SEXTON KVADRAT - [3]

Torsdagen hade inneburit en laboration från åtta och fram till lunch. Adam hade i vanlig ordning varken matlåda eller ork att cykla hem, och hade därför köpt sig en ciabatta med kyckling och curry som han utan problem fått i sig på mindre än tio minuter. Schemat var fritt resten av dagen, men Adam hade valt att ta med sig sin dator till Beteendevetarhuset för att plugga. Det var en byggnad han aldrig haft några föreläsningar i, men det höga taket och de stora fönstren gav en pluggpepp som ingen av de andra byggnaderna riktigt lyckades med. Kanske hjälpte även de många växterna till, även fast större delen av dem var gjorda av plast.
Adam hade slagit upp laptopen och läste nu igenom instuderingsfrågorna han påbörjat men ännu inte slutfört. Han gjorde ett tappert försök till att börja på en av frågorna. Han skrev visserligen ett svar, men suddade, försökte formulera om, och suddade sedan igen. Det kanske behövdes en kopp kaffe innan han var redo att skriva på riktigt. Kaffe fungerade inte riktigt på samma sätt som något annat behov Adam hade. Han kunde vara hungrig och han kunde vara röksugen, men kaffet hade dessvärre smält ihop med behovet av vatten. Eller hans livslust, kanske.
Som om han var någon slags tankeläsare dök Obasi upp med en mugg kaffe och sitt laptopfodral under armen.  Adam blev så avundsjuk när han kände doften att han glömde av att hälsa.
”Tja”, log Obasi frågande. ”Går det inte bra att plugga eller?”
”Jag tänkte precis att jag behövde kaffe. Fan vad gott det luktar… har du köpt det här?”
”Här? Nej, det smakar piss. Jag köpte på Moccado.” Obasi satte sig ner på bänken mitt emot och la fodralet ovanpå bordet. Han tittade retsamt på Adam över kanten på muggen när han tog en klunk. ”Du ser ut att behöva en kopp.”
”Ja, jag gör fan det”, brummade Adam. Han grävde genom sin ryggsäck i jakt på kortet, och när han funnit det så reste han sig upp. ”Vaktar du mina grejer?”
”Yes.”
För att slippa fåniga kortgränser offrade sig Adam att gå hela vägen till Moccado för att få både gott och billigt kaffe. Med en cigg på vägen tillbaka kände han sig genast mycket mer redo att plugga, och var inte heller lika avundsjuk när han satte sig hos Obasi igen. Solen trädde fram mellan molnen och de stora fönstren tillät ljuset att falla in på bordet där de båda grabbarna satt. Adam med huvan slarvigt uppdragen över håret, och Obasi med en keps vänd bakochfram. Hans mörkt bruna hud var alldeles slät och felfri.
”Alltså, gör du något särskilt med din hud?” frågade Adam, som fann sig själv på gränsen till att bli ordentligt frustrerad. ”Någon kräm eller så?”
”Va, nej… jag har någon sån där geltvätt som man ska använda innan man sover bara. Vadå då?” frågade Obasi med skratt i rösten. ”Kollar du in min hud?”
”Det ser ut som att du är med i någon reklam för fan. Typ Garnier. När solen lyste på dig och du bara… glänser.”
”Men ge dig”, skrattade han. ”Jag har bara tur. Dricker mycket vatten.”
”Ja, okej. Jag dricker alldeles för lite vatten, men jag brukade vara fett duktig förut. Inte för att det hindrade för det här att hända.” Adam strök fingertopparna över sin kind. I puberteten hade han haft vansinnig otur med acne. Nu för tiden hade han hud som vilken grabb som helst, men han hade kvar flera små ärr efter en riktigt dålig period i åttan.
”Äh, det syns inte ens så mycket.” Obasi ställde ifrån sig sin mugg. Hans laptop var uppslagen och bredvid honom låg även boken som Adam skulle ha behövt till sina instuderingsfrågor. Diskret vred han boken åt sitt håll, så att de båda kunde titta samtidigt.
Kanske var det kaffet, eller så var det för att Obasi satt bredvid som det faktiskt gick bättre att plugga. Adam kände sig ganska nöjd när han en och en halv timme senare slog ihop laptopen och packade ner den i väskan. Bea hade skickat ett sms om att hon skulle vara färdig strax efter klockan två, och Adam kunde lika gärna gå till biblioteket för att möta upp henne. Nu när han faktiskt pluggat kunde han med gott samvete föreslå att de köpte med sig något skräp hem. Gick det dessutom bra på visningen som han lovat att följa med på så fanns det ingen risk att Bea skulle säga nej, hur lite pengar de än hade. 

”Tänk om jag skulle få det här rummet? Visst vore det jävligt nice ändå?” pustade Bea, när de tagit sig upp för de fyra trapporna som ledde till rummet det var tänkt hon skulle titta på. Byggnaden låg bara fem minuter från korridoren där Adam bodde, och var inte det toppen, så säg.
”Det måste väl vara ett bra tecken att du får komma hit och kolla?” Adam stannade intill henne och satte händerna i fickorna på sin grå hoodie.
”Jo, visst. Men den där förra jag kollade på var ju någon annan som fick, så jag vågar inte hoppas för mycket.” Bea tittade på klockan på mobilen. ”Det borde väl vara lugnt att komma några minuter tidigt?”
”Ja. Det ser nog bara töntigt ut om de kommer på oss med att stå här ute och vänta.” Adam knuffade henne i ryggen med armbågen, utan att ta handen ur fickan. ”Kör nu.”
Bea ringde lydigt på. Tjejen som bodde i lägenheten var liten och blond och verkade tro att de var tillsammans, men varken Adam eller Bea brydde sig om att rätta henne. Medan tjejen visade Bea kyl och spis tittade Adam in i badrummet, som hade en fräsch duschkabin och en luddig matta på golvet. Mattan skulle väl tjejen ta med sig därifrån, men han var ganska så säker på att Bea skulle vilja skaffa sig en egen. Han gav sig själv en blick i badrumsspegeln. Ringen i näsan hade hamnat snett så han fixade till den, så att kulan hamnade i linje med amorbågen. Det var ett par år sedan som han konstaterat att hans nyvakna uppsyn nog var en del av hans utseende, och inte bara för att hans sömnrutiner var som de var. Kanske var det för att hans undre ögonlock blivit så puffiga någonstans efter puberteten?
Beas inspektion av rummet visade goda resultat och när de en stund senare lämnade rummet lyste ett leende på de båda tjejernas läppar. Adam ville påstå att det fortfarande bådade gott.
”Skulle det här vara i andra hand?” frågade han, när de tagit sig ner för trappan och ut genom portdörren.
”Yes. Det hade ju varit skönast om det var förstahands, men om jag får rummet så är det åtminstone mitt tills i maj.”
”Skönare än att bo hemma.”
”Exakt min tanke.” Bea stannade för att vänta på Adam när han tände en cigarett. Hennes mössa var knallblå, och lyste som en liten lampa i kvällssolen. ”Skulle det vara så jävla illa att jag inte får tag i ett nytt rum efter det, eller få bo kvar, så skulle det ändå vara värt det.”
”Skulle det vara så illa så får du bo hos mig under tiden som du letar nytt.”
”Det gör jag ju i och för sig nästan redan…”
”Mm. Hur bor Vira, förresten?” frågade Adam. Han hade hunnit med att träffa henne lite flyktigt på universitetet, när de passerade varandra i en korridor, men han hade ingen aning om vad hon pluggade eller hur hon bodde. Det enda han vetat om henne innan kvällen då hon kommit på hans ynkliga förfest var vad Bea visat honom på Snapchat.
”Hon bor med sin mamma.”
”Så om du får det här rummet har du två anledningar att fira”, sa Adam, som flinade redan innan han hade hunnit vara dryg på riktigt. Bea såg på honom med frågande blick.
”Två?”
”Du får flytta hemifrån, och så kan du bjuda hem Vira till din love cave.”
”Men din jävla kuk. Fan vad ful du är”, skrattade Bea och slog honom på armen. Hon var stark som en björn, så Adam stapplade fånigt åt sidan med ciggen i mungipan. ”Men du har inte fel. Nog för att det gick bra att ta henne hem till dig, men jag har väl någon respekt i kroppen.”
”Man vill ju ha lite privacy.”
”Ja tack.”
”Men om du får det här rummet, när kan du flytta in då?”
”Redan på onsdag, stod det. Allting blev ju på jävligt kort varsel, men jag hoppas verkligen. Hon ska höra av sig i morgon om jag får det i alla fall”, log Bea. Ända sedan de lämnat studentrummet hade hon glittrat av förhoppning och Adam hoppades lika mycket som hon på att hon skulle få det, även fast hans blick inte var lika full av glitter. Han pekade på henne med cigaretten när han tagit ett till bloss.
”Okej, vi gör såhär. Vi sticker till systemet nu på en gång. Om du får rummet så firar vi i morgon kväll och drar till någon pub, och om du inte får rummet så tröstsuper vi och går och käkar en fet hamburgare.”
”Deal”, log Bea brett. ”Men vill du inte ha några snacks ikväll då?”
”Jo”, flinade Adam. ”Jag räknade kallblodigt med att vi skulle köpa det också.”

Beskedet angående rummet levererades till Adam halv tolv dagen därpå, i form av ett sms med hundra utropstecken. Alkoholen som inhandlats kvällen innan stod på kylning hemma hos Adam, och det kändes bra att veta att det skulle gå till firande istället för tröstande. Hade inte Adam suttit på föreläsning hade han nog ringt upp på en gång och velat prata om detaljer. Nu fick han nöja sig med att skicka ett par utropstecken tillbaka, och ringa upp efteråt istället.
Bea var, med rätta, hur taggad som helst när de möttes upp utanför MIT-huset när de var klara för dagen. De baxade ut Adams cykel, som på grund av den starka blåsten begravts under ett tiotal andra cyklar. Efter att cykeln var upprest och upplåst gick de raka vägen till samma lilla pizzeria som de käkat bakisfrukosten på sist de festat. Nu krävdes ingen tröstburgare, men skulle det festas så var varken Bea eller Adam särskilt taggade på att laga mat. Ingen av dem var heller på humör för en förfest av det större slaget, så de bjöd bara in Vira, som dök upp strax efter sju då Bea hunnit bättra på sitt smink och Adam hade tagit en dusch. Med musik, alkohol och snacks i form av nachos och ostbågar gick tiden fort.
”Jobbar Jack ikväll?” frågade Adam. Han hade funderat på det ända sedan Vira kommit, men med en cider och en tequilashot i magen kunde han inte hålla inne frågan längre.
”Jag vet inte… Jag tror inte det”, sa Vira. Hon strök en ljust rosa nagel utmed kanten på etiketten på sin flaska. ”Jag tror säkert att ni två pratar mer än vad han och jag gör nu.” 
”Vi har inte skrivit så mycket”, erkände Adam, motvilligt. ”Jag snokar mest på hans story.”
”Jag trodde att du skulle ta chansen nu när jag gav dig hans Snapchat…” 
”Han tror att Jack ska tycka han är efterhängsen”, sa Bea, hjälpsam som hon var. ”Han vill väl verka så cool som möjligt.”
”Ursäkta mig, men cool? Den chansen har jag redan sumpat”, suckade Adam. Han reste sig från sängen och gick till kylen för att leta rätt på något som inte var Breezer och helst något som inte var sött över huvud taget. En av Beas öl fick göra jobbet.
”Lika bra det”, log Bea snällt. ”Men du fick ju som sagt hans Snap, så uppenbarligen gör det ingenting att du inte är särskilt cool. Han kanske gillar töntar.”
”Tur för mig”, flinade Adam. Bea hade rätt på den fronten i alla fall. Hade han fortfarande varit en liten fjortis så hade han väl kanske trott att Jack låtit honom skriva för att han ville vara snäll. Nu var han ändå tjugofyra år gammal och var fullt medveten om att Jack hade tittat på honom också, även fast han varit full när det inträffat.
”Klockan är redan halv tio”, sa Vira, som just tittat på armbandsuret som satt i en tunn silverlänk om hennes handled.
”Vill ni gå på Omega eller till Simon och hans snubbkompisar?” Bea tog sig upp från sin plats från golvet, där hon suttit med en flaska öl i handen. Hon hade lockat håret tidigare under kvällen och svepte det nu över axeln.
”När du säger det sådär så låter ju Omega definitivt mer lockande.” Vira skrattade. De enades aldrig högt om vart de skulle ta vägen, men ingen av dem tog med sig någon alkohol, och stegen styrdes mot puben istället för att ta bussen som gick hem till Simons lägenhet.

Adam hade ingen aning om hur det fungerade när man arbetade som bartender på studentpubarna. Om man höll sig till en eller roterade mellan flera, eller om det kanske berodde på vilken kår man var medlem i. Oavsett vilket så höll han utkik efter Jack vid bardisken, för att vara på den säkra sidan. Förra gången hade de varit i andra änden av stan och risken var väl stor att Jack inte alls var här ikväll. En fördel var i sådana fall att Adam förhoppningsvis inte slösade lika mycket pengar på drinkar den här gången, om det inte fanns en snygg bartender han kunde försöka flirta med.
Vira hittade snabbt ett par kompisar som presenterade sig för både Bea och Adam. De hade fått tag i ett bord långt in i lokalen och det var även där som den första timmen spenderades. En av Viras kompisar hade en vansinnigt stor tatuering på bröstet och Adam försökte att inte vara oförskämd när han tittade på den. Till hans lättnad verkade hon glad när hon upptäckte det, och satte sig istället på stolen bredvid hans för att dra ner tröjan och visa hela tatueringen för honom. Hur lång tid som gick åt tatueringsprat, där också Adam hann berätta om fyrahundra planer han haft men som aldrig blivit något, visste han inte. De två ölen han hunnit få i sig tog dock snart ut sin rätt och han fick ursäkta sig för att smita iväg till toaletterna.
Trots att klockan inte var särskilt mycket var golvet redan fullt av smutsiga skoavtryck. Inte för att Adam brydde sig, när han hade turen att finna ett ledigt bås som till och med hade toapapper kvar. Han stannade kvar där inne en längre stund än vad som egentligen behövdes. På Instagram hade ingenting hänt, ingenting av intresse åtminstone, och på Snapchat var det fullt av uppdateringar från hans kursare som verkade vara på fest än hit och än dit. Till och med Jack hade laddat upp något. Det såg inte ut som att han arbetade, i alla fall. Bilden han lagt upp var på honom och en annan kille med vad som verkade vara orange hår, och de såg ut att stå vid en bardisk. De stod så nära varandra att orangea killens hår blev platt mellan hans egen och Jacks kind.
Det slog Adam nu, där han satt med byxorna i knävecken, att Jack kanske inte ens var singel. Visserligen hade han tittat tillbaka ganska mycket när Adam hängt över bardisken för att prata med honom. Vira hade inte sagt någonting om någon partner heller, men Vira visste förmodligen inte allt som hände i Jacks liv.
När det började höras fler röster utanför båset insåg Adam att han nog blivit kvar lite väl länge, när han dessutom varit färdig för längesedan. Han tryckte ner mobilen i bakfickan samtidigt som han låste upp och lämnade plats åt nästa kille som tydligen hade bråttom in. Att han planerat att spendera mindre pengar den här helgen kändes som ett tråkigt beslut, när han mötte sin blick i spegeln och insåg att han var på god väg att bli nykter. Rom blev han alltid fasligt full på, och fort dessutom, så det var vad han köpte när han tagit sig ut till bardisken igen. När han slog sig ner hos Bea och Vira med tillhörande vänner insåg han att det faktiskt bara var de tillhörande vännerna som satt kvar. Efter en titt på mobilen insåg han också att Bea skickat ett sms. Väldigt bråttom hem till Vira, tydligen, då hennes mamma inte var hemma ikväll. Adam var så dryg att han bara skickade en tumme till svar, för han visste precis vad det betydde, och behövde inga detaljer.

När Adam kikat ut på uteserveringen tidigare under kvällen hade isvindarna som mött honom varit nog avskräckande för att han bara skulle orka med att röka en halv cigg. Nu hade han fått i sig lite mer alkohol, och med det blivit tillräckligt tålig för att ge sig på ett nytt försök att röka. Under en av värmelamporna som hängde i taket såg det faktiskt ut att finnas ett hål stort nog för honom. Han makade sig in bredvid en tjej med rött, lockigt hår, och en kille med svart hår. När han stötte i hans axel och något mumligt försökte sig på att be om ursäkt var det Jack som vände upp blicken till honom. För ett ögonblick såg han lika förvånad ut som Adam kände sig.
”Adam?” log Jack, som att han sett en gammal vän. När han sträckte upp armen för att lägga den om Adams nacke i en kram insåg Adam att det nog inte var han som var fullast här ikväll. Han blinkade dumt ett flertal gånger, men la armen om Jack och kramade honom tillbaka. Han luktade rök, och Got2b hårspray.
”Hej. Jag fattade inte att du var här? Du har inte varit här hela tiden eller?” Adam lutade sig ner, närmre än behövligt, men det var kallt och personligt space hade ingen samma respekt för med alkohol i kroppen.
”Nej, jag var nere på stan först men det sög.” Jack tog ett bloss på sin cigarett. När han andades ut röken gjorde han ett försök att blåsa den åt sidan, men lite av den virvlade mot Adam ändå.
”Tog du inte med din orangea kompis?” frågade Adam och lät nog lite mer hoppfull än han avsett.
”Nej. Kean… han heter Kean alltså, han började må dåligt så han tog en taxi hem. Jag kom hit för att vara med några andra jag känner men jag hittade dem inte.” Jack ryckte på axlarna, som att det inte var någon big deal. ”Men dina kompisar då? Tyckte jag såg dig på någon bild Vira la upp.”
”Jo, jag kom hit med henne och Bea, men de drog hem när jag var på toa. Tror det blev någon väldigt akut gnista mellan dem eller något.”
”Visst är de tillsammans?” Jack fuktade sina läppar, sedan log han. Hans tänder var vita och prydliga men några av tänderna i underkäken var lite sneda. Ganska gulligt, faktiskt.
”Ja. Så gott som, i alla fall”, valde Adam att säga. Man kunde ha vänner och flickvänner och så kunde man även ha vänner man gillade att kyssas med, men det var inte riktigt på det viset Bea och Vira såg på varandra. Han var säker på att de skulle bli tillsammans en dag. Den halva cigaretten som Adam tänt i samma sekund som han klivit ut genom dörren hade redan brunnit ner till filtret, så han tryckte besegrat ner den i en närliggande askkopp.
”Vad kul för dem.” Jack följde hans exempel, och gned sedan sina händer i varandra. ”Men om du är utan sällskap nu så kan vi ju ta ett bord ihop. Om du känner för det? Helst inne typ för det var jävligt kallt här ute…”
”Ja, lätt”, svarade Adam. När de kom in och han svansat efter Jack till ett bord där bara två stolar var lediga tog han upp mobilen för att se om någonting hade hänt. Det räckte tydligen att ha mobilen i handen, för genast mindes han den riktigt fula bilden som han tagit med Jack över bardisken. Han flinade bara han tänkte på det.
”Vad är det?” frågade Jack nyfiket.
”Alltså… jag vet att jag redan bett om ursäkt för förra gången, men du fick aldrig se bilden jag tog va?”
”Nej”, skrattade Jack. Han stödde båda armbågarna mot bordet när han lutade sig över det, närmre Adam för att titta på hans telefon. Adam hade tittat så många gånger på bilden att det kändes som att se på en meme. Han bet sig i läppen när han lät Jack titta, och precis som Bea reagerade Jack med att ta mobilen ur hans händer och zooma in på honom. Ögonen i kors av fyllan, typ, och ett väldigt berusat leende. Jack fnissade till. 
”Vilken babe.”
”Håll käften”, flinade Adam, och låste telefonen innan han hann zooma något mer. 

Något man fick vara tacksam för var att det gick ganska gott om nattbussar. Adam hade åkt dem ett par gånger, men för det mesta tyckte han det var skönt att gå en bit innan han kom hem och la sig i sängen. Kylan brukade få hans huvud att klarna upp lite, och det var alltid mer trevligt att lägga sig när man slapp känslan av att hela sängen snurrade. Nu var han tillräckligt full för att inte bry sig om att det blåste kallt, men däremot var Jack frusen nog att vilja ta bussen hem. De hade hunnit prata en del när de suttit vid bordet och det hade allra mest blivit om vad som hänt förra gången. Adam hade bett om ursäkt säkert två gånger till, men Jack hade bara skrattat och sagt att det var okej så länge han skickade memebilden till honom. Adam hade helt enkelt fått gå med på det. 
Nu satt Adam på bänken i busskuren med benen utsträckta framför sig. Han hade kunnat säga hejdå och låtit Jack vänta i sju minuter själv, men det kändes inte så schysst. Dessutom hade han haft så trevligt ikväll att han gärna umgicks ett tag till. Jack vankade av och an, med kragen på sin jacka uppfälld i ett försök att värma sig. Adam kunde bara se hans ögon över kanten, hans väldigt mörka ögonfransar och de prydliga ögonbrynen.
”Sminkar du dig?” frågade Adam. Jack tittade upp, och nu syntes hans näsa och läppar också. 
”Lite”, log han. ”Gör du?”
”Nej. Eller, jag har en sån där penna till ögonbrynen som Bea gav mig, men jag glömmer använda den hela tiden.” Adam reste sig upp och drog halsduken tillrätta. Det hade inte varit något han tänkt på när Jack stått på andra sidan disken, första gången de setts, men Jack var en bra bit kortare än vad han var. Adam hade varit full som en kastrull den där gången, visserligen, och längd var inget attribut han brydde sig mycket om. Det var lite svårt att inte tänka på det nu, dock. Jack lutade ryggen mot glasrutan och satte båda händerna i fickorna. När han gjorde det var han nästan ett helt huvud kortare, och när Adam mötte hans blick särade han lätt läpparna i en suck. Det var så kallt i luften att hans andetag blev till ett litet ångmoln. 
”Det är bra”, sa Jack. Hans blick sjönk flyktigt till Adams läppar, innan han såg upp igen. ”Ögonbryn är viktigt.”
”Ja. Det passar dig. Sminket, alltså. Ögonbrynen också, såklart…” Adam tystnade, innan han råkade säga någonting mer som kom ut i fel ordning. Jack log inte, men det var ändå ett leende som lekte i hans blick. Sedan han lutat huvudet tillbaka såg han på Adam på ett sätt som fick pulsen att kännas alltför tydligt i halsen. Adam greppade hans krage när han lutade sig ner och kysste honom. Han stödde andra armen mot glaset över Jacks huvud, och han kände Jacks kalla händer i nacken innan han flätade in fingrarna i hans hår.
Adam hade alltid tänkt att man lärde sig mycket om någon om man fick kyssa dem. Han gillade att ha rätt, men han gillade nog ännu mer att ha fel. Han hade inte fått intrycket av att Jack var blyg, och inte särskilt försiktig heller, men han kysste honom som om han ägde honom. Han drog tyst efter andan när Jack bet honom i underläppen, och när han mötte hans tunga klickade hans tungpiercing mot Adams tänder.
Adam såg lyktorna från buss nummer åtta reflekteras i glaset när den saktade in precis intill dem. Han hade just lagt handen om Jacks nacke för att kyssa honom igen, men Jack la sin hand mot Adams bröst och tryckte honom mjukt ifrån sig.
”Vi ses.” Jack mötte Adams blick. Han höll den, tills att han tog ett kliv mot bussen, och försvann ombord. Kvar stod Adam i kuren och tittade efter bussen när den rullade därifrån. Han kände sig så dum att han lika gärna kunnat stå med munnen öppen, och samtidigt kände han sig nästan lite andfådd. Ingen hade kysst honom sådär förr. Inte ens hans förra flickvän.
När han lämnade kuren och började gå hem till sig tog han upp mobilen för att skicka en bild på Snapchat, men Jack hade redan hunnit före. Det var mörkt inne i bussen, men han såg ändå konturerna av Jacks ansikte, och hans leende.