90k - [7]

Aaron förstod inte varför vissa delar av sommaren gick så vansinnigt fort. Överallt sörjdes det och gnälldes över hur värmen försvann och det solbadades för allra sista gången och allt sånt där. Det enda som Aaron sörjde med att augusti blev till september var att det sakta började mörkna. Han gillade ljusa kvällar och ljusa nätter och det fanns det gott om uppe i Norrland. Hösten och vintern var väl, för att väga upp, desto mörkare. September fick dock saker och ting med hans garderob att funka aningen bättre. Nästa gång det var dags för fest tog han på sig jeans, skjorta, och en väst till och med. Av förklarliga skäl drack inte Lily någon alkohol och det var även därför det inte hållits lika många fester i hennes och Sebbes lägenhet. Utan dem fann Aaron sig själv inte fullt lika festsugen. Han hade fått en inbjudan av Set för ett tag sedan, men inte haft någon möjlighet att gå. Nu var det Jake som tröttnat på alkoholtorkan och bestämt sig för att dra med Aaron ut på krogen. Tjugosex år gammal kände sig Aaron nästan för gammal för att gå dit. Krogen hade varit som roligast när han varit arton, nitton år. När han sökt upp folk att följa med hem lite hur som helst. Mest tjejer på den tiden, eftersom det varit enklast. Nu hade han inga planer på att ragga utan tänkte bara hänga med för att få bli full och ha roligt. Alternativt titta på folk han kände, eller hade känt, och snacka skit om dem med Jake.
Det började bra. Knappt en meter in från entrén träffade Aaron på David, som han inte sett på evigheter. De blev erbjudna att sätta sig ner hos honom och eftersom varken Aaron eller Jake kände för att stå upp tog de plats i den svängda soffan. Under första timmen såg de andra människor som de festat med genom åren och en del ville kramas och en del nöjde sig med att bara vinka. Aaron hade betalat för en drink som inte var så värst god. Han hade gjort ett försök att dricka den i alla fall, men sedan hade han skjutit den åt Jakes håll för att gå till baren och köpa en ny. Till hans förvåning valde dock Jake att följa med honom och klämde sig in bredvid honom, armen tätt pressad mot hans.
”Vad?”
”Jag orkar faktiskt inte med David något mer ikväll”, suckade Jake.
”Varför inte?” frågade han. Förut hade alltid Jake och David haft roligt ihop. Klämt på varandra bara för kul, för att reta Mike, och för att Davids flickvän tyckt det var roligt. Med tiden hade de umgåtts mindre och mindre, visserligen, men Aaron hade trott det bara haft med tiden att göra. Jake suckade igen och la upp ena armen mot bardisken. Han tog snabbt ner den igen med en liten grimas. Förmodligen var disken kletig, och det var just därför Aaron försökte röra den så lite som möjligt.
”Äh, det är väl inget. Tycker bara det känns som att han fortfarande är typ arton och det är lite tröttsamt. Dessutom är han så jävla högljudd på fyllan.”
”Det är sant.” Aaron drog svagt på munnen. Det var mest skönt att höra att Jake kände samma sak, för även han hade tänkt tanken. David var väldigt snäll men det funkade bäst om Aaron redan var full när han träffade honom.
Eftersom förra drinken varit en flopp bad Aaron om en Tom Collins, medan Jake beställde samma som han alltid gjorde när de var ute. Rosa Pantern. Aaron kände sig smått illamående bara han tittade på den ljusrosa drinken. För att slippa gå tillbaka till David och hans kompisar smet de ut till uteserveringen, där Jake tiggde till sig två cigg av ett par tjejer med vita toppar. Han hade tänt båda när han räckte en av dem till Aaron. Eftersom han redan gjort sig besväret tog Aaron emot den, fastän han inte tänkt röka från första början.
Det var bara en vecka efter löning och det märktes. Överallt trängdes folk. Vid baren, vid dansgolvet, vid uteserveringen och vid alla bord inne i värmen. När Aaron och Jake slutligen hittade någonstans att sitta igen så var det i hörnet av ett bord där ett annat sällskap redan satt. På fyllan var det ingen som brydde sig, men det var svårt att konversera när rösterna dränktes av både den höga musiken och de högljudda personerna intill. Aaron gjorde ett hyfsat försök ändå.
”Kunde inte Simon följa med?”
”Nej, han skulle jobba tidigt i morgon. Men han sa att han skulle följa med nästa gång.” Jake la båda händerna om sitt glas och drack en liten klunk genom sugröret. Han hade en mintgrön skjorta på sig, och en tunn grå pullover. Pullovern hade djup halslinning och kragen på skjortan hade två knappar öppna och fick det hela att se mer stökigt snyggt ut än prydligt.
”Okej. Blir fan inte lika mycket fest när inte Lily och Sebbe ordnar dem.”
”Nä, eller hur? Märks ju vem det är som oftast drar igång något om de plötsligt slutar.” Jake drack en till klunk genom sugröret. ”Simon har förresten klippt sig. Har du sett det?”
”Nej. Blev det bra, eller?”
”Ja, jättefint. Men det är lite synd att jag inte kan kamma fingrarna genom det lika bra längre.”
”Är det sådana problem man får som pojkvän?” Aaron log matt.
”Ja”, log Jake, mycket mer nöjd. ”Visst har jag ett tufft liv?”
”Jätte.” Aaron stödde armbågen mot bordet när han såg bort mot baren igen. Han hade redan satt i sig hela sin drink och det var väl snart dags att köpa en till. En likadan kanske, för att vara på den säkra sidan. Eller en shot bara. En liten bit ifrån baren fanns ett blackjack-bord, och bredvid det ett par barbord med höga stolar. På en av de stolarna satt John. Han var där med en tjej som Aaron kände igen från festen med Set. Han var klädd i kortärmad svart skjorta, snygga ljusa jeans och det blonda håret var stylat till en pigg, rufsig frisyr. Aaron knuffade på Jakes ben under bordet.
”Vad?” Jake rynkade pannan, beredd att bli förbannad på honom, men såg snart nyfiken ut när Aaron nickade i riktning mot Johns bord.
”Där är han jag låg med.”
”Va? Den blonda?”
”Mm.”
”Men Aaron..!” Jake sken upp som en liten sol. Sedan tittade han igen, och drack upp resten av sin drink med ett ljudligt sörplande. ”Inte trodde jag att han skulle vara så jävla snygg.”
”Du trodde jag skulle låta en average Joe ta mig eller?” Aaron höjde ögonbrynen åt Jake, som nöjt flinade tillbaka.
”Knappast”, log han. ”Men det känns kul att vi för en gångs skull attraheras av samma typ.”
”Visst. Grattis till oss.”
”Men, ja? Ska du inte gå dit och prata med honom? Skit i den där tjejen. Han dissar henne säkert för dig.”
”Kanske. Vi får väl se.” Aaron tog sugröret ur glaset och tuggade på det. Han fortsatte tugga när han såg bort mot John igen, som skrattade åt något som tjejen nyss lutat sig fram till hans öra för att säga. Han tänkte på bilden han låtit bli att gilla och att John frågat om honom på någon annan fest. Det skulle inte vara helt fel att bara sitta här och mysa av tanken, heller.

Aaron tog aldrig hem någon till sig själv. Aldrig, aldrig, just för att han trivdes med att vakna upp själv. Slippa neka någon frukost och slippa behöva be någon gå hem om de råkade vara för tröga för att förstå det på egen hand. Nu låg han i sin lägenhet, i sin säng, med John bredvid sig. John som låg med armen bakom huvudet och andades lugnt och sakta. Aaron visste inte om han var förbannad för att han tagit med honom hem, eller om han var förbannad för att han var snygg när han sov.
Han tillät sig se på honom en stund, medan han tuggade sig i insidan av kinden. Igår när Jake tyckt att han skulle gå fram till John så hade han nästan bestämt sig för att ignorera honom. Det var faktiskt vad han gjort, också, men precis som förra gången var det John som kommit fram till honom. Han hade trevligt presenterat sig och Jake hade sett ut som en nöjd morsa när han fått ta hans hand. Sedan hade Jake passande nog bara försvunnit och Aaron hade hånglat med någon helt offentligt för första gången på typ fyra år. Någon som i detta fallet var John, då.
Tjejen som John kommit dit med hade varit hans bästa kompis, hade han berättat. Aaron undrade om hon vetat om att John legat med honom förut. Han undrade hur många som visste om att Aaron Lind gått med en stor jävla kille hem. Tanken på det skrämde honom inte längre. Tanken på att folk såg dem och avundades för att de båda var så jävla snygga roade honom tillräckligt för att väga upp det, ärligt talat. Det var nästan så att han ville le där han låg i sängen och kände sig lite, men bara lite, bakfull.
Johns nyvakna hummande var ganska sött, faktiskt. Aaron hade garanterat för dålig andedräkt för att välja att väcka honom med kyssar, men en hand innanför resåren på hans underkläder skulle nog funka lika bra. Bättre, visade det sig, när John så passande redan var hård. John blinkade ett par gånger innan han försökte resa sig på armbågen, men Aaron lät honom inte lägga handen om hans nacke. När John slutligen förstod vad som väntade tändes en liten glimt i hans ögon. Aaron flyttade sig in mellan hans ben och gled ner under täcket. Det handlade mindre om att han gillade att suga och mer om att han gillade att höra vilken makt han kunde ha över honom. Någonting med hans vidrigt stolta personlighet, kanske. Oavsett gav John honom det han ville ha, för genom täcket hörde han honom dra efter andan och kände honom leta efter hans huvud i ett försök att hjälpa till. Mest nöjd av allt var Aaron dock när han satte naglarna i hans skinkor och han hörde Johns andetag fastna i halsen trots att täcket låg i vägen.
När Aaron slutligen kravlade fram igen var han tvungen att stryka sitt svettiga hår ur pannan. Det blev förbannat varmt där under och själva ansträngningen hade inte gjort det bättre. John såg ut att vara helt slut.
”Jag var helt säker på att du skulle skicka hem mig, det första du gjorde.” John strök handen över halsen, som blivit ganska röd. Hans bröst hävdes fortfarande kraftigt i takt med hans andetag. Tillsammans med den nyvakna frisyren blev han nästan lite för mycket för Aaron, som valde att sätta sig upp. 
”Vad får dig att tro att jag inte kommer göra det?” Han såg på John över axeln. ”Det där var din frukost. Du kan gå nu.”
”Schysst frukost”, flinade John trött. Han rörde vid Aarons rygg, strök fingrarna utmed hans ryggrad, men skrattade och tog tillbaka handen när Aaron höjde ögonbrynen åt honom. ”Får jag inte ge dig något tillbaka?”
”Nästa gång.”
”Du menar att jag får träffa dig igen?”
”Fortsätter du söka upp mig så kanske du har tur.”
”Jag tolkar det som ett positivt betyg från dig.” John satte sig upp han också. Aaron kunde känna hans andetag mot axeln, men han gjorde ingenting mer utav det. Hade han velat ha en hejdåpuss hade han bitit av honom tungan.
John klädde på sig under tystnad och Aaron betraktade honom ur ögonvrån. Av allt positivt med Johns kropp så gillade han hans händer bäst, och sedan kom hans rygg. När han såg musklerna röra sig när han drog på sig skjortan ångrade han nästan att han inte tackat ja till att få något. ”Få något” som i att trycka ner honom på rygg och gränsla hans bröst. Tanken fick honom att fukta läpparna, men att vända bort blicken. Han tog på sig rena underkläder och en t-shirt som var så gammal att det var på gränsen till skamfyllt att erkänna att han hade den kvar. Som en bister katt stod han i dörröppningen till hallen och tittade på när John tog på sig sina skor. Svarta, till synes helt nya sneakers. John var fortfarande rufsig i håret och lite dimmig i blicken när han svepte den över Aaron. Han öppnade munnen som för att säga något, stängde den sedan och log. Med en liten vink hade han sedan lämnat lägenheten och Aaron stod kvar och tyckte allt kändes märkligt tomt. Det borde snarare vara tvärtom. Att lägenheten kändes som den skulle igen, och att han kunde återgå till sin vardag. Istället gick han tillbaka till sängen och la sig på mage bland trassliga lakan. Kuddarna luktade fest och rök och Johns parfym. Aaron fick nöja sig med sina egna händer.