Zaychik (зайчик): 33

Föga förvånande somnade de om, båda två. När Nadia vaknade igen var klockan halv nio och det första hon gjorde var att ta sig en cigg på Mickes balkong. Hon ringde jobbet för att meddela att hon var ”sjuk” även idag. När hon talade om det för passchefen, och låtsades låta sådär lagom nedstämd över sin sjukdom, så hade hon svårt att inte le. Hon sumpade det verkligen för restaurangen nu. Sumpade det som fan, medan hon satt på en balkong i Linköping i ett par mjuka shorts och en t-shirt och kände sig så jävla nöjd med livet. Just där och då var det svårt att minnas varför hon mått så dåligt större delen av sommaren. Varför hon mått dåligt över huvud taget.
Philip kom ut och gjorde henne sällskap en stund senare. Första minuten de såg på varandra hade båda svårt för att inte dra på munnen. Fnissa åt vad som hänt tidigare, himla med ögonen och allt som hörde till. Ingen av dem sa dock någonting. Nadia tände Philips cigarett med sin gröna tändare och tände sedan en ny till sig själv, bara för att få sitta där ute med honom en stund. De satt på golvet, med ryggarna lutade mot fasaden. Räcket var bara ett tjockt galler och det gick enkelt att se ner på marken och gatorna nedanför. Säkert enkelt att tappa ner något också, om man hade otur.
”Jag visste faktiskt inte hur nära du och Micke var”, sa Nadia efter den långa tystnaden. Hon slickade sig om läpparna innan hon tog ett nytt bloss, såg kisande på honom i ögonvrån.
”Det har inte varit meningen att direkt… undanhålla det”, började han tankfullt. ”Men vi har alltid pratat väldigt casual. Vad som händer i livet och hur läget är. Ibland hörs inte på någon vecka. Ibland hörs varje dag, flera dagar i rad.”
”Skönt att ha en sådan kompis.”
”Ja, det är det verkligen. Vi har snackat om att ses men det blev aldrig av. Ingen av oss har ju så mycket pengar.”
”Han verkade väldigt glad att se dig i alla fall.” Nadia sneglade på Philip med ett roat leende. Micke verkade vara en glad prick över huvud taget, men han hade varit rätt söt när han så exalterat diskuterat saker med Philip igår.
”Ja”, skrattade Philip lågt. ”Nog för att vi bondade första gången vi sågs, men det var längesen. Jag tänkte att vi kanske inte kom lika bra överens längre om vi sågs på riktigt. Det kan ju bli så annorlunda, från internet och i riktiga livet. Men jag är glad att jag hade fel. Det var snarare tvärtom.”
”Synd att han bor här nere. Annars hade vi kunnat adoptera honom till lokalen.”
”Ja… det hade han säkert gillat.” Philip knäppte av glöden i den öppna syltburken Micke ordnat åt dem. Micke rökte inte själv, men på den korta stunden som Nadia och Philip varit där hade de lyckats fylla på burken ganska så bra.
Bakom dem gnisslade det till i balkongdörren och snart därefter lutade sig Micke ut. Han hade samma mjukisbyxor som igår men ingen tröja på sig, och det ljusa håret var rufsigt i en variant som tydde på att han precis vaknat. Han kisade mot dem.
”Gillar ni våfflor?” Han flinade som han redan visste svaret på frågan. ”Har bara sylt och socker, men det kanske räcker?”
”Det gör det”, insisterade Nadia. Hon stoppade fimpen i burken och tog sedan stöd mot väggen när hon reste sig upp. ”Philip vill ändå bara ha socker på sina, men jag tar gärna sylt.”
”Bara socker?” Micke gav Philip en förbryllad blick över Nadias axel när hon passerade honom. Hon hann nätt och jämt höra Philip försvara sig med att det var godast så när det var frasigt.
Inne i badrummet hade hennes kläder hunnit torka så hon bytte snabbt om till dem och lämnade de lånade kläderna ovanpå tvättmaskinen. Med håret uppsatt såg hon likadan ut som när hon lämnat Max tidigt i går morse. Bara ren, och på mycket bättre humör.

Något som var positivt för dem, som Mickes gäster, var att han var ledig hela måndagen och tisdagen. Micke såg detta som ett ypperligt tillfälle att visa upp Linköping för dem, men också att dricka lite alkohol och spela spel när kvällen närmade sig. Philip hann knappt fråga om Systemet förrän Micke avslöjat en imponerande samling flaskor på nedersta hyllan i sitt skafferi. Vid närmare inspektion fann Nadia vodka och flera burkar med starkcider, för att inte tala om de mörka glasflaskorna med öl som såg mycket lovande ut.
Strax efter lunch tog de på sig sina skor och lämnade lägenheten för att göra stan osäker. Nadia hade inte råd att shoppa kläder, men gick ändå och tittade drömmande på Carlings och New Yorker bara för att det var roligt. Philip och Micke trängdes snart ivrigt vid en hylla med tv-spel inne på Gamestop, där Nadia hittade en långbent och gullig nalle att klämma på. Enligt lappen kom den från Minecraft, men hon hade nästan lust att köpa den fastän hon aldrig spelat.
I slutänden kom de tillbaka hem till Mickes lägenhet några kronor fattigare. Nadia hade låtit bli nallen men köpt sig två paket med cigaretter och en påse chips inför kvällen. Philip och Micke hade köpt sig var sin kopia av något spel som tydligen var nysläppt och hade fått bra recensioner. Relevant för Nadias intressen var dock de två flaskorna med groggvirke som Micke lastade in i kylen. Nadia som varit fulfull så många gånger i sitt liv hade ingenting emot att blanda på enbart vodka och läsk. Något hon såg fram emot var dock hur Philip skulle klara av det.
”Kolla…” sa Nadia, när hon öppnat en snap hon fått från Hanna. Hon hade menat det mest för Philip, men även Micke kom fram för att titta på hennes telefon. På bilden syntes Vincent och Thomas, tätt hoprullade till en enda boll av päls ovanpå sängen. Att Hanna fått komma nära för att fota dem kändes skönt.
”Fan vad gulliga de är”, brummade Philip. På det där sättet som avslöjade att han tyckte något var så gulligt att han var på gränsen till att bli förbannad. Nadia relaterade, hårt. Micke lutade sig ännu lite närmre skärmen för att se på katterna.
”Är det dina?” frågade han leende. När Nadia sneglade på honom såg hon att han hade mycket fina ögonfransar, och små, ljusa fräknar på näsan och kinderna.
”Mm. Mina pojkar. Jag tog nyss hem dem så de är lite blyga fortfarande.”
”Jag har verkligen funderat på att skaffa katt alltså”, sa Micke när han rätat på sig igen. Han tog fram tre stora glas från ett skåp och gick snabbt vidare till frysen, där han tog fram isbitar. Tydligen tänkte han blanda grogg på en gång, innan middagen. ”Skulle vilja ha en randig. Som Staffan. Är han din, Philip? Eller är han din mammas?”
”Han är vår tillsammans. När jag flyttar så kommer jag få lämna honom hos mamma även fast det känns lite ledsamt.”
”Det blir väl bäst så. Om det är en gammal katt menar jag, man vill ju inte ta bort dem från reviret och allt det där. Jag blandar nu och så får ni säga stopp eller bara lita på mig.”
”Jag litar på dig”, sa Nadia, utan att titta upp från mobilen. Det hade varit tänkt att hon skulle sätta sig vid köksbordet, eller hjälpa Micke med maten, men hon förblev stående med mobilen i händerna. Hon tittade snabbt på Instagram, mailen, innan hon stack ner mobilen i bakfickan på jeansen. När hon gjort det rörde hon tanklöst vid sin tatuering. Hon hade varit noggrann med solkrämen, men sedan de åkt hit hade hon glömt. Kanske hade Micke någon hon kunde låna.
”Den blev verkligen snygg”, sa Philip, som verkade ha sett henne röra vid den. ”Det blå blev mycket starkare än vad jag trodde.”
”Eller hur? Den har läkt sjukt bra.” Nadia såg upp från sin arm och log. När Micke kom balanserande med de tre glasen i ett och samma grepp, för att ställa ner dem på bordet, så tittade han med samma nyfikenhet på hennes arm som han tittat på mobilen tidigare.
”Vad står det?”
”Zaychik. Det är ett smeknamn pappa haft på mig sen jag var liten.”
”Nej? Vad gulligt att göra en sån pappatatuering. Vad betyder det?”
”Kanin…” Nadia skrattade. Det hade kommit från hennes intensiva kaninperiod när hon varit runt tre, fyra. Sedan dess hade det hängt kvar. ”Man kan säga krolik också. Men pappa gillade zaychik bättre.”
”Coolt. Det är ryska va?” Micke slog sig ner på en av stolarna och tog glaset han stoppat ett gult sugrör i. Var groggen stark så var det inget han gav sken av, för han drack två klunkar som om det varit vanlig citron-Fanta utan någon vodka i. Nadia tog ett av de andra glasen och tog en klunk hon också. Hon rynkade svagt näsan.
”Det är ryska”, sa hon efter en liten harkling. ”Hur mycket vodka hade du i egentligen?”
”Du borde väl vara immun om du är ryss”, flinade Micke, men när Philip ljudligt hostade efter sin provsmakning fick han bråttom att skratta åt honom istället. ”För starkt?”
”Nej då”, sa Philip hest, men såg verkligen ut att lida. ”Ska bara värma upp först.”
Nadia skrattade mer åt Mickes min, full av skadeglädje, än åt stackars Philip. Efter ett par klunkar så tyckte åtminstone hon att groggen inte var lika hemsk längre.
Istället för att gå direkt in till vardagsrummet efter middagen hade de blivit kvar vid köksbordet med de tomma tallrikarna framför sig. Det blev snack om resor, tv-spel, ex och folk i allmänhet. När Philip smet iväg för en toalettpaus gjorde Nadia sig själv en otjänst och genom att låta samtalet glida in på Matilda. Tydligen hade Micke fått höra att de gjort slut av Philip. Nadia var på sätt och vis lite rörd över att Philip pratat om henne med Micke, men också tacksam över att han behållit alla detaljer och nu lät Nadia berätta om dem själv. Hon valde dock en väldigt kort variant, för att slippa tänka på alltför deppiga saker. Det var ju från det som de hade flytt. Bort från allt det där tråkiga.
När Philip slutligen kom tillbaka från toaletten höjde hon sin ölflaska mot honom i en liten skål.
”Nu pratar vi om något roligare. Är du nöjd, Philip?” flinade hon.
”Tre kilo lättare”, suckade Philip när han slog sig ner ovanpå stolen igen. ”Jag kommer inte låta Micke blanda åt mig igen i alla fall. Pissade ju typ av trauma.”
”Sorry”, skrattade Micke.
”Får jag vara jättetöntig nu och fråga om du gjort något med dina ögonfransar, Micke?” frågade Nadia roat. Hon hade inte kunnat släppa det sedan hon fått syn på dem tidigare, innan middagen. Trots att han var en rödtonad blondin var ögonfransarna mörka och långa. 
”Ingenting alls”, log Micke, till synes mycket stolt. ”Men jag får komplimanger för dem hela tiden. Tror det är bra gener bara.”
”Mina gener gav mig bara fel i nyllet”, sa Philip bittert, men log han också. Micke höjde ögonbrynen åt honom. Det såg ut som att han ville peka finger eller ge Philip en bitchslap, men han verkade nöja sig med slå baksidan av handen mot hans axel.
”Försök inte ens.”
”Vadå?” log Philip. ”Mina gener gav mig läppspalt och gles skäggväxt. Det är inte direkt goals.”
”Som att ditt ärr inte ger sjukt mycket karaktär? Du skojar väl? Du måste väl veta att du ser bra ut?”
”Det är inte som att jag är missnöjd men… äh. Jag har ett unikt utseende. Jag är inte klassiskt snygg”, sa Philip med dokumentärliknande röst och upprepade därigenom vad många berättat för honom genom åren. Det var förstås sant, för han var inte klassiskt snygg med sitt hår och sina kläder och allt vad det var. Nadia höll helt och hållet med Micke när han gav smått aggressiva komplimanger med ett stort leende på läpparna. Hon hade själv svårt att hålla sig, men lyckades trycka tillbaka leendet genom att luta glasflaskan mot läpparna. När pojkarna verkade ha skojbråkat färdigt sträckte hon upp handen som om hon var i ett klassrum.
”Jag vill ha en rökpaus”, informerade hon. ”Vill du följa med Philip?”
”Ja, jag är jättesugen. Hoppas jag inte ramlar ner från balkongen nu när groggjäveln landat bara…”
”Jag lovar att hålla i dig.”
”Jag vaktar era platser.” Micke klappade Philip på benet när han passerade honom och följde med Nadia genom lägenheten och ut på balkongen. Det var fortfarande ljust förstås, och varmt, fastän klockan närmade sig halv nio. Det var en tidig fylla. Precis som i morse slog de sig ner på golvet och lutade ryggarna mot husfasaden. Philip såg ut att vara lugn och nöjd med situationen medan han tog bloss efter bloss på sin cigarett. Nadia sneglade åt hans håll flera gånger innan hon slutligen gav efter för sin nyfikenhet.
”Har du tänkt på hur mycket han tar i dig?” frågade hon med ett litet leende, men talade lågt för säkerhets skull.
”Mm. Jag tänkte på det nu faktiskt”, log Philip. Han tog ett till bloss innan han lutade huvudet mot väggen, men vände blicken åt Nadias håll. Han krökte svagt ena ögonbrynet. Det såg ut som ett vad antyder du? Nadia bara log när hon satte cigaretten till läpparna.
”Vad tycker du?”
”Vad tycker jag om vad?”
”Ja men… han bråkade ju med dig om att du ser bra ut. Engagerat dessutom.”
”Jag tror han är straight.”
”Om han inte hade varit det då? Vad hade du tyckt då?” Nadia höjde menande ögonbrynen åt Philip, som bara teg och vände tillbaka blicken till gallret igen. Han log svagt när han tog ett nytt bloss. Nadia valde att inte säga någonting mer, även fast hon var tämligen säker på att Micke inte var straight. I sådana fall var han straight med världens största väncrush på Philip. Det spelade ingen roll om det betydde något eller inte, Nadia tyckte bara det var sött. Även fast Philip låtsades som inget verkade han tycka detsamma. 

*