SEXTON KVADRAT - [2]

Fredagen kom, och Adam var taggad på fest. Håret var stylat och han hade tagit på sig en gråsvartrutig skjorta knäppt till hälften, med en t-shirt under, förstås. Spotify var i vanlig ordning uppkopplat till Chromecast och spelade en färdig spellista som skulle få upp humöret inför helgen. Det mesta var skräp, men vem orkade bry sig om sådant när man ändå snart skulle vidare?
Adam och Bea hade köpt på sig ett löjligt stort förråd av Bacardi Breezer och en helt ny flaska tequila som de hunnit shotta lite för mycket ur fastän klockan bara var åtta. Adam levde med filosofin att ju fullare han var när han kom till krogen, desto mindre drinkar behövde han köpa, och då hade han råd med mer tequila till nästa gång.
Bea hade spenderat den senaste halvtimmen inne i badrummet för att göra sig helt klar. Adam var van vid att det kunde ta sin tid, så han hade satt sig på tröskeln med en flaska i handen och tittade helt enkelt på för att inte känna sig alltför ensam ute i rummet. Han trummade fingrarna i takt med musiken mot sidan av flaskan medan han scrollade igenom diverse sociala medier på telefonen. En liten notis om ett sms dök upp i skärmens överkant.
”Obasi undrar om vi har förfest”, konstaterade Adam och såg upp på Bea. ”Har vi det, eller är vi inkognito?”
”Låt honom komma.” Bea lutade sig nära spegeln för att lägga på det sista av läppstiftet på sina fylliga läppar. Det var mörkt lila, nästan svart, och tydligen en sån där variant som torkade och blev alldeles matt. Adam meddelade Obasi att han kunde komma och skrev även att det var okej att han tog med sig några kompisar. Var man mer än två kunde man lika gärna vara ett par till. Han skulle just berätta vad Obasi skrivit när Bea tyst drog efter andan. Han tittade upp från mobilen med frågande blick. Någonstans i sminkandet hade Bea tydligen tagit en paus för att titta på sin egen mobil.
”Vad är det nu då?”
”Vira ska ut ikväll… ska jag fråga om hon vill komma hit?” Bea såg på honom med en liten grimas som fick det att verka som att hon helst av allt ville låta bli. Adam höjde ögonbrynen så att de till och med försvann upp under luggen.
”Du kan inte mena att du tvekar?” frågade han, långsamt, som om Bea inte skulle förstå annars.
”Nej”, protesterade hon. ”Eller jo… jag kommer vara så jävla stel och ful.”
”Skärp dig nu. Bjud in henne. Vi har väl alkohol av en anledning.” Adam tog stöd mot dörrkarmen när han reste sig från tröskeln. ”Obasi tar med sig kompisar. Det blir som en liten fest, det kommer inte bli stelt.”
”Men hon ser ut som en ängel, Adam. Jag kommer glömma av vad jag heter.”
”Ge dig! Ge dig, din jävla tönt.” Adam tog mobilen ur Beas händer, och på vägen ut ur badrummet hann han med att skriva till Vira att hon både var välkommen på förfest och på vilken adress han bodde. Trots högljudda protester från Bea om vad han gjort (du är en sån jävla kuk Adam, fan ta dig, jag kommer döda dig) så var det hon som praktiskt taget vibrerade av förväntan när det en halvtimme senare ringde på dörren. Som den gentleman han var lät Adam henne öppna. Av erfarenhet visste han att Obasi alltid var sen, och han fick bekräftat att det var Vira som kom när han hörde flickorna hälsa i den minimala hallen.
Själv hade han satt sig på sängen och roade sig med att bygga en helt ny spellista med låtar han själv föredrog. Skulle det komma folk ville han ha det extra festligt, och helst utan låtar som ständigt gått på radio. När Vira kom in i rummet kunde Adam konstatera att hon var lika söt i verkligheten som hon var på internet, och att hon inte var helt olik en ängel. Hon hade ljusa, midjehöga jeans och en vit topp i spets, och sminket på hennes kinder glittrade som små stjärnor. Bea mimade ”oh my god” över hennes axel. Det var ett under att Adam höll masken när han sträckte fram handen för att presentera sig.
”Hej”, log han. ”Adam. Bea har pratat om dig.”
”Har hon? Elvira. Men föredrar Vira.” Vira svepte snabbt blicken över Adam, sedan över rummet. ”Kommer det fler hit?”
”En av mina kursare och hans kompisar kommer.” Adam undvek att titta på Bea, men kunde känna hennes blick bränna i ögonvrån. Ville hon att något skulle hända med snöängeln ikväll så tänkte han inte hymla med att hon pratat om henne. Skulle han vara ärlig tyckte han inte Vira såg ut som typen som flirtade med tjejkompisar bara för jargonens skull, men det återstod att se. Gick det riktigt bra ikväll kanske de skippade krogen och stannade här istället. Det kunde han faktiskt tänka sig att offra, för Beas skull.

Förfesten hade gått bra, men utelivet lockade tillräckligt mycket för alla för att det skulle kännas värt att lämna korridoren. Bea hade nästan satt i halsen när Vira, helt på egen hand, föreslagit att de skulle gå till den enda av pubarna som ikväll hade tema pride. Obasi meddelade att han kände sig för straight för att gå, och hans kompisar svansade efter som de lydiga följeslagarna de var.
Puben var smyckad med prideflaggor och banners och volymen var hög när det kom till både musik och prat. Mest av allt trängdes folket vid baren, men sittplatserna verkade också så gott som fulla. Efter att de lämnat sina jackor i garderoben drog Bea Adam i ärmen.
”Vi tänkte leta efter något bord. Ska du beställa eller?” halvt ropade hon, för att överrösta musiken.
”Ja, lika bra. Ska ni ha något?” Adam såg mellan dem när de försökte komma överens om en drink båda gillade. Han tittade lite extra när han såg hur nära Vira lutade sig när hon skulle tala i Beas öra. Hur hon slöt ögonen, råkade nudda Beas örsnibb med läpparna, och hur otroligt mycket med flit det var. Hon var säkert jättestraight.
Med informationen om att köpa mojito, och om inte det fanns - San Fransisco, började Adam ta sig mot baren. Det tog honom en stund att tränga sig fram till bardisken, men väl där framme fick han snabbt tag i en bartender. Precis som Adam erfarit många gånger förut berättade bartendern att de tyvärr inte kunde göra någon mojito ikväll. Även fast han inte hade en aning om vad San Fransisco var för något så beställde han tre stycken, för att slippa vara besvärlig och köpa något annat till sig själv. Han knackade rastlöst kortet mot disken i väntan på att bartendern skulle bli färdig. Vad var det med mojito egentligen? Var det för att det var för omständligt att krossa myntan, kanske?
”Har du fått beställa?” En av de andra bartendrarna hade stannat framför Adam, och Adam insåg först nu att han stod med kortet fullt synligt och säkert såg ut som att han ville ha hjälp. Han la handen över det och log påkommet.
”Nej, jag ska bara betala.” Om det ens hörts vad han sagt var Adam inte säker på. Bartenderkillen verkade åtminstone ha uppfattat hans mummel som ett nej, för han gick vidare till tjejen som stod bredvid och lutade sig över disken för att höra vad hon sa.
Adam lät skamlöst blicken dröja kvar vid tatueringen på hans underarm. Adam såg bara halva, men han tyckte det liknade en korp. Black and gray, skarpa konturer. Han hade fina händer. En svart ring om tummen, och ett armband i mörkt läder. Hans hår var svart och rufsigt, klippt i en undercut. Adam skulle mer än gärna sträcka in händerna över disken och dra fingrarna genom det.
”Tre San Fransisco.” Tre glas med innehåll färgat som solnedgångar ställdes framför Adam och han fick snabbt upp kortet igen. Med drinkarna balanserades på en liten bricka gjorde han sitt bästa för att ta sig ut ur trängseln utan att spilla. Vilket håll Bea och Vira gått åt hade han helt glömt av. På trygg mark mellan dansgolv och baren såg han sig över axeln och bort mot disken igen, men korpkillen var utom synhåll.
Tack vare Viras ljusa hår hittade Adam fram till rätt bord relativt snabbt. Han sköt ut stolen han skulle sätta sig på med foten och satte ner brickan på flickornas bord. Den lilla vibrationen i jeansfickan talade om att Bea redan hunnit swisha innan han satt sig ordentligt.
”Jag såg typ världens snyggaste bartender.” Adam lutade sig tillbaka mot ryggstödet med sitt glas i handen. Efter två smakprov genom sugröret konstaterade han att drinken var söt, men god. Bea spetsade nyfiket öronen åt hans håll.
”Tell me”, log hon. ”Hur såg hen ut?”
”Det var som att han kom från något aesthetickonto på Instagram”, flinade Adam. ”Han hade mörkt hår. Svart tror jag, och så töjda öron och en fågeltatuering. Fett snygg, var han.”
”Det måste ha varit Jack.” Vira log när Adam snabbt vänt blicken till henne.
”Vet du vem han är?” frågade han dumt. Han hade trott att han skulle kunna prata om honom i trygghet. Viras blick, och framförallt hennes leende, talade dock om att hon visste mer än vad Adam visste. Han tog spänt en klunk av sin drink i väntan på att få veta mer.
”Jag känner honom inte så bra, men… vi är bekanta i alla fall. Om det nu var han.”
”Du verkade ganska så säker nyss…”
”Har han en fågeltatuering och arbetar i baren så har jag svårt att tänka mig att det skulle vara någon annan…” Vira la båda händerna om sitt glas och såg bort mot baren. Bordet de satt vid var tillräckligt långt bort för att de bara skulle se en liten bit av bardisken, och korpkillen var tyvärr inte där. Att Vira kanske kände honom var dock nog för att väcka Adams intresse på en högre nivå och han studsade otåligt med benet.
”Hur känner ni varandra då?”
”Gemensamma vänner. Vi följer varandra på Instagram, det är typ allt”, skrattade Vira. ”Men du har rätt. Han är verkligen fin.”
”Jag måste nog gå dit och titta”, sa Bea, som även hon sneglade nyfiket mot bardisken.
Adam strök fingrarna genom luggen. Han önskade att han fått tillfället att prata mer med honom, men han var inte så dum att han trodde att en bartender hade tid med honom på en stressig natt. Även fast de druckit ganska mycket tequila hemma så var han dock säker på att han skulle köpa sig en till drink i alla fall, och om han gjorde det hoppades han på att få se honom igen.
En snabb blick över bordet räckte för att Adam skulle förstå att Bea ville prata mer om det här senare. Det var inte förvånande att han blev som en ivrig hund så fort han fick syn på något grungeigt emo, och det visste Bea om. Det var hon som listat ut att det var hans ultimata typ från första början.
Adam hade tänkt säga någonting mer, men avbröt sig själv när han insåg att Vira lutat sig fram för att visa någonting för Bea på sin mobil. En del av honom var nyfiken på om det var korpkillen, eller Jack, men han bestämde sig för att inte lägga sig i. Fanns det en chans för Bea att lära känna Vira lite bättre ikväll så tänkte han inte klumpa in mitt i och förstöra för dem. Han sörplade tyst på sin drink. Den var förhoppningsvis slut väldigt snart.

Adam brukade aldrig ha särskilt solida planer för sina utekvällar, men den här var verkligen annorlunda. Han hade gått ut för att röka, mest för att han var sugen men lika mycket för att låta Bea och Vira vara ifred. Han hade behövt tigga åt sig en tändare då hans egen lagt av, och han hade snabbt funnit nytt sällskap i tjejen med den blonda pagen som han fått låna tändaren av, och hennes tre kompisar. Han höll någon av dem i handen när de trängdes genom dansgolvet för att få gå på toaletten, tappade bort alla förutom en som bjöd honom på en hallonlakritsshot, men sedan tappade han bort henne också.
Adam strök båda händerna genom sitt rufsiga hår. Bordet som Bea och Vira suttit vid var nu upptaget av några personer som alla hade liknande skjortor på sig. Han behövde dock inte leta särskilt länge för att hitta dem i en hörnsoffa istället. Vira satt uppkrupen intill Beas sida och även fast hon bara pysslade med hennes hår krävdes det inget geni för att lista ut att de kyssts, alldeles nyss förmodligen. Adam avlägsnade sig lika fort som han närmat sig. Han var inte humör på att dansa ensam, så han trängdes med de andra för att komma fram till baren igen. Med kortet i handen och armbågarna stödda mot den kletiga disken fick han syn på korpkillen för andra gången ikväll. Fram tills alldeles nyss hade han faktiskt inte tänkt så mycket mer på honom, men det var visst enkelt ordnat.
”Hej”, sa korpkillen, som nu stannat precis framför Adam. Jack. Han såg ut som en Jack.
”Hej. Heter du Jack?” frågade Adam, som tydligen inte hade ett filter mellan hjärnan och munnen ikväll. Han täckte över sin skam med ett leende i hopp om att verka mindre dryg.
”Ja…” Jack log, en aning frågande. Det syntes att han försökte komma på om han borde minnas Adam, så Adam skyndade sig att förklara.
”Jag menar inte att vara creepy. Men jag pratade med Vira, och hon trodde… Hon sa att du hette Jack. Så det var därför.”
”Känner du Vira?” frågade Jack, som nu inte såg alls lika skeptisk ut längre. Hans ögonbryn var mörka och skarpa och fick honom att se bitter ut, men så fort han log såg han mycket vänligare ut.
”Bara lite. Min bästa kompis är fett tänd på henne. De sitter där borta nu så jag tänkte låta dem få lite ensamtid, så…” Adam insåg att han pladdrade på som om han kände honom, men Jack verkade inte ha något emot det. Han skrattade, och vände sig faktiskt för att se om han såg dem. Adam kände sig om möjligt ännu mer tacksam över att den värsta trängseln dött ut vid baren.
”Ville du beställa någonting, eller kom du för att prata med mig?” Jack ställde ner glaset han putsat och lutade båda händerna mot disken. Adam kände sig som en nöjd katt när han såg Jacks blick vandra ner över hans bröst.
”Båda”, sa han, just därför. ”Överraska mig gärna. Men inget för sött, tack.”
”Gillar du syrliga drinkar?”
”Yes.” Adam lutade sig fram, satte armbågarna mot disken för att se på medan Jack blandade en grön drink åt honom. Apple Sourz registrerade han, men resten var saker han inte hade någon koll på. När han fick provsmaka för att godkänna kände han inte så mycket annat än att den var syrlig. Hade han varit nyktrare hade han kanske känt att den var god också. Ärligt talat hade han bara kommit fram i hopp om att det skulle vara Jack som gjorde drinken åt honom, och hade gladeligen betalat även om han fått ett glas med mjölk.

Adam vaknade av att kudden var blöt. Tydligen hade han sovit med öppen mun och dreglat tillräckligt för att bilda en liten il utmed kinden. Missnöjt torkade han sig över den med baksidan av handen, reste sig på armbågen för att vända över kudden till den torra sidan. Att madrassen låg nedanför sängens långsida var ingen ovanlighet, men däremot var det ljusa hårrufset och de tunna axlarna det. Han förstod förstås att det var Vira på en gång, men behövde höra kranen inifrån badrummet för att inse att det var dit Bea försvunnit. Han brukade visserligen vara trögstartad om mornarna, men i samband med alkohol blev det aningen värre än vad det brukade.
Med täcket slarvigt uppdraget till midjan satte han sig upp och kammade upprepade gånger fingrarna genom det tjocka, bruna håret. Han hade definitivt haft värre uppvaknanden än detta, men det var längesedan han känt sig som ett levande frågetecken.
Bea flinade åt honom när hon kom ut från badrummet. Hennes hår var uppsatt i en stor slarvig knut och hon var lite röd om kinderna och näsan, förmodligen efter en noggrann ansiktstvätt. Med tanke på hur sent de stupat i säng i natt kunde Adam inte klandra henne för att ha behållit sminket tills nu.
”Du ser ut som en bajs.” Bea klev försiktigt över madrassen där Vira fortfarande låg hopkurad och satte sig på kanten av Adams säng istället. ”Bakis?”
”Jag tror jag ser värre ut än vad jag känner mig. Men satan vad jag dreglade, alltså.” Adam torkade sig över kinden igen, även fast det inte var någon fara längre. Tröjan som Bea sovit i var enorm och lång som ett nattlinne, halslinningen vid, och avslöjade en tatuering av färgglada citroner under hennes nyckelben. Den var ackompanjerad av några små röda märken han inte hunnit se i fylledimman igår. Han höjde menande ögonbrynen när han mötte Beas blick. Hade det varit möjligt att peka fuck-you enbart via blicken så var det vad hon gjorde som svar.
”Vad är klockan?” kom det nerifrån madrassen. Vira dök sedan upp ovanför kanten på sängen, med täcket virat om sig och en sömnig hinna över ögonen. Hennes frisyr hade hållit sig betydligt bättre genom natten än vad Adams gjort.
”Kvart över tolv”, konstaterade Bea efter en blick på mobilen.
”Inte mer?” Vira log, till synes lättad. ”Är det någon mer än jag som vill ha pizza till frukost?”
”Jag”, sa Adam, och Bea skrattade, som att svaret på frågan borde vara uppenbart.

En kvarts promenad från Adams korridor låg en liten pizzeria i hörnet av en kontorsbyggnad. Det var ont om sittplatser, men trots att de bodde i en stad med gott om studenter så var det nästintill tomt när de kommit dit.
Adam hade nöjt sig med att ta på sig mössan för att slippa duscha eller fixa håret, och Bea hade gjort om sin knut till en mindre slarvig sådan. Vira hade gårdagens festklädsel på sig men såg inte det minsta sliten ut. Adam brukade sällan bry sig om han såg ut när han var bakis, men på grund av Vira kände han sig nästan lite kränkt. I väntan på att pizzan skulle komma öppnade han Instagram och gick i vanlig ordning genom bilderna som laddats upp under natten. Något annat han brukade göra var även att gå in för att se om han hade något han själv ville dela med sig av, men de senaste bilderna han tagit var bara suddiga fyllefoton. Egentligen var även det i sin ordning, men en av bilderna fick honom att trycka handen hårt mot ansiktet i skam. Bea, som satt bredvid honom, la huvudet på sned i väntan på en förklaring.
”Idag, Adam?” uppmanade hon, när hon verkade tycka att han dröjde för länge.
”Ta min mobil ifrån mig på fyllan nästa gång. När fan tog jag den här?” muttrade Adam och vände mobilskärmen åt hennes håll. Bilden var suddig och mörk, men tack vare ljusen från baren gick det tydligt att se att Adam var fullare än full när han hängde över disken och tog en selfie med Jack. Jack som tappert log in i kameran där Adam ändå lyckats täcka en del av linsen med tummen.
”Oh my god…” Bea skrattade så att hennes röst kluckade när hon tog mobilen ur Adams händer. Hon zoomade på hans ansikte, på Jacks ansikte, och skrattade ännu mer. Adam lutade bara uppgivet hakan i handen när Bea räckte över mobilen till Vira. Han hade uppfattat henne som lika skör och pryd som den snöängel hon såg ut att vara, men när hon började skratta så att alla hennes tänder syntes och små skrattrynkor formades i hennes ögonvrår så insåg Adam att han nog haft fel.
”Åh… titta vad söt han är”, fnissade Vira när hon vände tillbaka mobilen. ”Du är också söt Adam, men din blick är som… ja, jag vet inte vart den är faktiskt.”
”Jag minns inte att jag tagit den där bilden. Fattar ni vad pinsamt? Jag hoppas fan att jag bara gick dit och ville ha en selfie, så jag inte stod och snackade en massa”, suckade Adam. ”När var det ens?”
”Du hade ju en grön drink som du nästan druckit upp när du kom tillbaka till oss… Då pratade du väl med honom?” Vira försökte åtminstone hålla leendet till en normal nivå när hon räckte tillbaka mobilen till Adam, men Bea skrattade fortfarande gott vid hans sida.
”Ja, men det minns jag ju i alla fall. Jag var säkert fett pinsam, men jag måste ha gått tillbaka till honom en gång till. För sådär full var jag inte när jag köpte den gröna.”
”Bra jobbat, Adam”, flinade Bea. ”Du bad inte om hans nummer?”
”Nej”, fnös Adam. ”Eller vad fan vet jag, jag kanske gjorde det. Men jag var väl för full för att komma ihåg att ens skriva ner det i såna fall. Shit, jag som tänkt följa honom lite diskret på Instagram och gilla hans selfies… inte vågar jag göra det nu.”
”Jack är bartender. Han har sett de allra flesta när de fått i sig för mycket att dricka”, försökte Vira trösta, men hennes leende talade för motsatsen. ”Det är inte hela världen.”
”Nej visst, men jag önskar jag hade fått ett lite smidigare första intryck.” Adam log uppgivet, fortfarande med handen i hakan, och innan han hunnit protestera hade Vira tagit upp sin mobil och knäppt ett kort på honom. Även fast Adam såg ut som en bajs, som Bea uttryckt det, orkade han inte bli upprörd för fotobeviset. Viras finurliga leende medan hon skrev på skärmen gav honom dock onda aningar.
”Vad gör du?” frågade Bea nyfiket.
”Jag har Jack på Snapchat.” Vira visade bilden hon tagit på Adam (tillsammans med texten: han vill prata med dig men skäms för igår) och lutade sig smidigt tillbaka på stolen när Adam sträckte sig för att försöka ta mobilen ur hennes händer. Med skräckblandad förtjusning såg han hur Vira bockade i rutan intill namnet Jack Ceder, och hur bilden skickades, och levererades.
Adam hade tillräckligt svårt att välja om han skulle skratta eller dö att han istället bara blev sittande, grimaserande, som en missnöjd unge. Det kanske var bättre att det var Vira som kontaktade Jack, om han skulle försöka se det rent praktiskt. Om han kom krypande med ursäkter via PM till en grabb han inte ens kände så gjorde han förmodligen bara bort sig ännu mer.
Snart kom pizzabagaren med deras tallrikar och Adam var så hungrig att han övergav sitt tjurande för att nöjt stoppa i sig av sin kebabpizza. Det var Bea och Vira som stod för det mesta av pratet, men han lyssnade gladeligen, och bidrog bara när han kände att det var nödvändigt. Mest tyckte han det var kul att se att de uppenbarligen funnit varandra, att Vira inte var straight, och att det inte var awkward mellan dem trots att de verkade ha hunnit med lite mer än att bara kyssas igår.
Den lätta huvudvärken Adam vaknat med låg kvar i form av en luddighet och lätt yrsel, men pizzan verkade åtminstone ha gjort sitt jobb med att fylla hans mycket tomma mage och lindra den värsta ömheten i pannan.  Han lutade sig tillbaka med glaset i handen när han upptäckte att Vira, med ett stort leende, visade sin mobil för honom igen. På skärmen fanns Jack, med ett minst lika stort leende. Det var nätt och jämt att Adam hann läsa vad han skrivit innan bilden försvann.
”Vill… ville han att du skulle ge mig hans Snapchat?” Adam såg pafft på Vira, som fnissande nickade.
”Det vill han.”
”Bingo, grabben.” Bea smällde till Adams lår i en gratulerande klapp. Det sved till och med genom jeansen, men Adam var för glad för att orka bry sig.