Isaiah; Bye Bye Butterfree

Efter duschen hade Isaiah klivit rakt ut i lägenheten med handduken om höfterna. Inte förrän en timme senare hade han bytt om, men inte till något mer märkvärdigt än ett par gröna boxers och en tunn t-shirt. Den var grå och v-ringad och av så pass lång modell att den täckte rumpan på honom. Just för tillfället täckte den dock knappt någonting alls eftersom han låg nedsjunken i soffan och den hade glidit upp över magen. På det lilla bordet framför soffan stod en tom Red Bull-burk och ett highballglas som han nyligen fyllt på. Det skulle föreställa en San Fransisco men eftersom han haft snålt om ingredienser kvar bestod den mest av vodka, apelsinjuice och en skvätt grenadin.
Det var sommaren efter studenten och Isaiah hade inte fått fatt i någon lägenhet eller något jobb, men som den snyltare han var hängde han så gott som hela tiden hemma hos Anton. När Anton så passande rest iväg i en vecka för att hälsa på sin mamma i Frankrike hade Isaiah fått agera lägenhetsvakt. Mest hade han sovit. Förutom det hade han hängt rätt mycket på stan och tittat på serier, men han var nöjd som bara den. Hemma hos föräldrarna och syskonen fick han ofta vara för sig själv om han så önskade, men det var faktiskt en annan sak att vara helt ensam hemma någonstans.
Ikväll hade han tagit vara på ensamheten genom att titta på första säsongen av Pokémon. Han var på tok för ung för att ha sett den när den gått på tv. Netflix var dock en hjälte och med lite alkohol i kroppen hade han redan hunnit plöja igenom ett par timmar av de många avsnitten. Något han helt lyckats förtränga var att ikväll, söndag den femtonde juli, var kvällen då Anton skulle komma hem. Klockan började närma sig elva när det rasslade från låset i ytterdörren. Under tiden som det tog för Isaiah att hitta telefonen bland soffkuddarna, pausa uppspelningen, och älga ut i hallen hade Anton hunnit få av sig skorna och rullat in resväskan. Isaiah strök handen under näsan med en mycket ljudlig snörvling.
”Hej”, sa Anton med ett tonfall som fick det att låta lite som vad fan gör du.
”Hej.” Isaiah grinade när han torkade sig om näsan igen.
”Vad fan. Har det hänt något eller? Du är ju helt svullen i ansiktet.” Anton sköt undan väskan med foten och kammade fingrarna genom det tjocka håret innan han gick fram till Isaiah. Hans smaragdögon svepte snabbt över honom. En kort visit vid hans bara ben och den långa tröjan, en längre visit vid hans rödsvullna ansikte och tårblanka ögon.
”Jag kollar på Pokémon.” Isaiah skrattade grötigt. ”Ash ska säga hejdå till sin Butterfree. Det var lugnt först men sen var det värsta feta montaget från när den växte upp och så var det themesongen på engelska och Ash och Pikachu grinade.”
”Är du hög eller? Jag sa ju att du inte fick röka i min lägenhet…”
”Jag är inte hög. Jag är bara lite full.” Isaiah gnuggade sig över ansiktet med båda händerna och såg till att försöka torka sig under näsan en extra gång. Det värsta han visste var nog faktiskt när snoret rann på septumringen.
”Har du druckit upp mitt vin eller?”
”Nä, jag tog med egna grejer. Det finns lite kvar om du vill ha. Inte så mycket juice, men det blir okej om man tar ganska mycket grenadin.” Isaiah kände sig lite bättre nu när han torkat sig i ansiktet för tredje gången. Han hade tänkt gå till köket för att göra en ny drink till Anton, men hann bara ta ett steg bakåt innan han la märke till Antons roade leende. ”Vad är det?”
”Jag bara… du är så jävla muppig. Sitter och fulgrinar till Pokémon?”
”Har du ens sett det avsnittet? Det var nästan värre än det med Charmander. Men bara nästan.”
”Fan vad ful du är.” Anton skrattade när han la armen om Isaiahs axlar i en grabbkram. Isaiah kramade tillbaka, en aning mindre grabbigt, för att få passa på att känna på hans rygg. Han var säkert trött efter att ha rest hela dagen men Isaiah hoppades att han skulle orka hålla sig vaken ett tag till.
”Du vågar bara inte erkänna hur mycket du saknat mig.” Isaiah klappade Anton på bröstet när de kramats färdigt. Han gick ut till köket och av Antons steg att döma försvann han in till sovrummet med sin resväska. Tacksamt nog var han inte tillräckligt prydlig av sig för att packa upp den på en gång, utan kom snart ut i köket för att göra Isaiah sällskap. Förmodligen blev Antons drink ännu värre än den Isaiah gjort till sig själv. Ville inte han dricka upp den så kunde Isaiah tänka sig att dricka upp båda. 
”Hur mycket vodka är det ens i den där?” Anton grimaserade. Han hade korsat armarna över bröstet på sin mörkgrå t-shirt och såg just då ut att vara precis så jävla jättestor som han var. Isaiah önskade för hundrade gången att han åtminstone varit lite, lite gay.
”Det är inte så farligt. Här.” Han sträckte fram glaset till honom och väntade snällt tills Anton tagit det innan han hoppade upp på bänken. Skivan var kall mot hans bara lår, men det var mest skönt. Så länge som han suttit i soffan så var det behövligt att få röra sig, om det så bara var ut till köket.
”Det här är ju fan gift…” sa Anton efter en klunk, vilket Isaiah ignorerade.
”Var det bra i Frankrike?” frågade han snällt, istället. ”Var det bra med Polly?”
”Det var bra. Vi åt på en restaurang igår, jag minns inte vad den hette, men jag åt så gott kött så jag trodde jag skulle smälla av.” Anton tog en pytteliten klunk till av drinken, men sedan höll han den bara i handen medan han berättade om höjdpunkterna från resan. Isaiah lutade bakhuvudet mot skåpsluckan och tittade på honom under tystnad. Han hade inte själv rest särskilt mycket, men skulle han resa så tvivlade han på att han skulle resa till Frankrike. Han ville snarare åka till typ, Amsterdam, eller någonstans i Japan. Däremot så kändes det oerhört passande för Anton att åka just till Frankrike. Mest för att han till utseendet var så lik sin snälla snickarpappa, men till sättet var mer lik sin mamma. Det skulle vara mycket guldkant på livet, det skulle vara vin och god mat, det skulle vara lite som fördomarna om Paris. Frågan var varför Anton ens var vän med någon som honom. Isaiah var så långt ifrån Paris som det gick att vara. Här satt han i kallingar och t-shirt och det sved fortfarande lite i ögonen efter att han fyllebölat åt Butterfree och dess partner när de gett sig av på sin resa.
Vad än Anton hade för problem som valt ut honom till sin kompis så var Isaiah tacksam för det, för efter ett par klunkar till av äckeldrinken gick Anton med på att titta om avsnittet från början.