Isaiah; bubblat vin

Kolsyrepatronen dunsade mot kanten av bänkskivan. Bredvid låg bakstycket på Isaiahs pimpade Sodastreamer, dekorerad med ett par googly-eyes och ett klistermärke med en rippad tiger. Isaiah såg framför sig hur det, otroligt nog, skulle gå hål på patronen så att den sprängdes i handen och kvällen blev förstörd. Det hände förstås inte. Efter lite justering fick han in patronen i rätt vinkel, skruvade fast den och fipplade in bakstycket så att den satt som den skulle. 
Klockan var strax efter fyra och Anton skulle förmodligen komma hem från jobbet om en halvtimme. Om det inte var idag han skulle träffa sin farsa och äta middag. Isaiah borde också se till att äta något, men i första hand planerade han att bli full. Han ritade nämligen som allra bäst när han var salongsberusad, och det var just ritandet som låg som punkt två på planeringen för kvällen. Isaiah stod nämligen fast vid det faktum att han var för muppig för att skaffa sig ett vanligt jobb. Om inte annat så var han för lat. Från att ha ritat för att det var kul hade han börjat rita för pengar och han tjänade kanske inte storkovan, men pengar var det allt. Pengar som han tjänat helt själv och som dessutom kändes bättre för själen än att sälja bilder på sina fötter, till exempel. Nu för tiden hade han en Patreon. Folk fick prenumerera på en av tre tiers där han la upp olika nivåer av intressant material. Mycket var snusk, förstås, för det var vad folk ville se. Då och då hände det att han öppnade commissions. Först och främst för pengarna men också för att få variation i det han ritade, då det kunde bli allt från comicliknande porträtt på folk och deras djur till shippy fanart på karaktärer som tydligen inte interagerat tillräckligt gay i originalstoryn.
Isaiah fyllde en halvlitersflaska med vitt vin och skruvade fast i Sodastreamern. Det bubblade och pyste som det skulle och efter en provsmak så kunde han konstatera att det inte blivit fy skam, ändå. Han flinade för sig själv när han tog med sig sin lilla flaska till skrivbordet där den stora ritplattan låg och väntade. Lägenheten han och Anton delade var en trea. Det funkade bra, med var sitt rum och ett gemensamt vardagsrum. Anton var väl glad så länge Isaiah hade sitt animeskräp inne på rummet istället för att sprida ut det i övriga lägenheten.
Han satt fortfarande kvar vid skrivbordet då Anton kom hem. En snabb blick på klockan i skärmkanten talade om att den hunnit bli halv åtta. Alltså hade han varit och ätit middag och Isaiah hade visst glömt äta middag helt och hållet. Det enda han gjort förutom att rita var att lämna stolen för att pissa en gång och sedan bubbla nytt vin.
”Tja”, sa Anton när han tittade in hos honom. ”Ritar du?”
”Yes”, svarade Isaiah utan att lyfta blicken från skärmen. Han svepte pennan i mjuka rörelser, la en mörkt brun skugga över en ljusare brun grund. Golvet knarrade tyst då Anton kom fram och ställde sig snett bakom stolen. Då Isaiah var klar med skuggan zoomade han ut och lutade sig åt sidan för att låta Anton se. På skärmen syntes en humanoid varg. I mailet Isaiah tagit emot med instruktioner hade det stått ’pls make him beefy and stupid’ så Isaiah hade tagit sig friheten att rita honom med munnen öppen och tungan hängande i någon variant av njutningsfyllt uttryck. Något som gått hem då han skickat progressbilder och beställaren jublat och lovordat. Han flinade till då Antons blick tycktes ha sjunkit till tasshanden om vargens enorma kuk.
”En beställning eller?” frågade han neutralt.
”Ja.”
”Har du använt mig som referens?”
”Bara lite”, sa Isaiah. Till sitt försvar var det bara beefy-delen han behövt hjälp med, och varför skulle han googla när han hade en enorm rumskompis som suttit perfekt i en solstol på en bild från förra sommaren?
”Det syns att det är jag.”
”Det gör det inte alls.”
”Jo-”
”Det är bara för att du vet!” protesterade Isaiah. ”Dessutom spelar det väl ingen roll. Tror inte xFurbaybee vet hur du ser ut ändå.”
”Heter han så?”
”Nej, vargen heter Haxus.” Isaiah frustade till av skratt då Anton himlade med ögonen. ”Lägg av. Furries är mina bästa kunder. De är så jävla schyssta, och så skickar de alltid jättemycket dricks. Klart jag ska lägga ner min själ i Haxus pecs.”
”Jaja”, sa Anton, som väl trots allt var van vid allt Isaiah sysslade med nu för tiden. Han såg ut att vara på väg att fråga någonting då han rätade på sig, men då ingenting kom ur honom följde Isaiah hans blick. Den hade visst landat på den öppna flaskan med vinet.
”Har du bubblat vin?” frågade han med en ton som fick det att verka som att han hade svårt att välja om han ville skratta eller dunka Isaiahs huvud ner i Haxus och ritplattan. Isaiah flinade upp mot honom.
”Jag var sugen på bubbel.”
”Då köper man väl bubbel, din jävla idiot.”
”Jaja”, sa Isaiah, precis som Anton nyss gjort.

Isaiah blev kvar inne på rummet till klockan tio. Han sparade filen noga och stoppade fumligt undan ritplattan i fodralet så att den låg trygg där inne. En liter vin brukade inte vara några problem. Ikväll, utan mat i magen, hade det gått rakt upp i huvudet och han svajade nog till och med då han lufsade ut från rummet. Inne i vardagsrummet satt Anton i soffan med armen avslappnat vilande mot ryggstödet. Tv:n färgade hans ansikte svagt i blått, sedan rött, och blått igen. Isaiah tyckte sig känna igen rösterna som ekade ut i lägenheten men kunde för stunden inte placera dem. I köket blev han stående med händerna i magfickan på sin militärgröna hoodie och funderade på vad han skulle äta som inte skulle få honom att dö. Åt han något kletigt skulle han nog kräkas. Åt han ingenting alls skulle han kräkas. Han tittade i kylen en stund, fortsatte sedan till skafferiet och tittade bland hyllorna. I slutändan blev han stående där och åt några nachos direkt ur påsen och sedan en kexchoklad. Fumligt borstade han bort smulorna han fått på magen och gnuggade sig över munnen med baksidan av handen på sin väg in till soffan.
”Klar med Haxus?” frågade Anton då han sjönk ner bredvid honom.
”Näe, jag blev för packad.”
”Har du ätit?”
”Kexchoklad. Den kanske var din. Sorry.”
”Lugnt. Men ingen middag?”
”Glömde.”
”Du suger.”
”Mm.”
”Det finns grejer i frysen.”
”Kräks om jag äter.”
”Du suger.”
”Jaja.” Isaiah sjönk ner så han kunde sträcka ut benen på divanen. På skärmen syntes någon allvarlig skäggig man som talade med ilsken röst till några andra, allvarliga personer. Pratade de spanska? Isaiah var så groggy och upptagen med att följa snubbarna på tv:n med blicken att han knappt tänkte på att Anton reste sig och lämnade honom ensam i rummet. Det ven i rören från badrummet en kort stund senare. Antons steg fortsatte ut i köket, men vad han gjorde där ute överröstades av dramatisk musik från tv:n. Isaiah såg förvånat upp då Anton plötsligt uppenbarade sig igen och hade handen utsträckt mot honom. En isbit. En stor, rund isbit från formen Isaiah köpt förra veckan. Han mumlade ett tack när han tog emot den. Den halkade mellan hans fingrar och det droppade lite vatten på tröjan när han stoppade isbiten i munnen. Kylan fick honom genast att känna sig lite piggare. Medan skäggiga killen på tv:n pratade med några rödklädda kollegor tuggade Isaiah på isbiten så att det krasade mellan käkarna. Det var av en slump som han upptäckt att det fick snefyllor att kännas bättre. Var han kall ville han inte kräkas, och ville han inte kräkas så orkade han kanske tids nog äta något bättre än bara snacks. I takt med att isen smälte i munnen sjönk Isaiah djupare ner i soffan. Anton gruffade något tyst när han sjönk ihop med kinden mot hans arm, men gjorde ingenting för att knuffa bort honom.