Sunny - [8]

Mike hade hoppats på en privat förfest tillsammans med Rebecca innan de skulle till riktiga festen hos Angie. Snopet fick han gå med på att förfesta helt ensam, då Rebecca arbetade stängning på Carlings och behövde timmen efteråt till att hinna hem och festfixa sig. Detta var alltså orsaken till att Mike satt helt ensam på bussen, på väg hem till Angies lägenhet på Piastervägen. Klockan var strax efter åtta och det var verkligen kolsvart utanför bussfönstret. Bara reflexstolparna lyste upp ibland. En liten signal från jackfickan fick honom att ta upp telefonen och öppna meddelandet som Rebecca precis skickat. 

Väntar på dig 😊 stod det, och på bilden syntes Rebeccas knän intill ett bord fullt med chipsskålar. 
Snart framme 😉 Kommer du ut och hämtar mig? 
Jag ska inte låta dig gå vilse 😊

Mike hann inte svara då han plötsligt insett att han var på rätt ställe. Han fick bråttom att plinga och kliva ur sitt säte. Kassen i hans hand både prasslade och klingade när han var tvungen att ta ett stort kliv över en fläck på marken som såg ut att vara livsfarligt hal. Någon fyndig comeback fick han ingen tid till att koka ihop, då Rebecca snart uppenbarade sig intill busskuren. Hon hade jackan med fluffkragen öppen över en klänning som måste vara glansig på något vis. Det var svårt att se ordentligt från det svaga ljuset i kuren. Hennes mörka hår låg i perfekta lockar över kragen, och tänderna lyste mot det mörka läppstiftet när hon log mot honom. 
”Tänkte det var bäst att vara snäll med dig. Hej.”
”Hej. Tack”, skrattade Mike. Han lutade sig fram för att krama om henne, näsan i fluffkragen och hennes hår mot kinden, men råkade kliva på isfläcken trots att han nyss varit så noga. Istället för att fånga sig grep han bara hårdare om Rebecca och dunkade klumpigt axeln i busskuren. Där blev han stående, bredbent med kassen i ena handen och Rebecca i den andra. 
”Hjälp”, flämtade hon och skruvade sig för att komma ur hans grepp. ”Ska du ramla så får du ramla själv, det är ju skitkallt!”
”Ja, ja. Jag blev väl så till mig. Kan du typ ta den här? Jag måste uppenbarligen koncentrera mig på att enbart gå.” Mike sträckte över kassen till Rebecca och tog hjälp av busskurens vägg för att ta sig runt fläcken trots att den omedelbara faran var över.
Vägen upp till lägenheten var kort och full av grus, till hans lättnad. Rebecca ledde honom in genom porten och upp för ett par trappor med hans kasse i handen. Hon verkade inte vara helt och hållet barbent, men hennes strumpbyxor var så tunna att han förstod att hon frös. På fötterna hade hon dock ett par slarvigt knutna Converse och han undrade om hon tagit dem enbart för att gå ut och hämta honom, eller om det var hennes festskor. När han tänkte efter så hade han nog aldrig sett henne i klackade skor. 
Mike fick tyvärr inte så mycket mer tid till att granska hennes ben, då de var framme vid lägenheten där festen hölls. På brevinkastet stod det A. Tomczyk tillsammans med en handskriven lapp om ingen reklam. Mike krånglade av sig jackan redan innan han klev in. Det var varmt och stod en samling skor innanför dörren, så festen verkade vara i full gång. Med jackan upphängd och skorna ur vägen blev han stående. Kan hända han tagit hjälp av Emma för att välja kläder ikväll. Det blev simpelt, som alltid, med svarta jeans och ljusgrön skjorta som han faktiskt aldrig använt förr. En relativt ny färg för honom, men Emma hade lovat att han klädde i den och den verkade dessutom ha fångat Rebeccas uppmärksamhet då hon med runda ögon rörde vid ett par av knapparna. 
”Vilken fin”, log hon mot honom. ”Du brukar väl inte ha grönt?”
”Nej. Militärgrön ibland, men.” Mike försökte att inte flina. Hade Rebecca hunnit dricka lite redan? Själv låg han efter, då ölen han fått i sig hemma knappt hade gjort någonting med honom. Han hann inte prata något mer om skjortan då en blond tjej uppenbarade sig i hallen med en ölsejdel i handen. Hon var kolsvart sminkad och hade en mörkgrön flanellskjorta uppknuten i midjan till sina ljusa jeans. Uppkavlade vid anklarna. Mike undrade en aning fördomsfullt om hon var gay. 
”Angie!” utbrast Rebecca och tog denna Angie i armen för att styra henne fram till Mike. ”Här är Mike. Han höll på att halka där ute, men-”
”Det behöver du väl inte avslöja”, skyndade sig Mike att avbryta. Han slog på charmleendet och sträckte fram handen till Angie, men hon verkade förvånande oberörd när hon tog hans hand. 
”Hej Mike”, log hon. ”Välkommen till mig. Jag heter Agniezska men du får gärna också bara säga Angie.”
”Då gör jag så.” 
”Vi har snacks och bål, men den blev tyvärr inte så god. Ta för dig!” Angie sa detta när hon var på väg in i vad som måste vara vardagsrummet och verkade inte bry sig om att kolla så Mike följde efter.
”Den var faktiskt inte så god”, sa Rebecca med en liten grimas. ”Men jag har vin, om du vill ha. Men jag vet inte om du dricker det?”
”Nej, det är nog för vuxet för mig…”
”Jag känner mig inte så vuxen, men det är billigt och gott i alla fall.” Rebecca sträckte över Mikes kasse till honom och smet sedan in i samma rum som Angie försvunnit in till. Det gick att se en halv soffa från dörröppningen och där trängdes redan ett gäng färgglada personer. Mike såg någon med snaggad skalle som han inte var säker på om det var en kille eller tjej, eller kanske ingetdera, och bredvid en långhårig kille med alldeles runda glasögon. Hade han hamnat på en hipsterfest? Han flinade för sig själv när han gick ut till köket för att packa upp sin dricka. Det var inte samma sak nu för tiden, tvåtusentiotalets emos hade väl dött ut för längesedan, men stämningen fick honom ändå att tänka på de första festerna med Lily och Sebbe, med Aaron och emogänget och sina färgglada hår och randiga vantar. Det var så längesedan han själv ens ägt ett nitbälte och en bandtröja att han nästan glömt att det hänt.
Som för att spä på nostalgin ännu mer anlände Lily bara fem minuter senare. När hon dök upp i dörröppningen till köket såg hon på Mike med samma chockade min som han såg på henne. Precis som alltid var hennes hår långt och rakt, alldeles platinablont, men med mjuka blå slingor i underhåret som åtminstone var nya sedan Mike sist sett henne. 
”Mike!” utbrast hon. ”Bjöd Rebecca dig?”
”Ja”, sa han med ett skratt. ”Och dig med, antar jag?”
”Ja, eller det var jag som bjöd in mig för jag var ensam och hade tråkigt. Rebecca sa det var fritt fram att komma.” Lily kramade om Mike med sin väska kvar i handen, så den dunsade lite mot hans rygg. Det visade sig att hon hade en hel flaska Midori där i och hon flinade åt Mike när hon hällde upp en shot till sig. Innehållet var knallgrönt och han mindes det från emofesterna, de lite vuxnare, när de faktiskt varit gamla nog att åtminstone få gå på krogen. Bara lukten av den fick honom att tänka på förfest och för mycket chips.
Inne i vardagsrummet fick de var sin sittpuff att slå sig ner på och Mike valde förstås den som stod närmst soffan, eftersom Rebecca hade hörnplatsen. Mike tittade en aning skeptiskt på hennes helt vanliga dricksglas som hon fyllt till hälften med rödvin.
”Classy”, viskade han när han knuffat försiktigt på hennes knä med sin ölburk. Hon tittade först på burken och sedan på sitt glas med ett flin. 
”Det är Angie som är för trashig för att ha vinglas.”
”Varför ska jag ha vinglas när jag inte dricker vin?” Angie ställde ner sin sejdel med en duns på bordet. ”Ska jag köpa ett bara för din skull?”
”Gör det.” Rebecca rynkade näsan åt Angies håll, och Angie svarade med en puss i luften. Mike såg flyktigt mellan dem. Utan att han kunde hjälpa det började han fundera på om Rebecca faktiskt var bisexuell och om hon kanske… nej, man kunde såklart ha tjejkompisar bara. Även fast man var en snygg tjej och kompisen också var en snygg tjej som råkade gilla tjejer. Han drack en klunk ur sin burk, och sedan en till, innan han insåg att Lily tittade på honom med ett allvetande leende. 
”Sluta”, mumlade han. 
”Angie har en flickvän”, viskade Lily och höjde sedan ögonbrynen, hjälpsamt. ”Som bor i England.”
Mike fick lov att erkänna att han var lättad. Han fick lov att erkänna att han varit bra töntig också, så när en eldhårig tjej kom in med Cards Against Humanity och sa att det var lekdags gjorde han sig beredd att vara med till hundra procent.

Det kunde kännas lite sent att gå ut på krogen när klockan redan var elva, men det var dit sällskapet var på väg. Snaggade personen och glasögonkillen var tydligen ett par och hade vinkat hejdå när alla i samlad trupp lämnat Angies lägenhet för att packa in sig i två taxibilar och åka till krogen. Mike som inte tänkt lägga så mycket på alkohol råkade köpa öl till sig och en syrlig drink till Rebecca bara för att han ville bjuda. Han såg henne och Angie smyga till uteserveringen för att röka, och sedan tappade han bort dem. Istället hängde han med Lily, vid ett av borden nära bardisken där ljudet var högt men det ändå var rätt skönt att sitta. Lily satt med ryggen mot dansgolvet och Mike mitt emot. Det kunde hända att han kastade blickar ditåt, då och då, för att se om Rebecca kom in igen. Än så länge hade han inte sett någonting.  
”Hur är det med Sebbe?” frågade han Lily, högt för att överrösta dunket. ”Fick han inte följa med ikväll?”
”Han är redan ute. Han och några kompisar skulle på någon spelning, eller det är som flera musikintresserade grabbar bara som håller i någon fest och någon tävling. Jag vill gärna se Sebbe spela men jag kände inte för att hänga med enbart grabbar.” Lily log mot Mike över kanten på sitt glas när hon drack ur sugröret. ”Egentligen var jag uppbokad idag, men planerna blev ändrade. Så det var antingen Sebbes grabbfest, hemmakväll eller smita hit.”
”Då gjorde du ju rätt i att komma hit”, log Mike. Han visste att Sebbe spelat gitarr i många år nu, säkert tio, femton, men det var längesedan han sett honom. Under emogängets dagar hade han spelat på torget med sina vänner i bandet, men sedan dess hade nog bandet lösts upp om han mindes rätt. Oavsett vilket var det kul att höra att han fortfarande höll igång.
”Jag tycker det också. Det var längesedan jag såg dig! Festar du inte längre?”
”Inte så mycket. Jag har mycket med jobbet och försöker klämma in träning när jag är ledig.”
”Klart du gör… du är så duktig. Men när du har tid över så får du gärna komma på några av våra fester igen.”
”Det gör jag gärna. Jag ber om ursäkt i förväg om det blir många nej, men… jag ska göra mitt bästa.” Mike drack en klunk ur glaset. Det må vara kallt ute, men inne på krogen var det så varmt att skjortan hotade att klistra sig mot nacken. När han druckit upp borde han gå ut och svalka av sig så att han inte började känna sig alltför ofräsch, för trots fyllan önskade han att lukta gott och inte bara vara en klibbig kille bland några hundra andra. Kanske var det Lily som missuppfattade hans dröjande blick vid uteserveringen, eller så lyckades hon förstå precis vad han höll på med, för hon log så de vassa hörntänderna syntes när han råkade titta på henne igen. Ibland påminde hon om en katt. Eller kanske en mink.
”Vad kul att ni börjat umgås igen.” 
”Ja… det är ganska nytt. Igen.”
”Vad roligt.” Lily sörplade i sig det sista av sin drink. När hon tittade ner fick hennes eyeliner henne att se ännu skarpare ut än tidigare. Mike strök sig över nacken. Håret var lite stubbigt närmast skjortkragen och det var där hans fingrar dröjde sig kvar. Sedan suckade han, besegrat, som om Lily tjatat på en förklaring. 
”Jag vet inte vad jag ska… jag vet nog inte riktigt vad jag håller på med.”
”Nej?” Lily såg frågande på honom. ”Du tindrar fortfarande lika mycket när du tittar på henne.” 
”Jag gör väl det.” Mike log matt. Han må inte träffa Lily så ofta nu för tiden, men hon hade varit med från början och sett hur allt utvecklat sig. Från första gången, då Rebecca varit kär och inte han, och andra gången, när det varit han som varit på och inte hon. Dessutom hade Lily umgåtts mer med Rebecca under åren som gått sedan dess. Hört hennes sida om hur det känts när Mike kommit stövlande och snackat om att han kanske var kär. En del av honom var väldigt nyfiken på att höra vad det kunnat handla om, ville egentligen veta allt Rebecca tyckte om honom, men han kände på sig att Lily inte skulle skvallra. Hon var bra på det sättet.
”Tror du att du… är det kanske på väg att bli någonting?” lirkade Lily försiktigt. Utan att Mike tänkt så mycket på det hade hon glidit närmre honom i den u-formade soffan, så att hon kunde prata med honom utan att skrika.
”Jag vet inte.” Mike tittade ner i skummet i botten på ölglaset. Han kunde uppenbart inte träffa andra tjejer utan att jämföra. Tinder kändes inte särskilt kul längre, och även fast både en och två tjejer råkat fånga hans blick ikväll så hade han bara lett och låtit blicken glida vidare. Han andades ut i en tung suck när han vände blicken till Lily. ”Jag hoppas bara att jag inte gör samma sak som förra gången. Jag vill inte råka sabba det på samma sätt igen.”
”Jo… men det är väl ganska många år sedan nu?” Lily drog ihop ögonbrynen, vilket fick henne att se väldigt bekymrad ut. ”Jag vet inte hur mycket ni har hunnit prata, men jag tycker i alla fall att det märks stor skillnad på Rebecca nu. Särskilt senaste två åren tycker jag hon har blivit mycket mer avslappnad. Jag vill inte helt säga att det är den där Angies förtjänst, men… det har säkert med henne att göra också. Förra gången ni träffades så försökte hon nog verka mer stabil än vad hon var.”
”Jo… jag vet”, sa Mike, lite lägre nu. Han och Rebecca hade ju pratat om det, men det kändes annorlunda att höra Lily säga det. Lily som stått på sidan och sett Rebecca utvecklas och som också kunde intyga att någonting verkligen hänt. Han tyckte det märktes också, att även fast hon var så lik det han ville kalla gamla Rebecca så fanns det även något nytt och tryggare i hennes blick. Som att hon landat. Precis som han gjort, antog Mike, för hur vuxen han än känt sig när han umgåtts med henne sist så hade han nog inte varit det. Någonting hade hänt efter tjugotre, eller kanske tjugofem. Som att han till slut fattat vem han var, vad han gillade, och hur han skulle hantera det.
Mike drack det sista av sin öl och sköt ut glaset mot sidan av bordet när en grabb med en back kom för att samla in disk. Lily gjorde detsamma, sedan klappade hon honom på skjortärmen. 
”Men jävlar”, muttrade hon, och klämde sedan igen när Mike var snäll nog att spänna armen åt henne. ”Jag som tyckte Sebbe biffat på sig.”
”Jag tänker alltid ligga snäppet före.”
”Det verkar inte bättre. Men du, ska du gå och leta upp henne eller? Jag ser nämligen några gamla kompisar där borta.” Lily gjorde sig beredd att resa sig och för att hon skulle slippa hasa hela vägen ut på andra sidan av u-soffan reste sig även Mike. Han kramade henne, sa ett lite för högt hejdå i hennes öra innan hon smet bort till sina kompisar, och styrde sedan stegen mot uteserveringen. Mycket riktigt var det svalt där ute, snarare iskallt, då värmelamporna knappt gjorde någon nytta. I kanske en minut stod Mike och svalkade sig och tittade på vattnet i hamnen genom de stora glasrutorna. För inte så längesedan hade en grabb gått och drunknat när han blivit utkickad från krogen. Vem var så dum att man byggde alkoholrelaterat intill vattnet, egentligen?
”Mike…” Rebeccas hand i hans rygg, som det alltid varit. Han såg först den röda drinken i hennes hand, sedan hennes klänning och hennes mörka läppar. Hon var ganska full, fullare än vad han var, men pigg i ögonen. Hon hade väl inte varit här ute hela tiden? ”Vill du dansa?”
”Gillar du det?” Mike log överraskat. ”Ska du inte dricka upp?”
”Hjälp mig, jag tyckte inte den var så god.” Rebecca sträckte fram drinken till honom, men istället för att låta honom ta den höll hon den nära nog så att han kunde dricka genom sugröret. Det var omöjligt att gissa vad det var för något. Något bubbligt, syrligt, nästan så det sprakade i Mikes öron när han sörplade i sig en klunk, två klunkar, tre, tills glaset var tomt och bara isen låg kvar. Han grimaserade efteråt, och Rebecca skrattade, och sedan tog hon hans hand och ledde med honom in i värmen igen.
Mike tyckte om att dansa. Han hade alltid gjort det, om det så var bara för kul när man var full och ville röra sig till musiken, eller när Carmen och släktingarna på hennes sida försökte lära honom salsa. Ikväll tackade han förstås mest ja för att han ville få en ursäkt att ta på Rebecca. Han var stor nog att skydda henne från alla de andra som dansade kring dem, hans axlar dämpade stötar från stökiga killar och grupper med tjejer som dansade tillsammans. Hans händer på hennes höfter och hennes händer under hans skulderblad, och när ljuset från de röda, gröna, blå lamporna rann över hennes ansikte, läppar, bröst, så kände han sig förlorad. Det var han som hittade en lucka för dem att ta sig närmre väggen, men det var Rebecca som la händerna om hans nacke och drog ner honom för en kyss. Mikes näsa pressades mot Rebeccas mjuka kind när han kysste henne igen, hans tunga mellan hennes läppar, hennes händer i hans hår. Hur kunde något kännas så bekant och så nytt på en och samma gång?

Klockan två stängde krogen och Mike stod utanför dörrarna i sin jacka, iskall. Han fumlade med dragkedjan för att stänga den och han visste inte om det var den där drinken Rebecca tryckt i honom eller om det var hans kalla händer som gjorde det så svårt för honom. När han besökt herrarnas hade han sett sig i spegeln och flinat när han upptäckt märkena av Rebeccas läppstift. Det hade varit sånt där… matt, som inte skulle lossna. Ändå hade han haft suddiga mörklila märken vid mungipan. Han hade gjort sitt bästa för att tvätta bort det, sedan när han kommit ut hade hon varit spårlöst borta.
Mike gjorde ett försök att vänta på henne, men det var redan hyfsat tomt utanför och ordningsvakterna började snart pladdra om att han måste gå hem. I fylledimman och med kalla händer gick han med mobilen och försökte skicka en snap, samtidigt som han tog gångvägen utmed hamnen och till lägenheten där Emma och Aisha väntade. 
Jag tpade bort dig ☹ lyckades han skicka, en suddig bild på sitt ansikte, innan mobilen pep ilsket och stängde av sig i de många minusgraderna. Förbannat. Han kunde gilla vintern, men nu längtade han efter vår. Februari var åtminstone snart slut men när det kom till Norrland visste han inte hur lång tid det kunde ta innan snön smälte bort på riktigt. Efter två försök lyckades han stoppa ner mobilen ordentligt i jackfickan och sedan händerna. Han log för sig själv där han gick. Han hade velat följa med Rebecca hem, kanske till och med tagit med henne hem till sig, men kanske var det lika bra att de bara kyssts. Han ville inte att det skulle bli likadant som förra gången. Han ville att det skulle bli bättre.