fanns där även någonting nytt. En glöd han inte kände igen men som tände honom som fan. Något som talade för att hon längtat efter honom, inte bara att hon tyckte han var trevlig att dela säng med. Det var något som hände när hon så tydligt vågade tala om att hon njöt med både sin röst och sina naglar i hans rygg. Framförallt var det något som hände när hon tog hans axlar för att stanna honom och manade honom att lägga sig på rygg. Hans jeans var bara slarvigt nerdragna och skavde säkert när hon gränslade och red honom, hårt, hennes hår som fallit ur uppsättningen och låg stökigt över hennes axlar. Mike visste knappt var han skulle ta vägen. Han famlade in en kudde bakom nacken och tog hennes höfter när han mötte hennes rörelser, hårdare och hårdare i takt med att hennes röst blev mer och mer till ett jämmer. Vad som totalt gjorde det för honom var när hon förde handen mellan sina ben och lät honom se på när hon fick sig själv att komma. Hur tight hon blev, hennes röst när hon lät som om hon var på väg att börja gråta.
Hon var alldeles mjuk i kroppen, kraftlös i benen, men höll honom så fast om höfterna att hon inte gav honom något annat val än att komma i henne. Mike kände sig redo att slåss, att dö kanske, när han skälvde och skälvde och såg på henne med alldeles blanka ögon. Inte ens han hade mycket kraft kvar i kroppen när han hjälpte till att lyfta henne av sig. Sedan låg hon där, tung och mjuk ovanpå honom och de var väl båda två kletigast i Sverige men det gjorde a b s o l u t ingenting.
Det skulle vara ett skämt att säga att han inte haft bra sex förr. Det hade hänt och det hade hänt många gånger, med varierande grad av avslappnat snack efteråt. Men nu? Han kände Rebeccas små flämtande andetag mot sitt bröst och kurvan av hennes svank under sin hand och det bara värkte i honom. Han hade varit rädd för att göra bort sig igen, han ville fan inte att det skulle bli som förra gången, men vad skulle han göra om han inte fick tala om för henne hur han kände? Han makade på sig så han kunde få henne att se upp på honom. För ett ögonblick mötte han bara hennes blick, sedan log han svagt. 
”Jag vill verkligen ha dig”, sa han tyst. Rebecca log tillbaka. Sedan drog hon efter andan, nästan som en liten snörvling, och makade sig upp så hon kunde kyssa honom. Handen om hans käke och fingrarna under örat. 
”Och jag dig”, sa hon, lika tyst som han gjort. ”Jag tror det kan gå bra den här gången. Jag vill verkligen.”
Mike öppnade munnen för att säga något, men fann sig själv mållös. Tusen tankar och tusen frågor, säkerligen tusen sätt att försöka förklara hur han känt och varför. Men så la Rebecca kinden mot hans bröst och slöt ögonen och han fann sig så nöjd i att bara få stryka hennes hår bakom örat. De måste inte prata om allting ikväll.