SEXTON KVADRAT - [1]

Kön i cafeterian var lång. Klockan var strax efter nio, och det märktes att pendlarna nyss kommit för att hinna med att köpa morgonkaffet innan sina föreläsningar. Adam var en av de som köade, även fast han inte hörde till den pendlande gruppen studenter. En slarvig titt på schemat hade resulterat i att han cyklat till campus en timme för tidigt, men det var förmodligen lika bra. Nu skulle han åtminstone komma i tid till sin föreläsning istället för att sladda in på sista minuten. Dessutom var det trevligare att sitta på campus med kaffet än hemma på rummet. Ensam.
Efter att ha gett den gulliga killen i kassan femton kronor från en samling mynt han bar i jeansfickan tog Adam sin mugg och fyllde på kaffe. Han satte sig i en av de äggformade fåtöljerna, som tillsammans med några låga bord täckte större delen av cafeterians golvyta. Flera andra satt runtom, antingen ensamma och pluggade, eller med sina vänner som också verkade vara i behov av morgonfrallor och något att dricka.
Oktober hade än så länge levererat i form av frisk luft och sol, men temperaturen höll sig mellan minst fyra och högst tio grader. Adam sjönk ihop i sin stora, grå huvtröja med kaffemuggen i handen. Han hade fortfarande halsduken uppe vid näsan, och hans chokladbruna hår stack fram från under huvan som ett enda rufs. Under tiden som han cyklat hade han blivit överhettad, men från cykelparkeringen och in till cafeterian hade han hunnit bli frusen ända in i själen. En av de få nackdelarna med hösten var väl att svettas och frysa om vartannat.
I äggfåtöljen blev det snart varmt och mysigt och trots sorlet från andra studenter, både på fiket och i den stora hallen nedanför, var det nog för att låta honom slumra till. Kaffet balanserades mot hans lår, men hans grepp om muggen var föga stabilt. Först när den lyftes ur hans hand vaknade han till igen och tittade yrvaket upp från halsduken.
”Hej. Satt du och sov eller?” Bea satte sig ner med en duns i äggfåtöljen bredvid Adams. Hennes blonda hår låg spritt över axlarna på jackan och hon var fortfarande lätt rosig om näsan och kinderna när hon tog en klunk av hans kaffe.
”Mm. Typ…” Adam gned sig i ögonen. Han försökte räta på sig och drog ner huvan från håret i ett försök att komma ur mysvärmen och piggna till. Även fast han borstat det i morse såg det ut som att han tagit sig ett dopp i havet och låtit det torka i solen. ”Shit. Jag började kolla om Evangelion igår, och så var det inte så många avsnitt kvar men jag fastnade ändå vid datorn till två. Var så lost när jag vaknade så råkade cykla hit en timme för tidigt.”
”Vem är förvånad. Jävla weaboo.” Bea flinade bara åt honom. ”När slutar du idag?”
”Tolv, tror jag. Om jag inte pallar plugga efter lunch med Simon och de andra.”
”Har du mat med dig?”
Adam skrattade till. ”Vad tror du om mig?”
”My bad. Om du inte pallar plugga så kan du väl följa med mig ner på stan? Äta lite sushi, hjälpa mig hitta ett ställe som säljer fett stora gem?”
”Fett stora gem?”
”För mina hundra politikpapper jag måste skriva ut.”
Adam nickade. Han var inte svår att övertala, och särskilt inte om det involverade sushi på en måndag. Bea skulle skriva ut nyss nämnda papper innan hennes föreläsning började, så efter att ha köpt sig en egen kaffe försvann hon nedför trappan och lämnade Adam ensam igen.
Adams föreläsning i MIT-huset visade sig vara relativt intressant, men nattens internetäventyr gjorde sig påminda och han satt större delen med huvudet i handen och försökte att bara lyssna istället för att anteckna. På högstadiet hade han knaprat druvsocker som godis utan att ha behövt det, men nu kände han sig i rejält behov av en eller två bitar. Eller kanske en helt vanlig, hederlig Monster. Efter att ha ögnat en i kyldisken på en närliggande cafeteria på första rasten konstaterade han dock att han i dagsläget var för snål för att lägga ut närmare trettio spänn, hur gott det än må vara.
När det slutligen var dags för lunch var Adam först ut ur rummet och gjorde sig beredd att ta sig ner till stan, men Bea hade hunnit före med ett meddelande på Snapchat.

Bea: Alltså bror jag orkar verkligen inte gå på stan idag. Kan vi bara köpa sushi och dra hem till dig istället?

Adam svarade i vanlig ordning. Inzoomat tills hans ansikte fyllde hela rutan och hans septumring var det enda som fick något slags fokus.

Adam: Lätt.

Rummet Adam hyrde rymde en säng och ett litet vikbart bord, som knappt fick plats bredvid hyllan som hans tv stod på. Ett litet rum på sexton kvadrat var dock inga problem, eftersom det i hans fall inneburit att han fått ett eget badrum och en egen spis med två kokplattor. En ugn hade han också. Den minsta i Sveriges historia, förmodligen, då inte ens en hel fryspizza fick plats på bredden. Vad Adam skulle med ett kök till när han så sällan lagade mat var dock en annan fråga.
Istället för att köpa sushi från favoritrestaurangen i stan hade Adam och Bea gått med på att köpa varsin sjubitars från ett av universitetets många caféer. Så fort de kommit innanför dörren kopplades Spotify upp till Chromecast och den vanliga plugglistan gick tyst i bakgrunden medan de åt. Adam satt på en av sina två ynkliga stolar, medan Bea satt på golvet. Hon balanserade lådan med sushibitar på knäet samtidigt som hon satte upp det långa håret i en knut mitt på huvudet. Snodden var grönglittrig.
”När ska du hem?” frågade Adam, fortfarande med munnen full av ris och avokado. ”Eller vill du stanna?”
”Jag tog inte med mig några grejer, men jag vet inte om jag pallar dra hem. Jag ska ändå kolla på ett rum i morgon. Råkade säga tisdag istället för onsdag så missar lite av föreläsningen i morgon.” Bea ryckte på axlarna innan hon högg in på sin sista bit. ”Skulle kunna äta sju till.”
”Skoja inte.” Adam sköt ut stolen så att han kunde sträcka ut benen framför sig och knäppte händerna bakom huvudet. ”Men sov här. Jag ska inte till campus förrän vid ett, men ska du i väg tidigt så kan du ju försöka få upp mig.”
”Hur länge ska jag ruska på dig menar du?” Bea såg på honom med de mörka, och prydligt målade, ögonbrynen höjda. Det hade hänt mer än en gång att Adam bett om hjälp att komma upp ur sängen, men han var så trött på morgonen att han sällan kom upp om han inte visste att han måste. Sedan Bea hällt vatten på honom en morgon hade han dock försökt att bättra sig.
”Jag lovar. Jag kommer upp den här gången.”
”Det är relativt lugnt. Jag ska inte på visningen förrän halv elva, och så länge sover väl inte ens du.”
Skräpet från sushin åkte in i skåpet under diskhon, och under tiden som Adam tog en dusch startade Bea hans Wii U för att spela Yoshi’s Woolly World. Den lugna plugglistan byttes ut mot gullig bakgrundsmusik, tillsammans med Yoshis små ljudeffekter när han hoppade och hade sig. Adam tog bara på sig kalsonger och en t-shirt efter duschen och la sig i sängen för att titta på. I vanlig ordning satt Bea kvar på golvet, med ryggen lutad mot sängen. Ingen av dem var särskild förvånad över att Adam slumrade till ännu en gång, med kinden lutad mot armen, och fötterna uppe vid kuddarna.
Middagen bestod av var sin micropirog som Adam hittat långt bak i frysen. Det mesta han hade där var is inför kommande förfester, en påse wokgrönsaker och flera påsar med några ynka skivor bröd i varje. Det brukade bli så att datumet gick ut innan hunnit äta upp hela limpan, men han var aldrig duktig på att plocka upp de gamla ur frysen igen, så därför upprepades mönstret.
Med Bea till sällskap hade Adam åtminstone inte igång datorn, vilket gjorde det enklare för dem båda att lägga sig i hyfsad tid. Vid tio var gästmadrassen utdragen från under sängen och bäddad med kuddar och täcke.
I vanlig ordning roade sig Adam med att titta på gulliga djur och underhållande människor på Instagram innan han skulle sova. Då och då sträckte han ner mobilen till Bea för att visa något extra roligt, men den här gången verkade något på hennes egen mobil vara mer intressant än uttern Adam hittat. Adam makade sig närmre kanten av sin säng för att kunna tjuvkika. Bea hade Snapchat uppe och verkade kolla på sina vänners stories. Videon hon såg på nu var på en tjej med kort, nästan vitt hår och ljusrosa läppar. Adam kände igen henne som Vira. Att han tjuvkikade verkade dock inte Bea ha märkt, eller så brydde hon sig inte alls, för hon lät videon gå på loop utan att trycka bort den.
”Försöker du göra så att du ska drömma om henne, eller?” Adam la bort mobilen på sängbordet och stödde hakan i handen. Bea sneglade upp på honom. ”Hur många gånger har du tittat? Tio?”
”Femton kanske.” Bea tittade på videon en gång till, innan hon låste mobilen och la upp den på sängbordet bredvid Adams. Adam fortsatte titta på henne tills att hon log trött mot honom. ”Vad är det?”
”Hon vet att du är intresserad? Eller?” Adam trummade fingertopparna mot kinden.
”Ja. Jo, lite. Jag hoppas hon fattar att jag menar allvar.”
”Vadå då? Vad skulle hon annars tro?”
”Men du vet. Många tjejer skickar hjärtan och pussar och flirtar med sina kompisar för kul.”
”Skickar du hjärtan?” flinade Adam. Det hade han svårt att tro. De enda han sett Bea använda hjärtan till, eller om, var hennes fiktionella crushar från diverse tv-spel eller annat liknande. Någon sällsynt gång kunde hon skicka det till honom när hon var dryg.
”Nä”, suckade hon. ”Jag skickar inga hjärtan. Men vi har skrivit lite och jag försöker vara uppenbar men man vet ju aldrig. Hon kanske bara tror att jag är sån och flirtar tillbaka för att det är roligt.”
”Har du inte frågat om hon gillar tjejer då?”
”Nej… jag tror att hon gör det, men om jag frågar nu så kommer jag ju vara uppenbar.”
”Är inte det bra då? Hon borde ju veta om att du gör det, i alla fall. Hade hon varit rädd för lesbos så borde hon ju inte ha flirtat tillbaka.” Adam försökte le så snällt han kunde, men började skratta när han såg Beas uppgivna blick. Det var inte så att man alltid kunde se på folk vad de hade för läggning, men i vissa fall krävdes det inte alltför mycket för att lista ut saker och ting. Hade man kvinnotecknet i halsbandet, ett armband med pridepärlor och hette Beatrice Ahlgren så var det ganska uppenbart att killar inte fanns med på kartan.
”Det är ju för att du redan känner mig. Eller?”
”Nej. Alltså, nej. Jag är inte ens ledsen att erkänna det, Bea, du är för gay för att kunna dölja det. Du rynkade näsan när polisstudenterna kom och var nyduschade.”
”De var inte ens så snygga…” försökte Bea, men skrattade innan hon lyckats se särskilt övertygande ut. ”Okej då. Hon lär veta.”
”Om inte annat står det ’I like girls and games’ i din bio på instagram.”
”… det tänkte jag inte ens på. Oh boy.”
Bea tog sin mobil igen och verkade gå in på instagram för att undersöka. Adam betraktade henne med ett roat leende på läpparna, men lät sin mobil vara. Han tänkte inte bekymra sig med att sätta larm om Bea ändå skulle gå upp före honom.

Det minimala köket innebar dessvärre brist på köksfläkt, vilket betydde att man var tvungen att öppna vädringsluckan i fönstret om man inte ville ha os i hela rummet. Om hösten innebar det också att rumstemperaturen sjönk relativt fort. Adam upptäckte detta strax efter nio, när hans näsa var alldeles kall och det enda som kändes varmt och skönt var utrymmet under täcket. Han blängde bistert på Beas rygg över kanten av det. Hon stod vid spisen med bara trosor och gårdagens rosa linne på sig, och håret var uppsatt i den vanliga slarviga knuten mitt på huvudet. Större delen av hennes vänsterarm var täckt av färgglada tatueringar med skarpa konturer, men hon hade hunnit samla på sig en del på benen också. Själv hade Adam hunnit drömma om många olika motiv, men ännu inte kommit sig för att boka någon tid.
”Det är kallt…” brummade han när han satte sig upp och svepte täcket om sig som en burrito. ”Vad gör du?”
”Grina inte. Jag gör världens godaste frukost.”
Vad Bea påstod var världens godaste frukost visade sig faktiskt vara i toppklass, med tanke på hur lite grejer Adam hade hemma. Hon hade stekt macka och ägg, med aromat på till Adam även fast hon själv avskydde det. När Adam fått på sig sina mjukisbyxor och stängt fönstret så var han tillräckligt pigg att sätta sig vid bordet med gott humör. Håret stod rakt ut i nacken.
”Tack”, log han, som en nöjd katt, när han fått smaka. ”Du kanske borde flytta in hos mig istället för att ta ett eget rum.”
”Du tycker inte jag är här tillräckligt mycket redan?” Bea log mot honom över kanten på sin kaffekopp.
”Knappt.” Adam ryckte på axlarna. Det var skönt att ha ett eget ställe, men han hade lätt för att bli rastlös. Det var då han önskade att han haft en rumskompis. Skulle han däremot ha en rumskompis på heltid, och inte bara låna Bea, så skulle han vilja bo större. Man behövde ändå ett visst antal kvadratmeter per person.
När de ätit och Bea sminkat sig med det lilla reservsminket hon alltid bar i väskan var hon redo att åka till visningen. Adam brukade inte ha smink, men däremot gjorde han ett försök att tämja håret. Istället för att sitta kvar i rummet och riskera att somna valde han att gå samtidigt som Bea. Han tryckte ner en svart mössa över det mer kontrollerade rufset, men lät bli halsduken idag, för att slippa bli överhettad i samma sekund som han klev på cykeln. Lika bra han tog sig in till biblioteket för att plugga lite mer på allt han slarvat med igår.