Tequila Silver: maj

Rummet var överraskande mörkt när Joel vaknade. För ett ögonblick trodde han att det fortfarande var natt, men han kände sig inte längre full. Bara torr och öm i halsen. Snart insåg han att det var en rullgardin som förvirrat honom, för i en liten glipa sken morgonsolen in och utanför tjöt fiskmåsarna till varandra. Joel vände sig försiktigt över på rygg för att inte väcka Lukas, som låg mycket varm och tyst snarkande intill honom.
I natt hade han funderat på att ta sin chans. När Lukas kommit tillbaka med mintandedräkt från nyborstade tänder hade han tänkt att han skulle passa på att känna på honom, hoppats han skulle klä av sig och sova utan några kläder alls, och så vidare. Det hade inte blivit någonting utav det. Inte heller Lukas hade försökt något med honom, som den gentleman han var. Joel skulle enkelt kunna väcka Lukas med händerna innanför resåren på hans boxers, men han kände inte riktigt för det. Istället tänkte han på hur Lukas rygg mot hans axel kändes. Han tänkte på hur det var att ligga hud mot hud, när han makat sig lite närmre. Sedan låg han där och glodde i taket och på glipan i rullgardinen tills han råkade somna om.
Nästa gång han vaknade var Lukas borta och lägenheten var tyst. Joel behöll den lånade t-shirten när han smög upp och såg sig om i lägenheten. Det kändes alltid konstigt att vara ensam hemma hos någon annan. Det var tyst. Stilla, som om tiden stannat. Joel hittade en handskriven lapp på köksbänken som Lukas måste ha lämnat innan han gett sig av.

God morgon! Jag var tvungen att åka iväg på ärende med min lillebror. Du får stanna tills jag kommer hem om du vill annars lämnar jag nyckeln åt dig så du kan låsa och lägga den i brevfacket. 
Det finns frukost du gärna får äta. 
/ Lukas

Joel log svagt. Lukas handstil var liten och lutande. Vem skrev ens lappar längre? Han undrade flyktigt vad det var för ärende med lillebrodern, men mest tänkte han på hur Lukas måste ha sett ut när han stått och skrivit lappen i morse.
Efter att ha läst en gång till letade Joel fram en Androidladdare som han lånade till sin telefon. Han lämnade den laddande på fönsterbrädan medan han gjorde i ordning två skivor lingongrova med ost och så ett stort glas med apelsinjuice. Som en unge satt han vid köksbordet med benen i skräddarställning och Lukas t-shirt som en liten tunika. På ett sätt var det frestande att stanna. Samtidigt visste han inte hur fan han skulle bete sig om han gjorde det. Han skulle säkert råka försöka tacka Lukas för hjälpen genom att knäppa upp hans jeans så fort han kom innanför dörren, typ.
När telefonen väl startade rasade det in ett helt gäng med snapar från Alex. Joel orkade inte ens titta på alla innan han skickade en tillbaka, där han lovade att han var vaken, okej och att han snart skulle höra av sig.
En timme senare lämnade han Lukas lägenhet med lappen i bakfickan på jeansen. Han visste inte ens varför han tagit den. Det hade bara gått på automatik när han tagit nyckeln, vips så var lappen vikt på hälften och undanstoppad som om det varit en liten skatt. Joel brukade aldrig vara sentimental. Han hade väl kunnat låta den ligga kvar. Istället hade han hittat blocket och pennan Lukas använt och lämnat en egen lapp. Första hade blivit en katastrof och han hade knycklat ihop den och kastat den i soporna. Andra försöket hade blivit något så enkelt som hans mobilnummer. Lukas skulle få bestämma om han ville sms:a eller ringa eller kasta lappen i soporna där den kunde göra den första sällskap.
Joel tog ett bloss på sin cigarett. Värst var väl att han behållit hans tröja. Det hade inte funnits så mycket att välja på, för den han haft på sig i natt var så vidrig och spilld på att han hade haft god lust att slänga den. Nu hade han tagit sig friheten att låna en plastkasse ur Lukas kök att knöla ner den i istället. Hur skämmigt det än kändes kunde Joel inte låta bli. Han drog kragen på tröjan över näsan och slöt ögonen. Varför gick det inte att beskriva någons doft med ord? Alla försökte i sina töntiga böcker och i parfymreklamer, med mysk och kanel och citrus och allt var det var. Lukas tröja luktade som en stillsam lägenhet och en varm rygg mot Joels axel.
Han lät kragen glida ner över hakan igen när han tog ett till bloss. Gick det att skylla på att han var bakis? Han tänkte nog göra det oavsett.

Strax efter fyra ringde det så intensivt på dörrklockan att Joel fick skynda sig ut ur duschen och öppna för Alex. Han hade inte hunnit få på sig någonting annat än boxers och en grå t-shirt som nu var helt blöt på axlarna, men Alex tycktes inte registrera det när han klev över tröskeln.
”Jag orkar fan inte vänta på dig något mer”, informerade han. ”Jag har ju försökt få tag på dig sen igår.”
”Jag svarade ju.” Joel kastade upp handduken över badrumsdörren när han gnuggat sig någorlunda torr i nacken. Från början hade frottén varit vit, men nu var den fläckig av hårfärg och blekmedel. Alex hade hunnit fram till det skrangliga lilla bordet och slog sig ner på en av stolarna innan han tittade upp på Joel.
”Inte tillräckligt bra. Vad hände egentligen? Däckade du hos någon?”
”Nja.” Joel ryckte på axlarna. Han såg i ögonvrån hur Alex drog ihop ögonbrynen, men låtsades som om han inte såg det. ”Jag valde ett äckel till snubbe och så gick jag till stan sen.”
”Gick du hela vägen till stan?”
”Ja…”
”Shit. Vad var det för äckel egentligen?”
Även fast Joel spolade upp vatten och öppnade plasten på ett cigarettpaket och höll på att försöka skjuta på det så visste han att det inte var någon idé. Till slut berättade han i alla fall. Alex såg ut som om han skulle kunna puffa rök ur öronen, men tycktes komma av sig när Joel berättade om delen av kvällen där rutiga killen ringt Lukas. För Alex kunde Joel egentligen berätta allting, oavsett hur pinsamt det var. Han kunde berätta om han däckat, kräkts på någon, om han mot förmodan skulle kissa på sig, vad fan som helst. Ändå kom han sig inte för att nämna lappen Lukas skrivit. Just nu låg den trygg i en av kökslådorna och det var bara en liten lapp, men Joel kände sig som om han gömt en bomb.
”Jag hade tänkt ringa dig när jag duschat färdigt”, avslutade Joel, för det var ju faktiskt vad han planerat att göra.
”Du var för seg. Men, på riktigt. Vilken jävla pissnatt. Förutom Lukas då, men ni låg inte alltså?”
”Nej… det blev inte. Jag funderade typ på om jag skulle stanna kvar och vänta på honom men jag var så jävla sunkig så han får nöja sig med mitt nummer.”
”Hoppas han hör av sig snart. Det var ju gulligt att han kom och hämtade dig…”
”Det var mest pinsamt tycker jag”, sa Joel uppgivet, men hade nog tyckt det varit gulligt om det hänt någon annan. ”Kan vi prata om dig en stund? Jag orkar inte tänka mer på mitt liv.”
”Gärna”, sa Alex, och liknade plötsligt en pigg liten hund när han rätat på sig i stolen. ”Jag har fan knappt kunnat hålla mig.”
”Hände det något bra eller?”
”Skojar du? Jag fick en så jävla snygg kille igår.”
”På sunkfesten?” Joel rynkade pannan. Han hade valt äcklet för att han varit den som sett mest okej ut av alla som var average. När han tänkte efter så hade han ju faktiskt tappat bort Alex, så han hade säkert dragit vidare utan att han märkt något. ”Eller gick du med de andra till krogen?”
”Krogen”, nickade Alex ivrigt. ”De jag gick med var ju skittråkiga. Men jag hittade en kille vid bardisken, eller en man var han egentligen. Behövde bara blinka lite åt honom så betalade han drinkar och han var så jävla snygg… Brukar inte ens bry mig om tatueringar, men han var rätt snygg i sina. Så hade han helt vansinniga armmuskler och hans bröst var typ…”
Joel tittade roat på när Alex försökte förklara, och visa med händerna, hur stor snyggingen var. Alex berättade att han måste ha varit flera år äldre, om hans axellånga mörka hår, och framförallt att han varit bra som fan på att knulla. Det slutade med att Joel drog med sig sin stol till Alex sida bordet så att de tillsammans kunde söka efter honom på Facebook. Johan hette han, och han hade inte så många bilder, men på de få som fanns där så kunde Joel helt klart förstå Alex lycka över sitt napp. Det var sådana män de båda var ute efter men nästan aldrig lyckades hitta.
Joel överraskade sig själv med att känna sig glad och inte enbart avundsjuk över att Alex kväll slutat bättre än vad hans gjort. Sedan skulle han väl inte tacka nej om det var han som fått Johan istället, men det behövde han inte ens säga högt för att Alex skulle veta om. Så pass bra kände de ändå varandra. 

Alex stannade hos Joel tills strax efter sju när någon av bröderna ringde honom och bad om att få hälsa på. För att kunna hälsa på behövde förstås Alex vara hemma, så han tog tillfället till att få skjuts hem av brodern. När Joel följde honom till hallen för att säga hejdå dröjde sig Alex blick kvar ovanligt länge vid Joels kind, men Joel låtsades som om han inte märkte. Han hade sagt att han inte orkade prata mer om det.
Så fort dörren klickat igen efter Alex gick Joel in i sitt pyttelilla badrum och granskade sig skeptiskt i spegeln. Han hade försökt intala sig att det inte syntes så mycket, men visste man vad som hänt kunde man tydligt se rodnaden på kindbenet. Han tänkte på hur snabbt Lukas dragit tillbaka sin hand i natt, när han velat röra. Joel rörde själv vid den lilla svullnaden när han lämnade badrummet igen och knäppte av ljusknappen med armbågen. Vad hade Lukas ens velat göra åt det? Blåsa, sätta ett plåster? Han hade sett helt förstörd ut när han förstått vad det var som hänt. Joel kanske borde ha förklarat bättre. Sagt att han varit med på det, typ, och att det bara blivit fel på slutet. Lukas kanske drog fel slutsatser och trodde att han blivit våldtagen. Han hade ju inte sagt nej. Eller?
Joel strök fingrarna genom håret när han satte sig ner på kanten av sängen. Han hade ingen vidare lust i att spekulera om det räknades, om det var på riktigt eller om han fick skylla sig själv. Skulle han analysera skulle han behöva analysera en hel annan rad av killar och händelser som han faktiskt inte kände alls för att tänka på. För stunden var han tacksam att han druckit sig så jävla full att det mesta kändes overkligt, luddigt. Fult. Bara de små minnesfragmenten av äcklets händer och den självklara tonen i hans röst när han kallat honom hora gav Joel lusten att sticka fingrarna i halsen igen.
Han gnuggade handen över ansiktet, som ett sätt att försöka torka bort tankarna rent fysiskt. Så fort han kommit hem hade han satt mobilen på fortsatt laddning och sedan hade han glömt den där, efter duschen och Alex besök. Återigen, när han sträckt ut handen för att tända skärmen, mindes han att han gett Lukas sitt nummer. Även fast det kändes som att Lukas skulle vara alldeles för snäll för att kasta bort lappen så blev Joel förvånad över sms:et som låg och väntade. Ett simpelt litet sms, men det var precis vad han hade hoppats på. Han log svagt när han sparade det nya numret som en kontakt. Att inte behöva förlita sig på slumpen framöver kändes jävligt nice.

Lukas: Här får du mitt nummer också :)
Joel: Tack (:

*