SEXTON KVADRAT - [4]

Veckan gick i rasande tempo. Bea behövde hjälp med att flytta och Adam hjälpte till så mycket han hann, samtidigt som han försökte hinna med det sista tentaplugget innan fredagen. Tentan i sig gick sådär. Förhoppningsvis räckte det till G åtminstone, och han hade än så länge intalat sig att G var det enda han siktade på. Trots det blev han ändå lite besviken när det stod just G och inte VG i resultaten på de två tidigare arbetena han fått tillbaka. Gamla spöken som satt kvar, förmodligen.
När onsdagen kom, så kom november, och mörkret. Om säsongsdepression borde räknas som en diagnos visste han inte riktigt, men det var ingen nyhet att alla i norden kröp in i sina bon som små ledsna djur när de fick färre och färre soltimmar per dag. Adam inkluderad.
Den nya kursen hade mycket mer med programmering och design att göra och det var precis det som Adam sökt in för. Föreläsningar och övningar gick bra. Plugget hemma gick sämre. I ett försök att lura sig själv köpte han en flaska Cola och en påse med godis som han tog med sig till MIT-huset för att sätta sig och plugga. Han hade frågat om Obasi ville vara med, men meddelandet var än så länge oläst. Med tanke på hur sen den grabben brukade vara till allting så kanske han inte upptäckte meddelandet förrän Adam hade hunnit gå hem.
Själva uppgifterna han hade framför sig var inte särskilt svåra, men han hade inget flow, och det var jobbigt som bara den att försöka ta sig vidare när den mesta tiden gick åt till att ta pauser eller plocka ut godisen som såg godast ut. Bordet han valt ut var litet och stod intill väggen i en av korridorerna. Det verkade som att en föreläsning just tagit slut, för det hördes prat och skratt och en ström av folk promenerade förbi honom. Med hakan stödd i handen följde han dem med blicken. Det var alltid kul att gissa vad folk pluggade för något. De såg ut att vara en väldigt blandad skara, och i blandade åldrar. Någon civilingenjör, kanske? Några blonda killar, en tjej med klarröd ryggsäck, en kille med svarta, tighta jeans och svart…
”Jack?” Adam höjde ögonbrynen. Jack verkade lika överraskad att se honom, men istället för att hälsa lite snabbt så gled han ner på stolen mitt emot hans. Hans kursare promenerade förbi och vidare till en annan korridor.
”Hej”, log Jack. Han hade mössa och jacka på sig och såg ut att vara beredd att gå hem, eller åtminstone till en annan byggnad. ”Sitter du och pluggar?”
”Ja. Eller, jag försöker, men det går inte så bra. Äter mest godis”, suckade Adam. Han sköt påsen närmre Jack, som lutade sig fram för att titta ner i den. ”Ta om du vill.”
”Tack.” Jack tog en lakritskrita, men bet av halva istället för att stoppa hela i munnen. ”Jag minns att du sa att du gick på universitetet, men… vad pluggar du?”
”Digital media. Vad pluggar du? Fattar inte att jag glömde fråga.” Adam stängde sakta sin bok. Han hade ingen ursäkt att ignorera plugget, egentligen, men för stunden var han tacksam. För att stöta på Jack av slumpen på det här viset var han förvånad över att han inte sett honom någon gång tidigare. Han var ingen som skulle kunna passera honom obemärkt, så han antog att han bara haft tur idag.
”Kognitionsvetenskap.” Jack satte sig ryggsäck i knäet och tog av sig mössan. ”Hade föreläsning i tre timmar. Ska ha något möte sen är det tänkt, men jag vägrar.”
”Jag hatar när de är så långa… man tappar ju koncentrationen efter halva.”
”Tell me about it. De andra skulle gå och äta kebab men jag borde inte, så… tur för mig att jag hittade dig.” Jack log mot honom.
Adam hade inte rätt ord för att beskriva känslan, men när han tänkte på att han kysst Jack sist han träffat honom, så ville han skruva sig lite i stolen. De hade hunnit skriva med varandra ganska mycket sedan dess. Trots flytthjälp, och tentaplugg, hade det funnits tid för Snapchat. Det fanns alltid tid för Snapchat om man hette Adam. Eller tid för Jack, kanske var mer korrekt uttryckt.

Föga förvånande blev det inget mer plugg den eftermiddagen. Fyllesnack och Snapchat gjorde inte Jack rättvisa, för det visade sig att de hade mycket mer gemensamt än vad någon av dem förstått. Inledningsvis hann de prata om Bea och Vira men undvek smidigt att nämna händelsen i busskuren, och sedan hade det bara fortsatt. Till allt möjligt, egentligen. Det visade sig att Jack älskade att spela Zelda och de spenderade en lång stund med att prata om sina favoritdelar ur Breath of the Wild. De hann prata om några andra spel också, om någon grabb i Jacks kurs som tydligen var ett kioskmongo och så en person med liknande benämning som gick samma linje som Adam.
När Adam slutligen tittade på klockan så fick han sig en chock. Han hade mumsat flitigt på godispåsens innehåll, men det kunde tyckas att man borde bli mer hungrig än vad han blivit på de många timmarna som gått sedan lunchen.
”Hur mycket är klockan?” skrattade Jack lågt. Han hade hängt av sig jackan under tiden som de suttit och pratat, och tröjan han hade under var mycket tunn och v-ringad. Han hade samma halsband som sist han sett honom. En tunn kedja med en nyckel i. 
”Nästan sex. What the fuck. Jag tänkte jag skulle plugga tills jag inte orkade mer, vilket… i och för sig var typ precis när du dök upp.” Adam la mobilen ovanpå sin hög med böcker och lutade sig bakåt i stolen för att sträcka ut ryggen. Han strök händerna upp över ansiktet, genom håret, innan han sträckte ut armarna också.
”Jag kom väl typ vid fyra? Så två timmar snack är väl helt okej”, flinade Jack.
”Mycket roligare än plugg i alla fall. Men vad fan, hur sent möte skulle du ha då? Om föreläsningen var slut fyra?”
”Jag menar det. Inte konstigt att ingen någonsin dyker upp, jävla nötter.” Jack himlade med ögonen. Han hade redan lyft sin väska till knäet och tryckte nu ner mössan över det svarta håret. ”Jag borde typ gå nu om jag ska hinna äta innan jag typ… dör.”
”Är du så hungrig?” Adam sköt över godispåsen, men Jack skakade på huvudet. Alla kanske inte föredrog att ersätta måltider med skräp.
”Tack, men nej tack. Jag åt så liten matlåda på lunchen så jag tänkte jag skulle hem istället för att äta kebab men…” Jack log menande mot honom när han drog på sig sin jacka. ”Blev lite uppehållen.”
”Sorry?” sa Adam, utan att låta det minsta ledsen. Han buntade ihop sina saker och stoppade dem i ryggsäcken. Skulle Jack gå så kunde lika gärna han göra det också, för han såg ingen idé i att stanna kvar på universitetet sent in på kvällen.
”No harm done. Var bara kul att se dig.” Jack reste sig i väntan på att Adam skulle bli färdig.
Snart gjorde de sällskap ut ur byggnaden. Adams cykel stod i cykelstället precis utanför, men istället för att påbörja turen hem så ledde han cykeln bredvid sig och följde Jack till busshållplatsen. Det blev inte tyst, och de fick inte heller slut på något att prata om, men det märktes att någonting förändrats.
Flera gånger när Adam trodde att Jack inte tittade så sneglade han på honom, men mer än hälften av de gångerna så mötte Jack hans blick. Till slut log de båda två, varje gång det råkade hända. När de kom fram till Jacks hållplats ställde de sig under lyktstolpen vid sidan av busskuren. Tre minuter tills bussen kom, så Adam kunde lika gärna stanna till dess.
”Gulligt att du följde mig hit.” Jack hade tittat på tidtabellen, men vände nu blicken till Adam och log mot honom. Det var inte kallt nog för att hans andetag skulle bli riktig ånga den här gången, men Adam såg ändå på hans läppar.
”Jag är så sällskapssjuk, så det är klart”, sa han. Han hörde själv att han lät en aning frånvarande, så han försökte täcka det med ett litet leende innan han vände upp blicken igen.
”Har trevliga minnen sen sist jag stod vid en busskur med dig, så…” Jack mötte hans blick, och när han fuktade sig om läpparna så var Adam helt säker på att han gjort det med flit. Återigen hade han missbedömt honom. De hade undvikit att prata om kyssen och Adam hade trott att det var så det skulle vara, och så tog Jack visst upp det, som ingenting.
Precis som förra gången så kom bussen precis när Adam absolut inte ville att den skulle göra det.
”Vi ses”, suckade han, och lät axlarna sjunka ner när han insett att han faktiskt stått och spänt dem. Han tänkte inte ens försöka låtsas vara opåverkad. ”Nästa gång vi ses får du inte ta bussen som någon dramatisk utväg.”
”Jag lovar”, skrattade Jack. Han höjde handen han höll busskortet i och vinkade till honom innan han skyndade på bussen. Upp för de två stegen och ner på ett säte någonstans i mitten. 
När Adam cyklade hem hade han inte ens någon musik i öronen. Hade inte bussen kommit där och då så hade han nog kysst honom. Utan alkohol och utan ånger, fastän det var lite vågat, för Jack hade något som han verkligen gillade.

Dagen därpå stod en enda föreläsning på schemat. Istället för att äta lunch och göra ett nytt försök att plugga tog sig Adam direkt hem till Bea när han var färdig, och så fort de ätit la sig Adam på sängen och somnade som en stock.
En fördel med ett litet studentrum var att det gått fort att få det att se bebott ut. Eftersom det var i andra hand så fick Bea nöja sig med att hänga tavlor på de befintliga spikarna, men utöver det så hade hon definitivt fått till sin personliga stil på det lilla rummet. En stil som innebar lila gardiner, ljusslinga i taket och en knallgul hylla från IKEA som var full med böcker och tv-spel.
Sängen var bäddad med Pokémonlakan från BR, och när Adam piggnat till från sin nap hade han satt sig upp och lutat ryggen mot väggen. Bea var inte kvar i rummet, och det lät inte som att hon var inne i badrummet heller. Yrvaket gned han sig i ena ögat. Hade hon kanske gått för att tvätta eller något? Han fick snart svar på sin fråga, när ytterdörren öppnades och Bea kom in med en plastkasse i handen. Hon kastade upp den blå mössan ovanpå hatthyllan och trampade av sig skorna innan hon upptäckte att Adam vaknat.
”God morgon”, flinade hon. ”Du sov så jävla hårt så jag gick och handlade utan dig. Sugen på Cola?”
”Boy, am I. Du kan läsa mina tankar.”
”De är inte svårlästa, bror. Jag köpte ostbågar också om du vill ha. Eller vill du käka först?” 
”Bea…” Adam såg på henne som om det var det dummaste han hört. Inte helt olikt sättet hon brukade se på honom när han frågade om de borde försöka laga mat eller om de skulle käka ute.
”Tänkte bara kolla.” Bea skrattade. Kylskåpet stod bara några steg ifrån den lilla hallen, och när hon öppnade dörren så såg Adam bara hennes ben. Hon sjöng lågt för sig själv medan hon plockade in varorna på deras rätta platser, men Colaflaskan hamnade på bänken och fick snart sällskap av två glas fulla med isbitar.
Under tiden som Bea försökte hälla upp utan att förstöra kolsyran så tittade Adam på sin telefon. Instagram och Facebook var samma gamla röra, men Snapchat lyste med en notifikation från Jack. De brukade skriva om allt möjligt, men det slutade oftast upp i något fånigt där de gav varandra komplimanger förklädda som något retsamt. Han log svagt för sig själv när han tittade på bilden som Jack skickat under tiden som han legat och dreglat ovanpå Beas säng. Det var väl egentligen ganska oskyldigt, en bild på honom i spegeln i vad som verkade vara hans hall.  Vad Adam dock upptäckte på en gång var att hans tröja var så tunn att hans bröstvårtor syntes igenom tyget. Han skickade en inte fullt lika lockande bild tillbaka, på sig själv med sitt naphår och sina puffiga ögon.
”Skriver du med Jack?” Bea satte sig ner bredvid Adam på sängen och räckte honom ett av glasen. Skålen med ostbågar ställde hon bredvid lavalampan på fönsterbrädan.
”Mm. Eller vi snapar bara.” Adam gned handen över ansiktet och lite extra över ögonen innan han tog en näve ostbågar. ”Han skickade så hans nipples syntes.”
”Vilken teaser.” Bea tog två djupa klunkar av Colan, och sedan suckade hon som om det varit vatten efter en ökenvandring och inte läsk. Hon vände blicken till Adam när hon sjunkit tillbaka med ryggen mot väggen. ”Hur går det med honom egentligen? Inga fler kyssar?”
”Nej… tyvärr”, suckade Adam. Han stoppade i sig så många ostbågar att han blev alldeles smulig om läpparna.
”Men ni snackade rätt länge igår. Var det bara oskyldigt?” Bea såg frågande på honom.
”Mm. Det var mest vanliga saker. Men han är schysst, och det är roligt att prata med honom. I början tänkte jag att han bara skulle bli en såndär fyllecrush man har, du vet?”
”En sån man pekar på och viskar om på fyllan?”
”Ja, precis. Nu gör jag ju det ändå, typ, men vi har faktiskt ganska mycket gemensamt.” Adam sköljde ner ostbågarna med en klunk Cola.
”Har ni inte snackat något om den där kvällen då? Eller var kyssen bara en fyllegrej?” Bea ställde bort sitt glas och rynkade pannan när hon drog ut tröjan. Det hände alltför ofta att hon tappade ner något mellan brösten för att Adam skulle göra något annat än att titta på och vänta tills hon hittade det.
”Det är väl lite mer. Han retas ju och håller på”, sa Adam.
”Du fick ju en nipple pic.”
”Precis.”
”Allt det här påminner mig om hur jag och Vira höll på… tycker du inte?” Bea hade tagit tillbaka glaset igen, och stödde det nu mot sitt knä. ”Lite flirtande på Snapchat, allting är spännande, ingen vet vad det är som händer. Allra minst ni…”
”Det kanske det gör.” Adam strök tankfullt fingrarna över underläppen. Han hade ett litet ärr genom läppen efter en vertical labret, som han tröttnat på alldeles för fort och tagit ut bara ett år efter att han gjort den. Ärret var så litet att det inte syntes längre, men det kändes fortfarande.
”Ska ni ses snart igen?” frågade Bea, och väckte honom därmed ur tankarna. ”Eller ska du hålla på och leka på Snapchat bara?”
”Jag vet faktiskt inte… jag vill ju ses, men vet inte om jag bara ska fråga om fika eller typ… äta lunch på uni. Det löser sig nog.” Adam ryckte på axlarna. ”Han är väldigt lätt att ha att göra med.”
”Fan vad skönt. När jag såg honom så trodde jag att han skulle vara en sån där moody unge från Tumblr.”
”Jag med. Oh my god. Om han hade varit det så hade jag nog inte orkat snacka så mycket med honom… Har fått nog av det sen alla var så jävla deppiga på gymnasiet. Shit.”
”Ibland är det skönt att ha fel.”
”Det är det.” Adam log. Han var inte en lika pessimistisk och deppig unge som han varit under tvåan och trean på gymnasiet, men han antog att vissa delar hängde kvar. Eller så var det bara sån han var. I vilket fall som helst så kunde han konstatera om och om igen hur mycket han gillade att ha fel. Som de gånger då något faktiskt gick bättre än vad han trott, eller som när Jacks sätt att kyssa honom var raka motsatsen till vad han väntat sig.

Adam stannade hos Bea tills att klockan blev tolv. I vanliga fall hade de kört på översovning, men Bea hade ingen gästmadrass ännu, och hennes säng var på tok för liten för att de båda skulle få plats i den. För socionomstudenter som Bea innebar fredagar ingen skön sovmorgon, så hon hade redan borstat tänderna och bytt om till pyjamas när Adam klev ut i trapphuset. För mediestudenter som Adam så började fredagens schema inte förrän vid tio, men han visste redan att han inte skulle gå.
När han kom hem kokade han upp vatten för att ta sig en kopp med te för första gången på evigheter. Det smakade inte särskilt gott, men det var varmt och det kändes skönt att värma händerna på muggen när han satt sig framför datorn. Det hade släppts två nya avsnitt av någon anime han börjat se för ett par dagar sedan, och istället för att sova så startade han det första utav dem.
Jack verkade inte heller vara redo att sova. Han hade skickat en bild på sig själv när han var ute och rökte och var helt klart värdig att höra hemma på Tumblr, trots att han inte var så himla svår. Adam skrev och skickade så många bilder till Jack att han var tvungen att pausa avsnittet eftersom han ändå inte hängde med på vad som hände. Eftersom Jack lagt sig i sängen nu och Adam såg ut som en trött skit så hade de bara övergått till att skriva i chatten istället. Adam slog faktiskt ihop datorn och borstade tänderna under tiden, men fastän han lagt sig i sängen så kände han sig inte trött.
Jack skulle tydligen ha föreläsning i morgon, och Adam berättade förbigående om sina planer att stanna hemma eftersom motivationen inte var särskilt hög. Det kändes lite löjligt att han undvikit att nämna det till Bea, faktiskt. Bea var inte sådan att hon skulle börja tjata på honom när han skippade föreläsningar, men hon skulle snarare undra om han var okej, eller om han bara inte orkade. Det var egentligen schysst av henne att fråga, men ibland orkade han inte prata om det över huvud taget. Kanske för att han inte orkade tänka efter själv, vilket utav alternativen det var.
När han fick nästa meddelande av Jack så log han svagt för sig själv. Han kanske inte var taggad på plugg, men fest skulle han nog aldrig tacka nej till.

Jack: Om du känner dig mer motiverad i morgon kan du följa med mig ut? (: Min kompis My och hennes rumskompis har fest i morgon. It’s gonna be grand.
Adam: I’d love to
Jack: Då ses vi i morgon

Adam drog på munnen. Jack hade skickat en pussmun efter sitt sista meddelande, så istället för att skriva något skickade han bara en tillbaka.