Sunny - [12]

Så när mars kom tycktes plusgraderna och smältvädret äntligen följa med. Första marslördagen markerade även en vecka sedan Mike skyndat sig hem till Rebecca och ramlat rakt in i hennes famn och rollen som pojkvän. Han var smörig till den grad att han ville fira, på något litet sätt. Det var väl månadsdagar och sedan årsdagar som var the big deal, så att säga, men en vecka var en vecka och Mike hade aldrig haft en flickvän förr. Exakt hur han ville fira hade han dock inte bestämt sig för ännu. Det var åtminstone bestämt att han skulle möta upp Rebecca i gallerian vid två efter att hon slutat sitt pass på Carlings. Innan dess skulle Mike hinna gymma, så det skulle inte få bli någon finmiddag om han skulle kånka runt på träningsbagen efteråt.
Med en liten molande oro i bröstet blippade Mike gymkortet mot läsaren utanför dörrslussen. Renoveringen uppe i receptionen hade dragit ut på tiden och ville han gymma över huvud taget fanns det helt enkelt inget annat alternativ för honom än att välja slussen. Smått dramatiskt hade han funderat på om det var värt att byta gym under tiden. Tyvärr fick han inse att det bästa han kunde göra var att åtminstone försöka utmana sig själv, om han ville dra nytta av de där fyrahundra han betalade i månaden. Snart nog skulle receptionen vara färdigbyggd och hans noja ett minne blott. Darrigheten i händerna sprang Mike bort ett par minuter senare när han värmde upp på löpbandet, och när han fått upp pulsen på ett mer hälsosamt sätt kände han sig pigg och nöjd igen. Det var när han var på väg ner för trappan igen med bagen mjukt studsande mot låret som han fick lov att rynka pannan. Sverige må vara grått just nu, men där utanför dörrslussens glasrutor lyste solen varmt och välkomnande. Ett litet hån, nästan.  Vägen in hade gått bra, utan Emma som nödhjälp på andra sidan. Emma som för närvarande befann sig någonstans i stan med en av postens enorma blå bilar och levererade paket, med Aisha hopgosad på en filt i passagerarsätet. Mike kände sig plötsligt mycket avundsjuk på den lilla hunden. Med ett djupt andetag pressade han sig in mellan dörrarna och gjorde sig beredd att lyssna på det lilla klicket, som indikerade att det var fritt att trycka upp dörr nummer två. Bara det att när han tryckte så hände ingenting. Mike valde av reflex att backa, men det tryckte förstås bara bagen mot hans rygg och påminde honom exakt om hur inlåst han var. Han som nyss varit så nyduschad och fräsch kände sig nu alldeles kallsvettig. Det var fan inte sant. Han tryckte på yttre dörren igen, som bara klickade nekande. Hade han haft huvudet kallt hade han förmodligen kunnat lista ut att det berodde på att dörren bakom honom inte gått igen ordentligt, men nu stod han där som en frusen hjort och försökte att inte få panik. Han såg sig över axeln, in genom rutan och mot trappen i hopp om att någon skulle kunna komma och rädda honom. Det var förstås tomt. 
Förmodligen hade det inte passerat mer än tio sekunder när Mike fick syn på hörnet av gymbagen som kilats fast i bakre dörrens gångjärn. Han slet loss den, och var nära att ramla rakt ut på gatan när yttre dörren äntligen gick upp.
Det var en lugn dag på stan och förmodligen hade ingen ens märkt vad Mike sysslat med. Ändå var han tvungen att smita in på sidogatan för att ge sig själv en stund att andas, och skämmas, ifred. Han höll sig själv om huvudet medan han lät den svala marsluften kyla ner honom. Det var bara för att väskan fastnat som det gått fel. Dörrarna i sig fungerade uppenbarligen fint, men nu fanns det ingen chans i världen att han skulle kunna trycka in sig själv där igen. Vad var ens oddsen för att det skulle hända en av de ytterst få gångerna han gick till gymmet utan Emma?
En smula darrhänt tog Mike upp mobilen ur fickan. Han skulle snart bli sen om han inte skyndade sig upp till gallerian. Han som tänkt köpa någon överraskning innan han mötte upp Rebecca, eller åtminstone tänkt vara något annat än en asplövsversion av sig själv. Efter att ha slutit ögonen och tagit ett mycket djupt och mycket långsamt andetag fick Mike erkänna sig besegrad. Han lufsade upp för gatan och in på gallerian. Dagen hade för ett ögonblick känts förstörd, men om Mike var melodramatisk så var han det åtminstone kortvarigt. Rebecca stod utanför larmbågarna vid Carlings och väntade på honom, med sin stora jacka vikt över armarna. Hon upptäckte honom i samma sekund som han klev på rulltrappan och påbörjade färden ner till henne. 
”Hej”, log hon, men såg samtidigt bekymrad ut. ”Hur är det? Du ser lite blek ut.”
”Jag fastnade i slussen”, erkände Mike. Det var ingen idé att ljuga. Rebecca blinkade förvånat mot honom, svepte blicken över honom som om hon letade uppenbara skador.
”På gymmet?” frågade hon, men fortsatte sedan direkt. ”Är du okej?”
”Ja, jag bara…” Mike gjorde en gest mot sin bag. Hörnet som fastnat i gångjärnet verkade ha spruckit, då han såg några fibrer sticka upp från sömmen. Rebecca fingrade fundersamt på det med svartmålade, korta naglar.
”Jag kan laga den åt dig. Om du vill.” Hennes hand fortsatte upp till Mikes arm för att krama den, och när han höjde blicken till hennes så log han tacksamt. Hon hade alltid varit schysst med hans klaustrofobi. Det var sällan det faktiskt hände saker som gjorde honom sån här, det handlade oftare om snacket runtomkring. Typ som att hon aldrig ifrågasatte när han ville maka sig bort från väggen eller när han undvek hissar till varje pris. Det var skönt att hon bara tycktes fatta, att trots att han såg slokörad ut och annars var så ivrig till beröring så var det inte en kram han behövde just nu. Mike tog istället hennes hand i sin efter att hon kramat färdigt hans arm.
”Tack. Vill du gå lite på stan bara? Jag tror jag måste varva ner innan jag kan äta något.”
”Det låter bra.” Rebecca kramade hans hand tillbaka.  
De gånger Mike shoppade till sig själv brukade det bli kläder från Intersport, Stadium eller annan likvärdig butik på nätet. Hade han sina vita skor från Adidas och ett par schyssta byxor klarade han sig. Över lag klädde han sig simpelt, sportigt och fräscht, och gick inte för att köpa något nytt om det inte var nödvändigt. Rebecca hörde väl till den gruppen som behövde shoppa online för att få tag i kläder i rätt stil, men det skulle visa sig att hon även var en duktig fönstershoppare i stadens lilla galleria. Hon klämde på mjuka tröjor på H&M, lyfte på skor på Skopunkten, gick från hylla till hylla inne på Akademibokhandeln medan Mike stod en smula vilsen på sidan. Lagom till de tagit sig ner till Leklust började det knorra i Mikes mage.
”Hungrig?” frågade Rebecca. Hon såg upp på honom över axeln när hon gled in mellan två hyllor. Mike log påkommet tillbaka.
”Det var signalen för att jag lugnat mig tillräckligt.” 
”Vi kan gå och äta när vi är klara här?” Rebecca stannade för att undersöka en samling färgglada pennor i en plastburk. Bredvid låg block med glittriga hästar och dinosaurier och allt möjligt. Mike kände på ett som var så fluffigt att hans fingertoppar lämnade runda avtryck. Ungefär där kände han sig färdig, men han ville låta Rebecca titta färdigt istället för att stå och trampa som en sån där klassiskt otålig pojkvän. Med händerna löst i fickorna såg han sig omkring. Hyllan bakom dem var fylld till brädden med nallar av olika slag. Det fanns gott om klassiska björnar och får, men Mikes blick hade dragits till en knubbig bagge med krulliga horn. Han flinade när han tog ner den från hyllan för att visa Rebecca. 
”Kolla denna då”, sa han och klämde baggen demonstrativt på mulen. Han hade mest tyckt den såg rolig ut, med sina stora svarta knappögon, men Rebecca flämtade som om han visat henne en hundvalp. 
”Nej…” mumlade hon när hon tog baggen ur hans händer. Mike hade svårt att hålla sig för skratt när han de följande sekunderna fick uppleva hur Rebecca klämde och klämde på den runda nallen. Han hade varit helt övertygad om att hon skulle köpa den, men till slut stoppade hon tillbaka den i hyllan med en liten suck.
”Ska du inte köpa någonting?” frågade Mike när hon verkade vara på väg tillbaka mot utgången. Rebecca höll menande upp en gul penna med en anka på toppen, som hon måste ha tagit från plastburken hon grävt i tidigare.
”Den här. Det var det jag kom in för egentligen, men jag ville bara… kolla läget.”
”Baggen då?”
”Jag har inte råd”, sa hon med en grimas. ”En penna behöver jag åtminstone, men resten av pengarna måste gå till typ… mat och tvål.”
”Jaså.” Mike nickade fundersamt. Det var förstås klokt. Han följde med henne till kassan och sedan ut ur butiken, men hann inte ens ta ett steg mot rulltrappan förrän Rebecca ursäktade sig och skyndade till toaletterna. Det fanns ett par puffar utanför, både till för toakö och som väntplats till det lilla leklandet som låg intill. Mike gjorde som en halv squat när han var på väg att sätta sig, men genast ångrade sig. Han kände sig som en tjuv när han med raska steg tog sig in på Leklust igen och norpade baggen från hyllan där Rebecca lämnat den. Kassörskan verkade ha listat ut vad som försiggick för hon log så nöjt när hon knappade in priset på kassamaskinen.
Det var med ren tur som Mike hann tillbaka till puffarna och sätta sig innan Rebecca kom ut från toaletten igen. Hon såg frågande på kassen i hans hand, som inte varit där förr.
”Vad har du…” Hon tystnade när en gnista tändes i hennes blick. Mike öppnade påsen så att hon fick titta i den, förväntansfull. Som en hund. Han hade förstås väntat sig att hon skulle bli glad, men när hon tog upp baggen ur påsen och tryckte den mot kinden såg hon nästan lite tårögd ut.
”Men älskling…” Mike hade inte menat att skratta, men det slapp bara ur honom. Rebecca skrattade åtminstone hon också när Mike rest sig och la armarna om henne, den prassliga påsen tryckt mot ryggen på hennes jacka. 
”Vad snäll du är”, sa Rebecca mumligt mot hans bröst. ”Jag har sån sjuk PMS.”
”Jaså”, skrattade Mike, en smula lättad faktiskt. Han pressade en kyss mot hennes tinning innan han lät henne stoppa ner baggen i påsen igen. 
Det blev ingen fin middag för att fira den här veckan tillsammans med henne. Med tanke på hur många gånger hon tittade ner i glipan i plastpåsen medan de tillsammans promenerade mot Subway kände sig Mike riktigt nöjd, ändå. En knubbig bagge till en söt tjej med PMS var väl alldeles tillräckligt.