Zaychik (зайчик): prolog

Det var början av december. Här och var låg grus, fläckvis även brunröd sand, men mest av allt fanns det is. Nadia stod i personalrummet på en hamburgerrestaurang och knäppte stressat knapparna i den dressingfläckade uniformsskjortan. Den var tvättad upprepade gånger, men det var något med dressing och blåbär som aldrig tycktes gå bort från det vita tyget. Det sjukt hala väglaget hade gjort att den vanligtvis tjugo minuter långa promenaden tagit närmre trettiofem. På ynka fem minuter hann hon byta om, plocka ur septumringen ur näsan och sätta upp sitt långa, svarta hår till en stökig knut intill underkanten av den lilla mössan. Ibland sög verkligen hennes jobb. Ibland var det helt okej. Just den här kvällen skulle visa sig göra både och.
Klockan var strax före tio då hon blev stationerad i drive-kassan. Det hann gå en halvtimme innan den första bilen kom. Det var som om den varit den första dominobrickan, för sedan kom allting. Ett pling i headsetet. Två till. Åtta till. Trots den kalla luften utanför den öppna driveluckan klistrade sig skjortan mot Nadias rygg. Det brusade i headsetet, hennes kollegor ropade med höga röster till varandra för att höras över gästerna och de ilskna pipen från fritösen. Bland gästerna fanns guldkorn som trodde det gick fortare om man ropade in över disken. Högt. Ännu lite högre. Svor lite, flirtade med yngsta tjejen i kassan.
Tjugo i tre tog äntligen kön i driven slut. Kön inomhus sträckte sig fortfarande till dörrarna och Nadia gjorde sitt bästa för att hjälpa till i kassan, även fast hon bara längtade efter att få stänga av sitt headset, städa, och gå hem. Tio i tre plingade det i headsetet igen och Nadia tog andfått emot en order om en hamburgare med extra lök, utan tomat. Med en mugg Cola i handen och pekfingret på knappen som öppnade driveluckan önskade hon plötsligt att hon sminkat sig. 
Tjejen i bilen var den snyggaste Nadia visste. Hennes hår var färgat i en så jämn och ljust blond nyans att den hade kunnat tas för hennes naturliga om det inte varit för hennes mörka ögonbryn. Hon hade satt upp överhåret i en tofs i nacken och resten låg fram över hennes axlar, över en stor svart text som täckte hennes bröstkorg. Hennes läppar var så fylliga och godisrosa och Nadia kunde inte sluta titta på dem.
”Hej”, log hon.
”Hej”, log Nadia tillbaka. Hon kände igen hennes beställning, och hon kände igen henne från de gånger hon bläddrat bland begagnade spel inne på GameStop. Hon kände igen henne ännu bättre från festen förra helgen där hon fått erkänna att hon inte ens spelade så mycket tv-spel. Att hon oftast följde med vänner in bara för att det var hon som jobbade. Matilda.
De många gästerna som fortfarande trängdes inne i serveringen hindrade Nadia från att stanna vid luckan och snacka. Så fort hon fått Matildas burgare från köket hade hon skickat ut påsen genom luckan och lett mot henne. Försökte känna sig snygg fastän svetten rann från tinningarna och det fullkomligt osade av pommes kring henne. Matilda blinkade åt henne innan hon hissade upp rutan och körde iväg. Nadia kunde knappt tro det, men sög i sig komplimangen.
I morgon var det hennes tur att stanna efter stängning och städa och diska tills fingrarna blödde. I natt kändes det så skönt att få gå förbi kollegorna, vinka hejdå, byta om och gå hem medan de stannade kvar. Så fort hon kommit utanför dörren tände hon en cigg och satte sig ner på den iskalla trottoarkanten. Hon måste få röka under tystnad för ett slag. Pip, skrik och buller tycktes dröja sig kvar som ett brus i öronen. Ibland följde det henne ända hem till sängen. Tanken på att försöka halka sig hemåt fick henne att stanna kvar för att röka en cigg till. Hon frös om rumpan. Snart tillräckligt mycket för att den skulle domna bort lite. Hon försökte mentalt övertala sig själv att resa sig genom att locka med tankarna på en dusch, när hon fick syn på Röda Faran. Den gamla rostiga Saaben svängde just in på parkeringen och blinkade mot henne en gång med lyktorna. Fimparna fick ligga kvar intill trottoarkanten när Nadia reste sig och halkade fram till passagerarsidan. Philip hade många bra kvalitéer. Kvällar som denna, när han var tankeläsare, var hon extra tacksam.

*