Tequila Silver: juni

Nittonde juni vaknade Joel, medveten om att det var hans födelsedag, utan att känna sig annorlunda. Han hade tänkt hela året att han redan var tjugofem så dagen D gjorde ingen större skillnad. Födelsedagar hade aldrig varit något märkvärdigt för honom. Det hade blivit lite mer märkvärdigt efter att han blivit vän med Alex, i och för sig, som brukade gilla att fira honom. Dagen i ära arbetade Alex ett heldagspass på restaurangen men hade redan hunnit skicka en snap med en massa ballonger och partyemojis. Om inte Alex var jättetrött efter jobbet så hade de snackat om att mötas upp och fira lite. Ingen fest och ingen krog, men något glas hemma och kanske några snacks. Innan dess var det tänkt att Joel skulle ta bussen hem till Viola. Det skulle inte bli något firande där heller, men hon hade ringt honom igår och sagt att hon ville träffa honom på hans födelsedag. Joel tänkte på godispåsen som stod och väntade på honom i skafferiet. Han köpte det aldrig till sig själv, åt det bara en gång per år när han fick det av henne. Det hade satt minnen i smaken och han gillade det, men skulle han en dag proväta en bit på en annan dag skulle det kännas fel. Som fusk.
Under tiden som Joel åt en skral frukost pratade han en liten stund med Violet som ringde från rasten på sitt jobb. Han grattade på födelsedagen och sedan pratade de om vad som hänt sedan sist. Violet sa att han inte gjort så mycket märkvärdigt men lyssnade gladeligen på Joels uppdateringar om Lukas. Det hördes på honom att han roades men Joel var inte säker på om det rörde hans ton eller vad han sa. Det fick honom att tänka på hur Alex höjt ögonbrynen åt honom sist de träffats. Typ som att Joel var en korkad unge. Kanske var han det.
Inte förrän klockan hunnit bli halv fyra tog sig Joel ut från lägenheten och ner mot busstorget. Hela dagen hade han ledig och han hade svårt att tro att Viola skulle vara upptagen med något annat, men det hade gått enkelt att skjuta på det. En del av honom gjorde det nog med förhoppningen att kunna åka direkt därifrån för att möta upp Alex senare. Matcha det med att han slutade jobbet, och sådär. Han kände sig en aning skuldmedveten när han dråsade ner i bussätet och sträckte ut benen framför sig. För att distrahera sig från grå tankar tog han upp mobilen och stack hörsnäckorna i öronen. Efter en halv låt kom ett sms från Lukas, ett litet vardagligt vad gör du idag och så en smiley. Joel hade övervägt att inte ens berätta att han fyllde år. Han orkade inte vara en kinkig och svår unge som grinade om att hans födelsedag inte var något att fira, men han kunde inte heller riktigt se någon anledning till att Lukas skulle behöva veta. Annat än att han skulle känna sig tvungen att säga grattis och så skulle Joel behöva berätta att han skulle ”fira” med sin mamma och att det skulle bli kul fastän han var helt säker på att det inte alls skulle bli så kul på riktigt. Joel suckade. Sedan gav han med sig, och svarade i alla fall.

Joel: Mamma ville fira mig lite så ska åka till henne nu en stund. Så kanske jag ska träffa Alex sen om han orkar. Vad gör du?
Lukas: Fyller du år? Grattis! 😊 Jag slutade tidigare på jobbet så jag ska bara hem och göra matlådor tror jag
Joel: Tack (:

Joel funderade på om han skulle skriva något mer. Typ det borde jag också göra för han borde verkligen lära sig att göra matlådor, eller ens göra mat över huvud taget, men så var han plötsligt framme vid rätt stopp och var tvungen att stoppa mobilen i fickan innan han skulle kliva av.
Det var fint väder. Lagom varmt, lagom molnigt. Så sent som igår hade Joel upptäckt att han blivit lite solbränd, men enbart för en svag nyansskillnad mellan hals och bröst. Nu värmde solen skönt i nacken på den korta biten han hade att gå till Violas port. Han kastade en blick mot lägenheten där helvetesfesten tagit plats och gjorde en mental honnör till sig själv som för det första lyckats ta sig ut när han varit så full, och för det andra lyckats vingla hela vägen in till stan. Om ett tag kanske han kunde roas åt det hela.
Inne i trapphuset var det svalt och dunkelt. Joel tryckte på ringklockan innan han provade dörren, som visade sig vara upplåst. Det kändes nästan alltid på samma sätt när han kom dit. Som att han höll andan just när han klev in, medan han avgjorde vad som väntade och om han var en idiot som gick med så mycket gröt i huvudet eller om det var berättigat. Idag behövde han inte grubbla så mycket, för han såg att toalettdörren stod öppen och hörde vinandet från kranen där inne. Viola var färdig lagom tills han tagit av sig skorna.
”Hej älskling. Jag undrade just om du inte skulle komma.”
”Jag sa ju att jag skulle komma. Ledsen att det dröjde.”
”Ingen fara. Jag är bara lite trött.” Viola kramade honom, men istället för att lägga armarna om honom höll hon hans överarmar i ett lite kloliknande grepp och tryckte kinden mot hans axel. Sedan, när hon lutade sig tillbaka, la hon händerna om hans kinder och smekte dem, men Joel kunde knappt hålla hennes blick. ”Grattis på födelsedagen.”
”Tack”, sa han lågt. Han tog hennes handleder och styrde undan hennes händer, men kramade om dem, för att släta över att han ville ta sig ur hennes grepp.
”Har du hunnit fira?”
”Nej… jag sov ganska länge. Men jag ska kanske träffa en kompis sen.”
”Alexander?”
”Ja… Alex.” Joel gick in till köket för att sätta sig. Han satte sig vid bordet och ignorerade disken som stod där, sköt bara undan en korsordstidning och en tuggad penna som legat ovanpå. Han kunde faktiskt inte minnas hur mycket han berättat om Alex för henne. Om han någonsin presenterat det som att han fått en ny vän, eller om han bara börjat nämna hans namn och att hon snappat upp det. Plötsligt fick han dåligt samvete. Var det så jävla logiskt av honom att vara bitter när han inte ens försökte berätta för henne vad som hände i hans liv?
Joel lyfte blicken från bordet när han hörde skafferidörren öppnas. Viola kom med godispåsen i båda händerna, som att hon presenterade en liten skatt. Något skiftade inuti Joels bröst när han tog emot den och den blanka plasten prasslade i hans händer.
”Det är inte mycket…”
”Men det är lagom. Tack. Det är ju tradition.”
”De matchar ditt hår.”
”Ja…” Joel såg ner på godisarna. Den gröna färgen var mildare än den han hade på håret, men det var nog ganska likt. ”Tror jag ska spara dem till ikväll.”
”Gör det du. Du kanske… du kan ju bjuda din vän.”
”Mm.” Joel lät bli att nämna att Alex knappt gillade någonting och att han förmodligen inte skulle vilja testa. Plasten prasslade när han strök tummen över texten på framsidan. Han gjorde det en gång till, när Viola stod kvar vid hans sida och strök honom över håret och klumpigt fixade till någon slinga bakom hans öra. Han hade precis kommit men han ville gå igen och han ville slinka under hennes arm och bort från hennes beröring. Den var så mjuk och försiktig, så fumlig och oklar, som att hon sträckte handen genom ett tjockt lager dimma för att ens nå honom. Han kunde inte ens avgöra om hon var full, om hon var trött, om hon gjort någonting annat.
Han visste inte om hon var ledsen när han bara en halvtimme senare ursäktade sig med att han skulle åka, eller om hennes ögon var blanka på grund av någonting annat. Han kramade henne hejdå fastän han inte ville, han log och han tackade och lovade att han skulle komma snart igen, och han tände en cigarett så fort han kommit ut och gick med blicken i backen. Förbi busskylten, vidare ner på gatan, för att komma till nästa.
När en liten regndroppe träffade Joel i nacken kände han för att fnysa. Det var skirt och mjukt duggregn mot blå himmel, det var sommar och han var tjugofem och han visste inte hur han skulle bete sig med sin egen mamma. Hon hade varit värre. Mycket värre, och han hade fixat det utan problem. Idag hade hon bara varit snäll och han stod inte ut. Med sig själv, mest, som tänkte så jävla dåliga saker och som inte klarade av att umgås med henne utan att fly till någon annan efteråt.
Den andra busshållplatsen låg bara ett par hundra meter bort och han satte sig rakt ner på marken när han kommit dit. Asfalten hade bara hunnit bli lite fuktig och fukten skulle inte ens klara att ta sig igenom jeansen. Utan att vara ett dugg sugen rev han upp hörnet på påsen och tog en godis. Han bet av en bit, drog tills skummet gick av med ett snäpp. Tog ett bloss, tuggade igen. Sedan kom bussen och han åkte hem, till stan, till Alex gata, och väntade där även fast det var över en timme kvar innan han slutade. Han slogs av en fånig impuls att skriva till Lukas och fråga hur han hade gjort, om det varit hans mamma som var som Viola, men övergav idén så fort han tänkt tanken. Han ville inte prata om henne. Han ville bara prata om något annat.
Så när Alex väl kom till honom hade han en kasse i handen och en liten flaska i den andra. Ingen av dem brukade dricka bubbel men när Alex visade den för honom och han såg att den var grön, skulle smaka äpple och hade en skjutkork, rörde sig det där ömtåliga i bröstet igen. Kanske såg Alex det på honom. Han kramades hårdhänt i alla fall, satte lilla flaskan i hans hand och sa åt honom att det var hans födelsedagsdricka och han måste dricka upp den även om den var äcklig. Sedan åt de knapriga lantchips och tittade på en rätt dålig film som de hittat på Viafree. Vid det laget hade ångesten sakta runnit ner och ur Joels kropp och han kände sig så jävla tacksam över att han hade Alex, men han var för stolt och för töntig för att kunna säga det till honom.
Det som var så bra med Alex var att han fattade när han kunde vara jobbig med honom. Det syntes på honom att han förstod att något hänt, men också att han fattade vad det rörde sig om. Framförallt fattade han att det för Joel blev som att repetera samma gamla visa. Igen och igen. Så istället dukades det fram tequila, och när de shottat tittade de på Johans bilder på Facebook igen. Joel var mer än lovligt nöjd att bara lyssna på vad Alex hade att berätta om honom, att de bytt nummer och Snapchat, att Alex till och med fått någon bild av honom som var allt annat än barntillåten. Kände Joel Alex rätt så var det säkert han som börjat. Som en liten tease. Joel hade gladeligen skickat något liknande till Lukas men frågan var om han skulle få någonting tillbaka eller om Lukas bara skulle sitta där, röd om öronen, och tänka. Nog för att även det hade varit en smula lockande. Han skulle möjligen kunna skicka en bild när han enbart hade hans t-shirt på sig. Intressant koncept, men ingenting han skulle testa ikväll.
När Joel behövde göra en avstickare till toaletten låste han upp mobilen, tveksam. Han hade nästan väntat sig ett sms från Viola, en ursäkt eller vad som helst, men kände sig lättad när där inte fanns något. Istället fanns ett nytt sms från Lukas.

Lukas: Har du haft en bra födelsedag? 😊
Joel: Jo, en bra kväll i alla fall (:
Lukas: Skönt att höra det 😊 Vill du ses till veckan?
Joel: Räkna med det :*

Utanför badrummet stod Alex med en cigarett mellan läpparna. Han höjde sin tändare i Joels riktning och svajade svagt på stället, men log. Nöjd och kattliknande.
”Sugen på en rök?” frågade han, mumligt om cigaretten. Joel lät mobilen glida ner i bakfickan och andades ut i en suck, samtidigt som han nickade. Var det något han var sugen på så var det en cigg. En cigg och en fortsatt trevlig kväll.



*