Tequila Silver: oktober

Halloween var på en kall och frisk torsdag. Joel hade aldrig firat på så vis att han klätt ut sig eller pyntat pumpor. Ändå fanns det något med högtiden som han lågmält bara gillade. Förmodligen var det mer hösten i sig, att det var som finast i oktober när löven brann och allt det där.
Lukas hade bjudit in honom för att se på film och äta popcorn i alla fall. Det var Joel som hade frågat om han ville ses och även fast de bara sms:at tyckte han det hade märkts i hans sätt att skriva hur glad han blivit. Om det verkligen skulle bli någon film återstod att se.
Joel kom dit vid fyra för att äta middag. Allt som Lukas bjudit på hade varit gott, men det var först nu Joel insett hur duktig han var när det kom till mat. Middagen bestod nämligen av butternutpumpa som Lukas rostat i ugnen och någon köttbit som var sjukt mör och god. Joel undrade hur många år i rad det godaste han ätit typ varit köttbullar. Det var som en helt annan värld. Efteråt satt Joel kvar i köksstolen och jäste en stund. Han erbjöd sig att diska, men Lukas hann före.
”Gillar du Halloween? Som högtid?” frågade Joel. Han var kanske fördomsfull när han tänkte att Lukas favorithögtid var julafton eftersom den skulle firas med familjen. Han kunde se honom och Martin framför sig när de drack glögg och hade fina skjortor. Han insåg hur mycket det fanns som han inte visste om Lukas ännu. Som han ville ta reda på av nyfikenhet, inte artighet.
”Jag har inte firat så mycket, men jag tycker det är mysigt. Jag och Martin brukade göra pumpalyktor när vi var små. Var sin, så gjorde mamma bröd av köttet.” Lukas ställde upp en av tallrikarna i diskstället. Hans blick flackade flyktigt åt Joels håll, men Joel låtsades inte märka. Han tänkte inte låta folk tro att de inte kunde prata om sina egna mammor bara för att hans var död.
”Jag har aldrig ätit pumpa förut tror jag. Inte såhär i alla fall.”
”Det är riktigt gott tycker jag. Gillar du Halloween?”
”Ja… det är väl någon emogrej, kanske. Tycker mest det är mysigt antar jag.”
”Samma här. Vi brukade se Nightmare Before Christmas, även fast det kanske räknas som en julfilm på sätt och vis…”
”Jag är så trött på Jack Skellington”, suckade Joel. ”Men jag gillade Corpse Bride. Även fast det var tusen år jag såg den.”
”Gillar du Hocus Pocus då? Den tycker jag är charmig.”
”Den har jag inte sett…”
”Vi kan se den om du vill. Om du känner dig sugen på att se någon film ikväll. Vi kan se skräckfilm också om du vill men då måste jag förvarna om att jag förmodligen kommer skämma ut dig.”
”Det är väl meningen att man ska bli rädd”, skrattade Joel tyst. Han hade nog inte pratat med någon som beskrivit filmer som charmiga förr, men det kändes verkligen som något Lukas kunde tänkas säga. ”Men vi kan se Hocus Pocus. Först, i alla fall.”

Sagt och gjort, strax efter disken var avklarad och stod på tork så laddades Lukas dvd-spelare med Hocus Pocus. Butternutmiddagen var så mättande att de valde att vänta med popcornen och slog sig bara ner på var sin plats i soffan. Utanför fönstren var det mörkt, vinden var inte särskilt stark men då och då ven det under fönsterblecken och fick trädens grenar att svaja. Joel tittade lika mycket på Lukas hem som på filmen. Filmen var åtminstone lite gullig. Charmig, antog han, även fast han inte var lika investerad som Lukas var. Det märktes att han sett den förr och att den höll något sentimentalt eller nostalgiskt värde för honom. Det fanns tre dynor i soffan men Joel hade satt sig i mitten, så pass nära att hans arm tog emot Lukas. När det hände något i filmen passade Joel på att snegla upp på honom. Ikväll hade Lukas en helt vanlig t-shirt, marinblå, med v-formad halslinning. Lukas hade blivit smickrande solbränd under sommaren och än hade det inte bleknat. Joel såg hjälplöst på hans käke, den svaga skuggan av skäggstubb och framförallt hans adamsäpple. Det hade nog aldrig hänt förr att han längtat så efter att bara kyssas. Sedan han kommit hit hade de haft trevligt, riktigt bekvämt faktiskt, men de hade fortfarande inte pratat. Lukas kanske lät bli för att han ville att Joel skulle få ta första steget. Vänta tills han kände sig redo, och så vidare. Joel kände sig inte mer redo än vad han gjort hemma i sitt eget kök, när han darrat och stammat. Han skulle nog aldrig göra det. Det var väl bara något man tog tag i, eller?
”När man ser på dig är det svårt att tro att du skulle gilla emos”, sa han lågt. Lukas vände blicken till honom med en road krökning på läpparna. När Joel höjde ögonbrynen så höjde Lukas sina tillbaka.
”När man ser på dig är det svårt att tro att du gillar tråkpåsar som mig.”
”Tråk- vad fan, lägg av.” Joel knuffade på honom med axeln. Lukas skrattade tyst. Sedan vände han tillbaka blicken till filmen och Joel satt kvar, lutad mot hans arm, och tänkte jag är kär, jag är kär, jag är kär.

De lyckades se tre filmer innan Lukas började blinka sömnigt. Klockan var bara några minuter efter tio och Joel var van vid att vara vaken längre, men tänkte inte sitta vaken ensam i Lukas lägenhet. De hade inte pratat någonting om att han skulle sova över, men inne i badrummet låg ett inplastat tandborsthuvud på kanten av handfatet. Den lilla färgade ringen var grön. Joel undrade om Lukas gett honom den med flit, eller om det bara råkat bli så. Han mötte sin blick i spegeln när han monterat ihop eltandborsten. Glåmig var han fortfarande, lite blek, men bättre. Hade det här varit i juni, juli hade han fräschat upp sig som fan och sett till att vara redo för att göra Lukas pigg igen. Nu tvättade han ansiktet och bar sina kläder i famnen på väg in till sovrummet. Lukas satt redan på sängkanten i bara underkläderna med mobilen i händerna. Lampan på sängbordet var tänd och gjorde det väldigt enkelt för Joel att svepa blicken över hans lår, vidare hela vägen upp till hans axlar. När hade han tid att gymma? Han pratade aldrig om det, men hans kropp var snygg. Stark. Joel frestades för ett ögonblick att glida ner i hans knä. Eller mellan hans knän, för den delen.
”Vill du ha något att sova i?” frågade Lukas och tittade upp från mobilen. Joel brukade sova i bara underkläder hemma, men han kom på sig själv med att nicka. T-shirten Joel blev erbjuden var vit och mjuk. Han drog den över huvudet och kröp ner under täcket, la sig längst in mot väggen medan Lukas rullade ner rullgardinen och pysslade på en stund. De småpratade lite, också. Om skräckfilmen de sett, vilken fått Joel investerad men Lukas spänd som en fjäder, bland annat. Om det kändes okej, vilket Joel nickade och hummade tyst till. Det kändes absolut okej. Det kändes… bra, även fast han kände sig lite sådär ömtålig och dallrig inuti. Fortfarande. Joel hade kunnat prata längre, men valde att inte säga något mer när han hörde hur djupa Lukas andetag blivit. Så vitt Joel förstått klev han upp väldigt tidigt för att jobba. Inte konstigt han var trött. Han låg på rygg med armen över magen, huvudet lätt vridet bort från väggen och Joel. Joel lyssnade på hans andetag. Han makade sig närmre, tills att deras armar rörde vid varandra och hans kind låg mot hans axel. Det fick honom att tänka på första gången han stannat över.
Joel låg vaken länge. Han tänkte och tänkte, fastän han försökte stänga av sitt huvud och bara slappna av. Han låg bredvid en varm och snygg kille och han borde ta vara på det, inte… göra vad han nu gjorde. Det var så svårt att jämföra det här med vad som varit för bara några veckor sedan. När han hinkat vin och hängt ut genom fönstret och bara känt sig fel. Lukas hade sagt att det var upp till honom att avgöra vad han ville och kände. Han hade ju rätt, men Joel tänkte ändå. Undrade. Kunde han vara någons pojkvän så som han var nu? Var det inte jättevanligt att folk gjorde slut för att den ena inte var redo eller var för ego eller för trasig? Skulle Lukas låta det äta upp honom, om det inte blev som han önskat sig? Joel trodde inte det behövde bli så mycket mer konstigt än vad det redan blivit, men ändå. Han gick på SOC, han visste inte hur man arbetade utan att flippa. Han hade uppenbarligen problem med sin självbild och impuls när det kom till alkohol och sex och, fan, vem visste egentligen. Men det var ju bara hans problem. Säkert ingenting som Lukas ens bekymrade sig för, han bara fanns där och väntade snällt och tålmodigt på att Joel skulle våga. Men ändå. Men ändå.

Joel vek försiktigt undan täcket när han kröp ur sängen. Det var kallt ute, säkert nollgradigt eller till och med minus, men han drog bara på sig sin hoodie och lånade Lukas skor innan han smet ut på balkongen. Där ute stod två svarta, flätade stolar och ett matchande bord. Stolen Joel satte sig i var kall mot hans bara lår, men han kröp upp i den som om det skulle hjälpa honom att värma sig. Lite frisk luft och cigg, sedan skulle han försöka sova igen.
Första cigaretten rökte han alldeles för fort. När han bestämde sig för att röka en till började tändaren krångla, och han tryckte tummen mot det lilla hjulet om och om igen. Varför hans ögon tårades visste han inte. Halsen kändes tjock och han snörvlade tyst när han slutligen kunde ta ett bloss. Det var ju så jävla lame när folk inte vågade för att de var rädda för att förlora något. Det var ju precis det han gjort när han skjutit Lukas ifrån sig, när de bara skulle vara vänner. Nu gjorde han det igen. Han ville ha honom men han vågade inte, för tänk om han ångrade sig och gjorde slut. Tänk om han inte var vad Lukas hoppades på? Tänk om det inte fanns mer till livet än billigt rödvin och cigg för SOC-pengar som han rökte ut genom fönstret? Vad fan skulle hända när chocken släppte, om den släppte, när han förstod att Viola var borta på riktigt? När det inte kändes skönt alls längre?
Joel gned handloven över ögonen, men de fylldes genast med nya tårar. Det hade funnits en tid då han velat gråta men inte kunnat. Det hade varit så många år i rad där han önskat att få utlopp, på något sätt, men han hade alltid vägt på kanten och bara väntat. Nu grät han fastän han inte ville något hellre än att gå in och lägga sig och bara vara nöjd. Han försökte vara tyst, men hörde själv hur hans snyftningar och små skälvande andetag tycktes eka mellan balkongens väggar. Kanske skulle han bli trött av gråten i alla fall. Han måste lugna sig när han rökt färdigt, så kunde han tvätta ansiktet och lägga sig igen.
Balkongdörren hade Joel bara styrt igen för att det inte skulle ryka in. Nu gled den upp, med ett litet tyst knarr, och klumpen i Joels hals tjocknade. Han hade hoppats att Lukas inte skulle märka att han lämnat sängen och ännu mindre så att han skulle märka att han satt här och grät, men nu kom han med den luddiga filten från soffan och svepte den om hans axlar.
”Tack”, mumlade han, mer skamsen än någonting annat. Han drog upp filten så tätt om sig att han kunde begrava näsan i den. Ögonfransarna kändes kalla mot kinderna när han slöt ögonen och lät tårarna falla från dem.
”Vad är det som händer?”
”Ingenting, egentligen. Jag bara tänker så mycket.” Joel snörvlade igen när han lutade sig ner för att fimpa i burken Lukas ordnat till honom efter middagen. Han drog in armen under filten och drog upp axlarna mot öronen innan han såg mot Lukas. Han hade satt sig i den andra stolen, alldeles intill honom. Han hade tagit på sig ett par mjukisbyxor och en så tunn t-shirt att Joel helt klart kunde se konturerna av hans muskler under den.
”På något särskilt?”
”På dig”, erkände Joel med en uppgiven och sorglig liten suck. Han gned filten över sina våta kinder i ett försök att samla sig, men han kände sig så svullen och röd att det inte gjorde så mycket skillnad. För en gångs skull var nog hans blå ögon lika ängsligt formade som Lukas var.

”På mig?” ekade han, med en röst som var både orolig och hoppfull.
”Jag borde inte vara det, men jag är så… jävla nervös. Så sjukt jävla nervös. Men jag vill vara med dig. Vill du vara tillsammans med mig? Även fast jag inte fattar någonting?”
”Det är klart jag vill… det är inte som att jag fattar så mycket heller. Men det spelar ingen roll för mig, jag vill ju bara få gilla dig. Kan du inte låta mig göra det?”
När Lukas sa det la han sin hand ovanpå Joels filtklädda lår. Precis som förr märktes det på honom att han hoppades på något mer, något mer som Joel inte förstått förrän nu. Något mer som betydde annat än sex och jag vill ju bara få gilla dig. Så Joel nickade. Sedan torkade han sig om kinderna igen, och lät Lukas lägga armarna om honom när filten gled ner från hans axlar. Att låta sig tröstas borde inte kännas så svårt och samtidigt så skönt. Hans fötter gled ner från kanten av stolen när Lukas manade honom att komma med hjälp av greppet om hans midja. Att sitta i hans knä fick honom att känna sig liten och märklig men när han begravde näsan i gropen mellan hans hals och hans axel kändes det bättre. Som att han valt något bra för en gångs skull.
Han hade nog velat kyssas om det inte varit för att han fortfarande grät. Nu lät han sig bli hållen, tröstad, och kyssarna kom när de återvänt till sängen och Lukas pressade läpparna mot hans nacke. Lätt, upp bakom örat. Den här gången fick det knuten i Joels bröst att lösas upp. Han kände sig bara mjuk.

*