Tequila Silver: december

Snön hade kommit, och gått. Runt andra advent hade det legat ett luddigt täcke på gräsmattorna och taken, fått allting att se sådär helyllemysigt ut. Sedan hade slasken kommit och världen blev väldigt grå och intetsägande. Det var kallt, men inte tillräckligt. I hamnen hade det inte frusit tillräckligt för att blåsten skulle lugna sig heller. Nu låg det issjok här och där, lossade från kanterna och från de många bryggorna.
Joel hade en ny, vinröd halsduk som han virat upp till hakan. Det var inte tillräckligt kallt för att han skulle vara i behov av en vinterjacka så han hade nöjt sig med en hoodie under den svarta jeansjackan. Han promenerade mellan mjuka snöklumpar ovanpå bryggan. Då och då knuffade han ner ett par i vattnet och lyssnade på de små plumsen de gav ifrån sig.
Platsen där de spritt Violas aska låg längre bort. De hade behövt åka bil dit, till ett mer privat ställe, där ingen sett dem och där ingen skulle kunna klaga på vad de gjorde. Bryggan där Joel stod låg i hamnen, precis intill restauranger och en krog, för att inte tala om ett stort hotell. Ändå kändes det som att hela havet var hennes, på något sätt. En av få saker han gjort med henne när han varit liten och hon haft en bra dag var att de åkt till stranden. Viola hade solat och Joel hade badat i havet och skurit upp fötterna på vassa musselskal, men han hade varit nöjd ändå. Nu växte inga lupiner, inga blommor alls, men när sommaren kom skulle han plocka en rosa och sprida blommorna i vattnet.
På andra sidan vattnet passerade nians buss, på väg mot Hammarvägen och byggnaden där Viola bott. Innanför halsduken hängde fortfarande ängeln om Joels hals. Han påminde sig om nyckelknippan i jeansfickan, där han hade nyckeln till sitt eget hem och att det inte spelade någon roll att det var lite tomt. Att han hade en extranyckel till Lukas lägenhet, och en till Alex också. Det ordnade sig.

Mobilen vibrerade en kort signal i jackfickan. När Joel tog upp den såg han att det var en snap från en av personerna han precis tänkt på. Lukas hade inte ens haft Snapchat innan Joel introducerat det för honom, men senaste veckorna hade han använt det flitigt. På bilden syntes Lukas i en vit skjorta med namnskylten på plats vid bröstfickan. Vad Joel la vikt vid var dock hur han stödde armbågen mot sitt skrivbord, och hur hans biceps spändes under tyget.

Lukas: Slutar om en halvtimme. Är du hemma?

Joel funderade på att skicka en bild på vattnet och bryggan, men vände sedan kameran till sig. Han tog bilden så att bara hans läppar syntes ovanför halsduken när han strök tungspetsen utmed dem.

Joel: Väntar på dig i hamnen

Precis som han önskat så flinade Lukas plågat på nästa bild. Joel gillade tanken på att han satt på jobbet och tänkte på kyssar och annat som säkerligen inte passade sig för varken datorjobb eller kundservice. Joel kramade mobilen i händerna när han slog sig ner på en av de breda bryggstolparna. Det kändes inte så passande att sitta här och tänka på kyssar heller, för den delen. Trettio minuter skulle han nog klara sig ändå.

*