Zaychik (зайчик): 14

Det var fortfarande kallt och fuktigt i luften när Nadia vaknade. Hon hade klätt på sig, blodiga jeans och allt, innan hon stuckit fötterna i kängorna och gått ut på trappen för att röka. Aprilmorgonen var egentligen för kall för att det skulle vara skönt, men hon satte sig ändå på kanten av trappen och tog bloss efter bloss. Grusplanen framför huset var torr. Snön låg fortfarande i drivor på gräsmattorna. Nadia stödde armbågen mot knäet och lutade kinden i sin hand. Röken virvlade kring hennes fingrar, från cigaretten och upp längs sidan av handen. Den bultande känslan från igår hade gått över i en märklig domnad. Hade det inte varit för att hon var besviken och arg på Jonas så hade hon kanske kunnat känna sig lite badass som spräckt knogen för första gången. Nu var det mest drygt.
Dörren öppnades bakom henne, tillräckligt för att ge henne en liten knuff i ryggen, och sedan klev Maxim ut. Han hade Adidasbyxor och en mörkröd hoodie på sig, men inga skor. Ändå satte han sig ner bredvid henne på trappan och verkade inte bry sig om att sockarna skulle bli grusiga.
”Tja”, sa han sömnigt.
”Hej.”
”Är du bakis?”
”Inte så mycket. Du då?”
”Mm. Men får jag en pizza så är det chill.” Maxim satte en cigarett mellan läpparna och tog ett par djupa bloss direkt efter att han tänt den. Han var så svullen under ögonen att Nadia inte kunde låta bli att le.
”Kollade du vad klockan var?” frågade hon. ”Min mobil var död.”
”Den är bara åtta. Vaknar fan aldrig såhär tidigt men såg att du gick ut, så. Var röksugen.”
”Jag med. Behövde lite luft typ.” Nadia tog ett bloss till. Hon såg att Maxim följde hennes skadade hand med blicken. När han var trött såg han inte fullt lika pigg och ekorraktig ut som vanligt. En svag rynka tog plats i hans panna när han tog ett till bloss.
”Jag trodde fan inte det om Jonas”, sa han. Han tuggade sig i kinden, suckade sedan igen och såg ner på sina sockar. ”Vad gjorde han egentligen? Jag såg inte vad som hände igår. Bara att någon tryckte in honom i en taxi.”
”Han skulle kyssa mig. Först var han nere i källaren och jag blev förbannad, men jag hade väl kunnat ursäkta honom I guess.” Nadia knäppte av lite aska från sin cigg. Det kändes piss, för i grunden var Jonas Maxims kompis och det kändes knappast kul för Maxim att höra vad han gjort. Nadia kände dock inte för att förmildra eller släta över det hela för att vara snäll. ”Sen gick jag ut på altanen och han kom efter. Han skulle väl typ be om ursäkt, men han slutade inte ta i mig fastän jag sa åt honom att lägga av. Jag fattade knappt själv vad som hände innan jag hade nitat honom.”
”Rätt åt honom”, fnös Maxim. ”Jag försökte snacka med de andra men det var ingen som var säker på vad som hade hänt. Jag trodde fan inte att han var sån. Men han har ändå varit helt weird på sistone. Typ skitsur och så. Fattar inte vad han håller på med.”
”Inte jag heller”, sa Nadia lågt. Hon fimpade mot sidan av trappan. ”Kan ju inte påstå jag är så taggad att hänga med honom igen.”
”Inte jag heller.”
”Visst.”
”Hoppas fan han kommer med en ursäkt till dig i alla fall.”
”Vet inte ens om jag vill ha en. Så nära kompisar är vi inte ens ändå, jag vill bara… slippa.” Nadia sträckte ut benen framför sig så hon kunde stödja hälarna på kängorna i gruset. ”Jag fattar om… alltså ni är ju vänner. Jag förstår väl om du vill hänga med honom men-”
”Glöm det. Jag har andra vänner som inte är helt störda i huvudet. Blyat.” Maxim muttrade det sista så bittert att Nadia inte kunde låta bli att skratta. Ett lättat och andlöst skratt, lite som ett flämt. När hon lätt lutade huvudet mot Maxims axel lutade han sitt huvud mot hennes, och hon log.
”Tack.”
”Inget att tacka för. Han är en loser. Jag umgås inte med losers.”
”Fast du umgås ju med mig.”
”Men du är ju ingen loser”, skrattade Maxim. Han knäppte iväg fimpen och rufsade om Nadias hår så hennes snodd var på väg att glida ur. ”Ska vi käka något? Tror jag har kvar bröd mamma bakade. Rzhanovi.”
”Åh vad gott.” Nadia fixade halvhjärtat till sitt hår igen innan hon följde med Maxim in. Han placerade henne vid det lilla köksbordet medan han plockade fram från skafferi och kyl. Han gjorde två smörgåsar till sig själv, som han tuggade i sig inom loppet av en halv minut ungefär, innan han ursäktade sig för att ta en dusch. Nadia satt med sitt glas O’boy i handen när en nyvaken Matilda kom och gjorde henne sällskap. Philip låg fortfarande och snarkade inne i rummet och ingen utav dem hade hjärta att väcka honom, så de kom överens om att låta honom vara.
”Vad ska du göra idag?” frågade Nadia när hon tömt sitt glas. Brödet hade varit gott, men hon var lite för bakis för att stoppa i sig något mer.
”Jag har lite grejer att fixa, så… egentligen borde jag gå snart.” Matilda pausade smörandet av sin smörgås för att låsa upp mobilen. Hon verkade titta på klockan innan hon såg upp på Nadia, till synes uppgiven. ”Borde gå hem och duscha när jag ätit upp.”
”Är det något kul du ska göra, åtminstone?” frågade Nadia med en liten grimas.
”Inte så jätte. Lovade Jessika att hjälpa med att flytta grejer mellan något förråd och så. Hade nästan glömt att det var idag.”
”Lät ju jätteroligt att göra dagen efter en fest…”
”Eller hur.” Matilda tog ett bett av smörgåsen och såg upp på henne. Hennes smink hade blivit lite suddigare under natten, och en smula från brödet satt kvar på hennes överläpp. Nadia hann inte säga någonting förrän Matilda hade slickat sig om läpparna. ”Hur känns det idag? Är det säkert att du är okej?”
”Ja… så okej jag kan bli. Det är lugnt”, försäkrade Nadia. Mest för att hon inte kände för att tänka efter så himla mycket. Matilda kramade lätt om hennes skadade hand, men bara där det inte gjorde ont.
”Vi kanske kan ses till veckan?” föreslog hon. ”Någon dag snart?”
”Gärna.” Nadia log. Hon hade hoppats på att Matilda skulle bjuda med henne, på förrådsäventyr eller bara häng hemma hos henne, men till veckan lät nästan lika bra. Det kanske var lika bra hon inte försökte träffa nya människor dagen efter en fest. Hon hade förmodligen inte varit till så bra bärhjälp med bara en fungerande hand heller.

Efter att Matilda gått, och till Maxims förtjusning pussat Nadia hejdå, beställdes det från Onlinepizza. De tog plats på madrassen och på Maxims säng för att titta på tv medan de åt. Ingen av dem pratade särskilt mycket, förutom Philips obligatoriska frågor om Jonas när han väl piggnat till. Det kändes rätt skönt. Nadia drog filtarna över sig när hon låg på mage på madrassen och tittade på programmet som Maxim fått igång på tv:n. Hon hade ingen aning om vad det var för något, men det var tillräckligt underhållande för henne sega hjärna.
När klockan slog tre började Philip känna sig kry nog för att kunna köra hem. För att slippa promenera i blodiga byxor följde Nadia med Philip till parkeringen där han lämnat Röda Faran. Hon var så trött att hon slumrade hela färden hem. Det var med utlovandet att ringa när hon kände sig piggare som hon kramade Philip hejdå och tog sig upp för den lilla trädgårdsgången fram till trappan och ytterdörren. Helst ville hon bara lägga sig i sängen så fort hon kom in. Som väntat uppenbarade sig dock Bogdan i samma sekund som hon klev in i hallen. Han hade glasögonen hängande i skjortfickan och en kopp i handen.
”Hej”, log han. ”Stannade du hos Philip efter festen?”
”Nej, jag sov hos Maxim. Vi åt pizza.” Nadia hängde slarvigt upp bomberjackan på en galge.
”Rooskiy malchik?”
”Ja, precis. Jag fick rågbröd.”
”Så ska det vara”, skrattade Bogdan brummigt. ”Vad har hänt med din hand? Har du ramlat?”
”Ja…” Nadia grimaserade på ett sätt hon hoppades var övertygande när hon såg ner på sin hand. Som om hon precis upptäckt det själv. ”Jag tog emot mig men jag råkade skrapa upp handen.”
”Nadia… Du måste vara försiktig.”
”Jag vet. Men hellre handen än näsan.”
”Ja, det har du rätt i. Ta den där tvålen på byxorna så det går bort bättre. Annars ser mamma och blir orolig.” Bogdan flinade. Nadia skakade bara på huvudet åt honom, men var egentligen tacksam för den milda reaktionen. Hon klappade hans arm på sin väg förbi honom och in i det stora badrummet där de hade tvättmaskinen. Hon tog av sig jeansen och la dem ovanpå bänken medan hon gnuggade galltvål över blodfläckarna. Egentligen var det tur Bogdan sagt till, för annars hade hon väl glömt av det helt. La hon byxorna i tvätten var det garanterat att Ann-Sofie skulle fråga var fläckarna kommit från. Hon skulle se såret på hennes hand, blodiga byxor eller ej, men det kändes bättre att få bort uppmärksamheten från låret helt och hållet. Nu stod hon visserligen byxlös medan Bogdan var hemma, men han verkade ha återgått till sin aktivitet i köket. Nadia kikade ut från rummet för att vara på säkra sidan innan hon skyndade upp till övervåningen. Eftersom Ann-Sofie inte var hemma för tillfället hade hon säkert blivit kvar extra länge på den sedvanliga söndagsfikan hos sin syster.
Iförd mjukisbyxor och linne la sig Nadia på sängen. Hon hade knappt hunnit koppla in laddaren till telefonen innan hon somnat. Hon sov som en gris tills att Ann-Sofie kommit hem och väckte henne med en kall hand i nacken. Nadia berättade lite om festen, visade sin hand för att avdramatisera det hela, pratade om Ann-Sofies fika och lite annat tills att Ann-Sofie nöjde sig och gick ner till Bogdan igen.
Fortfarande trött satte sig Nadia upp och släppte ut håret ur knuten. Hon måste borsta det, men just nu gjorde hårbotten ont av att ha haft det uppsatt så länge. Hon gned sakta fingrarna över en öm punkt i pannan medan hon startade telefonen. Några snaps från Philip, ett meddelande från Hanna som ville veta vad som hänt med Jonas. Det gjorde henne inte så mycket att berätta för henne vad det var som hänt. Däremot gjorde sig den obehagliga känslan påmind. Hans flyktiga läppar mot örat, hur högt det låtit när hennes hand träffat hans näsben. Kanske hade det bara känts som att det låtit högt för att det gjort så ont i handen.
Efter att Nadia skrivit färdigt meddelandet till Hanna gick hon in på Instagram. Det kändes som det var evigheter sedan hon själv lagt upp något. Hon hade varit ganska dålig på att ta kort på sistone, mest för att hon antingen jobbade, sov eller var full. Nu när det började bli vår skulle det säkert bli roligare igen. Hennes senast uppladdade bild var på henne och Philip när de använt sitt hår till mustascher, som några töntiga ungar.
Efter att ha scrollat igenom vad som laddats upp under dagen upptäckte Nadia att Matilda lagt upp på sin story. Först var det en selfie från gårdagens fest. Den såg ut att vara tagen inne i ett utav badrummen, eller något annat väldigt ljust rum. Matilda hade sin flaska med cider i handen och blinkade med ena ögat mot kameran. Nadia drog på munnen när hon konstaterade att det var en ganska töntig pose men att Matilda var tillräckligt snygg för att hon skulle kunna ursäkta henne. Efter festbilden kom det en till bild på Matilda, men på den nya hade hon sällskap av Darius. Den var uppladdad för bara två timmar sedan och Matilda hade fortfarande kvar gårdagens sotiga smink. Nadia blinkade sakta. Sedan blinkade hon igen.
Varför irriterade det henne så mycket? Matilda hade kunnat bli klar med att hjälpa Jessika, åkt hem och fått sällskap av Darius inför kvällen. Eller något. Det fanns inga regler för att bara träffa en kompis per dag, men hade hon inte sagt att hon skulle gå hem för att duscha innan hon skulle till Jessika? Nu satt hon uppenbarligen i soffan med Darius och hade gamla sminket kvar.
Nadia undrade bittert om Jessika ens behövt någon hjälp med att flytta grejer. Det kanske bara hade varit en ursäkt för att Matilda skulle få gå hem själv. Varför hade hon inte kunnat säga det i sådana fall? Dessutom kände hon sig så barnsligt svartsjuk över att Darius alltid var med på Matildas Instagram medan hon själv aldrig varit med på en endaste bild.
Egentligen var Nadia fullt medveten om att det varken var Jessika, förrådet eller duschen som var problemet. Problemet var att hon höll på att bli tokig på att vara hemlig. Problemet var hennes svartsjuka. Hur länge skulle de ta det lite lugnt, för Darius skull? Det irriterade henne något förbannat att tänka på att han satt hemma hos Matilda just nu, med sin jävla jättemun, och säkert hade det supertrevligt. Låg med huvudet i Matildas knä också, kanske, eftersom de var så bra vänner. Om han och Matilda nu hade en så schysst och avslappnad relation som Matilda sa, så förstod hon inte varför Matilda inte kunde ta tag i att berätta för honom hur det låg till. Berätta om henne. 
Med en irriterad suck la Nadia ifrån sig mobilen och dunsade ner på rygg, tvärs över sängen. Festen hade blivit en katastrof igår, men innan Jonas kommit och förstört hade allting känts bra. När hon hållit Matilda i handen, när Matilda kysst henne och när de promenerat tillsammans med Philip till Jennifers hus. Varför kunde det inte få vara så jämt? Hon hade svårt att veta om hon övertolkade, om det bara var svartsjukan som var boven, eller om Matilda verkligen var hal ibland. Det var åtminstone så det kändes just nu. Hal. Oavsett om det var svartsjuka eller inte så kände sig Nadia inte ett dugg motiverad till att vara någon hemlighet längre. Det kändes bara pinsamt. 

*