Han var utanför stan. En fest i en lägenhet, sorten som låg fyra och fyra i små hus så att man nästan kunnat låtsas som om man haft en egen trädgård. Det var november, kolsvart utanför fönstret, dunkelt inomhus. Taklampan var släckt medan tv:n stod på. Spotify. Sorl från de som blivit kvar. Klockan måste vara efter två, kanske till och med tre.
Hög på benzo och med tequila i magen var Joel där, och inte. Vaken och inte. På mittenplatsen i den mörka soffan satt han med lätt särade läppar och försökte tyda vem det var som satt på andra sidan soffbordet. Anthony? Nej. Det var inte hans fest. Det var inte hans hem. Festen hade börjat hos Anthony och sedan hade han hamnat här, i stället för krogen. Blicken var seg som kola när den gled ner mot handen som placerats ovanpå hans lår. Högt upp nära ljumsken, imponerande greppstyrka för att tillhöra någon som var minst lika full som han var. Andetaget slapp ur honom i ett litet skratt när han såg upp på handens ägare. Han var okej. Blond, intetsägande. Sexiga ögon.
”Vill du något eller?” frågade Joel blondinen. Joels hand hade redan varit på väg mot honom, mot bröstet, men han missade och fastnade med fingertopparna i hålet mellan två knappar i hans skjorta. Om blondinen svarade så hörde han inte. Mindes inte. Joel lutade tungt sin kind mot hans arm medan han krånglade tillbaka sin hand. Så fann han knappen i hans gylf. Blondinen protesterade inte när han knäppte upp. Rummet tystnade inte när han drog ner resåren till hans boxers och inte heller när han pressade läpparna i en våt och slarvig kyss mot skaftet på hans kuk. Han hade sugit så många gånger att han skulle kunna ha gjort det i sömnen. Faktiskt kändes det så. Som att han sov, som en surrealistisk dröm, med trycket och den stramande känslan av en kuk i halsen. Saliv rann över hans haka och hals. Han hade sjunkit djupt nog över blondinen för att praktiskt taget ligga över honom, tog bara slarvigt stöd med underarmen mot hans lår för att kunna fortsätta röra huvudet. Greppstyrkan bestod då blondinen tog Joel i håret. Ett hjälplöst stön slapp ur honom. Han lät honom ta över, lät honom röra hans huvud i den takt han ville och glömde bort att hämta andan då det gavs tillfälle. Så när han fick lov att dra sig tillbaka lät han de våta läpparna glida över hans hårdhet, lika långsamt som hela han kände sig. Hög. Full. Helt okej.
Livet på jeansen stramade över höfterna när någon drog i bakfickan. Det fick hans ena ben att glida in över dynan på soffan, och händerna som nyss varit någon annanstans knäppte nu upp hans jeans för att dra ner dem. Underkläderna knölades fast och jeansen låg tight under skinkorna men Joel brydde sig inte om att se sig över axeln. Han tog in blondinen i munnen igen, slarvade så tänderna skrapade i bara litegrann och blondinen drog efter andan. Var det hans hand? Nej, blondinens händer var i Joels hår, och om Joels nacke. Det var någon annan som pressade sina varma fingertoppar mot hans öppning. För honom var det omöjligt att underlätta. Han låg som han låg, ena knäet mot soffryggen, andra halvvägs utanför, och hans ansträngda andetag blev till ett stön då fingrarna pressades in i honom.
*
Joel strök handen upp över pannan, genom håret. Hörsnäckan hade glidit ur och hamnat någonstans i hans hår, kanske under nacken. Det tysta bruset talade om att låten fortfarande spelade.
Jag vet att jag är över, nåt gick sönder
Blanka ögon, ingen sömn och 100 loverz
Jag vet att jag är över, nåt gick sönder
Blanka ögon, ingen sömn och 100 loverz
Tappat all min känsla, i min sång
Saknar Cola Light och stora drömmar om
Att hålla nån i handen och somna om
Att hålla nån i handen och somna om
Come on, come on
Finns det nån jag kommer kunna tycka om
Come on, come on
Minneslucka, Prozac och fågelsång
Come on, come on
Och jag vill tatuera in nåns namn nån gång
Come on, come on
Tick-tick en sip mind blown
Han visste inte hur han hittat den. Han kunde inte påstå han visste exakt vad låten handlade om, samtidigt som han gjorde det. Den handlade om honom. Och inte. Just i natt hade den fått honom att tänka på festen som kändes som en livstid sedan. Festen som inträffat inte ens ett halvår innan han sett Lukas för första gången.
Torr i munnen pausade han musiken och virade mjukt hörsnäckorna kring telefonen. De djupa andetagen bredvid honom i sängen betydde förhoppningsvis att han inte väckt Lukas, trots att han lyssnat på musik i över en timme. Han la telefonen ovanpå sängbordet och vände sig långsamt över på sidan. Betraktade axeln och armen, vilande ovanpå täcket. Rullgardinen var nere och natten var mörk. Det enda ljuset som tog sig in var det från glipan nära väggen och det följde Lukas i den mjukaste, svagaste silhuett. Hans hår som lockade sig smått bakom örat. Joel rörde vid ett födelsemärke på hans skuldra som han visste fanns där men som han inte kunde se i natten.
Om han vetat, hade han fortfarande velat vara med honom då?
*
Som vi redan pratat om då; det är alltid lite svårt med Joel för att det blir så motstridiga känslor?? Han är ju som han är (på ett bra sätt haha) och då känns det liksom varken konstigt eller fel att han såklart kunnat suga av nån på en fest bara sådär, att det fortfarande är han som har kontrollen och att det är på hans villkor. Men nu vet man ju också hur inte okej han egentligen varit många gånger, men kanske inte ens tyckt att det spelar någon roll :( Och att andra också bara tar saker för givet och såklart bara gör saken värre. Men sen gillar jag ju att han är så komplicerad också -.- Gillade övergången till nutid också, så att man ändå fick påminnas lite om att Joel är okej nu, samtidigt som han ju fortfarande på sätt och vis är lite trasig :( Så nån slags sammanfattning då; det var nice (för du skriver alltid särskilt såna här scener så snyggt och enkelt utan att det låter för enkelt, och liksom 'rakt på sak' utan att det blir trist/stolpigt.) samtidigt som det var jobbigt =) för att man ju känner till så mycket mer om Joel nu än vad man gjorde från början. Kul att få läsa en oneshot igen och kul att det var Joel :D
SvaraRadera