Passet på Synoptik hade slutat precis innan lunch men istället för att åka hem eller äta på en gång hade han gått till biblioteket. Sedan till MQ för att köpa ett par nya jeans, som råkat bli till både jeans och två tröjor. En brun, mjuk och grovstickad som passade perfekt till den kommande vintern. En tunnare, mörkgrön med tre grå knappar i bröstet. När han varit en unge och han bott kvar hemma i huset hade det alltid varit en tradition att han fått nya kläder när skolan startat. Frisörtid, några nya plagg, nytt pennfack. Sedan han flyttat hemifrån och blivit vuxen hade det snarare blivit när vintern kommit som han unnat sig saker. Vintern var mysig, men visst var det lätt att bli lite trött och tillbakadragen när mörkret kom. Det var inget som kläder och materiell lycka skulle lösa, men ändå. Han tyckte om det. Nästa vecka, när det var hans tur att ha ungarna, då skulle han ta med dem till stan och shoppa till dem också. Madde hade haft för vana att köpa kläder till dem hur som helst medan han ville låta dem få en chans att välja själva vad de skulle ha på sig. Han ville inte bli en sån där pappa som tvingade i ungarna i kläder han tyckte var fina men som de vantrivdes i. Om så Lovisa ville ha någon merch med Youtuberungar så fick hon ha det, enligt honom i alla fall. Sedan var det faktiskt ganska kul att se hur mycket Madde ogillade det, men än så länge hade hon inte sagt någonting om det. Kanske som en anekdot till Mergim, bara.
Erik sågade loss en seg brödkant med sin kniv och stoppade sedan biten i munnen. Tanken på att åka hem lockade inte så mycket. Han hade lånat nya böcker men han ville läsa dem i Nickeys soffa, inte sin egen. De hade skrivit igår och Nickey hade sagt att det var fritt fram att komma över när han kände för det, men att han skulle skriva. Erik kunde kanske bara ta bilen dit på en gång, när han var färdig med smörgåsen?
Som den duktiga individ han var samlade han all sin disk ovanpå brickan och sköt in den i brickstället. Han drog på sig duffeln och virade den ljusgröna halsduken om halsen, och med plastkassen i handen lämnade han Waynes för att ta sig upp till parkeringshuset. Det var bara minus fem enligt hans telefon, men han var lättfrusen. Delvis var det väl hans eget fel som envisades med att ta fram halsduken innan det blev kallt på riktigt. Tänk i januari, februari, när det mer ofta än sällan kunde bli minus tjugo? Trettio?
Erik avbröts i sina tankar när han fick syn på en bekant figur på andra sidan torget. Det syntes långväga att det var Samuel, i kostymbyxor och en jättefin rock som han lämnat öppen över skjortan. Vid hans sida gick flickvännen Felicia, klädd i puderrosa lurvig jacka och med tunga kängor på fötterna. Vilket omaka par de var. Fast, nu när han lärt sig att Samuel var charmig och rolig och inte enbart en prydlig man i kostym så var det inte så konstigt ändå. Felicia kände han inte alls väl men hon verkade också rolig, utåtriktad, som att hon både var lik Samuel men också kompletterade honom.
När de passerade varandra på var sin sida av gågatan höjde Erik handen i en liten vinkning. Felicia log och vinkade tillbaka, och Samuel höjde handen. Det kändes som evigheter sedan S. Knapp kommit in på sin bokade tid. Det kändes som evigheter sedan han börjat gråta på festen för att han… ja, vad hade ens hänt? Han hade känt sig ensam och olyckig, visst, men skammen brände som en rodnad vid hans öron när han mindes att det var Samuel som egentligen triggat den hela. För att han varit en så perfekt bild av vad Erik trott han velat ha. Han var fortfarande väldigt snygg, och väldigt charmig. Det var inte som att han skulle tacka nej.
Men Nickey? Nickey väntade i lägenheten som Erik anlände till en kvart senare. Erik lämnade ytterkläder och kassen med nya kläder vid dörren och strök fingrarna genom sitt kalla hår när han gick in i vardagsrummet. Precis som han väntat sig satt Nickey vid sitt bastanta skrivbord med sin Mac uppslagen. Han skrev dock inte som han sagt, utan satt med händerna på låren och tycktes titta på dokumentet. När Erik kom in i rummet lyfte Nickey blicken från skärmen och vände den till honom. Hans hår var uppsatt i en alldeles sned knut ovanpå huvudet.
”Hej”, sa Erik. ”Går det inte bra?”
”Nej… det tog stopp och nu kommer jag inte igång igen.” Nickey strök handen under ögat. Ibland när han skrev hade Erik fått lära sig att han satt uppe hela natten, att han skrev och skrev tills han kände sig nöjd och sedan stupade i säng. Han fick väl vara glad att han ens var vaken nu när han kom hit.
”Har du tagit någon paus?”
”Nej.”
”Borde du kanske göra det?” Erik drog på munnen när han insåg han råkade använda sin papparöst. Han kände först på Nickeys knut, men drog sedan ur snodden för att hjälpa till att sätta upp en ny, rakare. Nickey satt stilla och lät honom göra det. Som en tålmodig hund.
”Jag blir bara irriterad”, sa Nickey lågt. ”När det gick bra tills nyss.”
”Ta ett bloss?”
”Mm… Senare.” Nickey hade krokat fingret i hällan på Eriks jeans, men Erik insåg det inte förrän han dragits närmre. Nickeys skrivbordsstol var en rejäl variant på hjul och nu när Nickey vridit sig mot honom hade hans knä hamnat mellan Eriks. Det var frestande att slå sig ner, men Erik ville inte riskera att välta dem båda. Istället lät han sig dras ner mot honom, tog Nickey om nacken när han kysste honom. En kyss hej, hade han trott, men det blev en till, och en till. De stora pluggarna i Nickeys öron kändes svala mot Eriks handryggar när han strök fingertopparna genom håret i hans nacke, fullkomligt förstörde uppsättningen han just ordnat åt honom. Ett fniss var nära att slippa ur honom när han hörde snodden falla till golvet med ett litet tyst knäpp och Nickeys hår föll över hans händer. Tjockt och mjukt och fantastiskt att stryka fingrarna genom. Erik hann bara göra det en gång innan Nickey reste sig från stolen. Den rullade bakåt över parkettgolvet i samma takt som Nickey ledde Erik till sovrummet, och när han snubblande ner på rygg i sängen grep han tag om bröstet i Nickeys t-shirt och drog ner honom över sig.
Det hade inte varit meningen att somna, men det var vad som hänt. Erik låg bland täcke och kuddar och tittade på den gamla väckarklockan på Nickeys skrivbord. Halv fem. Han hade sovit i nästan en timme, och ute i vardagsrummet hörde han nu knattret från tangenter.
Erik låg kvar och drog sig en stund innan han svängde benen över sängkanten, naken och rufsig i håret. Han hittade sina underkläder, men tvekade när det kom till att ta på sig skjortan. Nickeys t-shirt låg kvar bredvid. Fick han vara så fånig? Han bestämde sig för att jo, det fick han, och drog på sig t-shirten på väg ut ur rummet. Att Nickey var bra mycket större än honom var ju redan känt. T-shirten som suttit snyggt slappt på honom hängde löst på Eriks axlar. Den var hemskt mjuk, dock. Tunt och fint tyg.
När Erik kom ut i vardagsrummet sköt precis Nickey ut stolen från skrivbordet. Han hade bara underkläderna på sig, håret utsläppt men struket bakom öronen. Hans blick vandrade snabbt över Erik och Erik kände sig som om han blev granskad, kanske betygsatt i just hur bra han passade i Nickeys kläder. Nickey lyfte sitt cigarettpaket till läpparna och tog ut en med tänderna.
”Det fungerade igen”, sa han, lågt och mumligt kring filtret. ”Det går alltid bättre att skriva när jag träffat dig.”
”Är det inte bara för att du fick ta en paus?”
”Nej. Det är uppenbart du som är min musa.”
Erik kände för att rodna för att det lät så… mycket. Nästan för mycket, för fint och för smörigt, men nog fungerade det. Han strök sig över kinden och höll Nickeys blick ett tag, ett ordlöst tack, innan Nickey gick ut på balkongen för att röka.
Erik stannade kvar inne, tog sig friheten att gå igenom kyl och frys för att hitta något att äta. Han var själv inte särskilt hungrig men han hade lärt känna Nickey väl nog för att förstå att han glömt bort sin hunger. Först i skrivfrustration, sedan i flow. Han hittade några ynka ingredienser till att kunna skrapa ihop en wok. När det var klart samlade han allt i en skål, spolade upp ett stort glas vatten och bar med sig det tillsammans med en gaffel till skrivbordet där nu Nickey hade tagit plats igen. För ett ögonblick var han så inne i vad han skrev att han inte tycktes märka, men sedan flackade hans blick till maten och upp till Eriks ansikte igen.
”Jag tänkte att du inte ätit”, sa Erik. Nickey fuktade sina läppar och nickade, men sedan log han och la handen om Eriks höft. När den gled upp mot hans midja följde det mjuka tyget i t-shirten med.
”Tack”, sa han lågt. ”Det är visst bara dig jag behöver.”
När Erik startat en LP-skiva och lagt sig i soffan så ekade Jakobs röst i hans huvud. När han för snart tre veckor sedan sagt åt honom att han borde fokusera på hur det kändes, inte vad han och Nickey sagt till varandra den där första gången. Erik hade hunnit träffa Nickey säkert tio gånger sedan han och Jakob pratat och osäkerheten och nojan hade sakta runnit undan. Så många år av hans vuxna liv hade han reducerat sig till Erik, bror, och Erik, pappa. Inte bara Erik. Erik som ville träffa någon, Erik som trott han velat ha en prydlig pojkvän och Erik som varit rejält vilsen innan han hittat något som känts rätt. Nickey var så långt ifrån vad Erik någonsin väntat sig att han skulle vilja ha. Han var udda, stundvis konstig, men det gjorde Erik så passionerat intresserad av honom.
Det var svårt att veta hur saker och ting skulle bli, men idag och i morgon så kändes det viktigast att han kände sig okej. Han ville fokusera på viktigare saker än tänk om. Han ville fokusera på Nickey, halvklädd, den stora hjorten som täckte hans bröst. Hur han varvade skrivningen med att ta några gafflar mat ur skålen Erik ordnat åt honom. Han ville fokusera på knastret från nålen på skivspelaren, och den lilla tyngden från boken som vilade på hans mage.
Erik öppnade snart boken för att läsa, men fann sig själv i att betrakta Nickey över kanten på pärmen istället. Det är visst bara dig jag behöver. Någonting litet och varmt glödde i hans bröst.
*
Vilket mysigt kapitel det här var :D (var ju bara tvungen att dra ut lite på det nu när det var sista haha :( ) Nice att Erik fick lite shopping gjord i alla fall :D Lät som Erik-tröjor och att han kommer vara fin i dom :) Tycker för övrigt också att det känns som en evighet sen S.Knapp kom in hos Erik! Fastän det inte var -så- många kapitel sen.
SvaraRaderaHar ju redan sagt det till dig nu men; tyckte om att Erik hjälpte Nickey med håret, och att han bara snällt satt stilla för att låta honom -.- Och att dom fortfarande är en så udda duo men att dom passar så himla bra ändå -.- Med Erik som bryr sig om och inspirerar och att Nickey hittat någon han faktiskt vill vara social med. Och att dom sen har all den där övriga kemin mellan sig också (säkert ingen överraskning att jag gillade hur Nickey drog Erik mot sig med fingret i jeanshällan.. ((: )
Har ju redan nämnt Erik i Nickeys tröja också, men värt att nämnas igen! -.- Extra gulligt att han tvekade först.
Och fy fan vilken påminnelse om hur snygg Nickey är -.- Med utsläppta håret, halvnaken, tatueringarna.. att han såklart skulle ta upp en cigg med tänderna också ((((:
Tyckte slutet blev väldigt bra också! Har ju funderat på hur det skulle bli; ifall Nickey skulle ändra sig, ifall Erik skulle nämna något osv osv. Men det behövdes ju faktiskt inte. Det var nice att det slutade lite såhär öppet, men ändå inte sådär extremt öppet som ’klassiska’ noveller väl kan göra -.- För det är ju inte så stort fan av xD Här fick man ju så mycket ändå, och det känns rätt givet hur det kommer se ut för dom :) Så jag är nöjd :D Var jättekul att få läsa den här storyn, och samtidigt som den kändes lite annorlunda så kändes den väldigt du också 8D Och som vanligt imponerad över hur bra du får fram karaktärer och hur bra man hinner lära känna dom på ändå rätt få kapitel, plus hela handlingen såklart. Bra jobbat :D