90k - [2]

Det hade inte blivit någonting med Patrick på festen. Han hade fortsatt vara lika söt och hans läppar lika lockande, men Aaron hade inte funnit någon ork i att försöka. Faktum var att han druckit för mycket för första gången på länge och när han kramat Lily hejdå hade han viskande bett om ursäkt för att han sög på att prata om känsliga saker och att han verkligen, verkligen var glad för hennes skull. Hon hade kramat honom lite hårdare än hon brukade och till och med pussat honom på kinden innan han gått hem. Eller, gått ner för trapporna och klivit rakt in i en taxi, som i sin tur tagit honom hem till lägenheten.
Nu låg han i sängen med handen över ögonen och pannan i djupa veck. Det var morgon, med tanke på att rummet var ljust som bara den. För ett slag hade han känt sig dödstrött och panikslagen på en och samma gång, när han fått för sig att han måste i väg för att jobba, men sedan mindes han att det fortfarande var helg och att han inte hade nästa pass förrän på måndag.
Nyheten Lily delat med sig av var stor och skulle förändra väldigt mycket. Aaron kunde knappt erkänna för sig själv hur nervös tanken gjorde honom. När Lily fick en unge så skulle hon vara mycket mer upptagen och ungen skulle följa med henne som en liten magnet. Hon skulle inte bli personlighetsförändrad, det visste han om. Hon hade sagt åt honom att om hon blev en sån där ’jävla mamma med bandana som bara snackar ungar måste du lappa till mig, lova Aaron’. Han hade lovat henne. Hon skulle aldrig bli en bandanamamma, men ändå.
Nu när Aaron låg i sängen och bakfyllenojade sig så insåg han nog vad det riktiga problemet låg i. Det var omvälvande, ja visst. Men det var inte bara Lily som orsakat det utan även Mike. Mike som var sjuksköterska och hade blivit tillsammans med en tjej han haft en lite strulig men ganska gullig historia med. Aarons vänner som skaffade sig vuxna jobb, partners och snart barn tillsammans. Tjugofem var ingen ålder. Aaron var inte direkt missnöjd med sitt liv, men plötsligt kändes alla så jävla vuxna. Han ville inte ha barn. Han ville inte vara sjuksköterska heller, så han fattade inte varför det kastat omkull honom så. Kanske att han kände sig lite fånig, som hade en jävla massa följare på Instagram som verkligheten inte gav honom någonting. Lite pengar ibland kanske, om de köpte något av hans gamla plagg. Hade han varit riktigt nöjd med sitt liv hade kanske inte gårdagens fest gjort så stor inverkan på honom. När han tänkte på Patrick igen, och på hur loj och avvaktande han själv varit, så blev han nästan förbannad. Det var för fan inget fel på hans liv. Han trivdes ju visst.
Denna morgon tog det säkert en timme till innan han tog sig ur sängen för att gå till duschen. Först då, och efter att ha fått i sig en rejäl frukost, så lugnade både magen och huvudet ner sig en aning. Klart man blev lite skraj när bästa kompisen plötsligt skulle bli mamma. Det var inte mer än så.

Aaron återhämtade sig utan större skador från sin baksmälla. Han tog sig ordentligt med tid att bara slappa och dricka vatten och mådde därför ganska bra när han gick till jobbet på måndagen. På tisdagen sågs han och Jake och käkade på Subway enligt tradition. Efteråt hittade de en syrenbuske som Aaron fick posera under så att Jake kunde knäppa ett par kort. Aaron var duktig på att ta kort på sig själv, och var man modell så var man modell. Det fanns ingen blyghet i hans kropp inför att posera på bild, men allt som oftast var det faktiskt Jake som hittade olika platser han tyckte de kunde fota på. Ganska skönt, faktiskt. Aaron hade nog känt sig lite väl påfrestande om han behövt be sina vänner att stanna för att han behövde ta en selfie.
Veckan gick. Smidigt, till och med. På fredagen var han en smula festsugen igen, men han skulle jobba och han orkade inte krångla på liknande vis som han gjort sist. Istället blev det en ensam kväll i soffan med Netflix till sällskap och redigerande av syrenbilden innan han la upp den på Instagram. Några mail svarade han på till och med, innan han upptäckte att Messenger som vanligt misslyckats med att notifiera om att han hade nya meddelanden som väntade. Ett par konversationer hade han lämnat olästa sedan länge. Bland annat Lilys konversation lyste med en glad smiley hon skickat när de redan sagt god natt. I toppen lyste ingen mindre än Set Andersson, som tydligen skrivit redan i onsdags men som Aaron hade missat helt och hållet.

Set Andersson
Hej 😊 Längesen vi hördes. Vill du ses på lördag? En kompis har bjudit mig på fest så du får också komma om du vill. Annars kanske vi kan umgås lite innan?

Aaron Lind
Wtf. Hade helt missat att du skrivit. Men sure vilken tid?

Aarons mycket trista svar avslöjade inte i närheten av vad han egentligen känt när Set skrivit. Det kändes som evigheter sedan nu, vilket det kanske var, när Set kommit hem till honom och skälvt som ett litet asplöv över sitt tunga mående. Sju år sedan var det. Ibland kändes det bara som ett, men ibland som att det aldrig ens inträffat. Set var fortfarande ett mycket svart får i Aarons skara vänner men det var väl också därför han fått sig en så speciell plats i hans hjärta. Ibland när han träffade Set kunde han riktigt känna hur konstigt det var att de faktiskt var vänner, men också att det inte gick att tänka tanken att inte vara vän med Set.
Han var glad att se att han skrivit. Om han skulle följa med på fest hos den där kompisen visste han inte, men han sågs gärna och snackade lite. Även fast det som sagt gått hela sju år hade Aaron svårt att se Set som tjugotvå år gammal och kapabel att studera på högskolenivå. En liten lägenhet hade han, till och med, och en randig katt som döpts till Wilma. Namnet hade valts som tribut till Wilson som dessvärre dött av hög ålder för två år sedan. Det var till och med så att Aaron blivit lite ledsen när han märkt hur Set sörjt honom.
Snart vibrerade det i mobilen igen och avslöjade att Messenger i alla fall valt att fungera den här gången.

Set Andersson
Vad kul 😊 Jag ska vara färdig med mitt seminarium vid tre så du kan komma när du vill efter det.

Aaron Lind
I’ll be there

-

Halv fyra dagen därpå stod Aaron utanför Sets lägenhetsdörr, klädd i jeans och en så tunn t-shirt att det var ett under att hans bröstvårtor inte syntes genom det svarta tyget. Han hade hängt skinnjackan över armen, valt ut ett skärp med silverspänne och fixat håret precis lika varsamt som vanligt. När han ringt på öppnade Set först bara dörren i en glipa. Innan Aaron hann öppna den ordentligt hade Set lutat sig ner och fångat upp sin lilla katt, som verkat mycket nyfiken på trapphuset.
”Hej.” Set log stort när han nu rätat på sig med katten i famnen. ”Kom in.”
”Hej. Vill hon fly eller?”
”Ja, hon har fått någon fix idé. Hon hörde en hund i trapphuset en gång och sen dess är det jättespännande så fort posten kommer, eller när någon hälsar på.” Set ställde sig åt sidan och lät Aaron ta av sig skorna och hänga upp jackan.
Under åren som gått hade Set hunnit tappa den där tunnheten han haft som femtonåring, men han var förstås fortfarande liten om axlarna. Håret var färgat i en chokladbrun nyans och även fast han inte gick till Aaron för att klippa sig nu för tiden så hade han åtminstone valt att upprätthålla en mer vettig frisyr. Wilma spann ljudligt i hans famn. Aaron kliade henne lite förstrött på huvudet, mest för att göra Set nöjd.
”Hur är läget med dig?” frågade han efter att ha sjunkit ner i det bekvämaste hörnet i Sets soffa. Set satte sig mitt emot, men i skräddarställning helt vänd mot honom. Än så länge hade han mjukisbyxor och en blå t-shirt på sig, så Aaron antog att han skulle byta om senare till festen.
”Det är bra”, svarade Set. ”Det var mitt sista seminarium på den här terminen så jag är faktiskt klar.”
”Blir det sommarlov nu då?”
”Lite. Kommer börja sommarjobba om en vecka.”
”Vad blev det för jobb då?”
”Ska jobba på Hägges bara. Lät inte jättekul, men blir så pank annars.” Set ryckte på axlarna.
”Pengar är nice”, nickade Aaron. Med tanke på hur bortskämd han blivit av sin pappa i tonåren så kändes det oväntat skönt att höra att Set tänkte arbeta istället för att flytta hem till någon av föräldrarna över sommaren. Så som han visste att en del andra studenter gjorde.
Set hade för längesedan skippat allt vad armvärmare hette. Ärren han gömt under armband hade läkt och vitnat och väckte inte lika mycket uppmärksamhet längre. Det som såg allra värst ut var nog de grova ärren på ovansidan av hans underarm. Set hade varit väldigt öppen med sitt återfall, även fast det märkts att det varit väldigt jobbigt för honom. Det var ganska längesedan det också. Tyvärr hade det berott på någon kille Set träffat och blivit kär i som visat sig vara ett totalt rövhål. Det var vad som kastat ner honom i en spiral av dåligt mående ännu en gång. Efter det var det dock helt tack vare Set själv som han klättrat upp och gjort både Aaron och pappa Frank riktigt stolta över hur långt han kommit. Över vilken självrespekt han byggt upp, och fortfarande byggde på, dessutom. För ett tag sedan hade Set och Aaron talat om hur det nog var bäst att bara vara singel tills man fattade vad man ville med livet. Aaron gillade att höra det från hans håll. Från att ha varit en liten osäker sparv hade han blivit en oväntat bestämd ung man, med sitt mjuka sinne i behåll.

Aaron hade haft för avsikt att stanna tills att Set skulle göra sig i ordning till festen. Istället stannade han på middag, bestående av broccolipaj som Set gjort helt själv, och när Set frågade ännu en gång om han ville följa med så började han överväga att svara ja.
Aaron tog plats ovanpå toalettstolen och tittade på när Set plattade sitt hår. Han sprayade och fixade det till en pigg och rufsig frisyr. Han hade tagit på sig svarta tighta jeans tillsammans med en långärmad grå tröja, som Aaron tyckte fick honom att se mindre ut än vad han var. Fickan på bröstet var visserligen ganska gullig, så han valde därför att inte säga någonting om det.
”Ska du följa med eller?” frågade Set, när håret slutligen var färdigt. Egentligen var dags att gå för flera minuter sedan. Aaron kliade sig på hakan. Alltid när han festade nu för tiden så var det med Lily och Sebbe. Han visste absolut ingenting om Sets kompisar eller hur missanpassad han skulle vara tillsammans med dem, men idén började ärligt talat låta lockande. Hur fel kunde det gå, liksom. Även om det var en massa små emos så var de åtminstone inte femton år gamla och då borde han klara sig.
”Jo…”
”Vi kan gå förbi din lägenhet och hämta din dricka?” föreslog Set, som om det var där problemet satt.
”Okej då. Jo, jag hänger på.” Aaron reste sig och tog Sets spegel till hjälp för att avgöra om håret fortfarande dög. Det gjorde det. Innan de gick fyllde Set på Wilmas matskål och vattenskål. Han satte sig även på huk för att pussa hennes huvud säkert fem gånger innan de kunde gå.
Hemma i lägenheten hade Aaron en annan halvfull flaska gin, men ingen Sprite, så han gjorde det enkelt för sig och tog bara med ett par öl och en mycket gammal slatt med Jäger. Han hade faktiskt inte ens trott att han haft det hemma. Vad som än väntade på festen hos Sets kompisar så försökte Aaron hålla en positiv inställning, eller åtminstone en neutral. Det kunde vara intressant att testa någonting nytt.