90k - [3]

När de klivit in i lägenheten på Torggatan fick Aaron erkänna sig besegrad. Han hade haft fördomar, helt klart, och de hade visat sig vara felaktiga. Kompisen som bjudit Set var någon han gått i samma klass som på gymnasiet. Det var för det första en tjej, som såg relativt vanlig och blond ut om man bortsåg från hennes många piercingar. Septum, medusa och labret. Flera av de andra som redan var där kom fram på en gång för att hälsa på Aaron. När en av dem erkände att hon följde honom på Instagram var det på ett ganska avslappnat sätt och inte med något awkward fnitter. Vad som varit näst mest intressant med denna kväll, förutom att se Sets umgängeskrets, var att se vad Set hade valt att ta med för alkohol. Cider med smak av hallonblom var föga förvånande. En liten flaska med Captain Morgan var däremot en överraskning. Nästan en chock.
”Dricker du Morgan?” frågade Aaron och lät omedelbart som en tråkig storebrorsa.
”Vadå?” Set såg upp på honom med genuint frågande blick.
”Rom?” Aaron höjde ögonbrynen. ”Med cola eller?”
”Ja? Jag tycker det är ganska gott.” Set tittade ner på sin flaska, som han först nu insett att det ens gick att tolkas som konstigt. Aaron kände sig nästan upprörd. Set var visserligen över tjugo och fick gilla rom och cola om han ville, men det kändes ungefär lika logiskt som att han skulle utbilda sig till brandman istället för beteendevetare.
Första timmen kände sig Aaron en smula malplacerad trots att festdeltagarna visat sig vara trevliga. Han tog plats bredvid Set i soffan och var mest tyst medan han lyssnade på vad de andra snackade om. Det var det vanliga som det alltid snackades om på fester, fast med mindre dryckeslekar och mer smågrupper som snöade in djupare på vissa områden. Efter ett tag gick han till köket och hämtade öl. När den var slut gick han för att blanda en sorglig grogg på sin slatt med Jäger. Medan han hällde upp i plastglaset insåg att det hade kommit fler människor till festen som verkade ha gått raka vägen till köket. Aaron betraktade dem med vaksam blick medan han rörde om i groggen med ett knallgult sugrör. Han hade visst haft fördomar igen. Han hade antagit att de flesta som kommit på festen var gamla gymnasiekompisar till Set de också. Nu började han inse att det nog var vänners vänner och kanske deras vänner också. Tjejerna som satt vid bordet kände Aaron igen från en fest han varit på för ungefär ett år sen. Bredvid en av dem satt en kille som var ungefär lika bredaxlad som Sebbe och såg ut att vara ungefär lika gammal också. Hans armar var grova, håret blont och kortklippt på sidorna och hans ögonbryn skarpa. Aaron började fundera på om han kanske sett honom någon gång på Instagram.
När han lämnade köket för att återvända till soffan mötte han Set i hallen. Han hade en svagt dimmig hinna över ögonen när han leende mötte Aarons blick. Hur många bilder han än fått av honom på fyllan på Snapchat så gick det inte att jämföra med att se honom full på riktigt. Det kändes konstigt, fortfarande. Typ som att se ett yngre syskon göra något vuxet för första gången.
”Har du kul?” frågade Set muntert. Hans glasflaska var tom, men han strök toppen av den mot underläppen. Aaron hade lust att be honom att sluta men anade att det skulle avslöja precis vad han tänkt på.
”Jo, visst. Vad heter han som sitter i köket? Tycker jag känner igen honom.” Han hade frågat så nonchalant och ointresserat han kunde. Set verkade inte bry sig, för han kikade bara vid sidan om Aarons arm för att se vem han syftade på.
”Stora blondinen?”
”Ja, precis.”
”John. Han är snäll. Eller schysst, kanske du skulle säga”, sa Set och log så elakt en liten kille kunde. ”Det är Ronjas bror.”
”Vem är Ronja?”
”Hon som bjöd hit mig. Oss. Hon med piercingarna.” Set rörde vid sin överläpp med fingrarna. Aaron nickade sakta när det slutligen kopplade för honom. Med stora blondinens namn hade han hoppats att han skulle kunna lista ut varför han var bekant, men än så länge kunde han inte det. John. John med ögonbrynen. Aaron insåg inte att han fastnat i sina tankar förrän han märkte att Set skrattade åt honom. Det fick honom att påkommet rynka pannan.
”Vad flinar du åt ens? Unge.” Aaron grep honom i axeln och ruskade oförsiktigt på honom tills Set fnittrade och flydde ut i köket genom att slå bort hans hand. Tacksamt nog sa han ingenting utav det han tänkt, även fast Aaron redan förstått vad det varit. Han unnade sig ännu en blick över axeln. John höjde handen och log ett strålande vitt leende mot Set när han gick fram till bordet.
Han hade tänkt låta bli att röka ikväll. Faktiskt. Ändå gick det högst ett par minuter innan han trängde sig ut på balkongen bland ett flertal berusade ungdomar. Där ute hittade han Ronja, som han nu kunde konstatera var väldigt lik sin bror. Samma form på leendet. John hade möjligtvis aningen vitare tänder. Ronja hade en svart cigarett mellan fingrarna och det räckte med en blick från Aaron för att hon skulle sträcka fram paketet till honom. Black Devil var något som Aaron feströkt när han varit typ sexton, på tiden då chokladcigg och svart papper var coolt. Kan hända att han rökt en för inte alltför längesedan också, när Jake tagit kort på honom ute på balkongen med röken ringlande från läpparna. Ibland kände han faktiskt för att himla med ögonen åt sig själv och allt aesthetic han gjort för Instagram.
”Är du och John syskon?” frågade Aaron medan Ronja tände cigaretten åt honom. Ronja var ganska snygg hon också, men Aaron tänkte inte ragga upp någon av Sets vänner. Inte någon av de närmsta åtminstone.
”Ja.” Ronja stoppade ner tändaren i byxfickan och såg nyfiket på honom. ”De flesta brukar se det på oss på en gång.”
”Jag med.”
”Men du frågade ändå?”
”Måste väl inleda med något.”
”Är det Johns nummer du vill åt eller?” Ronja log, lite lekfullt först, men sedan skrattade hon. Ett kort skratt som lät förvånansvärt hjärtligt samtidigt som det var skarpt. Två egenskaper Aaron trott skulle vara omöjliga att blanda. ”Han följer dig på Instagram, bara så du vet. Du behöver nog inte be om något nummer.”
”Är han gay?”
”Han gillar inte stämplar, säger han.”
”Ah.” Aaron tog ett bloss på cigaretten. Han antog att han borde känna sig lite putt över hur enkelt Ronja sett igenom honom. Hon hade sett lite för självsäker ut för att enbart ha chansat och haft rätt. Kanske var hon van att folk kom och frågade saker om hennes brorsa. Han fattade inte varför han blivit en av de som gjort det. När det kom till killar gillade han dem bäst i samma storlek som Patrick med läpparna, eller kanske lite mindre till och med. Inte killar som var ett huvud längre än honom. Det var nog fyllan som lockat de nyfikna frågorna ur Aaron. Möjligtvis att det kunde ha varit Johns snygga ögonbryn.
Hade det inte varit för att Aaron skämdes lite så kanske han hade fyllesmsat Jake och frågat om det varit brynen eller axlarna som varit avgörande faktorn när han fallit för Simon. Hade han fyllesmsat hade han säkert råkat avslöja någonting om John också. Han kunde höra Jake skratta och se hans nyfikna blick framför sig fastän han inte ens hunnit skriva något på riktigt.
’Va, han? Så stor?’ skulle han ha sagt, och sedan skulle han ha fnittrat precis på samma sätt som Set gjort. Aaron försökte övertala sig själv att det inte var en så stor grej. Om han bara kände lite på John, eller typ sög av honom, så spelade det ju ingen roll. John råkade bara vara ganska lång och stor och grov. Folk skulle dock med säkerhet anta saker och ting om de såg Aaron och John gå hem tillsammans. Det borde inte spela någon roll. Borde, var kraftordet i det här fallet, för Aaron kände sig svettig i händerna när han tänkte på det. Han brydde sig ytterst sällan om vad folk tyckte och tänkte om honom. Blotta tanken på att alla skulle anta att det var han som tog kuk ikväll, däremot. Det gjorde honom en smula obekväm.

Aaron luktade rök med en hint av choklad när han kom in från balkongen ett par minuter senare. När han kikade in i köket såg han att Set blivit kvar där. Han stod fortfarande intill stolen John satt på, med ena handen om ryggstödet och samma tomma glasflaska i den andra. John satt lätt lutad över bordet och tycktes lyssna på vad någon av tjejerna berättade. När han brast ut i skratt så sken hans tänder vita igen och hans hår blev charmigt rufsigt när han strök fingrarna genom det. Aaron insåg bistert att han frusit fast i dörröppningen. Jägergroggen måste ha gjort honom fullare än han varit beredd på. John verkade inte ha märkt av något, tacksamt nog. Set, däremot, gav Aaron en road blick. Precis som fantasireaktionen från Jake så verkade även Set roas av att Aaron fått upp ögonen för en kille som var större än honom själv. Om det var en hint angående John, eller om Set bara ville driva med honom angående grejen i hallen visste han inte. Oavsett vilket så kände sig Aaron på gränsen till förfärad när Set lagt sin glasflaska till läpparna igen. Den här gången lät han halsen glida in mellan dem.
Aaron visste inte om han ville skratta eller om han ville skämsgnugga händerna över ansiktet. Innan han bestämde sig för vilket flydde han tillbaka till hallen, där han blev stående med ryggen lutad mot väggen. En road fnysning slapp ur honom när han gned handen över ansiktet och till och med vidare upp i håret, trots att han sprayat det så noga. Han mindes att han tänkt hemska, hemska tankar om Sets fylliga läppar då han först lärt känna honom. Egentligen ville han inte ens minnas de där tankarna längre, men det var svårt att undgå med tanke på vad som precis utspelat sig i köket. Förut hade han ärligt talat haft svårt att tänka på Set som över huvud taget sexuell. Han hade bara varit en femtonårig unge, visserligen, men det hade varit svårt att tänka sig honom som sexuell i framtiden också. Han hade varit så liten och försiktig i allting han tagit sig för, liksom. Ikväll, däremot, hade Set gjort det plågsamt tydligt för honom att han inte längre var någon liten oskyldig mus. Aaron struntade i sugröret när han satte plastmuggen till läpparna och hällde i sig det sista av groggen.
Timmarna gick fortare efter det. Aaron hade funderat på att gå till köksbordet för att sätta sig, men slapp, då det till slut var John som gick fram till honom. John hade diskret och smidigt inlett samtalet med att nämna att han följde honom på Instagram och att det var kul att se honom i verkligheten. Någonting om att Set pratat om honom och att han varit nyfiken. Aaron mindes faktiskt inte helt vad det var han sagt, men han hade nog nickat och lett lite. Trodde han.
Aaron var sedan länge van vid att få vem han ville. För det mesta var det inte ens svårt, men han kunde erkänna att han ibland gillade att jaga. Han hade dock tänkt på John som en sådan kille han skulle kunna få om han bara tittade på honom på rätt sätt. När det istället var Johns blick som gled ner över hans hals, och den djupa linningen i tröjan, så kände sig Aaron som att något fastnat i halsen. Gick det att vara överrumplad på ett stilla sätt?
Han kände sig för gammal för att hångla i hallen i en lägenhet där merparten var yngre än vad han var. Det var mestadels därför han sa ja när John frågade om han ville följa med hem.
När Aaron lämnade festen kändes det som han flydde. Smet ut, var kanske mer korrekt. Han borde förmodligen meddela Set om att han stack, men han kände på sig att ungen redan sett eller listat ut vad det var som var på väg att hända. Johns lägenhet låg bara tre minuter bort, precis som han lovat. Den tysta överenskommelsen om att något skulle hända mellan dem var ingenting nytt för Aaron, men han kände sig nervös. Kanske var det till och med första gången som han var nervös på riktigt. När de klivit in i hallen böjde han sig direkt ner för att knyta upp skorna. Nu var han här. Hemma hos John, och de skulle definitivt ligga, men Aaron kände sig fumlig. Han strök båda händerna över tröjan när han rätade på sig igen. Berusat försökte han formulera något att säga, men avbröts mitt i tankarna när John tog honom om hakan och kysste honom. Andetaget som lämnade honom lät mer som en flämtning än den fnysning han avsett, och det fick honom att rynka pannan. Det var ju han som brukade ta initiativet. Nu fann han sig själv upptryckt mot den inbyggda garderoben i Johns hall med hans tunga djupt mellan sina läppar och hans lår upptryckt mot skrevet. Hade det inte varit för att det varit skönt kanske han hade blivit arg. Han ville säga åt sig själv att lägga av när han la armarna om John för att greppa håret i hans nacke, tyget i hans tröja, eller vad som helst. Fan vad stor han var. Fan så bestämd han var när han lutade hans huvud åt sidan och fortsatte kyssarna ner över hans hals.
Aaron kände att det måste blixtra i hans ögon när han äntligen la händerna mot Johns axlar och tryckte honom från sig. Insikten av att han inte kunnat göra det lika enkelt om inte John låtit sig knuffas sjönk som en sten i hans mage. Ner till mellangärdet, kanske. Som en varm, förrädisk klump. Aaron hoppades att rodnaden bara tog plats i hans huvud, och inte nådde hans kinder.
”Vad?” sa John, med förvånansvärt lugn och samlad röst. Sedan log han utan att Aaron behövt säga någonting alls. ”Jag hade fått intrycket att du var ganska stolt av dig.”
”Jaha?” fräste Aaron. Han greppade omedvetet mycket hårdare om axlarna på John, så att fingertopparna borrade ner sig bland tyg och muskler. ”Om jag är det då?”
”Får jag inte ta för mig?”
”Det är inte vad det handlar om.”
”Vad handlar det om då?”
”Inget.” Aaron kände sig plötsligt väldigt medveten av hur kraftigt hans bröst hävdes när han andades. Av hur tighta jeansen kändes och hur upphetsad han var fastän inte John gjort mycket annat än att trycka honom mot väggen. Han försökte trösta sig med tanken att det handlade om överraskning. Han hade ju förberett sig på något halvkul och så skulle han gå hem efter en halvtimme och inte tänka mer på det. Typ att han skulle gå ner på John redan här i hallen. Fan, han hade kunnat tänka sig en sexnia också, men John tog i honom som om han var hans lilla bitch och hjärtat hamrade i Aarons bröst.
”Är du van vid att styra?” frågade John, hjälpsamt, som om han såg att Aaron led. Aaron bemödade sig däremot inte med att svara för han såg på John att han redan visste. Han kanske till och med hade koll på att när Aaron knullat runt så hade det varit med tjejer och små killar och att det varit det enda som hans dominanta och vidriga personlighet hade tillåtit. Aaron tyckte det kändes som hans kropp förrådde honom när ögonlocken fladdrade till, föll igen, och hans huvud tippade tillbaka mot väggen när John tog ett fast grepp om hans rumpa och gned honom upp längs sitt lår.
”Gh…”
”Du gillar det ju”, kurrade John alldeles intill hans öra. Tonen i hans röst avslöjade att han var en sådan som njöt av att sätta stolta killar på plats. Aaron som trott att han kanske gillade småkillar som han kunde hålla om och nosa i örat. Inte ilskna killar som Aaron som morrade och bad om mer i samma andetag. Förbannat.
Hade det inte varit för att Aaron druckit hade det kanske tagit längre tid för honom att släppa stoltheten John så snällt påpekat. Det var hans största svaghet och det hade det alltid varit. Att han var så hård att hans andetag stockade sig i halsen när John slutligen fått ner honom i sängen och klädde av honom i vad som kändes som en våldsam lek, kanske en tävlan, borde väl vara nog för att få vem som helst att fatta att det visst var en bra idé. Att han skulle få en så jävla bra kväll att han skulle ha svårt att gå tillbaka till att ta någon mindre än honom och leka dominant igen. Det gick bra, tills att John med att leende frågade om han aldrig blivit tagen förr, varpå Aaron morrade och fräste att det hade han visst blivit. Det var förmodligen precis vad John hade velat få för svar. Att han därmed vunnit gjorde Aaron ännu mer upprörd. Kanske var det först när John hade fingrarna fulla med glid, djupt i honom, som Aaron tvingade sig själv att släppa taget på riktigt. Så vad spelade det för roll om någon fattade att han tagit kuk ikväll? Han låg ju här och längtade. Han pressade händerna för ansiktet, för munnen för att tvinga sig själv att hålla käften, för han stod ändå inte ut med tanken på att han skulle ligga och gny under honom som någon liten brud. När John drog bort handen från hans ansikte och pressade läpparna mot hans igen tog han ut ilskan på honom. Händerna i hans hår, greppet om hans nacke, tänderna i hans underläpp. John älskade det, helt klart. Han stönade dovt mot Aarons läppar när Aaron satte naglarna i hans svank. När John slutligen trängde in i honom höll han honom i hakan för att hindra honom från att vrida huvudet åt sidan och tysta sig själv. Aaron kände kinderna och öronen blossa när han tvingades lyssna på sig själv, hur undergiven och skör han lät när han njöt av att känna någon i sig. Någon som vågade ta för sig och knullade honom som om han verkligen dominerade honom och inte bara var någon stor jävla nallebjörn som var ute efter gos. Kanske var det tur att Aaron praktiskt sett hade noll chans att kämpa emot när John vände honom till doggy och tryckte ner hans bröst mot madrassen. Även fast han kanske ville hade han inte för sitt liv kunnat med att självmant svanka för honom på det viset, tigga om att han skulle ta honom och hålla honom i håret. John bara gjorde det. För sig själv kunde Aaron låtsas att han hade värdigheten i behåll när det sved i hårbotten och han tvingades, njöt av att, lyssna på ljudet av hur Johns höfter slog mot hans. Kanske kändes det bättre för att John inte försökte tysta sig själv. Hade han lekt tuff och tyst enbart för att lyssna på Aaron så hade nog Aaron gått under. Nu fick han åtminstone höra honom också, höra hur han njöt, och hur hans röst skälvde när han var nära att komma.
Hur jävla skönt det än var vägrade Aaron låta honom komma i honom. Att han själv kommit i Johns hand och över täcket och hela sitt eget bröst försökte han att inte tänka på. Aaron var fortfarande darrig i hela benen när han krypande vände sig mot John och nästintill våldsamt tryckte ner honom på rygg i sängen. Han satte sig över Johns lår för att ha någon chans att hålla honom nere, och av ren envishet höll han hans blick när han slöt handen om honom och rörde den precis så hårt och precis så långsamt att det skulle vara omöjligt för John att inte vrida sig under honom. Han njöt när det visade sig att han hade rätt. Han njöt när John grep honom om låren, just ovanför knäna, och när John försökte lyfta höfterna mot hans hand så att han till och med lyfte upp Aaron samtidigt. Lite bättre kändes det, när det var Johns röst som blev nästintill gäll när han kom. Att han var helt jävla röd om bröstet och nacken och att han såg ut att vilja mörda honom och vilja gråta samtidigt. Inte förrän då insåg Aaron hur slut han var. Han praktiskt taget rann av Johns ben, för att ta plats bredvid honom i sängen. När John försökte röra vid honom morrade han, och John bara skrattade.